Hangö sjukstuga

Innan Hangö hade någonting som ens liknade ett sjukhus hade man en sjukstuga, inrymd i arbetsledare Hirveläs gård vid Bangatan. Stugan var inte stor, två rum med tre sängar i vardera gav inte mycket utrymme att leka på för sjuksköterskan Ida Lindroos.

Med de diskussioner det i dagens läge förs gällande SOTE, KASTE och vad allt de nya funderingarna heter kan det vara roande att ta sig en liten tillbakablick på hur det var förr. Tidningen Hangö, den 4 februari 1892 ger följande statistik:


 Hangö sjuksuga. Under år 1891 har i sjukstugan härstädes vårdats 43 personer, 23 kvinnor och 20 män, däraf 3 kvarlågo från föregående år. Endast 5 af hela antalet voro bosatta i Hangö, de öfriga voro från främmande kommuner. Af dessa hafva emellertid 7 blifvit skadade under arbete i Hangö hamn samt 3 insjuknat ombord å staden trafikerande fartyg. Antalet af dem, som Hangö kommun åtminstone moraliskt varit förpliktad att lämna läkarevård utgör sålunda 15.
 Det sammanräknade antalet vårddagar utgör 717, hvaraf omkr. 16½ på varje patient. Af de 43 behandlade ledo 20 af kirurgiska åkommor, 13 af inre sjukdomar, 5 af kvinnosjukdomar och de öfriga 5 af särskilda andra lidanden.
 Hvad resultatet af behandlingen angår, så har sjukstugan endast ett dödsfall att anteckna. Såsom friska hafva utskrifvits 26, såsom förbättrade 18 och såsom obotade 3. Att antalet friska ej är större i förhållande till de förbättrade beror därpå att, patienterna på grund af det inskränkta utrymmet utskrifvits, så snart läkaren ansett dem utan fara kunna fortsättningsvis behandlas i hemmen. Under 1891 hafva 11 operationer blifvit värkstälda. 

Dagens debatt

Radio Vegas program "Slaget efter tolv" tar i dag upp Harkimos hotellplaner i Hangö. Rubriken för dagens program är "Ska Hjallis lyfta Hangö?"

I debatten, som leds av Kjell Lindroos, deltar Harkimo-positiva Ulf "Putte" Lindström (SDP) och den mera mindre positiva centerfiguren Eero Koli.

Kan bli rätt intressant, ingendera av gubbarna brukar vara blyg med orden.

Programmet sänds på Radio Vega Västnyland klockan 12.10.

Ny ångbåt till Hangö

Tidningen Hangö kan den 7 april 1896 meddela sina läsare följande goda nyheter:

Ny ångbåt till Hangö. Då ångaren Sandö, som sedan 1890 trafikerat linjen Hangö - Lindö, senaste höst försåldes till Ryssland, började man hysa farhågor för att trafiken å denna linje under instundande sommar möjligen komme att inställas, hwilket hade warit en ledsam omständighet såwäl för wår ort som den skärgårdsbefolkning, hwilken redan wänjt sig wid och funnit det med sin fördel förenligt att en tidsenlig kommunikation på redan nämnda linje upprätthålles. Farhågorna ha dock härwidlag warit ogrundade. Wi äro nämligen numera i tillfälle meddela wåra läsare den glädjande nyheten, att en för ändamålet lämplig ångare, hwilken kommer att öfwertaga ångaren Sandös werksamhet på sagda route, blifwit i dagarna inköpt af ett bolag, som är lifligt intresseradt för ångbåtskommunikationen i wår wästra skärgård.

Kapten J. F Lindroos härstädes återwände i går från Swerige efter att af konsul G. Hedberg i Örnsköldswik för ofwannämnda bolags räkning hafwa uppgjort köp af järnångaren Neptun. Ångaren ifråga, som är 6 fot djupgående, har en maskinkraft om 25 nominella (120 indicerade) hästkrafter, är 67 fot lång och 14 fot bred samt äger en dräktighet om 33 á 34 registertons. Båten är öfwerbygd med hurricandäck och försedd med ångwinsch samt wattenballasttank i fören. Akterut finnes en rymlig salong för passagerare, hwarförutom båten förfogar öfwer kök och nödiga kojer för befäl och manskap.

Neptun kommer att hithämtas så snart isförhållandena det tillåta och skall omedelbart widtaga med sina turer. I Swerige har båten warit berättigad att medföra 120 passagerare. Befälhafware blir kapten J. F. Lindroos, som jämwäl är aktionär i det nya bolaget.

För bogseringar torde Neptun wara synnerligen lämplig, hwilken omständighet för en dylik båt är af stor betydelse, då man ju af erfarenhet wet att behof af en god bogserbåt under sommaren och hösten gör sig gällande härstädes.

En nästan emigrant.

Tidningen Hangö kan den 24 mars 1896 bl.a. rapportera om följande händelser:

- En emigranthistorie. Torparesonen Matts William Eriksson Isojoki, som senaste lördag ämnade begifwa sig ur landet med ett för annan person utfärdadt hinderlöshetsbetyg, men i denna sin afsikt hindrades af polisen, stod i går till swars härför inför rådstufwurätten härstädes.

På tillfrågan, huru Isojoki, som är omkring 18 á 19 år gammal, tillkommit det för inhyses Heikki Åbacka, född 1853, utfärdade länsmansbetyget, swarade han, att han hittat detsamma på allmänna landswägen i sin hemsocken, Alajärwi, samt att det äfwen warit hans afsikt att lämna betyget till dess rätta egare, som han personligen kände; då denne emellertid befunnit sig ute på skogsarbete, hade swaranden icke blifwit i tillfälle härtill, utan sedermera beslutit anwända betyget för egen räkning. Då Isojoki, på till honom framstälda ytterligare frågor, emellertid betänkligt trasslade in sig, uppfordrades han af domaren att tala sanning, och bekände nu, att Heikki Åbacka personligen, enligt förut dem emellan träffad öfwerenskommelse, lämnat betyget till honom.

Widare påstod swaranden att en medarbetare uti Hugo Sjöbloms emigrantaffär härstädes warit medweten om att Isojokis papper woro oklara, men det oaktadt ombestyrt biljettköpet samt lofwat förhjälpa Isojoki att afresa.

Målet tog uppskof till den 30 dennes, då Isojoki eger tillträdeskomma wid häktningsäfwentyr. Till detta sammanträde kommer genom aktors försorg jämwäl Hugo Sjöbloms ofwannämnda medarbetare att instämmas.

* * * * *

Tidningen Hangö 31.3.1896:

- Torparesonen M. W. Eriksson Isojoki, hwilken som bekant härstädes stått under tilltal för det han med för annan person utfärdade dokument sökt lämna landet, dömdes härför i går af rådstufwurätten till 30 mks böter.

Till detta mål hade jämwäl instämts emigrantbiljettförsäljarena I. Sjöblom, K. I. Hallonblad och I. Lindroos, emedan desse twänne sistnämnda enligt Isojokis utsago skulle warit medwetna om att han icke warit behörigen dokumenterad, men det oaktadt förespeglat att han kunde få afresa o. s. w. Härom tillsporde,påstodo de twänne förstnämnde att de icke haft sig något bekant därom att Isojoki haft oklara papper, hwaremot Lindroos sade att han tidigare meddelat Isojoki att denne ej skulle kunna härifrån afresa med de papper han innehade. Med anledning häraf frikändes samtliga dessa från alt answar.

Skidtävlingar i Hangö

Nu har vi ju för ovanlighetens skull haft snö några dagar, men på den gamla goda tiden hade de antika hangöborna vintertid mer än tillräckligt av den varan. De till och med, hör och häpna, kunde leka och tävla i den vita varan! Låter otroligt, men det är sant. Här ett exempel hämtat ur tidningen Hangö den 16 mars 1893:

- Skidtäflan för gossar ända till 16 års ålder, hade senaste tisdag kl. 3 e. m. arrangerats härstädes af ingeniör F. von Christierson, som äfwen under tidigare år genom dylika täflingar, där en hel massa pris, hopsamlade bland priwata, och för skidsporten intresserade personer, utdelats, sökt förmå den uppväxande ungdomen här på orten, att något närmare börja intressera sig för utöfwandet af denna i alla afseenden hälsosamma och hurtiga sport. Wårwädret var det bästa man kunde önska sig, och till följd häraf hade en ganska talrik åskådareskara infunnit sig å platsen, där täflingen försigick.

Till först företogs backlöpning å bärget wäster om Busängsudden, där man genom en underbyggd storartad wiadukt, som nedanför slutande med en 1 ½ meters s. k. skwätt, lyckats erhålla en för ändamålet lämplig startningsplats. Uti denna löpning deltogo af inalles 25 anmälda, endast 11, och af dessa lyckades endast ett fåtal att nedkomma utan att slå kullerbyttor.

Första priset, ett par skidor med stafwar, togs af folksolelewen Emil Sandström; andra priset, ett par skidor, af A. Nilsson, tredje priset, ett par skidor, af K. Andersson (såwäl Andersson som Nilsson wisade en särdeles wacker löpning); fjerde priset, ett cirkelbestick* togs af J. Sawolainen; femte priset, en hopskjutningsknif, af E. Ekqwist samt sjette priset, en puukkoknif, af boktryckerielewen H. Kuorikoski.

Efter denna löpnings slut företogs en omgestaltning af skwätten, som minskades tre fjärdedels meters höjd, och deltogo uti löpningen nu alla de som icke riskerat att försöka så länge skwätten war 1 ½ meter hög. Uti denna löpning togs första priset, ett par skidor, af O. Blom, andra priset ett par skidor, af K. Finnberg, tredje priset, ett par skidor, af E. Ekholm; fjärde priset, ett cirkelbestick, af H. Pettersson; femte priset, en hopskjutningsknif, af E. Westerlund samt sjette priset, en puukkoknif, af T. Töckman.

Härpå widtog distanslöpningen. Banans längd war cirka 2 kilometer. Löpningen tog sin början från Badhusstranden därifrån man medsols gick rundt Märraskärs holme och tillbaka till startningspunkten. Starten skedde af tre gossar i sänder med en ½ minuts mellanskof och erhöll därwid G. Nilsson, som likwäl war en något äldre gosse och tillryggalade sträckan på 12 ½ minuter, första priset, ett par skidor med stafwar; andra priset togs af A. Nilsson för 13 ½ min., tredje priset af O. Blom för 13 ½ min., fjärde priset af Finnberg för 13 ½ min., femte priset af M. Winsten för 14 ½ min., sjette priset af H. Lindholm för 14 ½ min., sjunde priset af L. Löf för 14 ½ min., åttonde priset af O. Kronström för 15 min., nionde priset af T. Öblom för 15 min., tionde priset af G. Ruuskanen för 15 ½ min., samt elfte priset af K. Ekholm för 15 ½ min.

De pris, som utdelades för längdlöpningen bestod förutom af skidor af knifwar, portmonnäer, förstoringsglas, cirkelbestick m. m.

Skidtäflan affslutades med ett tal af ing. von Christierson.

Såsom prisdomare fungerade ingeniör F. v. Christierson, folkskoleläraren A. Kaustell, kyrkoherden Fr. Nauklér, timskrifwaren K. Böcker samt ingeniör Lindroos.

*****

*) Cirkelbestick - Ett etui, som innehåller de till en geometrisk konstruktion eller linearritning nödiga instrumenten: passare, dragstift, gradskifva m. m. (Nordisk Familjebok 1906).