Övernitiskt. - K-18

Ekenäs Notisblad kan fredagen den trettonde i nådens år 1884 berätta om följande sällsamma händelse från landets sydligaste udde, under rubriken:

Hwarjehanda.

- Misslyckad fiskalisering. Finlands sydligaste udde är som bekant den slutpunkt af wåra landsåsar, hwilken numera har äran att utgöra fundamentet för landets yngsta stad. På denna udde gick det wid den tidpunkt, då dess lifskanal, Hangö - Hywinge jernweg byggdes, temligen amerikanskt till. De på stället stationerade byggnadsingeniörerna sågo sig nödsakade att öwertaga rolen af polsmän, enär krögeri i alla tänkbara qwarlefwor af de gamla befästningarna bedrefs på ett för den allmänna säkerheten ytterst förderfbringande sätt.

Det war oss alla wäl kändt, att brännwinsupplagen höllos dolda i omgifwande skogar, men då det icke lyckades att genom nogrann undersökning påfinna något af den förbjudna waran, föllo wåra misstankar på en nyuppkastad grafkulle å den Grekiska begrafningsplatsen, hwarest, efter hwad wi hade oss bekant, intet lik under en ganska lång tiderymd blifwit jordadt.

I qwällens mörker, åtföljda af en wäl bewäpnad skyddswakt, wandrade wi till det misstänkta stället och anstälde derstädes med tillhjelp af en pliktstång och några handfasta arbetare undersökning af jordens innehåll med påföljd att en gräslig liklukt uppsteg derifrån.

Påföljande dag erforo wi att fyrwaktaren på Gustafswärn, hwars hustru på wårsidan af samma år aflidit, icke gittat under då rådande menföre transportera liket till Bromarf kyrkogård, utan rimsaltat och på den Grekiska begrafningsplatsen nedgräft detsamma der gumman fyrwakterskan ännu i denna stund njuter en lugn hwila, då icke mera några störande brännwinssnokare göra något anfall på hennes döda kropp.

Ugglan och fyrvaktaren

I Tidningen Hangö den 10.12.1895 kan vi läsa om följande intressanta händelse:

Senaste söndag sköt en fyrvaktare från Båklandet en uggla. I den tro att djuret var dödt började mannen efter hemkomsten från jakten närmare undersöka detsamma; detta hade han dock alt bort låta bli med, ty nu visade det sig att ugglan icke blifvit dödad utan endast skadskjuten af det skott hon fått, och sökte också omedelbart efter tillkvicknandet hämnas på skytten genom att slå sina klor djupt uti mannens ena hand. Förskräckt häröfver sökte skytten med den andra handen frigöra sig från fågelns klor, men med så olyckligt resultat att också andra handen delade den förstas öde. Nu återstod ingenting annat än att högljudt kalla på hjälp, och först sedan sådan anländt, blef fyrvaktaren befriad från ugglans klor.