Stuveribolaget Hangö Stevedoring permitterar alla stuvare och all servicepersonal, sammanlagt 150 anställda, under två månader i år. Det berättar vd Esa Torstensson efter avslutade anpassnings- och samarbetsförhandlingar.
Permitteringarna sprids över hela året så att de första stuvarna får stanna hemma från den nionde februari. På en gång kommer mellan 25 och 30 av 150 stuvare att vara permitterade.
Bolaget följer hela tiden med situationen och fattar nya beslut om anpassad verksamhet. Situationen är dålig för alla stuveribolag - ekonomisvackan har fått trafiken att minska kraftigt och det betyder färre fartyg att lasta och lossa.
torsdag 22 januari 2009
Klåfingrig filmstjärna
En år 1975 född manlig Hangöbo misstänks för snatteri. Han blev filmad av bevakningskameran på
Itellas (posten) kontor i Hangö, då han stal 2 stycken 10 euros jubileumsmynt. Utförsäljningspriset på mynten är 54 euro.
Polisen uppger att mannen sedan tidigare är känd hos myndigheterna.
Itellas (posten) kontor i Hangö, då han stal 2 stycken 10 euros jubileumsmynt. Utförsäljningspriset på mynten är 54 euro.Polisen uppger att mannen sedan tidigare är känd hos myndigheterna.
Stranden vid Familiaris
Tidningen Hangö den 22.1.1931 kan berätta om följande från stadsstyrelsens sammanträde:
Behöver staden stranden vid Familiaris?
Stadsstyrelsen hyser olika meningar i saken.
Då arrendetiden för villa Familiaris i badhusparken utgår den 1 januari 1931 inledde drätselkammaren i december månad 1930 med bergsrådet Jacob von Julin såsom representant för bergsrådinnan von Julins sterbhus underhandlingar rörande förlängning av arrendetiden och föreslog, att området, som ligger emellan plagen i Kolaviken och Bellevuestranden och sålunda utgör en förbindelselänk mellan de båda badstränderna, icke i sin helhet skulle utarrenderas utan att staden skulle förbehålla sig strandremsan enär densamma kunde behövas för badlivet. För villan skulle likväl återstå ett område på något över 5.000 kvadratmeter. Från arrendatorns sida uppställdes som villkor, att området i sin tidigare utsträckning, således även stranden, måtte ånyo utarrenderas.
Efter att ha infordrat utlåtande av styrelsen för Hangö Bad, som anser att ifrågavarande strandremsa icke torde behövas för strandbaden, beslöt stadsstyrelsen å sammanträde den 4 innevarande januari för stadsfullmäktige föreslå, att arrendet måtte förlängas på 25 år från den 1 januari 1931 mot en arrendeavgift, beräknad efter 30 penni per kvadratmeter. Beträffande områdets storlek beslöt stadsstyrelsen efter omröstning och på av drätselkammaren anförda skäl föreslå, att detta skulle minskas i enlighet med drätselkammarens förslag, varigenom arrendeavgiften skulle bli 1.500 mark i året.
Omfattande styrelsens för Hangö bad förslag föreslog minoriteten, att även strandremsan måtte åt arrendatorn utgivas.
Behöver staden stranden vid Familiaris?
Stadsstyrelsen hyser olika meningar i saken.
Då arrendetiden för villa Familiaris i badhusparken utgår den 1 januari 1931 inledde drätselkammaren i december månad 1930 med bergsrådet Jacob von Julin såsom representant för bergsrådinnan von Julins sterbhus underhandlingar rörande förlängning av arrendetiden och föreslog, att området, som ligger emellan plagen i Kolaviken och Bellevuestranden och sålunda utgör en förbindelselänk mellan de båda badstränderna, icke i sin helhet skulle utarrenderas utan att staden skulle förbehålla sig strandremsan enär densamma kunde behövas för badlivet. För villan skulle likväl återstå ett område på något över 5.000 kvadratmeter. Från arrendatorns sida uppställdes som villkor, att området i sin tidigare utsträckning, således även stranden, måtte ånyo utarrenderas.
Efter att ha infordrat utlåtande av styrelsen för Hangö Bad, som anser att ifrågavarande strandremsa icke torde behövas för strandbaden, beslöt stadsstyrelsen å sammanträde den 4 innevarande januari för stadsfullmäktige föreslå, att arrendet måtte förlängas på 25 år från den 1 januari 1931 mot en arrendeavgift, beräknad efter 30 penni per kvadratmeter. Beträffande områdets storlek beslöt stadsstyrelsen efter omröstning och på av drätselkammaren anförda skäl föreslå, att detta skulle minskas i enlighet med drätselkammarens förslag, varigenom arrendeavgiften skulle bli 1.500 mark i året.
Omfattande styrelsens för Hangö bad förslag föreslog minoriteten, att även strandremsan måtte åt arrendatorn utgivas.
Miljönämnden säger nej till vindkraft
Miljönämnden beslöt i tisdags bibehålla byggnadsinspektörens beslut om nej till ansökan om bygglov för det vindkraftverk Anita Lehtinen ville bygga på sin tomt mitt i Hangö, samt att till Helsingfors förvaltningsdomstol ge följande utlåtande gällande Lehtinens besvär:
Jyrki Lehtinen har (med fullmakt av Anita Lehtinen) besvärat sig över miljönämndens beslut 11.11.2008 § 168 gällande rättelseyrkandet över den ansökan om bygglov som byggnadsinspektören har förkastat 2.10.2008 § 169, signum 2008–0112.
Den planerade platsen för vindkraftverket finns på ett detaljplanerat färdig bebyggt kvartersområde för bostadshus. Byggnadsbeståndet består till största delen av bostadshus, som har byggts under åren 1900 – 1960. Tomten gränsar i väster och norr mot en park. Söder om tomten finns den livligt trafikerade Kapellhamnsvägen. Väster om tomten finns en lekpark med olika lekredskap. Norr om tomten finns ett sort öppet berg, som vintertid livligt frekventeras av barnfamiljer.
Vindkraftverket hade planerats att placeras i den norra delen av tomten på berget 4 meter från tomtens norra gräns. Till följd av byggplatsens höjdnivå skulle vindkraftverkets grundkonstruktioner ha varit 3,5 m högre än bostadshusets gårdsplan. Med beaktande av kraftverkets höjdnivå på 7,6 m skulle konstruktionen dominera utsikten från Kapellhamnsvägen och från parken.
I byggnadsplanerna för vindkraftverket finns det inga planer på att ingärda området, vilket skulle förhindra att obehöriga kunde komma i närheten. Eftersom parken flitigt används för rekreation måste det anses, att anläggningen kunde utgöra en fara för miljön. I planerna har det inte heller presenterats någon utredning på anläggningens ljudnivå.
Utgående från vad som ovan framförts ska vindkraftverket definieras som en byggnad som avses i 113 § MarkByggL.
Det kan inte anses vara nödvändigt att på ett detaljplanerat småhusområde vidta föreslagna åtgärder för produktion av el. Det kan inte heller anses, att vindkraftverket är en anläggning som är nödvändig för att kunna använda fastigheten. Projektet kan därför inte anses hänföra sig till ett förverkligande av planens användningsändamål. Eftersom detta byggande därtill kan anses ha en märkbar inverkan på miljön och landskapet, borde beslut i dylika fall ha fattats i samband med planläggningen. I den gällande detaljplanen (från år 1953) har dylikt byggande inte beaktats. Byggnadsprojektet kan inte anses överensstämma med den gällande detaljplanen. Hangö stad som planläggare har förordat denna åsikt.
På byggplatsen har det inte hållits någon syn såsom avses i 133 § MarkByggL. Arkitekt Yrjö Sahlstedt har på begäran givit ett utlåtande som en privatperson. Han har under flera år fungerat som experthjälp och konsult i frågor som gäller stadsbilden. Hans roll ska inte kopplas ihop med fasadsynemansorganet, fastän rubriken i utlåtandet kanske missvisande hänvisar till detta. I Hangö stad finns inte ett ovan nämnt organ.
Sökanden har valt alternativet som gäller åtgärdstillståndsansökan då han fyllde i ansökningsblanketten. Ansökan har, då den inlämnats efter det att innehållet blev klart, av byggnadsinspektören ändrats till ansökan om bygglov, eftersom det är uppenbart, att vindkraftverket ska anses vara en i 113 § MarkByggL avsedd byggnad, på vilken ska tillämpas de krav som i MarkByggL ställs på sådant byggande. Därtill förutsätter ett eventuellt byggande på sätt som avses ovan förutsätter myndighetstillsyn. Om ändringen och dess motiveringar har muntligen meddelats Jyrki Lehtinen, som sköter ärendet.
Det planerade byggandet passar inte in i miljön och landskapet. I ansökan har inte påvisats, att den till övriga delar uppfyller kraven som stadgats i 117 § MarkByggL vad gäller hälsa och miljö samt bullerbekämpning. Med beaktande av byggnadens rotation samt form och höjd kan konstateras, att den inte passar in på den aktuella platsen.
Ledamot Heli Jaskanen föreslog att Lehtinens rättelseyrkande skulle godkännas. Förslaget fick inte understöd och förföll.
Jyrki Lehtinen har (med fullmakt av Anita Lehtinen) besvärat sig över miljönämndens beslut 11.11.2008 § 168 gällande rättelseyrkandet över den ansökan om bygglov som byggnadsinspektören har förkastat 2.10.2008 § 169, signum 2008–0112.
Den planerade platsen för vindkraftverket finns på ett detaljplanerat färdig bebyggt kvartersområde för bostadshus. Byggnadsbeståndet består till största delen av bostadshus, som har byggts under åren 1900 – 1960. Tomten gränsar i väster och norr mot en park. Söder om tomten finns den livligt trafikerade Kapellhamnsvägen. Väster om tomten finns en lekpark med olika lekredskap. Norr om tomten finns ett sort öppet berg, som vintertid livligt frekventeras av barnfamiljer.
Vindkraftverket hade planerats att placeras i den norra delen av tomten på berget 4 meter från tomtens norra gräns. Till följd av byggplatsens höjdnivå skulle vindkraftverkets grundkonstruktioner ha varit 3,5 m högre än bostadshusets gårdsplan. Med beaktande av kraftverkets höjdnivå på 7,6 m skulle konstruktionen dominera utsikten från Kapellhamnsvägen och från parken.
I byggnadsplanerna för vindkraftverket finns det inga planer på att ingärda området, vilket skulle förhindra att obehöriga kunde komma i närheten. Eftersom parken flitigt används för rekreation måste det anses, att anläggningen kunde utgöra en fara för miljön. I planerna har det inte heller presenterats någon utredning på anläggningens ljudnivå.
Utgående från vad som ovan framförts ska vindkraftverket definieras som en byggnad som avses i 113 § MarkByggL.
Det kan inte anses vara nödvändigt att på ett detaljplanerat småhusområde vidta föreslagna åtgärder för produktion av el. Det kan inte heller anses, att vindkraftverket är en anläggning som är nödvändig för att kunna använda fastigheten. Projektet kan därför inte anses hänföra sig till ett förverkligande av planens användningsändamål. Eftersom detta byggande därtill kan anses ha en märkbar inverkan på miljön och landskapet, borde beslut i dylika fall ha fattats i samband med planläggningen. I den gällande detaljplanen (från år 1953) har dylikt byggande inte beaktats. Byggnadsprojektet kan inte anses överensstämma med den gällande detaljplanen. Hangö stad som planläggare har förordat denna åsikt.
På byggplatsen har det inte hållits någon syn såsom avses i 133 § MarkByggL. Arkitekt Yrjö Sahlstedt har på begäran givit ett utlåtande som en privatperson. Han har under flera år fungerat som experthjälp och konsult i frågor som gäller stadsbilden. Hans roll ska inte kopplas ihop med fasadsynemansorganet, fastän rubriken i utlåtandet kanske missvisande hänvisar till detta. I Hangö stad finns inte ett ovan nämnt organ.
Sökanden har valt alternativet som gäller åtgärdstillståndsansökan då han fyllde i ansökningsblanketten. Ansökan har, då den inlämnats efter det att innehållet blev klart, av byggnadsinspektören ändrats till ansökan om bygglov, eftersom det är uppenbart, att vindkraftverket ska anses vara en i 113 § MarkByggL avsedd byggnad, på vilken ska tillämpas de krav som i MarkByggL ställs på sådant byggande. Därtill förutsätter ett eventuellt byggande på sätt som avses ovan förutsätter myndighetstillsyn. Om ändringen och dess motiveringar har muntligen meddelats Jyrki Lehtinen, som sköter ärendet.
Det planerade byggandet passar inte in i miljön och landskapet. I ansökan har inte påvisats, att den till övriga delar uppfyller kraven som stadgats i 117 § MarkByggL vad gäller hälsa och miljö samt bullerbekämpning. Med beaktande av byggnadens rotation samt form och höjd kan konstateras, att den inte passar in på den aktuella platsen.
***
Ledamot Heli Jaskanen föreslog att Lehtinens rättelseyrkande skulle godkännas. Förslaget fick inte understöd och förföll.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
