Här citerar jag tidningen
Hangö från den 21.12.
1895, som citerar tidningen Nya Pressen som citerar Ferdinand von
Christierson som citerar ett antal finskspråkiga tidningar, bland dem tidningen Päivälehti. Som vi kan läsa var vi "svenska talande" redan då utsatta för en allmän kritik bland den finskspråkiga minoriteten.
Den finska demagogin i Hangö.Uti Nya Pressen skrifves:
De finska tidningarna hafva de senaste dagarna under storståtliga rubriker om ämbetsmannaförtryck med mera dylikt uttalat sin förtrytelse öfver att föreståndaren för statsjärnvägarnas mekaniska värkstad i Hangö skulle förbjudit värkstadens arbetare att teckna sig på en af fennomanska agitatorer bland arbetarne i denna stad spridd petition om upphäfvandet af röstskalan vid val till borgareståndet. En sådan godbit som detta förmenta ämbetsmannaförtryck skulle naturligtvis ej få bli liggande obegagnad för partisyftet. Den slukades äfven med förtjusning af de fennomanska landsortsbladen, hvilka jämte sina hufvudstadskolleger såsom en sannslyldig "ljusets riddarvakt" trädde upp till försvar för den kränkta friheten.
Sakens förlopp är emellertid helt enkelt följande, enligt hvad den angripne tjänstemannen själf skriver till oss:
" I Päivälehti för den 20 dennes har man behedrat en del af Hangö järnvägs värkstadspersonal, med benägen upptuktelse. Att korrespondenten från Hangö, såsom den af tidningen anges, ihopkommit delvis af god vänskap, synes bladet helt och hållet hafva ignorerat;detta hade det värda bladet dock ej bort göra, emedan det därigenom endast följt Uusi Suometars taktik. Men till saken. Jämte jag på det bestämdaste tillbakavisar beskyllningen att hafva missbrukat min "ämbetsmyndighet" och, såsom man ju vill låta påskina, kränkt den personliga valfriheten, vill jag här endast i korthet antydanågra omständigheter, hvilka sannolikt givit den af partilidelse förblindade korrespondenten ett välkommet stoff till artikeln i fråga.
Ledsamt nog märkte jag på senare tid att arbetet i värkstaden ej hade den fart jag önskade och var detta så mycket obehagligare som jag hade några rätt brådskande arbeten på hand. När hälst jag kom i värkstaden, och värkmästarn'en möjligen var sysselsatt på annat håll, stodo några arbetare i grupper än här än där tisslande och tasslande, tills jag slutligen kom underfund med att någon slags lista cirkulerade i värkstaden och att vissa arbetare engagerats för att för att skaffa underskrifter af de andra å listan. Det var alt den rösträttslista, som föranleddes af det omtalade famösa rösträttsmötet härstädes, ehuru saken hölls mycket hemlig, på det arbetaren ej måtte i tid erhålla vetskap om hvad saken egentligen gälde. Att man genom sådana Demagogische Umtriebe, på svenska kalladt mullvadsarbete, sökt använda en, under mitt inseende stående, statens värkstad för agitatoriska ändamål, och på slikt oförsynt sätt t. o. m. hindrade värkstadsarbetet, kunde jag naturligtvis icke tillåta, och förklarade jag för arbetarne att de ej voro antagna för att springa med listor, utan för att förrätta sitt förelagda arbete. Om ej de ville det senare, så skulle de, som drofvit omkring, snarast fä lämna värkstaden. Detta var nu visst ett fasligt öfvergrepp genom min så näpet af tidningen omtalade "virkavalta", men torde den ungsomligt hetsiga korrespondenten likvist få underkasta sig att så kommer att ske, därest ej behörig bättring inträder efter den gifna varningen.
För öfrigt torde det ej vara lämpligt forum att vidare förhandla dessa saker här, hvarför jag ej häller kan inlåta mig på ytterligare tidningspolemik, hälst min tid är upptagen af andra göromål.
Efter att hafva spelat ut sista kortet är det visst icke angenämt att, oaktadt alt mullvadsarbete, hafva gjort ett komplett fiasko å orten, men annat var ju ej heller att förutse i denna af urgammalt svenska bygd; likvisst bör man ej därför söka fel hos andra än sig själf.
F. von Christierson"
*****
August Ferdinand von Christierson föddes som son i ett högborgerligt hem i Helsingfors 1840. Efter utgången elementärskola sökte han sig till kadettkåren i Fredrikshamn varifrån han dock avgick 1856. Härefter utbildade han sig till ingenjör vid polytekniska institutet i Hannover under åren 1859-64. Som utexaminerad ingenjör fick han sin första anställning som ritare vid Lüther & Peters mekaniska verkstäder i Wolfenbüttel. Efter detta arbetade han även i London och i Bristol, hos Averside Engine C:o, var han tog del av lokomotivtillverkningen för finländska järnvägar. Därefter anställdes han vid det ryska Ångbåtsbolaget i Odessa som chef för bolagets ritkontor. Efter flera år utomlands återvände han så till Finland år 1873 då han anställdes som verkstadsföreståndare för Hangö-Hyvinge järnväg. År 1875 gifte han sig med
översten Adolf Appelgrens dotter Olga, samma år fick han även äran att titulera sig maskinmästare av I klass. Efter att paret slagit sig ned i Hangö fungerade F. von Christierson som ångbåtsbesiktningsman under åren 1882-88, därefter arbetade han som besiktningsman för ångpannor i Hangö, Ekenäs och Raseborgs härad under tiden 1900-08, samt efter detta i samma ämbete enbart för Hangö stad. F. von Christierson var livligt engagerad i stadens politiska angelägheter och blev härmed, ur stadsutvecklingens synvinkel, en betydelsefull man.
Bland de förtroendeuppdrag han skötte kan bl.a nämnas viceordförande för stadens första drätselkammare, medlem i stadsfullmäktige, hälsovårdsnämnden, folkskoledirektionen och byggnadsbesiktningsnämnden. Naturligt var därför att då den länge planerade badanstalten slutligen blev verklighet var F. von Christierson en av de första medlemmarna i badhusdirektionen. Som en parentes kan här nämnas att F. von Christierson under den livliga debatten om Busträskets öde i badhusparken höll på förslaget om igenfyllande av träsket samt att detta skulle företas på så sätt att stadens skrot och skräp skulle dumpas där.
Vid en ålder av sjuttiofyra år avsade sig F. von Christierson tjänsten som maskindirektör samt depot- och verkstadsföreståndare men förblev hangöbo fram till sin pensionering från ämbetet som besiktningsman för ångpannor 1921, då han var över åttio år gammal.
pptogs till afgörande frågan om bolagets upplösning eller fortsättandet af dess wärksamhet och beslöts enhälligt att fortsätta på sådant sätt, att endast linien Hangö - Lindö skulle under inkommande seglation trafikeras. På direktionens förslag beslöts att upptaga ett lån på 10,000 mark till gäldande af bolagets skulder och som rörelsekapital, mot bolagets solidarisk answar för lånets betalande och säkerhet i ångbåt. Sandö, hwilken senare med anledning häraf borde försäkras till nämda belopp. 
Inlägg
