Gick av stapeln, i år igen.
Klockan 16.00, eller egentligen några minuter över, öppnade vär stadsdirektör Jouko Mäkinen årets version av stadens julgata.
Julgubben och snön lyste med sin frånvaro.
Mäkinen jämförde i sitt öppningstal det ekonomiska läget med det som var under efterkrigstiden, och framhöll medborgarnas skyldigheter "att dra sitt strå till stacken". Visst, visst.
Julgubben och snön lyste med sin frånvaro.
Tomtenissar sprang omkring, ochgjorde livet på Berggatan trevilgt, två hornförsedda ponnyhästar från stallet hjälpte till. Temperaturen var någonstans kring +10, men inget nedfall. Åtminståne synligt sådant.
Julgubben och snön lyste med sin frånvaro.
Ett ovanligt stort, i Hangöförhållanden, antal människor hade sökt sig till evenemanget ifråga. Bland dem bångade jag såväl kända namn inom politiken, underhållningsvärlden samt såkallade äkta Hangöbor.
Julgubben upphittades, men snön lyste fortfarande med sin frånvaro.
En av dessa "kulturmänniskor", vår egen filmstjärna Irma Tervahartiala , svarade på frågan om hon nu har julstämning följande: - Aina. Översatt till svenska: Alltid. Julgubben svarade, kanske mera förståeligt, likadant. Mindre förståeligt kanske att språket var detsamma. Eller egentligen inte, julgubben är ju som bekant från Finland.
Snön lyste med sin frånvaro.
En pojk jonglerade lite med brinnande facklor, ponnyrenarna och tomtenissarna försvann. Julgubben och vi gjorde sammalunda. Så även gubbarna från brandkåren.
Berggatan är återställd.
Javisstja, på bilderna ovan är Irma den som är utan skägg.