1 april

Med tanke på dagens datum är det en aning vanskligt att läsa nyheter. Men å andra sidan har nyheterna på senare tid låtit som om det var första april hela tiden.

I alla fall, här ett exempel på nyhetsutbud från den 1.4.1913 hämtat ur tidningen "Hangö-bladet":

En epokgörande uppfinning. Avprovas i dag kl. 3 e.m. i Östra hamnen.

Problemet att åstadkomma ett praktiskt och under alla omständigheter användbart fortskaffningsmedel för färder såväl till lands som sjöss har länge sysselsatt nutidens främsta tekniker och mekaniska uppfinnare.

Det är tydligt, att tillkomsten av ett så beskaffat transportmedel med ens skulle revolutionera förhållandena inom den nutida kommunikationsvärlden, och särskilt i vårt land med dess av insjöar och havsvikar starkt söndrade silhuett vore denna uppfinning ägnad att helt och hållet omstörta de nu rådande sätten för åstadkommande av förbindelse mellan landets olika delar. Numera får emellertid detta problem räknas till de överkomna svårigheternas kategorier.

Lyckan och äran att ha löst denna remarkabla uppgift, med vilken samtidens största maskintekniska auktoriteter, såsom en Tesla, en Thomas Alva Edison, en Hiram Maxim, många andra att förtiga, förgäves brytt sina hjärnor, tillkommer en landsman och därtill en Hangöbo, nämligen maskiningeniören Anton Söderström härstädes. Herr Söderströms uppfinning, som kommer att väcka det största uppseende långt utöver vårt lands gränser, har nu sysselsatt honom i c:a 5 års tid eller allt sedan han som andra assistent arbetade i det Edisonska laboratoriet i New-York.

Uppfinningen utgöres av en kombinerad motorbåt och automobil, men dess tekniskt mest sinnrika del bland de många maskinella nyheter transportmedlet företer, består i en fullkomligt epokgörande omkastningsapparat för gasolinmotorns kopplingsmekanism till propelleraxeln och från densamma oberoende hjulaxeln. Vi vilja emellertid icke gå den frejdade uppfinnaren i förväg med en ingående beskrivning utan lämna åt honom själv att demonstrera sitt verk. Detta kommer att försiggå i dag vid den officiella avprovning som företages kl. 3 e.m. dels å Strandtorget, dels å vattnen invid Östra hamnen. Ingeniör Söderström skall därvid låta sitt tekniska under löpa utmed Strandgatan och längs yttre piren, därifrån han sänker farkosten direkt ned till vattenytan och fortsätter sedermera ut i viken.

Vi uppmana den intresserade allmänheten att icke försumma detta enastående tillfälle att övervara provningen av en av nutidens förnämsta uppfinningar.

Auktion i Hangö

I tidningen Vestra Nyland kan vi den 19 maj 1882 läsa om följande i Hangö anordnad offentliga auktion, som inte står Bukowskis auktioner långt efter (fetstilen, som kan verka underligt placerad, är enligt originaltexten):

- Onsdagen och Torsdagen den 24 och 25 innevarande Maj från kl. 10 f. m. och kl. 5 eft. m. försäljes å Ordningsrättens lokal i Hangö medelst offentlig frivillig auktion åtskillig bättre lösegendom, bestående af guld och silfver, hvaribland nämnes ett fruntimmers ur med halskedja och en antikemaljerad svampdosa. Diverse nysilfver-saker, såsom frukt- och desert-knifvar, spadar, saladierer, frukt-, desert- o. syltskålar, kannor och brickor. Oljefärgs och andra taflor, vägg- och bordsprydnader, deribland en förgyld antik nattlampa med oljemålning på glas. Möbel, hvaribland ett obetydligt begagnadt pianino af J. A. Söderströms i Stockholm fabrik. En välbehållen antik möbel, bestående af en inlagd inventionssoffa, med skåp och sybord, 6 st. stolar med i ryggstödet infattade mythologiska figurer, 4 st. taburetter äfvensom 2 st. i samma stil infattade runda fällbord, en symaskin af svenskt fabrikat, en antik byrå med hvit marmorskifva, och en med svart enahanda skifva, en stor förgyld väggspegel, en antik förgyld pendyl med godt urverk. Tagel- och fjäder-sängkläder, damast- och linne-duktyger äfvensom en mängd annat diverse.
Hangö stads auktionskammare den 6 Maj 1882.
ex officio;
Oskar Wikman

* * * * *

Det finns en bra bild på ett "pianino" på Svenska Musikmuseet i Stockholms sidor. Någon som vet skillnaden på ett piano och ett pianino?

Storstadstrafik

Signaturen "Knicke" kåserar på ett förnämligt sätt om den ökande biltrafikens medförande faror i vårt lokalblad den 20/4 1907:





Undrar just huru vi skola se ut efter sommaren 1907. Om vi öfverhufvudtaget se alls ut. Jag menar för de många automobilernas och motorbåtarnas skull.

Våra gator ha alltid egt namn om sig att bära en viss prägel af fridfullhet och man har med största lugn kunnat röra sig längs desamma. Gatutrafiken har tills vidare hållit sig inom mera anspråkslösa gränser och någon fara för lif eller lem har det aldrig blifvit fråga om. Icke ens under badsäsongens lifligaste perioder har trafiken i nömnvärd grad tvungit oss att ha tungan rätt i munnen vid passerandet af en eller annan gatukorsning.

Sommaren 1906 utgjorde dock en vändning till mera allvarsamma förhållanden. Man märkte tydligt att vi då hade vändt ryggen åt det rent småstadsmässiga vis à vis gatukomminikationerna och inträdt i ett skede, som gaf oss åtskilligt att tänka på. Det var med en viss spänning vi lyssnade efter ljud innan vi dristade oss till att kila öfver från en trottoar till en annan. Ljudet var ett regelbundet "töf-töf" ljud och härrörde sig från en illaluktande maskin, som benämnes automobil.

Denna har som kanhända namnet synes gifva till handen, intet gemensamt med hvarken automater eller mobilsuscher. Den är helt enkelt en vagn med motor i ändan. Den störde på ett i näsorna, öronen och ögonen fallande sätt den landtliga friden på våra gator. Men vi klarerade lyckligt alla eventuella kollisioner med det framrusande odjuret. Intet den sönderslogs under hela sommaren och om också en och annan hyrkuskdroschka blef upplöst i sina enklaste faktorer, så måste man dock erkänna att experimentet lyckades öfver förväntan bra.

Återsår att se om vi öfverlefva sommaren 1907. Jag vet två hotell och fyra privatpersoner, som allvarsamt hota de bolag i hvilka Hangöborna och de härstädes vistande främlingarna äro lifförsäkrade. Tycker just hvilken min vi skola göra när 7 (sju) automobiler automrullar här på våra privatgator! Jag skall säga att det inte kommer att bli vidare automobilligt för respektive automobilägare, ty vi komma att sälja våra lif dyrt. Och för oss är det ingalunda någon automobisak om vi ha ett eller två ben att röra oss på - vi äro ju inga automobiler heller!

Jag ser mig redan i andanom en tryckande het julidag släpa mig fram utefter parkchaussén. Jag passerar Söderströmska villan och blicken är redan fastklistrad vid vattenkiosken där iskylt vatten står på is. Då nås mina öron af det hemska, förfärliga ljudet, som är köttkvarnarnas ljud och som höres i dragbasuners skräll i stilla sommarnatt. Rakt framför mig nalkas med svindlande fart en automobil. Jag skyndar på mina steg för att om möjligt söka uppnå vattenkioskens skyddande veranda och skall just ränna öfver chaussens korsning med Parkgatan, då en trumhinnespräckande sirénsignal ljuder i min rygg. I min förfäran hoppar jag ångt ut på Parkgatan. Men där mötes min blick af ett tredje odjur som styr på mig med en fart af 55 km i timmen. Och jag skuttar in på privatområde och häfver i brådskan omkull ett nätt dukadt kaffebord och stannar inte förrän jag hittar mig i en stadigare, bättre tall. Då vänder jag mig om så godt min ställning tillåter, för att se efter de tre automobilerna, men upptäcker till en början intet annat än en större folkskock just i korsningen. Alla stå och titta på en väldig hög af järnskrot och messingplåt. När jag kimmer ned och stiger fram så säger någon att högen tidigare varit tre automobiler. "Nog fanns det folk också i automorullorna", säger en annan, "men dom hittar vi ingenstans".

Det finnes naturligtvis icke öfverallt tallar att klifva upp i, när vi känna den här bensinlukten. Undrar just hur det, dehäran, dehäran, då skall aflöpa. Staden får lof att anskaffa en rymligare ambulansvagn, som vid behof plockar upp oss och ett särskildt renhållningsverk som har till uppgift att från gatorna undanskaffa f. d. automobiler.

Tänk, om vi, sedan friden blifvit osäkrad på våra gator, helst kunde finna lugn på våra fjärdar. Men hvarje tanke därpå är fåfänglighet. Då vi en stilla junieftermiddag ämna oss ut på en liten pick-nick till Låglandet med kaffepanna och hängmatta och metspön och maskburk, och sedan med vår lilla roddbåt hunnit till Märaskär, så ha vi plötsligt en motorbåt rätt förut och en om babord och en om styrbord och en rakt öfver akterstam. Naturligtvis bli vi torpederade af alla fyra på samma gång och då gäller det att simma.

Ja, tillvaron kommer att gestalta sig rätt egendomlig under sommaren af nådens år 1907. Jag vill råda alla att i tid föra upp sina respektive testamenten, ty den första juni börjar det på allvar.

Då blir det lif i trasorna
och int' att dra på hasorna
för då blir man knuffad ur lifvet bestämdt
och det går utan vidare skämt.