Nämnden för kultur- och medborgarverksamhet behandlar i kväll bland annat sin verksamhetsplan för perioden 2012-2014. I föredragningslistan sägs att "Planeringsperiodens 2012-2014 mest betydande förändring är nämndens beslut att avstå från Västergård i början av 2012, vilket följer stadens strategi att avstå från fastigheter med för stora avgifter och dåliga intäkter."
Helt naturligt, men ack så synd, att det går så här. Staden måste spara och fastigheter är dyra. Vad jag nu funderar över är; Ska det anrika, omtyckta och för festarrangörerna förmånliga Västergård nu få förfalla? Eller ska det säljas åt en Helsingforsare för en billig peng? Och när får man lämna in anbud, vill jag veta, för det tar tid att bli en utsocknesbo med all dagens byråkrati.
Det som nu föreslås som alternativ är för stadsborna i stället för det mysiga Västergård är att vi ska börja ordna våra fester i stadshusets festsal. Jaha. Och vad kostar det då, och hur fungerar det i praktiken? Säkerligen blir det betydligt dyrare och mera komplicerat, jag misstänker att man knappast kan fira ett 50-års kalas i stadshuset på samma glada sätt som man gjort i Västergård.
Men kanske det blir goda tider för HUS och deras festsal.
Visar inlägg med etikett västergård. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett västergård. Visa alla inlägg
tisdag 30 augusti 2011
söndag 10 oktober 2010
Mera om brandsprutan
Senaste torsdag hade jag ett litet inlägg gällande allmänna brandkårens nya brandspruta år 1909. Bengt Wikström reagerade på följande sätt, med bilder och text:Läste om inlägget från 1909, jag råkar t. o. m ha en bild på sprutan. Den finns ännu kvar i loftbyggnaden på Västergård, bortglömd av både stad och museum. Där står den i dåliga förhållanden och förfaller sakta, men en dag då allt är förstört står nog folk och gapar hur har man inte tagit bättre vara på detta.
Men det finns en annan rarietet som tur nog varken staden eller museet har något att skaffa med. På 1990 talet då Täcktom F.B.K. upphörde var Gunnar Berg och tog hand om en likadan brandspruta, renoverade den och skänkte den till Hangö brandverk, den är numera i nyskick. Nu skall utrymmet där den står tagas i bruk för annat ändamål men jag skall försöka ordna den till Brankis om de bara har utrymme.
Någon förståsigpåare har i kommentaren förundrat sig över den jämna strålen. Jo, det är nämligen så att dylika pumpar är utrustade med kolvpumpar, detta fick till stånd att vattnet kom pulserande ur strålröret. Men man var uppfinningsrik, man försåg pumparna med en så kallad luftklocka (den kopparfärgade kupolen på bilden) som jämnade ut knyckningarna och vattnet strömmade jämt. Det var luftklockans funktion man provade.
onsdag 15 juli 2009
Barnhemmets lotteri
Då det i början av 1900-talet blev aktuellt med byggandet av ett barnhem i staden, visade stadsborna på ett föredömligt sätt en anda som även kunde göra nytta i dagens tider. Här ett exempel på detta, hämtat ur tidningen "Hangö" den 15 juli 1905:
Barnhemmets lotteri.
I morgon kl. 4 e. m. eger lotteriet för ett blifwande barnhem i Hangö rum å brandkårsplanen. Det är glädjande att kunna konstatera den wackra offerwillighet allmänheten lagt i dagen wid skänkandet af winster till lotteriet. Resultatet af winstinsamlingen har därför äfwen blifwit synnerligen godt, i det att närmare 700 winster erhållits och må det sägas genast winster, som äro wärdefulla och wackra.
Det kan ej komma i fråga att nu börja uppräkna ens en del af winsterna i den stora samlingen. Flera wackra silfwerpjeser, olika möbel, smakfulla mattor, serwiser m.fl. nyttiga och wackra saker falla dock genast i ögonen. Wid fråga om många af de wackra winsterna kan man se att de blifwit gjorda i hemmets sköte till och med af barnahänder och kräft ett långt och tålamodspröfwande arbete, innan de blifwit färdiga. Också detta utgör ett ytterligare bewis på med hwilken kärlek tanken på skaffandet af ett hem åt de wärnlösa små omfattas af dem, som åtnjuta förmånen af att ega ett godt hem.
Förutom lotteriet bjudes allmänheten på ett omväxlande program, som upptager bl.a. älfdans, gymnastikuppwisning, musik och allmän dans.
Med kännedom om den stora tillströmning af besökande, som alltid plägar ega rum, då lotterier och festligheter arrangeras på brandkårsplanen, behöfwa wi ej uppmana allmänheten att för det behjärtanswärda ändamålets skull talrikt infinna sig till lotteriet i morgon. Inträdesafgiften 50 p. och för barn 25 p. har ställts så låg för att äfwen mindre bemedlade skola blifwa i tillfälle att taga del i lotteriet och öfwerwara programmet.
Barnhemmet öppnades 1906 i Västergård i Hangöby, och finansierades med hjälp av pengar ur "rusdryckskassan" samt festligheter likt den i berättelsen ovan.
Barnhemmets lotteri.
I morgon kl. 4 e. m. eger lotteriet för ett blifwande barnhem i Hangö rum å brandkårsplanen. Det är glädjande att kunna konstatera den wackra offerwillighet allmänheten lagt i dagen wid skänkandet af winster till lotteriet. Resultatet af winstinsamlingen har därför äfwen blifwit synnerligen godt, i det att närmare 700 winster erhållits och må det sägas genast winster, som äro wärdefulla och wackra.
Det kan ej komma i fråga att nu börja uppräkna ens en del af winsterna i den stora samlingen. Flera wackra silfwerpjeser, olika möbel, smakfulla mattor, serwiser m.fl. nyttiga och wackra saker falla dock genast i ögonen. Wid fråga om många af de wackra winsterna kan man se att de blifwit gjorda i hemmets sköte till och med af barnahänder och kräft ett långt och tålamodspröfwande arbete, innan de blifwit färdiga. Också detta utgör ett ytterligare bewis på med hwilken kärlek tanken på skaffandet af ett hem åt de wärnlösa små omfattas af dem, som åtnjuta förmånen af att ega ett godt hem.
Förutom lotteriet bjudes allmänheten på ett omväxlande program, som upptager bl.a. älfdans, gymnastikuppwisning, musik och allmän dans.
Med kännedom om den stora tillströmning af besökande, som alltid plägar ega rum, då lotterier och festligheter arrangeras på brandkårsplanen, behöfwa wi ej uppmana allmänheten att för det behjärtanswärda ändamålets skull talrikt infinna sig till lotteriet i morgon. Inträdesafgiften 50 p. och för barn 25 p. har ställts så låg för att äfwen mindre bemedlade skola blifwa i tillfälle att taga del i lotteriet och öfwerwara programmet.
Barnhemmet öppnades 1906 i Västergård i Hangöby, och finansierades med hjälp av pengar ur "rusdryckskassan" samt festligheter likt den i berättelsen ovan.
tisdag 13 januari 2009
Barnhemmet i Hangöby
Tidningen Hangö, 13.1.1910.
Barnhemmet i Hangöby
Där ute i Hangöby uppe på backen ligger Vestergård, den röda gård, som vi så många gånger passerat på promenaderna upp till utsiktstornet, eller ned till den vida Vestanfjärdens glittrande vågor.
Förr i tiden stod en väderkvarn på berget ofvanför gården. Den svängde för vinden sina grå vingar och malde de steniga tegarnas skörd dag för dag, år för år. Nu är den borta. En ny tids friska fläktar sopade bort den gamla kvarnen från bergsklacken, och en ny tid har tagit gården i besittning, och den ny tiden malar nu en annan skörd inom stugans furuväggar.
11 lefnadsglada plantor rasa och jubla nu i stugan och på gårdsplanen. De veta ej att de äro samhällets olycksbarn, och skola kanske aldrig veta det. De ha kanske ej någon förnimmelse af att kärleksfulla händer tagit vård om dem, och leda deras steg in på rätt spår, och lära dem att lifvet ändå har värde - trots allt. De voro tolf från början, då barnhemmet den 1 februari togo emot dem, men en af dem har lungsoten gripit med sin iskalla hand och fört till ett sanatorium.
Det äldsta af barnen är 13 år, det yngsta 4. Vistelsen i hemmet är beroende på anlag och fallenhet, men afsikten är att fixera uppehållsgränsen inom anstalten till konfirmationsåldern, som beräknats till 16 år. Då får internen gå ut i världen att på egen hand söka sig väg blans lifvets blindskär.
Barnhemmet har underhållits dels med af staden ur rusdrycksmedlen anslagna årliga bidrag varierande mellan 1.000 och 700 mk dels, och till största delen, af privat offervillighet. I synnerhet har en för den behjärtansvärda saken varmt intresserad dam bidragit med afsevärda penningemedel utom att hon, som är barnhemmets stiftarinna med sällspord energi drifvit saken framåt, för hvilket samhället bör vara henne tacksam.
Det är dock tydligt att anstalten icke kan arbeta utan att få den hjälp af den stora allmänheten den så väl behöfver. Med tanke därpå har ett antal damer i lördag arrangerat en soarè å Societetshuset. Tillställningens program, som läses i annonsafdelningen är synnerligen intressant och skall jämte det goda ändamålet helt säkert icke förfela att göra sin värkan på publiken. Under aftonens lopp sköta unga damer om paketförsäljningen i för tillfället uppförda kiosker. En vädjan till allmänheten att infinna sig är onödig - det är helt enkelt hvar och ens uppenbara plikt att bevista soarén - icke sant!
Charles
Barnhemmet i Hangöby
Där ute i Hangöby uppe på backen ligger Vestergård, den röda gård, som vi så många gånger passerat på promenaderna upp till utsiktstornet, eller ned till den vida Vestanfjärdens glittrande vågor.
Förr i tiden stod en väderkvarn på berget ofvanför gården. Den svängde för vinden sina grå vingar och malde de steniga tegarnas skörd dag för dag, år för år. Nu är den borta. En ny tids friska fläktar sopade bort den gamla kvarnen från bergsklacken, och en ny tid har tagit gården i besittning, och den ny tiden malar nu en annan skörd inom stugans furuväggar.
11 lefnadsglada plantor rasa och jubla nu i stugan och på gårdsplanen. De veta ej att de äro samhällets olycksbarn, och skola kanske aldrig veta det. De ha kanske ej någon förnimmelse af att kärleksfulla händer tagit vård om dem, och leda deras steg in på rätt spår, och lära dem att lifvet ändå har värde - trots allt. De voro tolf från början, då barnhemmet den 1 februari togo emot dem, men en af dem har lungsoten gripit med sin iskalla hand och fört till ett sanatorium.
Det äldsta af barnen är 13 år, det yngsta 4. Vistelsen i hemmet är beroende på anlag och fallenhet, men afsikten är att fixera uppehållsgränsen inom anstalten till konfirmationsåldern, som beräknats till 16 år. Då får internen gå ut i världen att på egen hand söka sig väg blans lifvets blindskär.
Barnhemmet har underhållits dels med af staden ur rusdrycksmedlen anslagna årliga bidrag varierande mellan 1.000 och 700 mk dels, och till största delen, af privat offervillighet. I synnerhet har en för den behjärtansvärda saken varmt intresserad dam bidragit med afsevärda penningemedel utom att hon, som är barnhemmets stiftarinna med sällspord energi drifvit saken framåt, för hvilket samhället bör vara henne tacksam.
Det är dock tydligt att anstalten icke kan arbeta utan att få den hjälp af den stora allmänheten den så väl behöfver. Med tanke därpå har ett antal damer i lördag arrangerat en soarè å Societetshuset. Tillställningens program, som läses i annonsafdelningen är synnerligen intressant och skall jämte det goda ändamålet helt säkert icke förfela att göra sin värkan på publiken. Under aftonens lopp sköta unga damer om paketförsäljningen i för tillfället uppförda kiosker. En vädjan till allmänheten att infinna sig är onödig - det är helt enkelt hvar och ens uppenbara plikt att bevista soarén - icke sant!
Charles
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
