Vårtecken

Jag brukar alltid ta det som ett vårtecken då jag hör de första måsarna, så även i dag.
Nu är det vår.

Av rena rama nyfikenheten kollade jag när jag hörde dem första gången i fjol, det var den 26 mars. Året innan var det den 21 och jag blev senare samma dag tvungen att skotta en halv meter snö. Så kan det gå.

Vad jag inte hört på många år är skrikande marskatter, vilket jag bara är glad för, för visst kan de gå en på nerverna. Vid närmare eftertanke kan jag inte påminna mig om när jag överhuvudtaget sett en katt senast, annat än på bild.

En som däremot ser av dem mer än han önskade skrev till Hangöskvaller och berättade om en hel drös av dessa fyrfotingar som invaderat hans gård och bil. Han berättar om hela 9 stycken av dem som har tagit till vana att uträtta sina naturbehov på hans bil, vilket naturligtvis medför en obehaglig stank även inuti bilen.

Kattpiss.

Vad som förvånar mig, är att denne förgrymmade medborgare säger sig ha kontaktat såväl kattägaren, polisen och djurskyddet utan resultat. Jag vet att om jag kontaktade alla dessa instanser, och var så förbannad som jag ibland kan bli, så hade åtminstone polisen reagerat.

Kommit och gjort husundersökning för att leta efter mina dolda vapen.

Vårtecken

Jahapp, då var det vår.

Nu har det första regnet fallit, och i går var det en riktigt fin solig dag. Snön smälter med fart och vi har öppet vatten utanför Hangö. Våren är här.

För mig är ändå alltid ett av det bästa vårtecknen ljudet av skriande måsar. Och det vaknade jag till i dag. Ett underbart ljud, fastän jag endast sovit fyra timmar.

Men tyvärr är det ju med måsarna som med snön; Vackert första gången, men nog sjutton hinner man tröttna på dem med...