Granen var väl inte samma vi hade i fjol men nog såg den bra lika ut, belysningen är väl samma kantänka.
Julgubben kom på samma traktor som i fjol, så inte heller i Korvatunturi har man råd att uppdatera maskinparken. Men skämt åsido tror jag traktorn är lika gammal som julgubben, eller i detta fall rent av äldre, så det är nog säkert lika speciellt för småknattarna att se en sådan som att se en skabbig ren med släde.
Vill man se en bild på den, traktorn, kan man gå till fjolårets inlägg. Nu var det så smockat med både små och stora snälla barn, så jag kom inte ens i närheten av varken traktorn eller den skäggiga gubben.
Hopetossorna från Hejdi såg jag inte heller, men det var nu inte så viktigt. Jag minns ännu med förskräckelse senaste sommars Zumbamaraton på estraden i Casinoparken.
En sak som, än en gång, får mig att fundera över människosläktets konstigheter är folk som är tvungna att släpa hunden med sig på sådana här evenemang. Fullt med barnvagnar, kringspringande småglin och en allmän villervalla; Ja då måste man ta hunden med sig. Är inte det aningen onödigt?
Ja, ja. Nu är det bara att vänta på fyrverkerispektaklet... Få se om det lyckas värma mitt kalla hjärta.
* * * *
Ja, det gjorde det. Tack till Berggatans företagare för det spektaklet! Måhända någon lyckats ta bättre bilder än darriga jag gjorde?
3 kommentarer:
Det var så mäktigt - bättre än vad den bästa fotograf (även med photoshop) kan åstadkomma. Tack Anders på Smörmagasinet.
Du har så rätt med din kommentar om hundar på såna här ställen, man blir så jävla förbannad. Nog klarar kräket sig en stund allena hemma, men det har blivit så att alla skall foga sig efter mattes och husses gulle, den skall med överallt. grrr
Hör att där fanns "värre kräk" än hundar. Det är ju så att känner ägaren sin hund o vet att den är snäll o tyst är det ingen fara. Stör den är det inte det kräkets fel som blivit ditsläpat utan det andra kräkets. Därför tog jag aldrig min Hubbe till en dylik tillställning, han är väldigt snäll, men har högt ljud.
Skicka en kommentar