Nya Zeeland

 Resan genom Nya Zeeland har varit en stor upplevelse, även större än jag förväntade mig.  Före avfärden uppskattade jag att resan genom landet skulle ta ungefär två månader med buss, som jag anser vara ett bekvämt och förmånligt transportmedel då man reser ensam.  Orsaken till den förhållandevis långa restiden var att jag reste med den principen, att då det börjar kännas en oro i kroppen fortsätter jag färden.

 Flyget från London till Auckland, via Los Angeles, var lång och tung. Sedan hade jag ännu två inrikesflyg i Nya Zeeland innan jag nådde den sydligaste staden Invercargill. Jag ville nämligen börja min färd från den södra ändan av landet med tanke på att  stigande temperaturer skulle var önskvärt under färdens gång.

 Att åka buss var litet annorlunda än vad vi vant oss vid hemma. Resan innehöll bl. a. kaffe- och lunchraster längs vägen. Chauffören guidade medan han körde, så man fick veta allt som var värt att veta längs vägen, och ganska mycket utöver det i form av olika ”fiskehistorier”, vilket i och för sig var väldigt underhållande. Bussen kunde stanna för fotografering av vackra vyer och mycket annat, som gjorde resandet trevligt.

 Från den södra ön är det de öppna och hjälpsamma människorna som gjorde det starkaste intrycket. Också naturen med sin skönhet och mångsidighet var en  otrolig och unik upplevelse.

 Förödelsen efter jordbävningen 2011 i Christchurch var ju en väldigt sorglig historia, men att återbyggandet  redan var i gång på flera ställen vittnar om optimism och framtidstro.

 Västra och norra kusten, med naturvärden i spetsen, och av städerna Christchurch och Queenstown, är de ställen som gjorde största intrycket på mig.

 Norra ön skiljer sig från den södra i många avseenden. Här finns mera industri, och även handeln har koncentrerat sig hit. Två tredjedelar av landets befolkning är bosatt på den norra ön, vilket lett till att infrastrukturen, som t. ex. vägnätet, är utbyggd i en större utsträckning. Också människorna här är mera urbaniserade och livet är mera hektiskt. De naturvärden som tilltalade mig mest på den norra ön fann jag vid halvön Coromandel och uppe i norr, vid den del som kallas Bay of Islands. Av städerna bör nämnas den otroligt vackra och moderna Wellington samt den inte så vackra men stora Auckland.

 Jag besökte under resan 15 olika städer och byar och alla hade de sin tjusning. I regel var också omgivningen bra skött och städad. Nämnas kan att det i många städer sopades gatorna varje morgon och soplådor fanns på 20 meters mellanrum i centrum, aningen glesare i övrigt.  De tömdes också så ofta att en översvämmande soplåda var en sällsynthet.

 Inkvarteringen skötte jag på ”backpacker” ställen, vilka närmast kan liknas vid våra pensionat. De är rätt så förmånliga och i dem träffar man människor i en mindre formell omgivning. Väldigt ofta blir det också utbytt reserfarenheter, då de flesta av gästerna är folk som reser på egen hand.

 Här är resan i ett nötskal. Det finns massor av saker man sett och upplevat, som inte går att beskriva i ord. De måste bara upplevas.

God Jul och ett gott nytt år!

Jani