Invigningen av Hangö kyrka

Invigningen av Hangö kyrka beskrivs i tidningen Hangö, den 27 november 1892, på följande sätt:

Till öfvervarandet af invigningsakten af Hangö kyrka hade i dag en till cirka 1,400 personer uppgående publik infunnit sig, hvilken redan före kl. 9 på morgonen började samlas utanför kyrkan, afvaktande dörrarnas öppnande. Sedan dessa omkring kl. ½10 öppnats, var också så godt som hvarenda plats i templet efter omkring 15 minuter upptagen, undantagandes de bänkrader, som reserverats för medlemmar af stadsfullmäktiginstitutionen och öfriga stadens nämder och myndigheter. Något före kl. 10 anlände äfven dessa och intogo, under iakttagande af en viss ordning, sina resp. platser.

Vid inträdet uti helgedomen betogs synbarligen enhvar af den högtidliga andakt templets frid skänker och den stora folkmassan intog sina platser under djupaste tystnad. En skarp iakttagare kunde likväl observera den lyckliga tillfredsställelse och beundran som hos många af kyrkobesökarene gjorde sig märkbar med anledning af den betydelsefulla omständigheten att man ändtligen efter mycket bråk och besvär såg sina innersta förhoppningar förvärkligade.

Det första intryck man får af den enkla men dock smakfulla inredningen uti kyrkan är onekligen godt, och blickarna fästas med en viss uppmärksamhet på den i korfonden stående Kristusbysten. Själfva fonden i koret upptages af det redan förut af oss beskrifna glasmosaikfönstret, hvilket dock måhända till följd af ljusstrålarnas olika brytning genom detsamma gör att den framför stående bystens konturer framträda något dunkla. För tillfället hade man smakfullt dekorerat såväl koret som predikstolen och altarläktaren med guirlander och gröna växter. Altarringen likasom altarbordet äro beklädda med röd plysch, predikstolen är enkel samt ekfärgad och försedd med guldinfattningar. Bänkarna äro ekmålade och golfvet af asfalt, längs gångarna öfverstruket med brun färg. För belysningen uti kyrkan är försörjdt medels tvänne prydliga metall ljuskronor, hvardera försedda med 36 ljus, samt ett nödigt antal vägglampor.

Det hela gifver, såsom redan omnämts, ett enkelt men värdigt intryck, och länder de personer, som på detsamma uppoffrat tid och arbete, till all möjlig heder, och bland hvilka vi här särskildt vilja nämna kapten Carl Korsman såsom den, hvilken tagit den lifligaste och mest värksamma delen uti realiserandet af idén om åstadkommandet af en egen kyrka för Hangö stad.