Skolans roll i uppfostringen

Skolans ansvar då det gäller uppfostringen av vår ungdom har under senare år med jämna mellanrum diskuteras. Utan att bli desto mer förvånad, kan jag konstatera att inte heller denna fråga är ny. Tidningen Hangö, 21 januari 1902:

- Ny litteratur. I bokhandeln har utkommit: Skolungdomens bok, sammanstäld af Emil Forsander. Uti förordet till detta lilla arbete heter det bl. a.:

Af de twå uppgifter skolan har sig förelagd: att uppfostra och underwisa, är den första onekligen den swåraste. Skall skolan lyckas i denna uppgift, är samarbete mellan skola och hem ett oundgängligt wilkor. Fullt medwetna om betydelsen häraf, har man på senare tider långt allmännare börjat beifra detta samarbete, särskildt i länder wäster om oss. För att underlätta detta, har man försökt begagna sig af olika förfaringssätt. Såsom ett af dessa har man funnit ändamålsenligt och jämförelsewis lätt att nedskrifwa anteckningar i skola och hem om elewernas uppförande och flit m. m. i särskildt för ändamålet utarbetade häften. Resultatet af ett sådant förfaringssätt säges ha utfallit wäl.

Föreliggande lilla häfte, som delwis haft till förebild Ola Bergströms i Swerige utgifna anmärkningsbok, will äfwen i sin mån fylla ett sådant behof hos oss. - Utgifwaren har det synts lämpligt att sådana anteckningar skulle göras hwarje månad, hwilket dock ej hindrar den enskilda läraren och lärarinnan att nedskrifwa dem oftare eller ock med längre mellantider. Swårigheter komma nog att förefinnas på många orter, särskildt på landsbygden, där det ännu brister mycket i uppfattningen om uppfostran och dess fordringar, att få föräldrar och målsmän att närmare beakta och intressera sig för detta slags samarbete.