Tropisk hetta

Följande rara klipp är hämtat ur tidningen "Hangö-Bladet, den 31 juli 1911. Man kan anta att det verkligen var varmt den sommaren.

Åska

Till min stora förskräckelse upptäckte jag att jag i min väderleksprognos, den jag skrev i mitt inlägg i Hangötidningen första eller andra veckan i juni, att jag hade så fel som man bara kan ha då man har totalt fel.

Det blev inte varmt efter midsommar, såsom jag förutspådde. Och hoppades.

Nu har vi, tack och lov, äntligen kunnat njuta av några varma dagar.

Det tokiga, ur rent personligt ekonomiskt och egoistiskt perspektiv, är att den plötsliga värmeböljan för med sig åskväder. Regn och stormbyar är inte så bra för terassförsäljningen.

Fast det kan man inte prata om, bönderna har det elendigare.

Men samtidigt tycker jag om ett riktigt åskväder. Ett ordentligt "buder" med blixtar piggar på något underligt sätt upp, vilket även herr Karlsson lyckats bildmässigt föreviga i följande:

Övertlägset den bästa bilden jag sett i år!

Även Benccu har lyckats få en del bra bilder på åskan som gick, här ett exempel:

Star Flyer

I går då jag var på en snabblunch till Smörmagasinet, rätt god och förmånlig mat egentligen, såg jag på Hangö redd en vacker klipper. Tyvärr hade jag ingen kamera med mig den gången, så som det ju alltid är då man vill ta en bild på någonting, men den gode Benccu räddade än en gång situationen.

Bilden på klippern Star Flyer har han tagit från vattentornet och vi är än en gång tacksamma för hans påpasslighet!

Redigering av text

Peter Johansson på tidningen Västra Nyland har i dagens nummer skrivit en text som får mig att undra över om han varit riktigt nykter då han skrivit den. Artikeln, som av någon orsak lagts under rubriken Nyheter, handlar om att man fortfarande aktivt försöker få någon att fortsätta med den nu upphörda verksamheten i Koverhar.

Att svamla om Raseborgs stadsdirektör Mårten Johansson - är förresten de båda Johanssönerna släkt inbördes? - om Raseborgs fullmäktige, Maarit Feldt-Ranta, Lauri Ihalainen och Novago i de fyra första spalterna för att sedan inleda nästa spalt med orden "Också för grannen Raseborg innebär Koverhars trångmål på andra sidan Hangögränsen ett svårt bakslag." är inte riktigt rätt.

Men skit i det, det är bra att de tar stress. Även i Raseborg.

Ett intressant fakta, om det nu är det, som nämns senare i artikeln är följande; från FN-Steel fick 123 Hangöbor gå, medan de var 126 från Raseborg. Uppgiften lär härstamma från Frank-Ole Hägglund på arbetskraftsbyrån.

Inte att undra på att Johansson, eller egentligen båda Johanssönerna, är upprörda.

Men Ortodoxa kyrkan i Hangö välsignade i söndags havet. Där ligger vår framtid, så som den gjort i alla tider.

Kanonerna på Russarö

Försvarsutbildningsföreningen, allmänt kallad MPK (maanpuolustuskoulutus), har under hösten i fjol och nu under våren med hjälp av ett gäng frivilliga iståndsatt de gamla kanonerna på Russarö. Nu blir de restaurerade till originalskick, vilket kan tyckas vara på tiden.

Kanonerna, i tiderna gjorda av Betlehem Steel Corporation, har en intressant historia - många gånger berättad av folk med mer kunskap än jag besitter - och är väl värda en hedervärd och ompysslad pensionering.

Tanken är, menar dessa frivilliga arbetare, att framtida besökare av Russarö inte enbart ska se de väldiga kanonrören. Man ska även kunna gå in i manöverutrymmet och se på hur det hela sköttes. En bra idé, turister gillar sådant.

Jari Nurmi, en av de frivilliga som stått för insatsen, ber hälsa att det alltid behövs mera människor som ställer upp på den här sortens arbete. Jag håller fullständigt med honom, all sådan här verksamhet behöver frivilliga som ställer upp.

Bilderna tillhör Jari Nurmi, som man kan kontakta om man är intresserad av att delta i projektet. Kontaktuppgifter fås via e-post till Hangöskvaller.

En era når sitt slut

Till min stora förskräckelse läser jag på dagens HT att Biggan Brunow pensionerar sig. Redan! Och i så unga år!

Under flere perioder av tidningens senare års upplagor har Biggans spalt varit den enda orsaken till att jag, och flere med mig, över huvudtaget läst tidningen i fråga, så det är en kännbar förlust man nu gör på Hangötidningens redaktion.

Visserligen vet jag, likväl som madame Brunow säkert även själv, att det i många kök och stugor nu höjs en skål över lyckligare tider då en av bitvargarna äntligen är borta, men jag kommer med saknad att bläddra den nu ännu innehållsfattigare veckotidningen. De bitska kommentarer Biggan kläckt ur sig har varit en krydda i tillvaron för många av oss.

Tack för de trevliga åren, de glada gapskratten samt de fräna tankeställare du gett oss, förhoppningsvis har du ännu många år av din bitskhet kvar. Och en och annan spalt oskriven.