Hangö lotsstation

Robin Lindberg från svenska YLE bloggar i direktsändning (finns det något annat sätt?) från Hangö lotsstation längs med hela dagen.

Första inlägget för dagen har kommit redan 05.26 i morse, vilket kan anses vara en rätt tidig statusuppdatering för vilken normal bloggare som helst. Fram till nu har där kommit en hel drös med text, bilder och några korta videoklipp.

Det kan vara värt att ge en stund till att ögna igenom den engångsbloggen, det är inte alla förunnat att få vara med där och filma inte!

Jag åtminstone ska med intresse se hur det hela fortlöper!

Länken till "Liveblogg från Hangö lotsstation".

Kris på gång

 Jaa,a hörni. Int fan e de allti så lätt här i live, it. Nu börjar de no likn en riktigär kris.

 För några år sen så to teven helt plötslit eld. Men no ha ja lärt mej leva utan den, å för de mesta går de rikit bra. Ishockin å formulan kan man allti fara ti Grönan å si på å fotbolln spelar dom bäst utan min hjälp.

 Häromveckan börja de lukt bränt gumi från tvättmaskin, å sidu på fan om it den brinner i sin tur. Men nu springer gumman hemma hos pappa sin å tvättar, så de blir ju nytta förenat me nöje, liksom. För oss alla, om ni förstår va ja menar.

 Å i morse sopa hon sönder kaffepannan. Men it e de någå större problemär me de heller it, ja kan ju allti trask iväg ti TB på mårånkaffe. Då får man ju nyhetena på sama gång. Eller så ti Virtaska, så blir man lite kulturliger tilika.

 Men nu börjar de lukt bränt ur kylskåpe. Å de sjutton e nog å artar sig ti kris de. För hur ska ja sen håll öle å lonkeron i passligär temperatur?!

Utvecklingsområde

Sådärja. Då har jag adrenalin i kroppen så att det sjuder om det igen, blodtrycket närmar sig sådana höjder att vår företagsläkare skulle förpassa mig till ett vilohem.

Orsaken?

Jo, lyssna på det här: Meddelanden 2013-04-15 ELY-centralen i Nyland.

Under detta års första kvartal har ELY-centralen i Nyland betalat ut sammanlagt 2,7 miljoner euro i stöd till 156 företag.

I utvecklingsunderstöd betalade ELY-centralen sammanlagt 1 299 309 euro till 113 små och medelstora företag. Stödet var i genomsnitt 11 498 euro/företag

Utvecklingsunderstöd beviljas för startbidrag, förberedande finansiering och andra utvecklingsåtgärder, det typiska är internationalisering.

Sådär långt låter allt väl och bra, men så ser jag att;

Den överlägset största stödtagaren, enligt samma pressmeddelande, var - Hör och häpna! - Raseborgs stad. Som fick ofattbara 555 000 euro i understöd.

Räkna nu ut ni hur många procent av företagsstödspengarna Raseborgs stad får, fundera sedan på varför.

Tur att jag har mina nitron nära till hands.

Förbindelser

Jag måste medge att jag varit aningen orolig; Ska jag eller ska jag inte få bli gräsänkling. Men det ser ut att lösa sig, min hustru får som hon vill, hon reser iväg lika glad och lycklig som jag blir då hon äntligen kan göra det.

Nu kan det hända att många av er reagerar med viss antipati mot ovanstående lättsinninga yttrande, men det reder väl upp sig med en aning bakgrundsfakta.

Saken är nämligen den, att de som vill resa med morgonbåten från Åbo mot Mariehamn-Stockholmhållet har vissa förbindelseproblem. Det verkar som om det i dagens samhälle inte går att ordna kollektivtrafiken mellan Hangö och Karis så att man hinner med det tåg som går till Åbo för att hinna med båten. Problemet är inte stort, enbart 15 minuter stort, men dessa 15 minuter är jäkligt stort om tåget redan gått.

Bubi Asplund från svenska YLE har med gediget journalistarbete lyckats locka ur persontrafikchefen på Matkahuolto, Jukka Ylitalo, en helt vansinnig kommentar; "man kan ta kontakt med kommunerna, i det här fallet Hangö och Raseborg, och NTM-centralen", säger han.

Som företagare har jag nog svårt att förstå varför det är kunderna som ska se till att kommunerna ser till att företagaren står till tjänst med den service företaget vill sälja, man kunde kanske tycka att det är företagaren som ska se till att de tjänster kunden vill ha finns till salu.

Och att få det vrängt till att "man nog kan överväga att lägga tillbaka den turen om behov finns" ger hela saken ett visst löjesskimmer, då det är frågan om ett enkelt 15 minuters flytt av en busstur.

Men måhända har företagen Matkahuolto och VR kommunikationsproblem, förbindelsen är bruten, de kan inte studera varandras tidtabeller. Kanske kunde de, i allmänhetens intresse, "chatta" med varandra på FaceBook.

Billigare än mötesarvoden i miljonklassen vore det väl i alla fall.

Tankar kring våren

Visst, jag medger. Det är inte alltid jag beter mig i enlighet med de normer samhället i övrigt ställer upp. För att ta ett exempel; Senaste natt vaknade jag strax efter klockan tre, det ösregnade. Herregud vad jag blev lycklig! Det var nästan så jag ville hoppa högt av glädje och väcka min lugnt sovande hustru med glädjerop, sång och dans.

Så ska man nog inte göra då man vaknar mitt i natten av att det regnar, sade mig mitt andra jag med barsk röst. Hon fick fortsätta sova, lugnt ovetande om hur nära hon varit att bli väckt.

Men, då jag med förtvivlans blick under de senaste dagarna sett hur snöhögarna på Park trotsar allt arbete, vägrar att minska, samtidigt som dagarna tills vi ska bära ut bord och bänkar obevekligt minskar - Ja, jag tackar alla vädrets makter för regnet. Må det regna i några dagar till, Tack!

Mareografen

Den gamla anrika mareografen, ursprungligen kallad limnigraf, verkar helt plötsligt ha blivit på tapeten. Eller då främst den fallfärdiga tillhörande bryggan. Igen. Det kommer brev och förfrågningar från alla håll och kanter, somliga av dem helt oväntade, men så här verkar det ju ofta vara; Det är många som får samma idé eller tanke ungefär samtidigt.

Nu slumpar det sig så att jag dessutom under de senaste två månaderna gjort ett litet forskningsarbete i husets historia (med tanke på en kommande artikel på annan plats), så jag kan väl delge er något av den i korthet. Även i korthet blir det ganska långt, så stå ut med mig en stund.

På initiativ av Ryska centralobservatoriet i S:t Petersburg beslöt den kejserliga senaten 1884 begära anslag för inrättandet av en limnigraf i Hangö. Tanken fick fäste, och senaten gav de behövliga pengarna, ställde limnigrafen under Finska Vetenskapssocietetens skyddande vingar och ärendet kunde börja sin byråkratiska färd mot fullbordat faktum; Det vill säga själva uppförandet av byggnaden.

I slutet av september 1885 höll Finska Vetenskapssocieteten ett sammanträde där man bland mycket annat konstaterade att senaten nu gett pengar till uppförandet av limnigrafen i Hangö. Man gav då öppen fullmakt åt statsråd Adolf Moberg att föra förhandlingar med Hangö stad. I februari 1886 har man så undertecknat alla papper mellan den vetenskapliga societeten och staden, saken är klar. I den Finska vetenskapssocietetens årsberättelse kan man läsa att Hangö stad genom kontraktet förbundit sig att mot en ersättning på 6 150 mark låta uppföra limnigrafhuset samt för en årlig summa på 150 mark sköta uppvärmning, underhåll och tillsyn då huset står klart.

På den tiden tog det inte åratal att smälla upp ett hus som staten ansåg sig behöva, huset var klart redan till sommaren och den 20 juni 1886 inleds själva verksamheten. De första mätningarna av havsytans nivå görs, allt är frid och fröjd.

Finlands första limnigraf är i funktion, historia är än en gång gjord. Mätningarna av havsvattenståndet pågår ännu i denna dag.

Nu förfaller den gamla tillhörande bryggan, som på  sin tid var så viktig för hela verksamheten men nu inte längre behövs. Det är synd och skam, kanske rent av brottsligt, att en så viktig del av inte bara stadens, utan hela landets historia ska få förfalla på detta sätt på grund av att några byråkrater inte kan komma överens om vem som ska stå för kostnaderna.

Hangö the- och kaffehandel

Lördagen den 10 april 1909 kan man in Hangö-Bladet läsa följande lilla trevliga notis:


 "Hangö the- och kaffehandel, inneh. fru E. Martin" öppnas i dag för allmänheten. Vi voro i torsdags i tillfälle att kasta en blick in i den nya affärens lokal i Falleniuska gården vid Vinkelgatan och kunna försäkra att en trefligare, mera inbjudande specialaffär är man icke ofta i tillfälle att se. Inredningen är smakfull och modern, arrangemangen med kundernas expedierande fullt tidsenliga. Om man så önskar kan man få sitt kaffe maladt i affärens maskinkvarnar, drifna med elektrisk kraft. Utom kaffe, the och chokolad erhålles där äfven sötsaker, s. s. marmelader, karameller, ckokladkonfekt m. m.

 Det där med att få sina kaffebönor malda på plats är någonting jag förstått börjar vara på modet ute i världen igen. Få se hur länge det tar innan vi hittar någon driftig företagare som börjar syssla med dylikt även i vår lilla stad, doften av nymalet kaffe är någonting som är väl värt ett litet tilläggspris.

Agricoladagen

Det verkar bli allt mer på modet att visa all sorters mer eller mindre oväsentlig statistik, så nu hade jag tänkt mig ta efter det exempel de stora mediehusen föregår med.

I morse trillade det nämligen in ett meddelande från ELY-centralen om att man nu har färdigställt verksamhetsstatistiken för de allmänna biblioteken i vårt land, de siffrorna bestämde jag mig således för att ta en titt på.

Så dit slösade jag bort ett antal timmar, det var egentligen inte ens rolig läsning. Hade kunnat lägga patiens i stället och mått mycket bättre.

Men aningen intressant var det väl att konstatera att vi svenskspråkiga i Hangö i medeltal lånar 3,44 böcker per man, på årsbasis, medan vår finskatalande motsvarighet lånar hela 5,27 böcker.

Man får väl hoppas att det här betyder att vi svenskspråkiga då köper våra böcker i stället, i annat fall betyder det att vi håller på att bli illitterära i jämförelse med våra finska bröder.

Och det vore verkligen inte så bra.

Nya tider

Sådärja, gott folk. Måhända är det någon av er som råkat uppmärksamma det faktum att jag inte skrivit någonting på en tid. Orsaken är väl för de flesta uppenbar, jag har suttit fast dygnet runt i en replikövningskarusell.

Hangö svenska teaterförening uppförde sin första Hangörevy på 12 år, det var aningen krävande för oss förstagångare. Nej, det var mer än aningen krävande.

Det finns några personer jag vill framhäva i mitt lovtal till alla de medverkande, främst vill jag tacka alla mer eller mindre frivilliga såväl i publik och som aktörer i själva föreställningen,

Jag vill från föreningens sida tacka Raili Peni från föreningen HAIK för utlånandet av den röda mattan. Man hittar hjälp på de mest oväntade ställen då den behövs.

Jag vill naturligtvis tacka Maggi Sjöblom för den goda soppan och bullarna. Jag har ingen aning om hur vi lyckades sätta i oss bulla för 160 pers då vi bara var 100, vilket bevisar hur goda de var. Och utan soppa blir det ingen sopprevy.

Jag vill tacka alla medverkandes anhöriga, såväl hundar som katter, för att de stod ut med vår frånvaro hemifrån under den senaste veckan.

Och Rainer Roth ska tackas för det ackompanjemang han framförde till våra klagolåtar, utan honom hade det inte gått ens nära på i takt.

Jag vill tacka Hangö stad och Brankkis, så klart, för all deras hjälp, och vår regissör Marga Nordman ska väl ha ett tack, men ännu en gång känner jag mig tvungen att tacka alla övriga medverkande, utan Er hade det blivit till ingenting!

I synnerhet de som stod bakom allt det arbete som inte syntes, men nog hade märkts om det inte fungerat ska ha ett stort tack, tack till Robbe, Janne och Victor!

Och nu ska vi inte glömma flickorna från South Coast Dancers! Utan deras vickande på rumporna hade jag haft det mycket tråkigare!

Tack!

Nu ska jag sluta tacka innan jag blir gråtfärdig. Men en påträngande tanke uppenbarar sig obevekligt; Vad ska vi göra nu med all den tid vi har överlopps?

 

Men nog är det publiken som ska ha det största tacket! 

Utan er hade vi aldrig hittat på att göra revyn överhuvudtaget!

Nya Tider

Obekräftat skvaller

Detta är ett inlägg som det är meningen att jag ska ljuga upp er så att sockorna trillar av er i. Men då jag nu är så förbaskat dålig på att ljuga trovärdigt ska jag i stället ta upp en rätt allvarlig sak jag hörde häromdagen, tidigare i morse.

Staten har som bekant i sin stora visdom bestämt sig för att minska på bidragen till kommunerna, samtidigt som man vill öka kommunernas ekonomiska ansvar. En enkel matematik ger naturligtvis vid handen att det här inte blir roligt.

Men nu har vi för en gångs skull tur i Hangö. Staten har nämligen bestämt sig för att gå in och hjälpa oss, genom att ta över gamla Mau-mau och göra en samhällsnyttig insats. Meningen är att man ska uppfylla de löften man i tiderna gav då man lovade ge kompensation för att kustsektionen avskaffades.

Projektet blir ett pilotprojekt i landet, som syftar till att underlätta de problem som ensamstående herrar kan råka ut för nu och då, arbetsnamnet för projektet är "Röda lyktan".

Arbetskraftsminister Ihalainen lär ställa sig försiktigt positiv till tanken och menar på att det här ger arbetstillfällen åt den underutbildade delen av unga kvinnor, medan vår minister för utvecklingsarbete Hautamäki anser att det kan finnas en viss risk för svartarbete. Det kan bli diskriminerande i längden, därför måste man vara noga med att få även små gula, bruna och röda pojkar på jobb. Inte enbart gråtrista flickor.

På det lokala planet har ännu inte ens Kavander uttalat sig, men jag ser med stor förtröstan på framtiden.