Samarbetsförhandlingarna vid stuveribolaget Hangö Stevedoring avslutades i morse utan att arbetsgivaren och stuvarna lyckades nå någon överenskommelse.
Stevedoring har förhandlat om inbesparingar i tio veckor. De första fyra veckorna var det frågan om så kallade anpassningsförhandlingar. Då de inte gav resultat inleddes samarbetsförhandlingarna som har pågått i sex veckor.
Stuvarna har inte velat gå med på kravet att spara in på sina timmar - de säger att det är orimligt då företaget enligt dem varje dag utnyttjar tillfällig arbetskraft för att lasta och lossa fartyg i Hangö hamn.
Arbetsgivaren fattar under den här veckan beslut om hur sparkravet på 2,5 miljoner euro ska uppnås - det uppger vd Esa Torstensson för Yle Västnyland. Enligt tidigare uppgifter kan det bli frågan om permitteringar och uppsägningar.
måndag 19 januari 2009
Ännu en lönnkrog
I tidningen Hangö från den 19.1.1939 kan vi läsa om en häxjakt i modern tappning. Tillåt mig gissa att vittnet och svaranden i följande inlägg inte var bästa vänner:
Interiör ur sprittråkarnas verksamhet
Målet mot sjömanshustrun Selma Alina Signell, vilken vid rådstuvurättens sammanträde senaste måndag dömdes till 8 månaders fängelse för yrkesmässig spritförsäljning var i många avseenden rätt märklig.
Bl.a. berättade den till rätten avgivna polisrapporten om den fräckhet, varmed svaranden vid beslagstillfället uppträtt i akt och mening att blanda bort korten.
Omedelbart efter det polisen inträtt i hennes bostad, hade fru Signell ryckt till sig ett emaljerat ämbare, vari förvarades cirka 3 liter smuggelsprit och vilket av polisen förklarades beslagtaget. Större delen av ämbarets innehåll hade hon hällt i ett slaskämbare samt därefter med det nu nästan tomma ämbaret begivit sig till angränsande rum, där hon - allt enligt polisrapporten - uppmanat sin man, som låg sjuk på sin säng, att kasta sitt vatten i ämbaret. Detta hade dock förhindrats och man hade kunnat konstatera, att ca. 100 gram ren smuggelsprit ännu fanns kvar i ämbaret, som förklarades beslagtaget.
Hustru Signells trädska var emellertid ej slut därmed. Under genomletningen av lokalen kom man bl.a. upp på vinden och frågade här vilken av skrubbarna tillhörde fru Signell. Denna uppgav då, att en av skrubbarna var hennes och denna genomletades utan något resultat. Mittemot denna genomsökta skrubb fanns en annan. Då polisen tillfrågade henne, vem denna tillhörde, svarade hon till att börja med undvikande men nödgades till slut medge, att den tillhörde henne. Den var emellertid låst, och då fru Signell ej sade sig hitta nyckeln, nödgades man bryta upp skrubben. I densamma fann man riktigt nog en spritdunk, innehållande 10 liter smuggelsprit. Då man ånyo kom ned i bostaden, uppgav fru Signell, att hon nu funnit nyckeln till skrubben på golvet i bostaden.
Detta om själva beslagstillfället. Dagen efter beslaget infann sig hos polisen sjömannen Hjalmar Ferdinand Konstantin Österlund som uppgav, att den i skrubben funna spritdunken var hans. Han hade funnit den på en holme - hur annars? - och hämtat den i land men ej velat förvara den hemma utan i smyg fört den till skrubben, till vilken han hade nyckeln. Den nyckel fru Signell uppgav sig hava hittat i bostaden var i själva verket, uppgavs det nu, en kappsäcksnyckel, som alls ej passade till skrubben.
Vid målets handläggning inför rådstuvurätten vidhöllo de tvenne svarandena sina uppgifter. De voro t.o.m. utrustade med rättegångsbiträde, som uppgav, att fru Signells man länge lidit av ledgångsreumatism, för vilken sjukdom han av en läkare blivit ordinerad gnidning med sprit. Dylik sprit hade även på laglig väg för ändamålet anskaffats. Om det även kunde anses troligt, att ämbaret innehållit sprit, vilket enligt rättegångsbiträdet ej bevisats, så återstod ännu att leda i bevis, att denna sprit var smuggelsprit.
Vittnena, något över tio stycken, skötte emellertid om att rätten ej behövde hysa någon tvekan beträffande svarandes brottslighet. Den ena efter den andra visste förtälja, att det varit allmänt känt i staden, att fru Signell sålt sprit, och själva hade de, en eller flera gånger, hos henne tillhandlat sig av denna vara. Ett av de många vittnena visste bl.a. förtälja, att fru Signell sysslat med sprithantering i cirka 7 års tid och att han - vittnet - under årens lopp tillhandlat sig för cirka 1000 mark av denna vara hos svaranden. Han hade själv bevittnat, huru hon mätte upp spriten, och han berättade, att priset varierade mellan 10 och 25 mark per kvarts liter. I början hade fru Signell sålt spriten billigare för att skaffa sig kunder, men senare, då hon var säker på sin kundkrets, hade hon höjt priset under uppgift att spritens pris stigit. Nästan hela senaste vinter tog hon sålunda 25 mark per kvarts liter. Vittnet hade ytterligare sett, hur en okänd mansperson ett par skilda gånger inköpt hos svaranden en hel tioliters spritdunk. Ytterligare berättade vittnet, att fru Signell i sitt hem sålt glastals i te, kaffe eller sockervatten färdigt uppblandad sprit, som kunderna konsumerat på platsen. I regel hade denna blandning kostat 5 mark per glas. Vittnet trodde sig kunna beräkna, att fru Signell under årens lopp förtjänat minst 20.000 mark på sin olagliga hantering.
Sedan vittnena framfört sitt förkrossande bevismaterial sökte svarandens rättegångsbiträde göra troligt, att det ännu ej skulle framgått, att svaranden yrkesmässigt försålt sprit, utan borde hon dömas allra högst för fortsatt spritförsäljning.
Rätten dömde svaranden till 8 månaders fängelse.
Sjömannen Österlund, som så ädelmodigt tagit på sig den på vinden anträffade spritdunken, fälldes till 750 marks böter för olaga innehav av sprit.
Interiör ur sprittråkarnas verksamhet
Målet mot sjömanshustrun Selma Alina Signell, vilken vid rådstuvurättens sammanträde senaste måndag dömdes till 8 månaders fängelse för yrkesmässig spritförsäljning var i många avseenden rätt märklig.
Bl.a. berättade den till rätten avgivna polisrapporten om den fräckhet, varmed svaranden vid beslagstillfället uppträtt i akt och mening att blanda bort korten.
Omedelbart efter det polisen inträtt i hennes bostad, hade fru Signell ryckt till sig ett emaljerat ämbare, vari förvarades cirka 3 liter smuggelsprit och vilket av polisen förklarades beslagtaget. Större delen av ämbarets innehåll hade hon hällt i ett slaskämbare samt därefter med det nu nästan tomma ämbaret begivit sig till angränsande rum, där hon - allt enligt polisrapporten - uppmanat sin man, som låg sjuk på sin säng, att kasta sitt vatten i ämbaret. Detta hade dock förhindrats och man hade kunnat konstatera, att ca. 100 gram ren smuggelsprit ännu fanns kvar i ämbaret, som förklarades beslagtaget.
Hustru Signells trädska var emellertid ej slut därmed. Under genomletningen av lokalen kom man bl.a. upp på vinden och frågade här vilken av skrubbarna tillhörde fru Signell. Denna uppgav då, att en av skrubbarna var hennes och denna genomletades utan något resultat. Mittemot denna genomsökta skrubb fanns en annan. Då polisen tillfrågade henne, vem denna tillhörde, svarade hon till att börja med undvikande men nödgades till slut medge, att den tillhörde henne. Den var emellertid låst, och då fru Signell ej sade sig hitta nyckeln, nödgades man bryta upp skrubben. I densamma fann man riktigt nog en spritdunk, innehållande 10 liter smuggelsprit. Då man ånyo kom ned i bostaden, uppgav fru Signell, att hon nu funnit nyckeln till skrubben på golvet i bostaden.
Detta om själva beslagstillfället. Dagen efter beslaget infann sig hos polisen sjömannen Hjalmar Ferdinand Konstantin Österlund som uppgav, att den i skrubben funna spritdunken var hans. Han hade funnit den på en holme - hur annars? - och hämtat den i land men ej velat förvara den hemma utan i smyg fört den till skrubben, till vilken han hade nyckeln. Den nyckel fru Signell uppgav sig hava hittat i bostaden var i själva verket, uppgavs det nu, en kappsäcksnyckel, som alls ej passade till skrubben.
Vid målets handläggning inför rådstuvurätten vidhöllo de tvenne svarandena sina uppgifter. De voro t.o.m. utrustade med rättegångsbiträde, som uppgav, att fru Signells man länge lidit av ledgångsreumatism, för vilken sjukdom han av en läkare blivit ordinerad gnidning med sprit. Dylik sprit hade även på laglig väg för ändamålet anskaffats. Om det även kunde anses troligt, att ämbaret innehållit sprit, vilket enligt rättegångsbiträdet ej bevisats, så återstod ännu att leda i bevis, att denna sprit var smuggelsprit.
Vittnena, något över tio stycken, skötte emellertid om att rätten ej behövde hysa någon tvekan beträffande svarandes brottslighet. Den ena efter den andra visste förtälja, att det varit allmänt känt i staden, att fru Signell sålt sprit, och själva hade de, en eller flera gånger, hos henne tillhandlat sig av denna vara. Ett av de många vittnena visste bl.a. förtälja, att fru Signell sysslat med sprithantering i cirka 7 års tid och att han - vittnet - under årens lopp tillhandlat sig för cirka 1000 mark av denna vara hos svaranden. Han hade själv bevittnat, huru hon mätte upp spriten, och han berättade, att priset varierade mellan 10 och 25 mark per kvarts liter. I början hade fru Signell sålt spriten billigare för att skaffa sig kunder, men senare, då hon var säker på sin kundkrets, hade hon höjt priset under uppgift att spritens pris stigit. Nästan hela senaste vinter tog hon sålunda 25 mark per kvarts liter. Vittnet hade ytterligare sett, hur en okänd mansperson ett par skilda gånger inköpt hos svaranden en hel tioliters spritdunk. Ytterligare berättade vittnet, att fru Signell i sitt hem sålt glastals i te, kaffe eller sockervatten färdigt uppblandad sprit, som kunderna konsumerat på platsen. I regel hade denna blandning kostat 5 mark per glas. Vittnet trodde sig kunna beräkna, att fru Signell under årens lopp förtjänat minst 20.000 mark på sin olagliga hantering.
Sedan vittnena framfört sitt förkrossande bevismaterial sökte svarandens rättegångsbiträde göra troligt, att det ännu ej skulle framgått, att svaranden yrkesmässigt försålt sprit, utan borde hon dömas allra högst för fortsatt spritförsäljning.
Rätten dömde svaranden till 8 månaders fängelse.
Sjömannen Österlund, som så ädelmodigt tagit på sig den på vinden anträffade spritdunken, fälldes till 750 marks böter för olaga innehav av sprit.
Stadsfullmäktige
Stiftelsen för Hangö Servicebostäder - Servicehuset Nova anhåller i en skrivelse av 28.11.2008 om ett tilläggsunderstöd på 70.000 euro. Anhållan motiveras med ökade personalutgifter på grund av långa sjukledigheter och behov av tilläggspersonal på grund av klienternas försämrade hälsotillstånd.
Barbro Wikberg jävade sig och deltog inte i ärendets behandling.
Att skrivelsen skickats såhär sent motiveras med att uppföljningen av Novas budget försvårats bl.a. av personalbyte på bokföringsbyrån.
Ökade personalutgifter på 70.000 euro? Inte dåligt, inte.
Barbro Wikberg jävade sig och deltog inte i ärendets behandling.
Att skrivelsen skickats såhär sent motiveras med att uppföljningen av Novas budget försvårats bl.a. av personalbyte på bokföringsbyrån.
Ökade personalutgifter på 70.000 euro? Inte dåligt, inte.
söndag 18 januari 2009
Global uppvärmning
Somliga påstår att detta med global uppvärmning är ett nytt fenomen. Nåja, här i Hangö har vi för det mesta haft milda vintrar, sträng kyla hör närmast till undantagen. Här ett exempel från tidningen Hangö den 18 januari 1891:
Äfwen djuren i fågelriket tyckas blifwit bortblandade af Europas märkliga wäderleksförhållanden. Torsdagen den 15:de på morgonen syntes några bofinkar söka sig föda bland matresterna som utkastats på isen från ångbåtarna i hamnen, och dagen förut sågs ett par swanar i Kola wiken nära badanstalten.
I samma nummer kan vi också läsa följande fågel- och väderrelaterade notis:
Allorna ha under sistförlidna höst warit ganska talrikt representerade i wåra trakter. Sålunda har en "skäribo" från Twärminne för sin del nedlagt icke mindre än c:a 200 exemplar. Till och med ännu denna tid på året lär den icke wara sällsynt och torde orsaken härtill närmast få sökas i den nu rådande, för allan särdeles gynsamma wäderleken, ty som kändt söker den sig under wanliga förhållanden redan i december till sydliga watten.
Äfwen djuren i fågelriket tyckas blifwit bortblandade af Europas märkliga wäderleksförhållanden. Torsdagen den 15:de på morgonen syntes några bofinkar söka sig föda bland matresterna som utkastats på isen från ångbåtarna i hamnen, och dagen förut sågs ett par swanar i Kola wiken nära badanstalten.
* * * * *
I samma nummer kan vi också läsa följande fågel- och väderrelaterade notis:
Allorna ha under sistförlidna höst warit ganska talrikt representerade i wåra trakter. Sålunda har en "skäribo" från Twärminne för sin del nedlagt icke mindre än c:a 200 exemplar. Till och med ännu denna tid på året lär den icke wara sällsynt och torde orsaken härtill närmast få sökas i den nu rådande, för allan särdeles gynsamma wäderleken, ty som kändt söker den sig under wanliga förhållanden redan i december till sydliga watten.
Smånotiser från polisen
Den gångna veckan verkar ha varit ovanligt lugn i vår lilla stad.
En lyktstolpe fälldes och lampans skyddskåpa stals på Bromarvsgatan, vilket av polisen klassas som skadegörelse och snatteri.
En personbil körde i det hala väglaget kl. 00.30 på torsdagen ut i kurven mellan Mannerheimvägen och Råvägen. Bilen framfördes av en 38-årig man, varken han eller den manlige passageraren skadades.
En lyktstolpe fälldes och lampans skyddskåpa stals på Bromarvsgatan, vilket av polisen klassas som skadegörelse och snatteri.
En personbil körde i det hala väglaget kl. 00.30 på torsdagen ut i kurven mellan Mannerheimvägen och Råvägen. Bilen framfördes av en 38-årig man, varken han eller den manlige passageraren skadades.
lördag 17 januari 2009
Knivslagsmål i Täcktom
Den 17 januari 1922 kunde vi i tidningen Hangö läsa om följande obehagliga incident:
Knivar framme i Täcktom natten mot söndagen
Ett arbetarföreningsmöte hade utlysts i parcellägar Holmströms stuga i Täcktom senaste lördag afton. På grund av att endast ett obetydligt fåtal personer infunnit sig, blev mötet ifråga emellertid uppskjutet, och några av de tillstädeskomna beslöto då kvarstanna i stugan till ett enskilt kalas för att "leka ut julen". Efter det man mellan klockan 12-1 på natten beslutat sig för uppbrott, uppstod av någon anledning tvist mellan tre av de närvarande.
Grälet tog, efter det nämnda personer hunnit ut i den mörka förstugan, en allvarlig vändning, i det arbetaren Alexander Holmström i hastigt mod drog sin kniv för att med densamma angripa sina antagonister.
Den ena av dessa, arbetaren Karl Nordström erhöll icke mindre än tre sår, ett långt gapande sådant under hakan i halsen, ett andra i ena örat, som stympades, samt ett tredje i vänstra sidan av huvudet.
Mest blevo emellertid de personer lidande, som kastade sig emellan för att skilja angriparen från den anfallne. Arbetaren August Holmström, som är son till stugans ägare och skildras såsom en lugn och stillsam man, tillfogades av knivjunkaren ett mycket allvarligt sår i vänstra sidan av bröstet fram till ena lungan. En annan medlare, parcellägaren Tilda Björkman, erhöll ett djupt sår i armen.
Den våldsamma puukkojunkaren sitter häktad men förnekar enständigt sin skuld. Den svårast sårade Aug. Holmström vårdas på stadens sjukhus, de tvenne andra knivhuggna erhöllo på natten vård av förste stadsläkaren men kunde därefter bege sig hem.
Holmström torde icke ha varit drucken, åtminstone icke i högre grad.
Knivar framme i Täcktom natten mot söndagen
Ett arbetarföreningsmöte hade utlysts i parcellägar Holmströms stuga i Täcktom senaste lördag afton. På grund av att endast ett obetydligt fåtal personer infunnit sig, blev mötet ifråga emellertid uppskjutet, och några av de tillstädeskomna beslöto då kvarstanna i stugan till ett enskilt kalas för att "leka ut julen". Efter det man mellan klockan 12-1 på natten beslutat sig för uppbrott, uppstod av någon anledning tvist mellan tre av de närvarande.
Grälet tog, efter det nämnda personer hunnit ut i den mörka förstugan, en allvarlig vändning, i det arbetaren Alexander Holmström i hastigt mod drog sin kniv för att med densamma angripa sina antagonister.
Den ena av dessa, arbetaren Karl Nordström erhöll icke mindre än tre sår, ett långt gapande sådant under hakan i halsen, ett andra i ena örat, som stympades, samt ett tredje i vänstra sidan av huvudet.
Mest blevo emellertid de personer lidande, som kastade sig emellan för att skilja angriparen från den anfallne. Arbetaren August Holmström, som är son till stugans ägare och skildras såsom en lugn och stillsam man, tillfogades av knivjunkaren ett mycket allvarligt sår i vänstra sidan av bröstet fram till ena lungan. En annan medlare, parcellägaren Tilda Björkman, erhöll ett djupt sår i armen.
Den våldsamma puukkojunkaren sitter häktad men förnekar enständigt sin skuld. Den svårast sårade Aug. Holmström vårdas på stadens sjukhus, de tvenne andra knivhuggna erhöllo på natten vård av förste stadsläkaren men kunde därefter bege sig hem.
Holmström torde icke ha varit drucken, åtminstone icke i högre grad.
Kryssningar till Russarö
I sommar har turister och Hangöbor möjlighet att åka på kryssning till Russarö utanför Hangö. Eftersom Russarö hör till försvarsmakten måste man ha speciallov för att besöka ön. Tillsvidare får dessutom bara finska medborgare åka till Russarö.
Under sommaren kommer det att ordnas 15 kryssningar till Russarö. Bokningarna sker genom turistbyrån. På resan till Russarö får resenärer också se Finlands sydligaste spets och Gustavsvärns fyr.
Marika Pulliainen är Hangö stads turistchef. Hon tror att kryssningarna till Russarö blir populära i sommar. - Det kommer att bli ett intressant mål både för Hangöbor och för turister. Jag tror vi kommer att ha båtarna fullbokade.
I sommar kommer det också att ordnas kryssningar med Marine Lines m/s Anna från Hangö till Ekenäs.
Under sommaren kommer det att ordnas 15 kryssningar till Russarö. Bokningarna sker genom turistbyrån. På resan till Russarö får resenärer också se Finlands sydligaste spets och Gustavsvärns fyr.
Marika Pulliainen är Hangö stads turistchef. Hon tror att kryssningarna till Russarö blir populära i sommar. - Det kommer att bli ett intressant mål både för Hangöbor och för turister. Jag tror vi kommer att ha båtarna fullbokade.
I sommar kommer det också att ordnas kryssningar med Marine Lines m/s Anna från Hangö till Ekenäs.
fredag 16 januari 2009
Assistors matematiska underverk
"Samarbetsförhandlingarna vid Assistor i Hangö har avslutats. 54 anställda får gå och 20 anställda permitteras på obestämd tid eller som det heter: tillsvidare."
Assistor hade ännu i fjol 358 anställda. Efter att samarbetsförhandlingarna nu har slutförts har Assistor 192 personer på sina lönelistor i Hangö.
Av dem är 177 personer nu på jobb, resten är på olika former av ledigheter som till exempel moderskapsledigheter.
Min matematik säger att; om Assistor hade 358 anställda, och nu har 192 kvar, så har de sparkat/permitterat 166 personer. INTE 54+20 som nu påstås. Dessutom har de bara 177 kvar på jobb, de som har "ledigt" får förhandla skilt efterhand som de återvänder.
Huvudförtroendeman Keijo Larila har kanske all orsak att vara stolt över ett bra genomfört arbete i förhandlingarna, men jag får det fortfarande till en minskning på nästan 170 arbetsplatser.
Assistor hade ännu i fjol 358 anställda. Efter att samarbetsförhandlingarna nu har slutförts har Assistor 192 personer på sina lönelistor i Hangö.
Av dem är 177 personer nu på jobb, resten är på olika former av ledigheter som till exempel moderskapsledigheter.
Min matematik säger att; om Assistor hade 358 anställda, och nu har 192 kvar, så har de sparkat/permitterat 166 personer. INTE 54+20 som nu påstås. Dessutom har de bara 177 kvar på jobb, de som har "ledigt" får förhandla skilt efterhand som de återvänder.
Huvudförtroendeman Keijo Larila har kanske all orsak att vara stolt över ett bra genomfört arbete i förhandlingarna, men jag får det fortfarande till en minskning på nästan 170 arbetsplatser.
Fortfarande svaga isar
Som ett varningens höjda finger kan följande artikel ur tidningen Hangö, från den 16.1.1915, få fungera:
De svaga isarnas offer
Då målaren G. A. Fast i förgår med sparkstötting skulle från Hangöby begiva sig över Västfjärden brast det tunna istäcket och Fast hamnade i vattnet.
Tillskyndande personer sökte bispringa den olycklige, den hjältemodigaste av dem villaägaren Henriksson kastade sig i vaken för att fatta tag i den drunknande, men denne hade redan hunnit sjunka i djupet. Poliskonstapel Nummelin anställde genast draggningar efter den omkomne, men blefvo dessa i går resultatlösa, försvårade som de voro av den starka snöstormen och det ansenliga djupet - enligt uppgift 40 famnar - på den plats där olyckan inträffade.
Å badhusfjärden som i förgår låg spegelblank och förrädiskt lockande, vimlade det av skridskoåkande. Några barn, som vågat sig alltför långt ut, hamnade i det våta och räddades med knapp nöd av några hurtiga kamrater som lyckligtvis hunno till olycksplatsen innan det var för sent.
De svaga isarnas offer
Då målaren G. A. Fast i förgår med sparkstötting skulle från Hangöby begiva sig över Västfjärden brast det tunna istäcket och Fast hamnade i vattnet.
Tillskyndande personer sökte bispringa den olycklige, den hjältemodigaste av dem villaägaren Henriksson kastade sig i vaken för att fatta tag i den drunknande, men denne hade redan hunnit sjunka i djupet. Poliskonstapel Nummelin anställde genast draggningar efter den omkomne, men blefvo dessa i går resultatlösa, försvårade som de voro av den starka snöstormen och det ansenliga djupet - enligt uppgift 40 famnar - på den plats där olyckan inträffade.
*
Fast, som vid sitt frånfälle var 45 år gammal efterlämnar hustru och 4 minderåriga barn.*
Nära att drunkna voro i förgår fiskaren E. Borg och hans hustru från Gunnarstrand vilka begivit sig ut på fiskefärd på den svaga isen.Å badhusfjärden som i förgår låg spegelblank och förrädiskt lockande, vimlade det av skridskoåkande. Några barn, som vågat sig alltför långt ut, hamnade i det våta och räddades med knapp nöd av några hurtiga kamrater som lyckligtvis hunno till olycksplatsen innan det var för sent.
Vägräcke i hamnen
Nästan en och en halv kilometer nytt vägräcke ska byggas runt den gamla trålarhamnen i Västra hamnen i Hangö.
Hamnnämnden beslöt på hamnnämndens möte i augusti, att hamnen anskaffar ca. 1,3 km skyddsräcke. Det är frågan om landsvägsräcke som sätts upp innanför stålstaketet som omgärdar hamnen.
Landsvägsräcket skyddar staketet genom att ta emot de första stötarna när trailrar flyttas omkring i hamnen. Räcken är i dåligt skick och måste därför bytas ut. Dessutom hindrar det biltjuvar från att köra genom staketet, säger hamnnämndens ordförande Peter Malmlund.
Nämnden gick på mötet i tisdags igenom offerterna, och man fastnade för företaget Tela Steel Oy's anbud på ca 55.000 euro.
De övriga som lämnat in en offert inom utsatt tid var Kaide- ja Aitatyö Oy samt Kanerva Oy Kaide ja Kuljetus.
Dessutom hade offert begärts av JP Solutions Oy, YIT Rakennus Oy och VS Turva-aidat Oy.
Enligt hamnmästare Tiina Saarinen inleds byggandet av räcket på våren.
Hamnnämnden beslöt på hamnnämndens möte i augusti, att hamnen anskaffar ca. 1,3 km skyddsräcke. Det är frågan om landsvägsräcke som sätts upp innanför stålstaketet som omgärdar hamnen.
Landsvägsräcket skyddar staketet genom att ta emot de första stötarna när trailrar flyttas omkring i hamnen. Räcken är i dåligt skick och måste därför bytas ut. Dessutom hindrar det biltjuvar från att köra genom staketet, säger hamnnämndens ordförande Peter Malmlund.
Nämnden gick på mötet i tisdags igenom offerterna, och man fastnade för företaget Tela Steel Oy's anbud på ca 55.000 euro.
De övriga som lämnat in en offert inom utsatt tid var Kaide- ja Aitatyö Oy samt Kanerva Oy Kaide ja Kuljetus.
Dessutom hade offert begärts av JP Solutions Oy, YIT Rakennus Oy och VS Turva-aidat Oy.
Enligt hamnmästare Tiina Saarinen inleds byggandet av räcket på våren.
torsdag 15 januari 2009
Vilken tur, eller hur...
För två år sedan omorganiserades kulturverksamheten i Hangö och staden tillsatte en kulturdirektör, Helena Holst, med ansvar för hela kultursektorn i Hangö. D.v.s. kulturbyrån, biblioteket och museet samt kulturbyråns praktiska uppgifter. Det förvånar mig inte att hon ansåg det vara en övermäktig uppgift, och sjukskrev sig. I december i fjol sade hon upp sig.
Reija Vanhanen, t.f. kultursekreterare, sköter för tillfället ensam kulturbyråns ärenden. Hon beskriver också sin arbetsbild som otydlig och arbetsbördan som övermäktig.
Peter Stenström (sfp) var stadsstyrelsens representant i kulturnämnden när omorganiseringen av kultursektorn genomfördes, och han medger nu att omorganiseringen misslyckades. En återgång till det gamla systemet med en kulturdirektör och en bibliotekschef är viktig, anser Stenström och får medhåll av Ulla Koivisto, som för närvarande svarar för biblioteksverksamheten.
Museichef Marketta Wall föredrog det gamla systemet med en ordinarie kultursekreterare samt egna chefer för bibliotek och museum. I dagens läge arbetar biblioteket i Hangö utan chef. Wall efterlyser arbetsro och mera resurser för att stadens kulturella profil skall hållas levande.
Reija Vanhanen, t.f. kultursekreterare, sköter för tillfället ensam kulturbyråns ärenden. Hon beskriver också sin arbetsbild som otydlig och arbetsbördan som övermäktig.
Peter Stenström (sfp) var stadsstyrelsens representant i kulturnämnden när omorganiseringen av kultursektorn genomfördes, och han medger nu att omorganiseringen misslyckades. En återgång till det gamla systemet med en kulturdirektör och en bibliotekschef är viktig, anser Stenström och får medhåll av Ulla Koivisto, som för närvarande svarar för biblioteksverksamheten.
Museichef Marketta Wall föredrog det gamla systemet med en ordinarie kultursekreterare samt egna chefer för bibliotek och museum. I dagens läge arbetar biblioteket i Hangö utan chef. Wall efterlyser arbetsro och mera resurser för att stadens kulturella profil skall hållas levande.
Finlands första tidning
Finlands första tidning gavs ut den 15 januari 1771 i Åbo av Aurora-föreningen och hette "Tidningar Utgifne Af et Sällskap i Åbo". Tidningen utkom två gånger i månaden från 1771 och sista numret trycktes 26 maj 1785.
Resten är, som man säger, historia.
För att hedra detta första heroiska försök till att kultivera oss stackars finnar återger jag här första sidan i första numret.
Här öfwerlämnas till Allmänheten första stycket af de Tidningar, som man i denna Staden lofwat utgifwa. Wår afsikt och beskaffenheten af desse blad, hafwe wi tolförene kungjordt. Wi wåge at göre ett försök, som i sitt slag är hos oss det första. Blifwet det med ynnest emottagit, så skole wi deraf upmuntras at söka göra wårt arbete mera och mera roande och gagnande. Genom omwärking af ämnen, skole wi beslita oss, at så mycket wåra trånga gränsor nu i början tillåta, altid lampa oss efter flere Läsares smak. Den uplysta Allmänhetens omdöme skole wi med nöje lyda. Som wi i synnerhet skrifwe för wåre Landsmän, så wänte wi förnämligast deras biträde och bewågenhet; deras gagn och ro åt wårt ändamål, och deras bifall wår yppersta belöning.
* * *
Du Stolt af Scythisk Stam och Nordens äldste ätter, hwars...
Levator
Krantillverkaren Levator i Hangö klarar sig utan permitteringar.
Men några kunder har redan nu annulerat beställningar som skulle ge jobb i början av nästa år. Om bolaget inte lyckas skaffa nya kunder kan nästa år därför bli knepigt, uppger vd:n på Levator Petri Metsola.
Levator Oy tillverkar bland annat lyftkranar och vindmöllor och sysselsätter närmare 120 personer på fabriken i Hangö.
Men några kunder har redan nu annulerat beställningar som skulle ge jobb i början av nästa år. Om bolaget inte lyckas skaffa nya kunder kan nästa år därför bli knepigt, uppger vd:n på Levator Petri Metsola.
Levator Oy tillverkar bland annat lyftkranar och vindmöllor och sysselsätter närmare 120 personer på fabriken i Hangö.
onsdag 14 januari 2009
Kolis klagorumba
Eero Kolis (C) besvär över att fullmäktige godkände ett markköp på Östra industriområdet har förkastats. Rättegångskostnaderna för staden behöver han ändå inte betala, för de "kvitteras" med den stämning på 35.000 Koli lämnade in för ärekränkning.
Nya besvär på gång
På sitt senaste möte, den 12.1.2009, fick stadsstyrelsen två nya besvär av den besvärlige Koli;
För det första överklagar han stadsstyrelsens beslut från den 17 november om Finlands Frihamns arrendekontrakt. Han anser att arrendet är för lågt.
För det andra överklagar han stadsfullmäktiges beslut från den 12 novenber att godkänna grundandet av en affärsverkskommun för avfallshantering. Koli anser beslutet lagstridigt bl.a. genom att åberopa konkurrensaspekter.
Det är visserligen bra att någon håller lite koll på gubbarna som bestämmer, men vem håller koll på dom som ska hålla koll...?
Nya besvär på gång
På sitt senaste möte, den 12.1.2009, fick stadsstyrelsen två nya besvär av den besvärlige Koli;
För det första överklagar han stadsstyrelsens beslut från den 17 november om Finlands Frihamns arrendekontrakt. Han anser att arrendet är för lågt.
För det andra överklagar han stadsfullmäktiges beslut från den 12 novenber att godkänna grundandet av en affärsverkskommun för avfallshantering. Koli anser beslutet lagstridigt bl.a. genom att åberopa konkurrensaspekter.
Det är visserligen bra att någon håller lite koll på gubbarna som bestämmer, men vem håller koll på dom som ska hålla koll...?
Elva blev tolv
De elva män som inlämnade ansökan i tid för posten som ny stadsdirektör i Hangö har fått en tolfte medtävlare.
Pikis stadsdirektör Jouko Mäkinen finns nu med bland de sökande, trots att han inte lämnade in sin ansökan inom utsatt tid. Kanslichef Jukka-Pekka Halme, själv en av de sökande, förklarar att det inte finns några formella hinder för Mäkinens ansökan. Ansökningstiden spelar inte så stor roll, säger han.
Se de nuvarande (det kan ju bli fler) kandidaterna här.
Pikis stadsdirektör Jouko Mäkinen finns nu med bland de sökande, trots att han inte lämnade in sin ansökan inom utsatt tid. Kanslichef Jukka-Pekka Halme, själv en av de sökande, förklarar att det inte finns några formella hinder för Mäkinens ansökan. Ansökningstiden spelar inte så stor roll, säger han.
Se de nuvarande (det kan ju bli fler) kandidaterna här.
Företagsnytt
14.1.1911 får vi från magistraten följande uppgifter:
Näringsanmälan
Inför magistraten anmäldes i går att artisten A. W. Stöhr och bokbindaren A. Blomfelt i bolag komma att idka bokbinderiyrket även med lejda arbetare samt att driva handel med papper, skrivhäften, kontorsböcker och övriga tillverkningar.
Villaägaren Karl Karlsson anmälde i går om handel med lovgivna varor och bagerirörelse.
Uppsagd näring
Hyrkusken H. S. Nordling anmälde i går om upphörande med hyrkuskyrket.
Torghandlaren Kustaa Koivumaa anmälde om upphörande med torghandel.
Fru Ellen Österholm har upphört med sin härstädes bedrivna cafè och charkuterirörelse.
Handlanden Victor Vilhelm Nylund anmälde om upphörande med sin handelsrörelse.
Näringsanmälan
Inför magistraten anmäldes i går att artisten A. W. Stöhr och bokbindaren A. Blomfelt i bolag komma att idka bokbinderiyrket även med lejda arbetare samt att driva handel med papper, skrivhäften, kontorsböcker och övriga tillverkningar.
Villaägaren Karl Karlsson anmälde i går om handel med lovgivna varor och bagerirörelse.
Uppsagd näring
Hyrkusken H. S. Nordling anmälde i går om upphörande med hyrkuskyrket.
Torghandlaren Kustaa Koivumaa anmälde om upphörande med torghandel.
Fru Ellen Österholm har upphört med sin härstädes bedrivna cafè och charkuterirörelse.
Handlanden Victor Vilhelm Nylund anmälde om upphörande med sin handelsrörelse.
Södra Finlands företagarförening
Södra Finlands företagarförening har fått ny förstärkning från Västnyland. Tom Fröman från Hangö och Jarmo Paasikivi från Sjundeå är nya styrelsemedlemmar i Södra Finlands företagarförening.
Föreningen har fått en ny styrelse för 2009, och den leds av den nya ordföranden Stephan Rantala från Kyrkslätt.
Södra Finlands Företagarförening ger service på svenska till företag i södra Finland. Föreningen sköter den svenskspråkiga servicen för Nylands Företagare, Egentliga Finlands Företagare, Nylands Företagare, Helsingfors Företagare, Esbo Företagare samt Vanda Företagare.
Föreningen har fått en ny styrelse för 2009, och den leds av den nya ordföranden Stephan Rantala från Kyrkslätt.
Södra Finlands Företagarförening ger service på svenska till företag i södra Finland. Föreningen sköter den svenskspråkiga servicen för Nylands Företagare, Egentliga Finlands Företagare, Nylands Företagare, Helsingfors Företagare, Esbo Företagare samt Vanda Företagare.
tisdag 13 januari 2009
Stadsdirektörstjänsten igen
Det dröjer ända till den 25 februari innan Hangö väljer ny stadsdirektör.
Hangö behöver en ny stadsdirektör då Tom Axberg i mars börjar som förvaltningschef för Ålands hälso- och sjukvård, ÅHS.
Elva personer söker jobbet som stadsdirektör i Hangö, och den nya stadsstyrelsen väljer på sitt första möte den 26 januari vilka som kallas till intervju. Den första veckan i februari genomförs sedan intervjuerna med de utvalda stadsdirektörskandidaterna så att den nya tjänsteinnehavaren kan väljas i slutet av februari.
Hangö behöver en ny stadsdirektör då Tom Axberg i mars börjar som förvaltningschef för Ålands hälso- och sjukvård, ÅHS.
Elva personer söker jobbet som stadsdirektör i Hangö, och den nya stadsstyrelsen väljer på sitt första möte den 26 januari vilka som kallas till intervju. Den första veckan i februari genomförs sedan intervjuerna med de utvalda stadsdirektörskandidaterna så att den nya tjänsteinnehavaren kan väljas i slutet av februari.
Barnhemmet i Hangöby
Tidningen Hangö, 13.1.1910.
Barnhemmet i Hangöby
Där ute i Hangöby uppe på backen ligger Vestergård, den röda gård, som vi så många gånger passerat på promenaderna upp till utsiktstornet, eller ned till den vida Vestanfjärdens glittrande vågor.
Förr i tiden stod en väderkvarn på berget ofvanför gården. Den svängde för vinden sina grå vingar och malde de steniga tegarnas skörd dag för dag, år för år. Nu är den borta. En ny tids friska fläktar sopade bort den gamla kvarnen från bergsklacken, och en ny tid har tagit gården i besittning, och den ny tiden malar nu en annan skörd inom stugans furuväggar.
11 lefnadsglada plantor rasa och jubla nu i stugan och på gårdsplanen. De veta ej att de äro samhällets olycksbarn, och skola kanske aldrig veta det. De ha kanske ej någon förnimmelse af att kärleksfulla händer tagit vård om dem, och leda deras steg in på rätt spår, och lära dem att lifvet ändå har värde - trots allt. De voro tolf från början, då barnhemmet den 1 februari togo emot dem, men en af dem har lungsoten gripit med sin iskalla hand och fört till ett sanatorium.
Det äldsta af barnen är 13 år, det yngsta 4. Vistelsen i hemmet är beroende på anlag och fallenhet, men afsikten är att fixera uppehållsgränsen inom anstalten till konfirmationsåldern, som beräknats till 16 år. Då får internen gå ut i världen att på egen hand söka sig väg blans lifvets blindskär.
Barnhemmet har underhållits dels med af staden ur rusdrycksmedlen anslagna årliga bidrag varierande mellan 1.000 och 700 mk dels, och till största delen, af privat offervillighet. I synnerhet har en för den behjärtansvärda saken varmt intresserad dam bidragit med afsevärda penningemedel utom att hon, som är barnhemmets stiftarinna med sällspord energi drifvit saken framåt, för hvilket samhället bör vara henne tacksam.
Det är dock tydligt att anstalten icke kan arbeta utan att få den hjälp af den stora allmänheten den så väl behöfver. Med tanke därpå har ett antal damer i lördag arrangerat en soarè å Societetshuset. Tillställningens program, som läses i annonsafdelningen är synnerligen intressant och skall jämte det goda ändamålet helt säkert icke förfela att göra sin värkan på publiken. Under aftonens lopp sköta unga damer om paketförsäljningen i för tillfället uppförda kiosker. En vädjan till allmänheten att infinna sig är onödig - det är helt enkelt hvar och ens uppenbara plikt att bevista soarén - icke sant!
Charles
Barnhemmet i Hangöby
Där ute i Hangöby uppe på backen ligger Vestergård, den röda gård, som vi så många gånger passerat på promenaderna upp till utsiktstornet, eller ned till den vida Vestanfjärdens glittrande vågor.
Förr i tiden stod en väderkvarn på berget ofvanför gården. Den svängde för vinden sina grå vingar och malde de steniga tegarnas skörd dag för dag, år för år. Nu är den borta. En ny tids friska fläktar sopade bort den gamla kvarnen från bergsklacken, och en ny tid har tagit gården i besittning, och den ny tiden malar nu en annan skörd inom stugans furuväggar.
11 lefnadsglada plantor rasa och jubla nu i stugan och på gårdsplanen. De veta ej att de äro samhällets olycksbarn, och skola kanske aldrig veta det. De ha kanske ej någon förnimmelse af att kärleksfulla händer tagit vård om dem, och leda deras steg in på rätt spår, och lära dem att lifvet ändå har värde - trots allt. De voro tolf från början, då barnhemmet den 1 februari togo emot dem, men en af dem har lungsoten gripit med sin iskalla hand och fört till ett sanatorium.
Det äldsta af barnen är 13 år, det yngsta 4. Vistelsen i hemmet är beroende på anlag och fallenhet, men afsikten är att fixera uppehållsgränsen inom anstalten till konfirmationsåldern, som beräknats till 16 år. Då får internen gå ut i världen att på egen hand söka sig väg blans lifvets blindskär.
Barnhemmet har underhållits dels med af staden ur rusdrycksmedlen anslagna årliga bidrag varierande mellan 1.000 och 700 mk dels, och till största delen, af privat offervillighet. I synnerhet har en för den behjärtansvärda saken varmt intresserad dam bidragit med afsevärda penningemedel utom att hon, som är barnhemmets stiftarinna med sällspord energi drifvit saken framåt, för hvilket samhället bör vara henne tacksam.
Det är dock tydligt att anstalten icke kan arbeta utan att få den hjälp af den stora allmänheten den så väl behöfver. Med tanke därpå har ett antal damer i lördag arrangerat en soarè å Societetshuset. Tillställningens program, som läses i annonsafdelningen är synnerligen intressant och skall jämte det goda ändamålet helt säkert icke förfela att göra sin värkan på publiken. Under aftonens lopp sköta unga damer om paketförsäljningen i för tillfället uppförda kiosker. En vädjan till allmänheten att infinna sig är onödig - det är helt enkelt hvar och ens uppenbara plikt att bevista soarén - icke sant!
Charles
måndag 12 januari 2009
Årets första nya Hangöbo?
Jag vet inte om jag bläddrat vår lokaltidning dåligt, eller om reportrarna på densamma råkat ut för en släng av tillfällig sinnesförvirrning, men; Var är årets första nya Hangöbo?
Eller har det kanske inte fötts någon ny sådan ännu?
Eller har det kanske inte fötts någon ny sådan ännu?
Problematisk seglats
Tidningen Hangö, 12-01-1896 ondgör sig försynt över bristande kunskaper gällande väderlek:
Också en wintersjöfarare. I fredags på morgonen sågs en liten obetydlig skonert kryssande i hafwet utanför Hangö. Man märkte genast att fartyget kom från utrikesort och gjorde ansträngningar att innan aftonen hinna fram till Hangö redd. Osäkert är dock om detta lyckats, såwida icke tullångaren Wikingen, kapten F. Bergström, som för tillfället låg i östra hamnen härstädes, ångat ut till sjöss för att taga närmare notis om seglaren. Framkommen till skonerten blef Wikingens befälhafware i tillfälle inhämta att skonerten hette Joutsen, kapten M. R, Nordlund, hemma från Raumo och stadd på resa från Kappeln i Shleswig till hemorten. Besättningen utgjordes af sju man. Skonerten föreföll i öfrigt att wara gammal och dålig samt slingrade swårt. ballastad som den war; dessutom war den delwis nedisad och seglen till en del söndertrasade. Det war i anledning häraf kapten Bergström med största beredwillighet willfor befälhafwarens på skonerten anhållan om assistens, och det dröjde icke häller länge innan Joutsen, bogserad af Wikingen, framkom till Nyhamn.
Resan ändades sålunda lyckligt, men utgången hade också under nu rådande osäkra wäderleksförhållanden lätt kunnat blifwa en helt annan. Man behöfwer nämligen blott tänka på den nordliga storm som rasade natten mot senaste torsdag, för att få klart för sig i hwilken fara en liten usel skonert befinner sig, då sjöarna gå höga som enwåningshus, och kasta sig med hela sin styrka öfwer fartyget, där wattnet inom några ögonblick fryser till is.
Joutsen, som tillhör skeppsredaren Ridderstad i Raumo, blir wäl twungen att öfwerwintra i Nyhamn,
Också en wintersjöfarare. I fredags på morgonen sågs en liten obetydlig skonert kryssande i hafwet utanför Hangö. Man märkte genast att fartyget kom från utrikesort och gjorde ansträngningar att innan aftonen hinna fram till Hangö redd. Osäkert är dock om detta lyckats, såwida icke tullångaren Wikingen, kapten F. Bergström, som för tillfället låg i östra hamnen härstädes, ångat ut till sjöss för att taga närmare notis om seglaren. Framkommen till skonerten blef Wikingens befälhafware i tillfälle inhämta att skonerten hette Joutsen, kapten M. R, Nordlund, hemma från Raumo och stadd på resa från Kappeln i Shleswig till hemorten. Besättningen utgjordes af sju man. Skonerten föreföll i öfrigt att wara gammal och dålig samt slingrade swårt. ballastad som den war; dessutom war den delwis nedisad och seglen till en del söndertrasade. Det war i anledning häraf kapten Bergström med största beredwillighet willfor befälhafwarens på skonerten anhållan om assistens, och det dröjde icke häller länge innan Joutsen, bogserad af Wikingen, framkom till Nyhamn.
Resan ändades sålunda lyckligt, men utgången hade också under nu rådande osäkra wäderleksförhållanden lätt kunnat blifwa en helt annan. Man behöfwer nämligen blott tänka på den nordliga storm som rasade natten mot senaste torsdag, för att få klart för sig i hwilken fara en liten usel skonert befinner sig, då sjöarna gå höga som enwåningshus, och kasta sig med hela sin styrka öfwer fartyget, där wattnet inom några ögonblick fryser till is.
Joutsen, som tillhör skeppsredaren Ridderstad i Raumo, blir wäl twungen att öfwerwintra i Nyhamn,
Scandlines
Hangö hamn har skrivit under ett nytt kontrakt med rederiet Scandlines. Rederiet fortsätter att anlita Hangö hamn till slutet av 2013.
Scandlines inledde trafik från Hangö i oktober 2007. Sedan början av 2008 trafikerar två fartyg från Hangö till Rostock. Avgångarna från Hangö sker på måndagar, tisdagar, torsdagar och lördagar. Från Rostock till Hangö avgår fartygen på måndagar, onsdagar, torsdagar och lördagar.
Paavo Lyytikäinen, hamndirektören, håller på att bli den räddande ängel vi i staden behöver. Mera positiva nyheter, tack!
Scandlines inledde trafik från Hangö i oktober 2007. Sedan början av 2008 trafikerar två fartyg från Hangö till Rostock. Avgångarna från Hangö sker på måndagar, tisdagar, torsdagar och lördagar. Från Rostock till Hangö avgår fartygen på måndagar, onsdagar, torsdagar och lördagar.
Paavo Lyytikäinen, hamndirektören, håller på att bli den räddande ängel vi i staden behöver. Mera positiva nyheter, tack!
söndag 11 januari 2009
Meteorologi
På vanlig Hangösvenska kallat "vädre".
I ett tips från en av bloggens läsare får jag höra att meteorologiska institutet har uppdaterat sina mätningsstationer. Tidigare fick vi rapporter från Tulludden och Russarö, numera även från Tvärminne.
Ilmatieteen laitos.
Tack för det tipset!
I ett tips från en av bloggens läsare får jag höra att meteorologiska institutet har uppdaterat sina mätningsstationer. Tidigare fick vi rapporter från Tulludden och Russarö, numera även från Tvärminne.
Ilmatieteen laitos.
Tack för det tipset!
Printal går hyggligt
Jag upptäckte att jag bommat Printals permitteringar.
Printal har haft dryga 30 personer permitterade sedan september. Men nu går det bättre, några personer har fått komma tillbaka på arbete. 28 personer fortfarande på "pakkoloma"
Printal är ett företag som tillverkar aluminiumtuber för bl.a. aerosoler, kosmetika och öl, och har ca 170 anställda.
Vice vd Kimmo Tenho verkar vara en man med humor; I en intervju för tidningen Västra Nyland säger han:
- Om folk inte sparar ihjäl sig så köper de både senap och deodorant.
Printal har haft dryga 30 personer permitterade sedan september. Men nu går det bättre, några personer har fått komma tillbaka på arbete. 28 personer fortfarande på "pakkoloma"
Printal är ett företag som tillverkar aluminiumtuber för bl.a. aerosoler, kosmetika och öl, och har ca 170 anställda.
Vice vd Kimmo Tenho verkar vara en man med humor; I en intervju för tidningen Västra Nyland säger han:
- Om folk inte sparar ihjäl sig så köper de både senap och deodorant.
Dåligt med samarbetet
Den 11.1.1919 kan vi i tidningen Hangö läsa om följande exempel på bristande samarbetsvilja:
Nej, till gemensam tidning Hangö-Ekenäs.
I anledning av vårt meddelande rörande strandandet av planerna på en sammanslagen gemensam tidning för vestra Nyland riktar tidningen V. Nyl. i sin senaste nummer till oss en replik, vari tidningen söker klargöra de motiv, som betingat dess och dess förlagsbolags avvisande hållning.
Ekenäs stad skulle enligt tidningen genom förslagets realiserande blivit lidande sålunda, att annonser och notiser därifrån icke hade kunnat i tid intagas i den nya tidningen, och en daglig tidning skulle haft mot sig opinionen bland allmänheten, som skulle föredraga en tre gånger i veckan utkommande tidning. Detta är V. Nyls officiella motiv för avböjandet av samarbete.
För vår del förstå vi icke dessa motiv. När den nya tidningen i Ekenäs skulle, fullkomligt såsom förut, haft eget kontor och egen redaktion - en redaktion som, enligt vad företagets initiativtagare hoppats och planlagt i en framtid helt kunnat egna sin tid åt redaktionsarbetet - när detta kontor och denna redaktion, utom per post och järnväg ännu så sent som kl. 9 e. m. ständigt kunnat per telefon, ifall av behov genom egen enkom för ändamålet anlagt ledning stå i förbindelse med tryckeriet, då kan det ej bliva fråga om försenande av notiser och annonser. Annat är förhållandet nu, då ortsnotiser ofta inkomma via huvudstads- eller Åbo tidningar.
Icke heller tro vi på någon allvarlig opinion mot en daglig tidning. Tidningen hade initiativtagarna tänkt sig prenumerationspriset till högst 24 á 25 mark. Detta pris synes väl lågt, då man betänker att tre gånger i veckan utkommande tidningar ej erhållas under 18 á 20 mark, men möjligen hade det dock på visst håll ännu ansetts för högt, och hade möjligen en ytterligare nedsättning av detsamma varit motiverad. Detta hade väl ej heller varit omöjligt att ernå, då ju några mark hit eller dit på prenumerationspriset i tidningens budget icke spelat en avgörande roll. Om sålunda en opinion mot ett högre prenumerationspris förefunnits, hade dess krav kunnat tillgodoses, utan att företaget därför behövt stranda. Någon berättigad opinion mot en daglig tidning som sådan borde däremot ej få finnas eller nämnas. Är en eller annan för maklig att läsa en sådan tidning skall han uppfostras därtill.
Om vi så tillägga, att vi gärna skola driva konkurrens med Vestra Nyl. om denna, såsom tidningen uppgiver, medför ökad prenumerationssiffra för densamma, då vi ju därmed, oberoende av att vi driva vår egen sak, öka antalet svenska borgerliga tidningsläsare i våra bygder och sålunda gagna vår gemensamma svenska sak, och om vi ytterligare betona, att sammanslagningsplanerna icke utgått från oss utan från en Vest. Nyl. nära stående Ekenäs-bo, tro vi oss ha ordat nog i denna sak, vari vi ingalunda vill driva polemik med vår kollega.
Vill däremot Vestra Nyl. fortsätta diskussionen - om möjligheterna för åstadkommande av en verkligt god tidningspress för vår gemensamma landsdel, äro vi gärna beredda.
Nej, till gemensam tidning Hangö-Ekenäs.
I anledning av vårt meddelande rörande strandandet av planerna på en sammanslagen gemensam tidning för vestra Nyland riktar tidningen V. Nyl. i sin senaste nummer till oss en replik, vari tidningen söker klargöra de motiv, som betingat dess och dess förlagsbolags avvisande hållning.
Ekenäs stad skulle enligt tidningen genom förslagets realiserande blivit lidande sålunda, att annonser och notiser därifrån icke hade kunnat i tid intagas i den nya tidningen, och en daglig tidning skulle haft mot sig opinionen bland allmänheten, som skulle föredraga en tre gånger i veckan utkommande tidning. Detta är V. Nyls officiella motiv för avböjandet av samarbete.
För vår del förstå vi icke dessa motiv. När den nya tidningen i Ekenäs skulle, fullkomligt såsom förut, haft eget kontor och egen redaktion - en redaktion som, enligt vad företagets initiativtagare hoppats och planlagt i en framtid helt kunnat egna sin tid åt redaktionsarbetet - när detta kontor och denna redaktion, utom per post och järnväg ännu så sent som kl. 9 e. m. ständigt kunnat per telefon, ifall av behov genom egen enkom för ändamålet anlagt ledning stå i förbindelse med tryckeriet, då kan det ej bliva fråga om försenande av notiser och annonser. Annat är förhållandet nu, då ortsnotiser ofta inkomma via huvudstads- eller Åbo tidningar.
Icke heller tro vi på någon allvarlig opinion mot en daglig tidning. Tidningen hade initiativtagarna tänkt sig prenumerationspriset till högst 24 á 25 mark. Detta pris synes väl lågt, då man betänker att tre gånger i veckan utkommande tidningar ej erhållas under 18 á 20 mark, men möjligen hade det dock på visst håll ännu ansetts för högt, och hade möjligen en ytterligare nedsättning av detsamma varit motiverad. Detta hade väl ej heller varit omöjligt att ernå, då ju några mark hit eller dit på prenumerationspriset i tidningens budget icke spelat en avgörande roll. Om sålunda en opinion mot ett högre prenumerationspris förefunnits, hade dess krav kunnat tillgodoses, utan att företaget därför behövt stranda. Någon berättigad opinion mot en daglig tidning som sådan borde däremot ej få finnas eller nämnas. Är en eller annan för maklig att läsa en sådan tidning skall han uppfostras därtill.
Om vi så tillägga, att vi gärna skola driva konkurrens med Vestra Nyl. om denna, såsom tidningen uppgiver, medför ökad prenumerationssiffra för densamma, då vi ju därmed, oberoende av att vi driva vår egen sak, öka antalet svenska borgerliga tidningsläsare i våra bygder och sålunda gagna vår gemensamma svenska sak, och om vi ytterligare betona, att sammanslagningsplanerna icke utgått från oss utan från en Vest. Nyl. nära stående Ekenäs-bo, tro vi oss ha ordat nog i denna sak, vari vi ingalunda vill driva polemik med vår kollega.
Vill däremot Vestra Nyl. fortsätta diskussionen - om möjligheterna för åstadkommande av en verkligt god tidningspress för vår gemensamma landsdel, äro vi gärna beredda.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
