Evenemang

Från kulturbyrån påminner man föreningarna om att det gärna ska meddelas till e-post adressen cultura @hanko.fi gällande kommande evenemang den närmaste tiden, då närmare bestämt sådant som händer under tiden 23 november till den sista december.

Man vill ha informationen på bägge våra inhemska, information gällande var och när spektaklet går av stapeln samt vem som är arrangör och kontaktperson gällande det tidigare nämnda.

Kulturbyrån samlar dessa uppgifter i en broschyr, under någon sort av jultema, så att alla kan få så mycket publik som möjligt.

En bra idé, se till att ni skickar in information gällande era evenemang!

Farsdag och mansvecka

Sådär, ja. En trevlig Farsdag på er, oss, alla Pappor.

Som avslutning på mansveckan - visst var det det, vilket många av er med säkerhet inte visste -firar vi då i dag Farsdag.

Mansveckan har i år tillägnats främjandet av den manliga kulturen. Vad nu sen det är får väl var och en välja själv. Hoppas jag. Men inte är jag säker, nog är det väl så som vanligt att bakom varje framgångsrik man står en... Nåja. I fjol uppmärksammades arbetslösa män, vilket var mera lättsmält.

Under mansveckan har jag på radion lyssnat på hur vi alla manschauvinister blivit utskällda av feministerna till att vara orsaken och roten till allt det onda här i världen, jämlikheten bland befolkningen har påpekats vara ofördelaktig och vi gubbar borde alla dra oss tillbaka för att låta gällt och högt skrikande kvinnor ta över. Det har tydligen bestämts att så är vår kultur.

Hur nu det sedan är jämlikt vet jag inte.

På HBL läste jag i går, bland artiklar om misshandlar och sexindustri och den stort uppslagna artikeln gällande vårt lands första feministiska forum, om ett nytt test som införts vad gäller filmer och filmtittande. Testet kallas Bechdel och går ut på att du innan du bänkar dig, med godis och bärs, framför en film ska kolla hur många kvinns det är med i filmen. Enligt den här testen, då enligt författaren till artikeln, klarar sig filmer dåligt. Filmer är inte jämlika, vilket nu då har bevisats.

Filmtittande och öldrickande är väl för övrigt en del av vår, åtminstone min, kultur? Och för det mesta ser jag på vad jag vill, inte vad någon annan bestämmer att jag vill se.

För att ytterligare bevisa hur ojämlik jag är, till och med här på Hangöskvaller, kan jag notera att jag tidigare har TVÅ etiketter med titeln Farsdag och SEX med Morsdag.

Där ser man, ojämlikheten råder överallt.

Fornfynd

I tidningen "Hangö", av den 9 november 1890, berättar man om någonting som var gammalt redan då gamlingarna var gamla. Vi pratar alltså här om verklig forntid, tiderna innan 1800-talets början.

Det finns inte många saker som får min fantasi att rusa såsom notiser likt denna. Det vore intressant att få veta om någon "vetenskapsman" verkligen tog fasta på det här, eller om det hela rann ut i sanden. Tulluddssanden. Har vi rent av här någonting som har med striden vid Hangö Udd anno 1714 att göra?

- För forskare. För någon tid sedan meddelade vi att vid sandstranden å Tulludden hittats ett människoskelett äfvensom en half kanonkula.
 Senare hafva vi erfarit att flere skelett blifvit tidigare funna, äfvensom att lotsarne å Tulludden känna till ett stenkummel, som tidigare varit begrafvet i sanden; stormarna hafva dock småningom bortfört sanden så att kumlet numera är synligt. Kumlet lär djupare ned vara muradt med lerbruk.
 Märkligt är äfven att man invid stenkumlet anträffat stubben efter ett väldigt träd. Den uppgifves mäta minst en meter i diameter.

 Äfven på Båklandet hafva lämningar från forntiden kommit i dagen. Där finnes mellan klipporna ett litet kärr, hvilket lotsarna på senaste tid börjat uppodla. Därvid har man påträffat skelett, en likkista samt klädespersedlar, bland hvilka man trott sig igenkänna något slags hufvudbonad. Äfven har uppgifvits att man i närheten af ett skelett funnit en hårfläta.

 Då emellertid äfven de äldsta lotsar icke kunna påminna sig något som berör dessa fynd låter saken otrolig och kunde endast därigenom förklaras att kärret alltid stått vattendränkt och luftens åtkomst därigenom förhindrats.

 För par dagar sedan funno tvenne herremän på "ströftåg" å Tulludden, å dennas nordvästra strand tre moss- och trädbevuxna jordkummel, uti hvilkas öfversta del en med omsorgsfullt hopsatta stenplattor omgifven ihålighet om ungef. 4 alns längd och 1½ alns bredd befann sig.

 Genom fynden vid Tulludden ligger det nära till hands att antaga att udden i en forntid sett helt annorlunda ut. Den nuvarande sydvästra stranden måste hafva varit långt mera framskjuten och torde genom stormarnas värkningar småningom förflyttat sig. Vågorna hafva dragit det gröfre gruset ned mot djupet, medan vinden fört och fortfarande för med sig den fina sanden in åt landet. Att sandvallarna vid stranden förflytta sig i riktning mot väster och nordost kan man lätt förvissa sig om genom att iakttaga de i sanden inbäddade enrisbuskarna.

 Det vore onekligen af ganska stort intresse för en vetenskapsman att här göra undersökningar.

Nu vankas de fyrk

Staden ska äntligen få någonting av sitt gamla skräp sålt, läser jag i stadsfullmäktiges föredragningslista. Det
har hittats en köpare på gamla Örnboet i Tvärminne, vilket ska inbringa staden 75 000 euro. Även det anrika Westergård har nu en köpare, det ska ge staden klirr i kassan för motsvarande 175 000 euro.

Kan nog behövas lite skrammel och klirr, i dessa tider.

Det har varit en hel del diskussion, där ute på stan, gällande försäljningen
av Westergård. Man har motiverat sitt motstånd bl. a. med att det är fel att sälja ett så kulturhistorikt värdefullt hus till privat boende.

Visst, jag höll tidigare med om det här. Men i dagens krassa verklighet är det betydligt bättre att både Örnboet och Westergård övergår i privat ägo, och rustas upp, än att det står och förfaller i brist på pengar för renovering och underhåll. Dessutom kan man ju tycka att Westergård nu återgår till det som det var från början; Ett privatägt bostadshus.

Men jag hoppas verkligen att det gamla bevaras gammalt och att allt nytt görs med det gamla i åtanke.

Bilderna är från Westergård. Tyvärr har jag ingen från Örnboet i Tvärminne, kanske någon kan hjälpa till?

R. I. P.

Rest in peace, som jenkkarna säger. Benccu bidrar med en bildmanipulation av eget fabrikat till denna veckas spaltmeternyhet inom medierna:

Sjätte november

I dag är det då igen dags att fira Svenska Dagen.

Folkting, Kulturfonden och SFP delar förmodligen ut olika prenikor och diplom till höger och vänster, de finskatalande ser förundrat på vid sidan om och undrar över vart den integrerade tvåspråkigheten tog vägen. Måhända känner de sig inte som en del av gemenskapen, men de kan ta igen det förlorade på Suomalaisuuden päivä den 12 maj.

Här i Hangö firas dagen, i vanlig ordning, på stadshuset i kväll. Till festtalare har man lyckats engegera Svensk Ungdoms förbundsordförande Niklas Mannfolk, som ska göra ett försök att komma in i Europaparlamentet nästa år.

Övriga talare är Hangö Gymnasiums Comeniusprojektgrupp, som berättar om "Kulturarvet i bagaget" och Agneta Möller-Salmela som ska beskriva "Vägen till språket". För sång och underhållning står Lilian, Laine, Lleucu och Joanna Young. Det får ju inte bli för allvarligt, det hela, trots att vi är finlandssvenskar.

Festen, som arrangeras av Hangö stad och det lokala SFP, har sin början klockan 19.00. Kaffeservering utlovas.

Splittrat och obegripligt

Regionförvaltningsverket i Södra Finland anser att modellen på lagen om ordnandet av social- och hälsovården är invecklad och splittrad.

Regionförvaltningsverket i Södra Finland har lämnat yttrande åt social- och hälsoministeriet om lägesrapporten av beredningsgruppen för en lag om ordnandet av social- och hälsovården. Man kan enligt regionförvaltningsverket inte anse att den spridda lagen om ordnandet av social- och hälsovården (sote) som tillåter olika undantag är tydlig eller en fungerande modell ur synvinkeln för kommuninvånarens rättssäkerhet och inte heller myndighetstillsynen inom social- och hälsovården.

Det är det lätt att hålla med om, förutsatt att man förstår vad de menar. Det är inte sällan jag undrar om de bestämmande ens själv förstår någonting av vad det är de sysslar med.

Det är måndag

På nyheterna berättas det att EU tar bort sina matpaket, trots att brödköerna blir allt längre. Frivilligorganisationerna vädjar till företagarnas goda hjärtan för att matutdelningen ska kunna fortgå. Från Social- och hälsovårdsministeriet säger man att det inte spelar någon roll, att mathjälpen egentligen inte alls behövs, eftersom det inte finns någon sådan nöd i Finland.

Just så, säger jag. Marko Niemi hade ju fixat en tillställning i Kyrkparken för en tid sedan, där det delades ut mat, det lär ha varit välbesökt dessutom, men det var väl antagligen bara en hop med sådana som vill dra nytta av samhället som köade där. Om man ska tro ministeriet.

Det är måndag.

Här på hemmaplan ska stadsstyrelsen i kväll bestämma sig för att föreslå att vi ska få en höjd inkomstskatteprocent. Sedan ska ännu fullmäktige hålla med, så får vi ett snärtigt tillskott på 700.000 euro i stadskassan, har man räknat ut läste jag någonstans.

Och det är ju bra, men vi blir nog fler i de icke existerande och totalt obehövliga brödköerna med den här takten.

Verk från sommarens skapande veckor

Som ett passligt söndagsnöje, ett avslappnande och lugnt sådant, tog jag mig i dag till Stadshusgalleriet för att ta mig en titt på de utställda verk som skapats under senaste Skapande Veckor.

Så som alltid, då jag ser vad våra talangfulla barn uträttar och skapar, blev jag högeligen imponerad. Där fanns tecknade serier, serier och bilder gjorda med en blandteknik av fotografi och grafik, målningar och skulpturer. Kort sagt ungefär allting mellan himmel och jord.

Tyvärr duger varken min kamera eller mitt öga till att ta bilder med den för att återge det urbud som finns att se för tillfället. Och ingen bild i världen kan förmedla den känsla av skaparglädje som riktigt strålar ut från en stor del av de utställda verken.

Det finns hopp för vår framtid.

Jag rekommenderar er alla att ta en titt på utställningen, om ni redan gjort det gå en gång till, som pågår dagligen mellan klockan 12 och 16 fram till och med den 10 november.

Gamla brandtornet

I tidningen Hangö kan man den 2 november 2011, ävenså den sjunde, läsa en liten annons gällande försäljningen av det gamla brandtornet.

Tornet, som byggdes redan 1886 (varför det står 1866 i bildtexten vet jag inte, inte heller varför rivningsåret är 1913), var genom åren med om en hel del. Rivningen år 1912 har jag skrivit om tidigare, den 17 februari 1909, men då hade jag ingen bild tillgänglig så jag gör en halvrepris likt alla bättre notisblad.

Köparen var en Sjöberg, tillsyningsman vid hälsovårdsnämnden, och han behövde brandtornet till att elda med. Vilket man så här i efterskott, hundra år senare, kan tycka var verkligen synd och skam. För tornet var minst sagt vackert och hade gjort sig mer än väl som en turistattraktion i dagens Hangö.

För den mängden ved gav han 286 dåtida mark, några tior över tusen euro i dagens pengar.

Undrar i stillhet hur många av dagens rivningsobjekt som kommer att väcka liknande känslor om ytterligare hundra år. Men då är ju inte vi med, så skit samma.

Inför Alla Helgons dag

Min väggkalender upplyser mig om att det i morgon är en kyrklig helg och att sopstationerna är stängda. Det kan vara på sin plats att påpeka, och påminna om, att många andra viktiga instanser, såsom Alko och de flesta andra livsnödvändiga butiker likaså håller stängt i morgon.

Följande lilla komposition, bilden av densamma tagen på Berggatan i Hangö, berättar ganska bra vad det är frågan om:

Jag blev helt ställd, då jag plötsligt började fundera över vad det är för skillnad på en kalender och en almanacka. Men med hjälp av den alltid så påpasslige vännen Wikipedia utröner jag följande: "En almanacka är en förteckning över kalendern, det vill säga årets dagar, veckor och månader, med uppgifter om helgdagar, namnsdagar, astronomiska händelser och andra fakta"...

Så nu vet jag att min väggkalender är en väggalmanacka, egentligen. Förutom då den sida jag har uppslagen och i användning som är en kalender.

Eller vad?

Rilax 300 år

Nästa sommar har det gått 300 år sedan slaget vid Rilax. Redan under en längre tid har det planerats festligheter kring minnesåret, bland annat planeras en stor utställning på Hangö museum och huvudfestligheterna ska gå av stapeln under veckoslutet den 25-27 juli.

Nu inkommande tisdag, den 5 november klockan 18.00, ordnas det ett informations- och diskussionsmöte i stadshusets foajé gällande detta. Alla intresserade föreningar, företag och övriga nyfikna kallas att närvara och delta i såväl diskussion som arrangemang.

På stadens hemsidor står det så vackert att mötet ska pågå fram till klockan 0:00, men det ska vi väl ändå hoppas undvika?

Hangö Filmfestival

Årets version av Hangö Filmfestival. större och bättre än någonsin tidigare antar jag, tar sin början i morgon
torsdag. Under fyra dagar ska vi få en möjlighet att se "nya nordiska och internationella filmer som inte annars ses i Hangö", berättas det på festivalens hemsidor

Hangö Filmfestival ordnas i år för femtonde gången, läser jag också. Inte illa, bara att lyfta på hatten för arrangörerna.

Årets program samt annan intressant information går att finna under följande länken Hangö Filmfestival 2013.

Kulturpris

I kväll står kultur- och medborgarnämnden inför ett av årets absolut viktigaste och tyngsta beslut; Det är igen dags att välja vem som får det prestigefyllda omnämnandet som  "Hangö stads kulturpristagare".

Ledamöterna i nämnden har ingen lätt uppgift. Ska priset än en gång delas ut till en företagare som ser sin egen vinstlystnad spegla sig i det blänkande diplomet eller ska priset gå till en ideell organisation eller förening? Eller kanske rent av till någon privatperson som arbetat hårt och gratis för främjandet av kunskapen om och kulturlivet i Hangö där ute på världen? Eller ett samfund som inte har något hum om vad det är de får?

Inte är det lätt, undra på att jag inte kan sova, spänningen är rent olidlig.

Eller så har jag bara gas i magen.

Ett allvarligt meddelande från denna sidas myndighetsansvariga person

 Ett sjudjävla järm.

 Kan inte en vanligt hårt arbetande arbetslös skribent med världens värsta skrivkramp få vara i freeeed. Då man inte vet skillnad på tummen och pekfingret ska man inte knappra på kexbordet...

 Skämt åsido. Nu är det dags att börja skärpa sig, dags att skärpa sig både för mig och er. I synnerhet för mig. Och för mig. Och för handärborta med.

 Om sådär ungefär en månad - den inkommande 21 november - firar den häran "skitbloggen", som den så ofta har kallats på diverse håll, hela 5 skitiga år.

 Under årens lopp har det begåtts en hel drös med fel, både från min och kommentatorernas sida, men ett såpass stort fel som nu har aldrig någonsin begåtts förr;
 Jag gav fan i mina läsare.

 Så får man definitivt inte göra. Säger moralen, inte lagen.

 Jag ber så ödmjukt jag kan om ursäkt.


 Jag tror, med tanke på hur det verkar se ut här i staden, att det är dags att jag återvänder, sådär lagom till att få en tårta.

 Och medans vi väntar, som sjakki på Vega säger, kan vi hafsa ihop en å annan historia att berätta. Med Er hjälp, som vanligt.

 VI återkommer!

De va de de

Det var minsann ett hårt, men trevligt, veckoslut vi hade senaste helg. Park stängde, vi hade avslutningsfesten på lördag trots att vi hade öppet några timmar ännu på söndag förmiddag, och på andra sidan gatan försiggick fotomässan. Det blev nästan för mycket av det goda, för en vanlig enkel själ likt jag.

Gårdagen gick åt till att försöka överleva, men visst hann jag med att städa litet, besöka arbets- och näringskraftsbyrån i Karis och fixa några burkar äppelmos. Äppelmos har jag aldrig kokat tidigare, så det var rätt spännande.

Den gode Benccu, som ju helt naturligt var engegerad i fotomässan, har bett mig skriva några väl valda berömmande ord om evenemanget. Vilket jag då helt naturligtvis gör. Inledningstalet hölls, såvitt jag förstår, av primus motorn Petski Lindholm, öppningstalet av stadsdirektören Mäkinen. Båda förevigade på vidstående bilder, tagna av Benccu Wikström.

Petski pratade jag för övrigt med på söndagsmorgonen och även han var
mer än nöjd med hur väl allt hade förlöpt. Besökarmängderna var över all förväntan, vilket bådar gott inför framtida tillställningar. Även de av besökarna som hittade över till andra sidan gatan hade enbart gott att säga om evenemanget.

Bra så! Vi behöver dylika tillställningar, som faller utanför den egentliga säsongen.

Livet vid Badanstalten

Den 14 september 1890 kan man i tidningen Hangö läsa följande trevliga beskrivning över hur man fordom levde vid Hangö Badanstalt:

- Lifvet vid Hangö badanstalt har antagit en alt mera familiär karaktär i samma mån som säsongen nalkas sitt slut. Tidigare på sommaren lefde man och roade sig i trängre bekantskapskretsar, men kotterierna försvunno så småningom och man gjorde nya bekantskaper. Numera, då jämförelsevis få badgäster finnas kvar och äfven dessa rusta sig till afresa, håller man afskedskalas i familjerna och små kafferep höra till ordningen för dagen. Promenader till järnvägsstationen af stora delar af badsocieteten och afsked med buketter höra ej häller till sällsyntheterna.

 Luften är kylig och badgästerna hafva dragit sig inom hus. Musiken spelar på badhusverandan och inne i salongen sitta damerna med sina handarbeten, medan herrarne spelar schack och domino eller konversera med damerna. Ibland har det händt att någon af badgästerna utfört några numror på badanstaltens flygel.

 Badanstalten torde stängas den 20 dennes, men några icke finnar bland badgästerna hafva för afsikt att ännu därefter vistas en tid på orten för att riktigt hvila ut sig. Främlingarne synas i allmänhet vara mycket nöjda med sin tillvaro i Hangö. De formligen prisa den och lofva att jämväl för kommande somrar styra sin färd till denna badort.

 De talrika petersburgare som i år vistats härstädes hafva varit i tillfälle att personligen göra sig bekanta med våra förhållanden och många framstående ryssar hafva sympatiskt uttalat sig om vårt land och folk.

Fredagen den trettonde

I dag är det min lyckodag, jag tror jag ska rusa iväg efter en skraplott. Jag har tidigare genom åren skrivit så pass mycket om fredagen den 13:de, så jag struntar i det den här gången.

Däremot ska jag ta tillfället i akt och passa på att göra något smått med reklam i form av en påminnelse:

Park har säsongavslutning i morgon kväll. För musiken står DJ Tomppi, han Kavanders poikin ni vet, och för pyttipannan står huset. Tomppi har lovat oss god musik från 1960 och -70 talet.

Javisst, ja. Priserna är humana, både musik och mat är gratis, det man häller i sig i dryckesväg får jag inte berätta om vad det kostar.

För då blir både Päivi Räsänen och Mikko Paatero arga.

Men så pass mycket vågar jag säga, att det är säsongavslutningspriser som gäller.

Välkomna!

Sprängstoff

De explosiva nyheterna från Hangö har duggat tätt den sista tiden. Så sent som i senaste vecka fick vi höra om en upphittad granat bakom gamla posten, i går kväll kunde vi ta del av nyheten gällande ett beslag av polisen och tullen i ett egnahemshus där man hittat ofantliga mängder med sprängämnen och på dagens Hangötidning läser jag om en upphittad granat i Täcktom.

Har ni någonsin funderat över hur ofta händelser klumpas ihop på det här sättet? Samma sak med flygolyckor. Störtar det ett plan, så nog sjutton kan man ge sig den på att det inom kort trillar ner en par stycken till.

Eller så är det så att man undermedvetet registrerar saker i grupper, inte vet jag.

Cykelorientering

Under tiden 12.9 till 8.12 ordnas det i staden en cykelorientering. Runtom i staden finns 20 st kontroller utplacerade, man får väl bara hoppas att de får hållas kvar.

Kartor kan fås från idrottsbyrån, turistbyrån eller Tias bok. Bland de deltagare som lämnat in rätt svar lottas det ut två stycken presentkort till Tias bok.

Synd, egentligen, att jag inte har någon velociped i användbart skick. Presentkort är alltid trevliga, i synnerhet om man får läsbart för dem.

Visste ni förresten att de Finländska damerna tog VM-guld i denna gren för ett par veckor sedan och att herrarna tog ett silver? Jag visste inte ens att det ordnades VM-tävlingar i en sådan sport.

Hanko Foto Festival

Nu inkommande veckoslut går ett för Hangö helt nytt evenemang av stapeln, Hanko Foto Festival. Tanken är att evenemanget ska bli årligen återkommande, varannat år i aningen mindre skala och varannat aningen större. Om jag förstått saken rätt.

Hur som helst är det trevligt och bra att det ordnas någonting utom den egentliga "säsongen".

Ploiskis!

Enligt den rosknrollbroshyr jag har på väggen framför mig är dagens datum redan den nionde september, men fortfarande har vi full sommar. Nog har vi ju en förunderlig tur vi som bor i Hangö. I går hörde jag att vattentemperaturen nere vid simhuset är hela 19 grader. Förunderligt!


Visserligen läser jag på YLE att hoppis är stängt, för att någon idiot bestämt sig för att riva ner stegarna, och på Plagen är det stängt för att vi har höst, men vattnet finns ju kvar.

Det är bara för alla badgalna att plumsa i. Ploiskis på er!

Sten och rullning

Tjohejsan vad det rockade på Park i går. Gruppen Blacmaid gav ut en ny skiva, vilket verkligen var på tiden, samtidigt som gubbarna passade på att fira 25 års jubileum som grupp.

Om det inte vore för att de genom åren blivit så mycket bättre, som musiker, hade det rent av blivit en viss nostalgikänsla över det hela - då de spelade gamla klassiker från långt bak i tiden - nu märkte man genast att soundet blivit betydligt fylligare och bättre. Kanske rebellerna har mognat?

En sak som slog mig med häpnad, glädjefylld sådan, var med vilken humor pojkarna spelade. Man blandade vilt gamla låtar med låtar från den nya skivan samtidigt som man drog riff ur mera kända storheters låtar och spelade en upprockad version av Britney Spears. Allt med en humoristisk glimt i ögat och en massa roliga anekdoter mellan låtarna.

Inte illa!

Forneldarnas natt

Benccu Wikström hade förmånen att få besöka Kapellhamnen under forneldarnas natt. Det är vi glada och tacksamma för, vi får än en gång njuta av hans fina bilder:

Blues på Park

I går, som avslutning på grillkvällen på Park, hade vi glädjen att få njuta av en stunds trevlig musik. Benny och Arman, från Sverige, spelade blues så gitarre och munspel gick varma.

 

Om någon av er missade tillfället vill jag påminna er om att "grabbarna" uppträder på nytt i morgon, från klockan 20.00 framåt. På Park, naturligtvis.

Om ni råkat missa grillkvällarna denna sommar så ska jag passa på att påminna om att nästa torsdag är sista för denna sommar.