Teaterbesök

Jag har på stan hört kommentarer om de teaterresor som kulturbyrån ordnar nu på våren, "Vaimoni on toista maata" som framförs av Helsingfors Stadsteater i Lilla Teatern och musikalen "Wicked" i Helsingfors Stadsteater. Den tidigare nämnda föreställningen visades för övrigt i Folkparken här om sommaren och var mycket uppskattad.

Folk är förargade över att det inte ordnas någon resa till en föreställning på svenska, och det kan kanske vara berättigat. Eventuellt blir det bättring på den fronten?

Hur som helst så är vi ett spektakelälskande folk som bebor finlands sydligaste udde. På båda och alla andra språk. Till mångas stora förvåning, kanske.

Tidningen Hangö berättar den 10.2.1910 om hur kultur spränger språkbarriärerna:

Finsk teater i Hangö.


Det är ju rätt förvånansvärt att en finsk teatergrupp gästar vårt svenska Hangö, där ju svenska trupper icke kunnat räkna på fullbesatt salong. Truppen är Suomalainen Teatteriseurue under ledning av K. Kari. Föreställningarna givas i Finska Arbetareföreningens hus.


Första uppträdandet blir om fredag, då "Charleys tante" gives. Vi äro tvungna att erkäna, att vi icke i någon tidning fått tag i någon rencension om denna teatertrupps återgivande av stycket. Pjesen är emellertid en komedi, av det trevligaste slaget. Vi tillönska teatersällskapet ett fullt hus.

Bokdonation till skolorna

Karis Telefon har gjort en bokdonation till skolorna i Hangö, läser jag på Bildningsnämndens senaste föredragningslista.

Karis Telefon och det nationella Finnet är bekymrade över både föräldrar och barns okunskap då det gäller internet och användandet av detsamma. Det vill man nu råda bot på på detta sätt.

Tema för projektet är "Barnen och nätet - Tillsammans - inte ensam" och poängterar nödvändigheten med att barnen inte ska lämnas ensamma för att bekanta sig med internet.

Själva boken "Hoppjerker", som är en äventyrsroman, har skrivits av den prisbelönte översättaren till de finska Harry Potter-böckerna, Jaana Kapari-Jatta. Den svenska översättningen är gjord av den lika välkända författaren Daniel Katz.

Min första reaktion på det här var mycket blandad. Det är bra med donationer, i synnerhet sådana här, men ska det nu smyga in smygreklam i våra skolor? På den punkten blir jag snabbt lugnad då jag slår upp Finnets bok "Hipsikka" på nätet - helt oövervakat.

Boken är gjord helt utan logon eller andra reklam. Ett alldeles fantastiskt bra initiativ, tycker jag.

Ovanligt vanligt med sällsynt

Jag läser på YLE Västnyland att det igen dykt upp någonting som inte finns nästan någon annanstans än i Hangö. Denna gång är det frågan om en blomma, den ytterst utrotningshotade havssumpstjärnblomman, som är så sällsynt att det inte ens med hjälp av det alltid så tillförlitliga Google går att hitta en bild på den.

Det är rent fenomenalt hur underbart vidlyftigt naturen har försett oss här på udden med dylika rariteter. För två år sedan kunde vi läsa om den akut hotade sodaörten och den sällsynta strandkålen som endast trivdes i Furuvik och insekter och andra kryp av alla de mest sällsynta slag hör vi om titt som tätt.

Jag tycker att det börjar vara hög tid att ta reda på vad det egentligen är som gör att alla dessa utrotningshotade livsformer trivs så bra här. Kanske det vore någonting för den övriga världen att ta efter?

Utvidgningen av Västra hamnen

Planerna på en utvidgning av hamnen har redan en längre tid varit aktuell och det finns väl knappast någon som förnekar det faktum att om den ska överleva behöver den både utvecklas och förstoras. Tanken är att hamnen utvidgas mot söder, det vill säga havet. Utmärkt som område SE på kartan till vänster.

Sito Oy har nu gjort upp en planbeskrivning som i sin helhet går att se på stadens hemsidor HÄR.

Det stora problemet med själva utvidgningen, har jag trott, är skyddsbemärkningarna på den gamla byggnation som nu finns på området; Smörmagasinet, Engelska magasinet och Vågbrytaren. Men det visar sig att det inte är några som helst problem med den saken.

Att Engelska magasinet, byggt mellan 1918-1923, kommer att rivas stod klart redan i årsskiftet 2009-2010 då hamnen konstaterade att man inte har råd att restaurera och underhålla den gamla byggnaden och begärde att skyddsmärkningen upphävs. Naturligtvis var syftet med det att kunna riva hela rasket.

Vågbrytaren, uppförd från1873 framåt i olika omgångar, föreslås flyttas. Vilket man ju har viss erfarenhet av från tidigare, så där torde inga problem föreligga.

Smörmagasinet, uppfört 1907-1909, däremot ska varken rivas eller flyttas, utan det ska stå där det är. Det vill säga mitt inne i det som i framtiden kommer att vara hårdbevakat hamnområde. Att smörmagasinet hör till Hangö nationella stadspark har väl ingen betydelse i det här sammanhanget.

På planområdet finns dessutom åtminstone två fornlämningar under vatten, vraken vid Fiskhamnen (Trålis?) och Drottningberg, men de hinner man säkert inventera innan planerna förverkligas.

Det som däremot förvånar mig storligen är de trafikarrangemang som man drar till med. Hänvisande till den trafikutredning som gjordes 2008 säger man att; Tvärgatorna till Korsmansgatan bör stängas.

Det kommer att leda till rusningstrafik på Appelgrensvägen det.

Men då slipper man förstås stänga av dem varje år till Regatta och midsommar. Inbesparingar!

Vi bor på en soptipp

Det är allmänt känt att vårt lands befolkning i gamla tider inte hade tillgång till ett välfungerande sopsorteringsbolag som Rosk'n'Roll. Inte heller hade de en stor byråkratisk maskin som rusade kring i panik varje gång någon uttråkad tjänsteman i Bryssel hittade på ett nytt direktiv.

Däremot led de ganska ofta av kolera och svåra magsjukor, drickvattnet var med jämna mellanrum av så dålig kvalitet att det måste kokas innan man kunde använda det o. s. v.

För att råda bot på de värsta problemen försökte man, efterhand som de bestämmande blev mera upplysta, flytta soptipparna utanför själva stadskärnan. Sålunda kan man i tidningen Hangö den 8 februari 1908 bl.a. läsa följande lilla meddelande från de bestämmande:

Kungörelse.


Allmänheten till kännedom meddelas: att, sedan numera en ny allmän afstjälpningsplats å Backa hemmans mark blifvit till begagnande upplåten, all afstjälpning å stadens gamla afstjälpningsplatser afstjälpningsplatser invid vägen till Hangöby och Sågvexeln likasom ock å andra ställen, så vidt ej här nedan annorledes säges, hädanefter är vid laga ansvar förbjuden;
att dessutom ren snö får afstjälpas vid Lilla Kolaviken och å stranden bakom tullmagasinet i Östra hamnen samt äfven oren snö å sistnämnda plats;
att sten och grus samt andra fyllnadsämnen få uppläggas å platser, som af stadsekonomen i hvarje särskildt fall; samt att sand fortfarande får tagas från stadens almänna sandtag och sten från det s.k. Ömanska bärget vid Spökskogen.


Hangö rådhus, den 6 februari 1908.


På magistratens vägnar:
Harald Carstens.
t. f.


Någon som vet var det funnits en "Spökskog"?

Strategiskt näringsprogram

I enlighet med Hangö 2020-strategin som utarbetades av staden i höstas, den som ska användas som underlag för stadens utvecklingsåtgärder fram till år 2020, ska det beredas ett näringsprogram för staden.

Avsikten med näringsprogrammet är att presentera "de centrala principerna och målsättningarna samt konkreta åtgärder inom en nära framtid för att förbättra näringslivets verksamhetsförutsättningar och principerna för samarbete mellan företagen i staden."

M.a.o. hur sjutton vi ska göra för att få mera kunder, helst med större köpkraft, till våra affärer i staden och vad staden kan göra för att hjälpa till. Utan kostnader, naturligtvis, för pengar finns det inte.

Nu är arbetet då så pass långt på väg, att det på stadsstyrelsens möte i kväll ska utses en arbetsgrupp som ska dryfta dessa "centrala principer och målsättningar". Om inte ärendet bordläggs.

I den gruppen föreslås det ingå ett antal (1-3) förtroendevalda, två tjänstemän, två representanter var från Hangö Industriförening och Hangö företagare rf samt en representant för Oy Hansea DC Ab.

De centrala principerna och målsättningarna är det väl rätt onödigt för gruppen att desto mera diskutera, de torde väl stå rätt klara för alla, men vad arbetsgruppen ska komma med för förslag på konkreta åtgärder ska bli spännande att se.

Förhoppningsvis blir det någonting vettigt denna gång.

Född på vägen

Allt fler föderskor hinner inte fram, berättar Hufvudstadsbladet i dag. Det är Institutet för hälsa och välfärd som gjort en undersökning som visar att drygt 60 barn föds innan mamman hinner anlända till förlossningssjukhuset.

Man förvånar sig över att antalet ökat i södra Finland men minskat en aning i norra och östra Finland. En av orsakerna anses kunna vara att så många förlossningsenheter lagts ner i södra Finland.

Aj fan?

På tidningen Helsingin Sanomat uttalar sig institutets professor Elina Hemminki ungefär som följer: "Enligt vår undersökning är det i Nyland lika säkert att föda på universitetssjukhuset som på de mindre enheterna".

Hur säkert det är att föda i taxin då man är på halva vägen till sjukhuset säger hon däremot ingenting om.

Runebergsdagen

Jaha, ja, då var det Runeberg igen. I år är jag en aning klokare än i fjol, kanske, åtminstone hade jag vett att se efter vad jag skrivit under tidigare år innan jag började skriva dagens inlägg. Det kan vara en aning svårt att variera sig i och med alla dessa årligen återkommande festligheter, tacka vet jag skottdagen.

I dag firas således nationalskalden J. L. Runeberg, visserligen inte lika ivrigt som ännu för hundra år sedan med illumination och andra festligheter, men ändå något litet här och där. Främst då med sång. Hangö manskör uppträder i kväll på Brankkis, kanske de gör det i tecken av Runeberg?

Ångfartyget Express II, känd från tiderna före 1900 då den trafikerade linjen Hangö - Stockholm, ritades för övrigt av sonen till Johan Ludvig, ingeniören Robert Runeberg (1846-1919), bilden till vänster.

Se där! Ingenting är omöjligt, alla vägar - även de vingliga - leder till en Hangöanknytning.

Vår stads museum håller förresten en utställning senare i vår med maritima målningar av TH Norling, där bland annat en målning av Express ska ingå.

Indragning av lärartjänst

Japp, så gick det då igen som väntat. Bildningsnämndens svenskspråkiga sektion bestämde sig för att i åtgärdsprogramets namn spara in en lärartjänst i lågstadieskolan i Hangöby.

Eller egentligen dras ju inte tjänsten in, den flyttas till Centralskolan. I centralskolan däremot dras det in en lärartjänst, vilket kan tyckas konstigt med tanke på att man försöker få elevantalet att öka genom att stänga alla andra skolor.

Dessutom visar elevprognosen vid Hangöby skola en tendens till uppgående, men det är väl ingenting som har någon egentlig betydelse, för instruktionerna från fullmäktige är helt entydiga: Spara!

Här är det igen lätt att halka in i en redan ältad polemik gällande småskolornas vara eller icke vara, så jag vill påminna er alla:

Oliktänkande bland skribenter

Olika skribenter kan ofta ha en olika syn på saker och ting, fastän man tyvärr inte så ofta längre ser resultatet av detta i det likartade sätt att bevaka nyheter som medierna sysslar med nuförtiden.

Tidningen Hangö får det att låta som om de, den 3 februari 1910, skryter med den visafton som ordnades dagen innan på Societetshuset, fastän där nog kan läsas kritik mellan raderna. Den lokala konkurrenten Hangö-bladet tycker inte heller så överhövan väldigt mycket om föreställningen och säger det rent ut, vilket framgår av följande lilla text - skriven av signaturen "Beppo" - samma dag, det vill säga den 3 februari 1910:

Visafton har Societetshuset kallat, hvad det som bäst visar om aftnarna. Men, ta port sylten! Inte är det visafton alls, utan en vanlig sprattel-varieté.


Egentligen skulle de uppträdande vara fem, men de ha reducerats till tre, af dem en neger, som rättvist kan värderas till en half. Han skulle sjunga, men sjöng inte. Han skulle dansa, men dansade inte. Han skulle göra trollkonster - hurudana trollkonster? Mot fonden af hans omöjlighet gjorde sig de två misserna riktigt bra. Den ena sjöng visor till eget ackompanjemang och sjöng dem så man gärna hörde på. Den andra dansade och visade vighet. Publiken applåderade misserna.

Reklamfilm i Hangö

En av teleoperatörerna i vårt land planerar göra en reklamfilm i Hangö.

Intresserade Hangöbor i åldern 20 till 60 bör i dag söka sig till Villa Maija mellan klockan 13 och 20 då den blivande reklamfilmens fotograf Ida Vauhkonen är på plats för att ta provbilder på er.

Vauhkonen tar en snabb bild av de intresserade och väljer på grundval av dessa bilder ett antal personer som får delta som statister i den kommande reklamsnutten.

Det kan ju förstås vara början till världsberömmelse - åtminstone i Finland - för någon, sådant har setts förr.

Missnöjda arbetare

Nu får det nog räcka till med semester för den här vintern. Det riktigt kliar i fingrarna av brist på slitage mot tangentbordet.

Forcit, det vi alla förr kallade "Dynamiten", köper tillbaka det område som den tidigare dispersionsfabriken Finndisp låg på för att där starta tillverkning av en ny produkt.

Sprängämnestillverkaren Forcit sålde som bekant gamla Finndisp till det amerikanska bolaget Rohm and Haas i april 2008. Ett år senare köptes hela Rohm and Haas av Dow Coating Materials för att lägga ner produktionen.

I går läste jag på svenska YLE att personalen på Forcit är missnöjd. Orsakerna till missnöjet blir jag inte riktigt klar över, men läget kallas i texten inflammerat. Mot inflammationer hjälper det med medicinering och betald vila, vilket de missnöjda arbetstagarna har rätt till.

Rätt har däremot inte personalen på Ruukki i Lappvik, som anser att företagsledningen är tyranniserande övervakare då de förbjuder tobaksrökning på arbetstid. Lagen ger nog företaget rätt i denna sak, det har vi under senaste år sett från så många olika håll i landet.

Men som själv varande rökare av stora mått förstår jag arbetarna på Ruukki, jag tycker inte heller om dessa nya lagar som hittas på för att göra livet surt för oss rökare. Diskriminering är vad det är.

Acedia

Inga nyheter är goda nyheter, sägs det.

Det kan tyckas att jag under den nu gångna veckan lidit av en släng av den så fruktade och nästan overkligt smittosamma sjukdomen Acedia. I rimlighetens namn får jag väl erkänna att det nog är en delorsak till bristande material i inläggsform.

Här hade jag egentligen tänkt mig göra ett inlägg från gårdagens trevliga fest på Wild Viking Motel, men det får utgå på grund av att fotografen lyckades slarva bort sitt arbetsredskap.

Som ett alternativ i reserv hade jag tänkt mig att skriva om hur underbart vackert det kan vara i Hangö då solen skiner, men det föll på samma orsak.

Och så hade jag tänkt mig att jag nu på dagen skulle gå och ta bilder från det för dagen anordnade skivutgivningstillfället på den 50-åriga Grönan.

Men nej.

Dumt huvud får bloggen lida, nytt ordspråk från Hangödjungeln.

Nyhetstorka

Hör ni, det finns ingenting intressant att skriva om!

Så vad gör man då? Låter bli? Rätt. Men det kan jag förstås nämna, att vår nya kulturdirektör ser staden som en kropp med många hjärtan. Stadsgalleriet ska bli ett hjärta i Hangö, säger vår ännu inte färdigutbildade kulturdirektör Merja Kukkonen enligt VN, och andra hjärtan ska biblioteket, museet och mbi vara.

Det verkar vara en direktör med hjärtat på rätta stället, det.

Så kan det vara värt att nämna att arbetslösheten i Hangö som omväxling sjunkit något. Nu lär det inte finnas mer än ungefär 500 arbetslösa i staden. Personligen tror jag att det beror på att så många arbetslösa flyttat härifrån, men det vet jag inte. I alla fall har staden krympt, vad gäller invånarantal.

Enligt statistikcentralens befolkningsprognos, visserligen gjord redan 2007 men nog säkert fortfarande relevant, kommer Hangö stads invånarantal att minska också under de kommande decennierna. Enligt prognosen ska Hangös invånarantal minska med 350 personer fram till år 2030.

Fortsätter utvecklingen som nu är jag rädd att statistikcentralen tagit till i underkant.

Polisen effektiverar sin verksamhet

Det låter ju bra, kan man kanske tycka.

På gårdagens Etelä Uusimaa läser jag att sparkraven nu även når Raseborgspolisen, man kallar det visserligen "effektivering av verksamheten" men slutresultatet är detsamma; Hangö-kontoret ska börja hålla mera stängt än öppet.

Hur i hela hel... kan man påstå att verksamheten ska bli effektivare genom att helt sluta med den? Tror statsmakten på fullaste allvar att medborgarna i Finland är så förbenat dumma att vi inte förstår vad som är på gång?

I undersökning efter undersökning framställs Hangö som Finlands värsta tillhåll för skurkar av alla de slag och det här är polisens lösning på problemet; "Vi tar bort kontoret så kan inga anmälningar längre göras. Då får vi i ett slag brottsligheten i Hangö att minska med 100%".

Jag tror jag ska börja effektivera min skattebetalningsförmåga. Härefter betalar jag bara varannat skatteöre.

Vilda djur i skogen

I Raseborg ska det skjutas bort lodjur som ställer till det bland med rådjuren och i Helsingfors vill man plantera in varg för att få en större djurrikedom i skogarna.

En ganska intressant sak, så där rent historiskt sett, är att för 100 år och mer sedan hade vi allmänt varg i våra trakter, men däremot ingen älg. De få gånger någon såg en älg var det stora nyheter i pressen, medan vargfrågan kunde behandlas på följande sätt (Folkwännen 24.1.1884):

- Wargarne. Genom cirkulär af den 3 innewarande januari har guwernören i länet anmodat samtlige magistrater och kronolänsmän i länet samt ordningsrätten i Hangö att, sedan ryske wargjägaren Jefim Isotoff af finska styrelsen anstälts såsom ledare af wargjagter i södra delen af landet samt stationen å Ewois forstinstitut under innewarande winter och senaten funnit godt tillåta bemälde guwernör att i händelse wargar i större mängd skulle yppa sig å någon ort inom länet så att ledare wid anställande wargjagter blefwe erforderlig, därom hos guwernören anmäla i afseende å Isotiffs utrekwirerande för ofwanberörda ändamål.

Någon som minns hetsjakten på den stackars björn som förvillat sig till våra trakter för något år sedan? Att kombinera ett rikt djurliv med dagens moderna samhälle är inte lätt.

Hangö bygger ishall i Raseborg

Nå, riktigt så illa är det nu inte, men jag läser i tidningen Västra Nyland att Hangö stad ska delta i raseborgarnas ishallsprojekt med 10.000 €.

Den bakomliggande tanken är att det ska vara lättare att få statsunderstöd till projektet om det är flera västnyländska kommuner inblandade. Vad man grundar det påståendet på vet jag inte, men med tanke på hur våra förtroendevalda brukar läsa det finstilta i kontraktet kan man tänka sig hur det här slutar. I synnerhet som stadsdirektören inte ännu, enligt egen utsago i VN, vet vad vi får för pengarna.

Hur var det nu med den där grisen i säcken?

Det att vi till Hangö skulle få en egen ishall är helt naturligt totalt utopistiskt, både med tanke på ekonomi och användarunderlag, så om det byggs en i Karis vore det nog så mycket närmare för de av Hangöborna som gärna idkar skridskoåkning att åka dit än som nu till Lojo.

Hur många det är vet jag inte, men jag tvivlar på att det kan vara fråga om så hemskt många människor.

Pigge & Ika i stadshuset

Den som tycker om tokroliga visor har i kväll möjlighet att få sitt lystmäte mättat av den varan. Pigge Svenskberg med hustru Ika uppträder i stashuset klockan 18.

För första gången någonsin är Pigge och Ika ute på en "västnyländsk världstoorrneee". I går uppträdde de i Ekenäs, i kväll i Hangö och i morgon i Tenala. Bandet de har med sig på denna vittomspännande turné, som är döpt till "Från skitpumpen till Fribergs gurkor", består av Roland Näse på piano och Pelle Malén på kontrabas.

Småfräcka visor på västnyländska i en timmes tid för ynkliga 8 € kan kanske vara någonting att sikta in sig på inför början på lördagskvällen.

Sibeliusparken

Hej

Skickar några foton för Hangöborna att beskåda hur fontänen i skvären såg ut 1976 i kvällsbelysning och hur den ser ut nu 2010, ganska stor skillnad, bassängen, pumpanläggningen och belysningen allt är sönder, hoppas att vi efter detta år får se den i sin forna glans igen

Hälsningar Jörgen Nyberg





Jag tackar å alla läsares vägnar!

Dålig ekonomi, men det har varit värre!

Det där med att vi har en ekonomi som sköts besynnerligt i vår stad är ingenting nytt. Så har läget varit ända sedan de första lån som togs då staden grundlades. Nu, då vi står under statligt förmyndarskap, kanske vi kan göra en liten tillbakablick på hur det sköttes förr. För hundra år sedan, den 20 januari 1910, går det i tidningen "Hangö" att läsa följande intressanta artikel, skriven av signaturen "Flanör":

Misshushållningen i Hangö 

inbjuder till ryskt angrepp 

mot kommunernas rätt till självstyre.

Det har alltid funnits en tidning i landet, som fröjdat sig åt att missförhållandena i Hangö fortfarande kunna florera och som alltid försvarat dessa missförhållanden. Denna tidning var den här utkommande gasetan. Nu fröjdar sig även en annan gaseta över den oreda, som råder i ledningen av Hangö stads angelägenheter. Det är den ryska "Finljandskaja gaseta".


I sistsagda tidning för tisdagen ingår nämligen följande notis:


"Hufvudstadsbladet meddelar föga hugnesamma underrättelser om staden Hangös finansiella hushållning", varefter bladet återger en notis i H:bladet n:r 4 rörande Hangö stads låneoperationer och lånebehov samt tillägger:


"Tidningen Hufvudstadsbladets' meddelande bekräftar ännu en gång och kompletterar en hel rad i den lokala pressen ingångna exempel på, huru lättsinnigt ekonomin i många av landets städer handhaves".


Värdigt sällskap i sanning. "Sköna själar råka lätt varann" och båda äro de helt säkert glada över att kommunens finanser under de senaste åren försämrats på ett oroväckande sätt. Skillnaden är väl endast den, att vår gaseta fröjdas över att dess huvudmän fortsättningsvis på sitt sätt hushålla med stadens penningar, medan den andra, den äldre gasetan glädes över att en dylik misshushållning kan giva ryssarna den allra bästa anledning till inblandning i Finlands kommuners rätt till självstyre.


Det vore i sanning skäl för de män, vilka genom sin hänsynslösa kommunalpolitik bragt Hangö stad till den punkt, att Finlands politiska motståndare kunna hänvisa till vår kommun såsom ett exempel på huru en kommun icke bör skötas - det vore i sanning skäl för dessa män att åtminstone inför denna fara besinna vart deras kommunalpolitik kan leda. På dem kan komma att vila ansvaret för att landets politiska motståndare i värsta fall taga sig åtminstone en skenbar anledning till angrepp på kommunernas självstyre. Reflektionen i "Finlandskaja gaseta" synes oss böra tagas som ett allvarligt varsel.

Parkförvirrning

Tekniska nämnden ska på sitt möte i kväll ta sig en titt på årets byggnadsprogram. Under investeringarna för i år ser jag till de ungas glädje att nya hopptornet fortfarande hänger kvar, 90.000 € är reserverat för detta ändamål.

Annat på listan är vägförbättringar, avlopp och torgets fortsatta "utsmyckning". Och 20.000 € är reserverat till  Sibeliusparken.

Vad? Vad då för Sibeliuspark?

Sibeliusparken, på Esplanaden, innehåller bland annat den inte i Hangö världsberömda skulpturen "Fågeln" av den kände konstnären Carl-Gustaf Lilius. Nu ska området snyggas upp, antar jag. Sibeliusparken bör inte förväxlas med Jussi Lundmarks park, även den på Esplanaden, som bland annat kan skryta med den inte i Hangö världsberömda skulpturen "Lenore" av den kände konstnären Carl-Gustaf Lilius.

Mattvättningsplatsen

Men så ta mig sjutton om jag inte igen en gång blev överbevisad. Så sent som i går skrev jag om hur omöjligt oböjligt stadens olika organ och nämnder står fast vid sina beslut.

Redan nu på morgonen läser jag att tekniska nämnden på eget initiativ återtar sitt halft vansinniga beslut om att placera mattvättningsplatsen i ändan av Lotsgatan och i stället placera den på den yttre vågbrytaren i fiskhamnen i Hangöby, ungefär där den nu har varit. Och detta trots att man redan en gång förkastat ett besvär i saken och trots att besväret blivit förkastat i förvaltningsdomstolen! Undrens tid är ej förbi!

Orsaken är att en undersökning som tekniska och miljöverket har gjort klart visar att det blir mera ändamålsenligt ekonomiskt sett så här.

För att inte de finskspråkiga läsarna ska bli förvillade här förtydligar jag att det här gäller mattor (mattoja) som ska tvättas, inte mat (ruoka) till skillnad från maten i mattransport som det var tal om för någon vecka sedan.

Plagen uppe i stadsstyrelsen igen

Inte helt oväntat har det anförts ett rättelseyrkande gällande stadsstyrelsens tidigare beslut att hyra ut Plagen till Anders Augustsson på 3 år +.

Anbudsgivarna Maija Ainamo m.fl. och Marko Kähönen har krävt att ärendet behandlas på nytt med motiveringen att beslutsfattandet kring utarrenderingen enligt deras åsikt har skett inkorrekt.

Staden å sin sida förnekar kategoriskt att man inte gjort något fel, konstigt vore det ju annars. För våra invalda är ju helt klart felfria.

Då jag nu följt med i stadens handlingar under några år, så kan jag inte komma på ett enda fall där ett rättelsyrkande eller besvär skulle leda till någonting annat än ett kallt: Bör förkastas.

Vad är det då, annat än slöseri med tid och resurser, för idé med alla dessa besvär och rättelseyrkanden?

Förenklat är ett rättelseyrkande enligt kommunallagen ett obligatoriskt inledande skede vid kommunalbesvär. Nästa skede är då att dra saken vidare till förvaltningsdomstolen. Förvaltningsdomstolen begär sedan ett utlåtande från staden, som svarar på samma sätt som den gjort första gången, sedan kan förvaltningsdomstolen upphäva beslutet och återförvisa ärendet till den kommunala myndigheten för ny behandling. Vilket de sällan gör, men de få gånger det händer. så börjar samma rumba om på nytt.

Visst är det ett fint och billigt system vi har?

Harkimos projekt går vidare

Harkimo har sålt en betydande del av aktierna i bolaget Hangon Rantakiinteistöt Oy till företaget Rakennusgemini Oy, rapporterar tidningen Ilta Sanomat i sitt senaste veckoslutsnummer.

Rakennusgemini köpte 25% av aktierna för en stor summa pengar, sägs det, och ansvaret för själva byggandet av bostäderna övergår nu på det bolaget.

Då hela projektet är värderat till 70 miljoner så kan man nog räkna med att det rörde sig en hel del pengar i den här affären, 25 procent av 70 miljoner är... hmm... många pengar. Nu sägs det ju inte någonstans vad Harkimo fick för summa pengar, knappast var det 17,5 miljoner - men vem vet - men man kan nog säkert med fog anta att affärsmannen Harkimo redan med denna affär har sitt på det torra.

Vad som däremot är viktigare, ur vår synpunkt här i Hangö, är att det ser ut som om finansieringsfrågan nu skulle vara löst. Då dessutom en stor del av bostäderna redan har hittat sig en ägare kanske byggandet så småningom kommer i gång.

Tågtrafik i tid och otid

De som följt med diskussionerna gällande denna vinters tågtrafik vet att det inte varit så värst mycket av den varan. Åtminstone verkar det som om det varit mera trafik i otid än i tid. Dag efter annan har vi fått läsa om förseningar och inhiberade turer.

För att råda bot på detta uppenbara problem har VR nu kommit på den geniala lösningen att man minskar turerna med hälften. Helt naturligt och följdriktigt torde då även klagomålen minska med hälften och på detta sätt håller man sig inom de acceptabla gränsområden för tillåtna fel staten dragit upp.

Ja, ja. Kommentarerna i våra medier har duggat tätt och de flesta har varit av den åsikten att "nog var det bättre förr", men var det så? Jovisst sjutton var det det! Åtminstone var servicen bättre, om man ska tro tidningen Ekenäs Notisblad från den 16 januari 1884:

- Hangötrafiken. En åtgärd för passagerarenes beqwämlighet torde wara widtagen för den händelse att "Express" af en eller annan anledning ej hinner till Hangö innan ordinarie bantåget derifrån afgått. Trafikdirektören å Hangöbanan lär nemligen, enl. H. D., under dylika omständigheter berättigats expediera extra tåg för att passagerarene ej må nödsakas wänta i Hangö ända till följande dags tåg. Om antalet passagerare uppgår till 30 äro de, enligt detta arrangement berättigade till extra tåg utan någon förhöjning i biljettpriset.