Frivillig oljebäkempning

Som jag tidigare nämnt, gjort inlägg om och skrikit för, tycker jag att det är en väldigt stor del av oss som njuter av Hangöstränderna - utan kostnader - som kunde ta del av de kurser som bekostas av den privata sektorn inom de områden som gäller bevarandet av de idyller vi lever och håller hus i.

Tyvärr så verkar det som om majoriteten av de s.k. Hangöbor lever i en stämning som närapå liknar den som finns bland dagens ungdom, "Vem bryr sig", vilket jag finner katastrofalt. Sådär på riktigt.

Den av turistbyrån, i samarbete med WWF och bekostad av Hangö hamn, anordnade oljebekämpningskurs aom under dagen hållits i regi av en proffessionell handledare besöktes av hela sex personer. Varav, om jag förstår saken rätt, de flesta var från andra orter.

Jag hade förmånen, äran och och den oförnekliga turen att tacka för möjligheten att få mig en pratstund med företagaren Nina Valtonen från Helsingfors, som på egen bekostnad hade tagit sig hit för att lära sig hur man gör om allting går verkligt illa.

Nina berättade att allt hade fungerat, organisatoriskt sett, utmärkt. Hon hade lärt sig både ett och annat, under ett gemytligt samspel med deltagarna och ledaren, men hon efterlyste mera intresse bland gemene man.

Nu vill jag ju inte måla fan på väggen, men vad i hela helvete är det frågan om då folk är så lata och likgiltiga här? Tror ni alla, ni "Hangöbor", att ni bara kan smita ifrån ert ansvar om någonting olyckligtvis händer?

På något sätt, med vett och vilja, har jag en lust att göra er järmare skitförbannade. Jag vet inte hur det ska ske, men jag vet att det kommer att ske, kanske det sedan händer någonting.

Järmapor.

Javisst, ja, "Var var du, då?", är den naturliga följdfrågan.

På annan sorts frivilligt arbete.

Liksom de flesta av oss.

Tyvärr.

Totalt förmörkat

Månförmörkelse var det meningen att jag skulle ta mig en titt på senaste natt, men det var så förbaskat mörkt så jag ingenting såg. Till all lycka verkar det som om staden missat någonting i sin strävan att göra inbesparingar i form av släckta gatlyktor, då åtminstone Appelgrensvägen var nog så belyst. Men kanske det är för turisternas skull, måhända är övriga Hangö mörklagdt enligt konstens alla regler.

Mörklagdt verkar det vara även på andra håll i staden, närmast då inom den tekniska sektorn. Där har man nu i all omtänksamhet sänkt höjden på det nya hopptornet i Märsan från 10 till 5 meter, men lovar att nog bygga det ännu under denna sommar. Kanske. För någon blir tvungen att sköta övervakningen då tornet används, annars bygger man det inte.

Här sniffar jag mig till en möjlighet för tekniska nämnden att i skydd av befolkningsskyddet använda de redan reserverade 90.000 eurona till något vettigare. Som att planera var det ska placeras betonggrisar och kravallstaket under sommarmånaderna. Eller kanske en ny rondell.

Men mina av dysterheten förmörkade tankar lättar så småningom, då månen åter kastar sitt varma sken över den myggrika sommarnatten. Nattfåglarna sjunger sitt glada skrål och jag vet att dagarna är utlovade att bli både varmare och längre.

Till allas vår glädje.

Polisens metoder

Bengt Wikström berättar om en minst sagt besynnerlig händelse som inträffade tidigare i dag. Med kameran i högsta hugg och på allerten som alltid, det är så man ska vara för att få situationsbilder, knäppte han ett antal bilder på ett av polisen och gränsbevakningen gjort tillslag på Esplanaden.

Till hans stora förvåning kommer en av poliserna framtraskande till honom och frågar, bryskt,vad han håller på med. Benccu förklarar, en aning onödigt kanske, att han fotograferar.

Men si, det borde han inte ha gjort. Bilderna skulle raderas å det snabbaste, han kan vara glad att han fick behålla kameran. Och sig själv i frihet, vad det verkar enligt hans berättelse. Enligt denna ack så nervöse ämbetesutövare i samhällets tjänst får man inte fotografera myndigheter i arbete.

Vilket är det dummaste jag hört någon myndighetsperson säga på länge.

Men, hur som helst. Polisen hade helt definitivt fel i det här fallet, om det inte finns speciallagar i Hangö, för på allmän plats är ALL fotografering tillåten. Alltid.

Problemet kommer vid publiceringen av de bilder man tagit, där är reglerna mera komplicerade. Då får man vara försiktig med att eventuella offers integritetsskydd blir lidande och mycket annat.

Men det är fortfarande lovligt att fotografera polisen på allmän plats, vad de än sysslar med. Däremot är det strängt förbjudet att förstöra annans egendom, vilket man tycker polisen borde ha vetskap om.

Fascistfasoner hör inte hemma i vårt någorlunda moderna land!

Tjänsteärenden och miljövård

Nu ser det nog inte ljust ut för flygtrafiken på vårt flygfält. Miljönämnden besluter på sitt möte i morgon att tillsvidare förbjuda tankningsverksamhet på Täktom flygfält. Orsaken sägs helt enkelt vara den att Hangö Flygklubb fortfarande inte byggt det tanknings- och lagerområde som krävs för att få fortsätta.

Intressant är att det enligt det nya avtalet med staden begärs att planen ska byggas före den 30.8, men det är väl en annan myndighet som kräver det.

Jag läser också att tekniska direktören beviljat Nylands miljövårdsdistrikt rf och Finlands naturskyddsförbund skötseltillstånd för skötseln av två utrotningshotade kärlväxter i Tvärminne.

Behöver man verkligen lov av tekniska direktören för sådant?

På kultur- och medborgarverksamhetssidan ser jag att Hangö ska få en ny systerstad. Det är staden Canterbury i Connecticut i USA som kommit med en anhållan om sådant och här ses det positivt på detta förslag. Systerstadsverksamheten som nämns i förslaget är inte egentlig vänstadsverksamhet, utan ett allmänt kultursamarbete som baserar sig på den förenande faktorn och bakgrunden för två städer, sägs det, och då är det väl så.

Jag hade ingen aning om att en sådan stad fanns i USA, så återigen lärde jag mig någonting nytt.

Vänorter har vi som bekant städerna Gentofte i Danmark, Hapsal i Estland, Halmstad i Sverige och Stord i Norge. Systerstäder tror jag inte vi har sedan tidigare.

Livligt veckoslut

Då medierna rapporterar om livliga veckoslut brukar man förvänta sig fylleslagsmål, bilolyckor och annat elände. I synnerhet då det gäller Hangö. Sådant skit skiter jag i. Jag vill ha "happening med glädje", som förra t.f. chefen för turistbyrån så träffande uttryckte saken.

Så gårdagen gav då en försmak av hur sommaren kan bli. Nu menar jag programmässigt, inte vädersådant. Vädret är utlovat till kallare, medan det på ptogramsidan ska bli varmare.

Teaterföreställningar i alla knutar, GatuKart i Östra hamnen, bobollsspel på gamla sportplan och en hel drös med andra evenemang stod på agendan för de som alltid klagar på att det aldrig händer någonting i Hangö.

Själv satt jag fast på Park och blev kulturellt mättad av Radiotestern, som i samarbete med Stella Polaris och Stjärnfall gjorde spektakel av gamla Hangö. Föreställningen gick som direktsändning i radio Vega och streamades till YLE Arenan, den borde gå att lyssna på där.

Bengt Wikström hade tid och möjlighet att besöka biltävlingarna i Östra hamnen och delar med sig av de bilder han tog:
 

Vådan av att få statsanslag

Hangö hamns inkomster har varit betydligt större än väntat, berättar vår stadskamrer för tidningen Västra Nylands Eva Hagman. Det här betyder att budgeten ska göras om. Igen. Samtidigt hittar man nya poster på utgiftssidan, som två miljoner till upprustning av Östra hamnen och fyra miljoner till iståndsättandet av infrastruktur på Drottningberg.

Det att det behövs ses över infrastrukturen på Drottningberg är i och för sig ingen nyhet, det har vi vetat i många herrans år, men nytt är att planeringen nu måste tidigareläggas. Av konsulter, så som det naturligtvis ska vara nuförtiden. Orsaken till det här berättas inte.

Men på det sättet slipper antagligen stadens egna planerare och ingenjörer ta sitt ansvar.

Två miljoner till upprustning av Östra hamnen? Vad? Jag läser att staten har beviljat en miljon i bidrag för någonting dylikt, under förutsättning att staden för egen del skjuter till två miljoner. Så för att få tre miljoner kastade i sjön behöver vi bidra med två. Inte heller här förstår jag orsaken, men kanske det behövs.

Samtidigt säger Kuittinen att årets investeringsbudjet INTE får svälla, politikerna ska besluta om vilka investeringar som läggs på is eller helt slopas för att få det här att fungera. Tanken är att få vårt underskott i budgeten nollad.

Det betyder, i praktiken, att staden nu river ner investeringsplaner för sex miljoner av en budget på knappa miljonen... Låter inte rätt, men å andra sidan har jag svårt med matematik.

Hela den här grejen låter vansinnig, och är det antagligen med, i synnerhet som den nya budgeten ska slås fast någongång i höst.

Nej, vänta, den gamla budgeten. Den nya budgeten tar man veckan därefter.

Hangö Teaterträff

I dag börjar då årets Teaterträff. Hangö Teaterträff, som i år firar sina första 20 år, bjuder i år på ett betydligt mera omfattande program än tidigare. Under fyra fullspäckade dagar visas ett femtiotal föreställningar och inte ens den mest ivrige teaterfantast har någon möjlighet att se alla.

Så, det är bara att välja och vraka. Hela programmet går att se på Hangö Teaterträffs hemsidor, HÄR.

Tumlare och Lappviksdagar

Alltid nu och då, ofta ibland mera sällan, brukar jag på glesbygdeboarnas enträgna begäran minnas de händelser som försiggått och inom snar framtid försiggår i periferin. Så även i dag, då jag inleder med en notis, hämtad ur tidningen Hangö från den 8 juni 1890, och avslutar med ett plock från landsvägen:

- Tumlare wid Lappwik hamn. Härom har synts notis i tidningarne och ha tumlare nu äfwen wisat sig wid Hwitsand.

I anledning däraf wilja wi meddela att tumlare icke är så sällsynt wid Lappwik hamn. För några år sedan i oktober månad lyckades nämligen fiskaren Bäckman från Järnön som ligger nära utanför hamnen att slå ihjäl en sådan (Delphinus Phocaena).

Djuret hade nämligen kommit så högt upp i strandstenarne att den ej så hastigt slapp lös, hwarför B. lyckades hinna till med båten och döda den. Tumlaren såldes sedan här och sändes till Helsingfors hwarest den om wi ej missminna oss finnes uppstoppad i uniwersitetets zoologiska museum.

* * *

Således finns det måhända en skabbig lappviktumlare undanstoppad i någon källare i huvudstaden.

Då jag häromdagen rörde mig ute i stora världen såg jag en skylt vid landsvägen i Lappvik, som berättade för alla med ett nyfiket sinnelag att det nu den inkommande 11 och 12 juni anordnas Lappvikdagar. Program för hela familjen utlovas, hann jag se, tyvärr vet jag inte desto mera. Bilen svishade förbi så fort att jag inte hann läsa det finstilta.

Kanske någon som vet mera kan informera oss?

Oljebekämpningskurs

Hangö stads turistybyrå berättar i ett pressmeddelande att de i samarbete med WWF:s Operation Sjöjungfru ordnar en oljebekämpningskurs fredagen den 17 juni mellan klockan 9.30 och 15.00. Samlingsplats i stadshusets foajé.

Oljebekämpningskursen är helt kostnadsfri för alla deltagare, den stöds ekonomiskt av Hangö hamn. Deltagarna bör alla var 18 år fyllda.

Anmälningar och förfrågningar sker till Hangö stads turistbyrå på telefon 019 2203 411 eller per e-post till tourist.office@hanko.fi och totalt 35 deltagare ryms med.

Hangö stads turistbyrå är en officiell samarbetspartner till Operation Sjöjungfru. Samarbetets kampanjnamn är Team Hangö. Operation Sjöjungfru är WWF:s storkampanj för att rädda Östersjön under mottot: "Människan behöver havet. Havet behöver oss".

Hangö stads turistbyrå har ordnat dessa avgiftsfria oljebekämpningskurser i samarbete med WWF:s Operation Sjöjungfru även tidigare.

Bakom skynket på Regatta

 Det är inte enbart jag som är nyfiken på vad som händer bakom plastskynket som täcker hotel Regatta med tillhörande nybyggnad. Peter Lindholm har vänligen delat med sig av en del bilder han tagit.

Han berättar också att bygget framskrider så att bostadshuset nu börjar rappas och hotellet har redan långt en grundrenoverad fasad - gammalt är borthackat och nästan alla knutar har murats om då teglen i dessa fall varit dåliga. De stora bågade fönstren i nedersta våningen har öppnats och de övriga våningarnas nya fönster är så gott som alla insatta. Mellanväggar görs, tekniken dras och golven gjutes, m.m., m.m.

Här följer ett urval verkligt snygga bilder, alla tagna av Peter Lindholm:

Hangö Sommarmarknad

Den årligen återkommande "sommar"- marknaden brukar försiggå i regn och rusk, men till min stora glädje hade vi i morse sommarvärme med sol.

I övrigt har jag inte mycket att säga om årets version, utan hänvisar till de inlägg jag skrivit från Sommar- och Östersjömarknader från  tidigare år.

Ja, nej visst nej, en ny sak - åtminstone för mig - såg jag; en smed som stod och bultade på en bit kallt järn.

Någonting att fundera på

Se upp, jag lämnar vägen!

Tidigare i dag skrotades det i en vad som kunde ha blivit en olycklig situation cyklar utanför biblioteket. Till all lycka skadades ingen person, men enligt vad jag senare hört var det fyra cyklar som blev material för de konstnärer som sysslar med återvinning.

Av för mig okända skäl tappade en äldre herreman kontrollen över sin bil, med ett ljudligt skrammel som resultat.

Hur sjutton han lyckdes få bilen så totalt på tvär väntar jag med spänning på att någon ska berätta.



Som en rolig detalj med en stänk av gudomlig ironi, mitt i all denna världens olycka, tycker jag texten på reservhjulet ger oss; "VARO! Saatan poistua tieltä".

Blindstyren

För en tid sedan hade jag ett litet inlägg om hur staden stänger gator, vilket resulterade i en hel del bistra kommentarer. På båda våra inhemska.

Men, som jag konstaterat så många gånger tidigare, lättjan hos våra bilförare är lätt räknad i proportion med bristen på läskunnighet. Eller har vi här precis det fenomen jag konstaterat; Det är viktigare att stirra på vem som sitter på uteserveringen än att följa trafikreglerna?

Inte heller upphovsmannen, Styrbjörn Lindberg, till bilden till vänster tror att de bilar som trotsar körförbudet är taxibilar. Inte heller ser de ut att vara bussar.

En annan person berättade om hur hon var nära att bli överkörd av en dylik bilist, som till råga på allt visade henne ett internationellt gångbart tecken med högra handens långfinger.

Allemansrätt och skattebetalare i all ära, men nog f*n tycker jag att det borde krävas skärpning. Om fordonsföraren är så blind att han/hon inte ser de dubbla exemplar av körförbudsskyltar staden lagt upp borde samma han/hon kanske lägga körkortet på hyllan.

Nya titlar på gamla jobb

Kanslisterna på skolbyrån ska i framtiden inte längre vara kanslister, läser jag på bildningsnämndens föredragningslista. Nej, nu ska de bli "Förvaltningssekreterare", "Ekonomisekreterare" och "Byråsekreterare". Inga som helst ändringar sker i övrigt, varken i lön eller i kompetensfordringar, och kanslistsekreterarna fortsätter med sina arbetsuppgifter som förut.

Denna omorganisering av ingenting till någonting annat ingenting har det tagit två och ett halvt år att få gjord, sedan beslutet att utredningen skulle göras fattades, vilket man kunde tycka skulle tyda på att det inte var så hemskt viktigt med förändringen över huvudtaget.

Men visst låter det väl finare att vara "Förvaltningssekreterare" än en kanslist inom skolväsendet?

Lions i blandat väder

Lions årligen återkommande "loppis" brukar av tradition vara ett av de försommarens evenemang jag tycker om att besöka. Till minst sagt humana priser får man hemsläpat ännu mera dammsamlande grejer att fylla de redan överfyllda hyllorna med, främst då böcker. Men det bästa av allt är ju att de slantar man lämnar efter sig går till ett bra ändamål.

Ibland, eller egentligen nästan varje år, råkar man stöta på fynd av en oväntat hög kvalitet. Så även i går, då jag av en ren händelse såg en inbunden version av Goethes "Faust", som jag tidigare enbart hade i mjuka pärmar. Först då jag undersökte boken hemma upptäckte jag att var en version från 1878, översatt av Viktor Rydberg med bilder av Wilhelm von Kaulbach.

Inte en helt dåligt placerad euro, inte, i synnerhet som Faust är en glädje att läsa. Gång efter gång.

Men en sak har jag undrat över i många år; Hur sjutton är det möjligt att alla de bästa varorna, i synnerhet då bland möblerna, är reserverade redan innan loppmarknaden öppnar?

Jag menar, vad är det ens för vits att släpa dit grejerna om de inte ens är till salu?

Sommarsäsongens inledande

Javisst, trots ihållande kyla, regn och blåst, är nu sommarsäsongen offentligt öppnad. Åtminstone av företagarna på Berggatan, som hade sitt (v)årliga tillfälle i går. På programmet fanns det dans av och eller med South Coast Dancers, en trubadurThomas och diverse annat dittan och dattan som lopptorg och liknande. Den nya butiken i hörnet, Nautical Corner, hade sin öppningsdag med vad jag förstår en riktigt bra omsättning.

Det där med att inleda sommarsäsongen, ja. Krogpersonalen firar sin säsongöppning i kväll, de hitintills stängda krogarna i nästa vecka - förutom de som inte klarar tidtabellen - och vårt anrika Casino inleder sin sommar den 18 juni. Och då ska alla, jag förutsätter åtminstone i jämlikhetens namn att det är så, vara klädda i smoking eller mörk kostym. Enligt en annons i den senaste Hangötidningens sommarbilaga.

Åsnebryggemässigt kan jag här tillägga att damerna som dansade på Berggatan gjorde likaledes på Park kvällen innan. Linedancing, kallades det (tror jag), och det såg så roligt ut att det till och med knyckte i min stortå. En aning.

Avslutningsvis, den här gången, vill jag nämna att de mera sansade personerna i min omgivning inleder sin sommarsäsong då de kan lägga av sig vinterklädseln.

Vilket, enligt utlovade uppgifter från Meteorologiska Institutet, lär ska ske vilken dag som helst inom de närmaste veckorna.

Åtminstone tillfälligt.

Segslitet och högtflygande

Jag har av och till längs med dagen funderat på flygfält. Närmare bestämt då utvidgningen av det vi har från tidigare, som av någon för mig fullständigt obegriplig anledning verkar vara hopplöst svårt att begrava som ett dödfött företag.

Av någon anledning har det låtit som om vår stadsstyrelseordförande Jouko Kavander har hakat upp sig likt en gammal skiva i en dålig refräng, då han ivrar för denna sak. Det trots att alla preliminära undersökningar visar att det varken finns underlag eller intresse för projektet, vilket han sånär medger i en intervju för YLE i dag.

Så varför vill han då ha ett större, kommersiellt flygfält? Jo, för att få mera liv i staden under vintermånaderna. Nog är vi väl de flesta av oss och vill det, om vi då med "liv" avser en större omsättning i våra affärers kassor och inte mera oljud i skyn.

Det förvånar mig att ingen reagerat på den idé som framkastades i vintras gällande en kommersialliserad trafik på hamnen, med riktiga turister som skulle ströva runt i staden och kanske till och med använda en slant här och där.

Betydligt smartare än ett billighetsflygplan med en handfull stressade studeranden på väg till Raseborg.

Naturligt med cityhjortar

Sommargästerna anländer, är rubriken på dessa bilder jag nyss hittade i min postlåda. De vitsvansade cityhjortarna är ute på språng för att i tid inmuta sina matställen, kantänka.

Bilderna, tagna tidigt i morse av herr Lindberg, är ett fint exempel på att man nog så gärna har en bildtagningslåda med sig i alla situationer.

Tack för dem!

Vattenkrig

Som jag i förbigående i ett tidigare inlägg hänvisade till vår kulturchef Merja Kukkonens Vattenkrig är det kanske på sin plats att nu, då det på stadens hemsidor lagts upp mer information om tillfället i fråga, helt kort kommentera det samma.

Det är alltså från vår stads sida man tagit initiativ till ett "Landsomfattande lekfullt vattenkrig", som inleds i Hangö 5.6. kl. 14.00 vid Frihetsmonumentet. Tanken är att få gemene man att inse glädjen och nyttan av rent vatten.

Som motiveringar till namnet nämner man bl.a. den krigiska historia vi har i staden, landstigningen i Normandiet(!) och det faktum att det den 5 juni firas världens miljödag.

Ett nog så lovvärt syfte att föra krig, kan man kanske tycka, då mottot är att bevara Östersjon och vattnet rent. Men på något sätt tycker jag ändå att det smakar konstigt.

Kriget, inte vattnet.

Antiikkia, antiikkia

Den finländska versionen av programmet Antikrundan, "Antiikkia", antiikkia", gör en inspelning på Casino nästa tisdag, den 31.5. fr.o.m. klockan 10 på förmiddagen. De som är intresserade av att få veta mera om, samt naturligtvis eventuellt värde, på de gamla föremål som ligger och skräpar i hyllor, garage och skrubbar, ombedes anmäla sitt intresse till telefonnummer 040 873 1513 eller per e-post till antiikkia@tarinatalo.fi.

Som värderare på plats fungerar konsthistorikerna Tuija Peltomaa och Johanna Lindfors samt antikhandlaren Hans Tritzschler, berättas det i ett meddelande från Tarinatalo Oy. Den populäre Wentzel Hagelstam deltar inte, han lär ska få ett helt eget program kallat "Antikskolan".

De flesta förstår säkert att det inte här är meningen att värdera sig själv eller sin hustru. Inte heller vill man se mynt, frimärken eller böcker, berättas det.

Åja, gubbar och gummor, rota fram ert gamla arvegods nu. Vi är alla nyfikna på vad ni gömmer för skatter i era små torp och stugor!

Ännu ett vårseminarium

För några dagar sedan, på De Fyra Vindarnas Hus, nämndes det om gårdagens informationstillfälle, eller vårseminarium, inriktat främst till våra sommarhangöbor, som redan ordnats i ett antal år. Men nu poängterades det att alla var välkomna, oberoende av om man bor här vintertid, sommartid eller året om.

På något otroligt besynnerligt vis lyckades jag glömma hela tillfället i fråga, trots att jag var fast besluten att gå och lyssna på vad föredragarna hade att säga.

En av mina läsare hade, på omvägar även han, hört berättas om att ett sådant här tillfälle skulle ordnas och hade godheten att i korthet berätta vad som försiggick. Hans berättelser och iakttagelser refererar jag nu i ännu kortare korthet.

Stadsdirektören inledde med ett välkomsttal, vari hälsningsfrasen gick på svenska och resten enbart på finska, men om jag förstår saken rätt var det lika bra. Han hade varit långrandig i kvadrat och satsat stort på upprepningar, hamnskryt och allmänt svammel.

Rist Kyhälä får som repons på sitt inlägg en otrolig mängd positiv feedback av min sagesman "Kyhäläs presentation finns ej på papper, förutom bilder med text. Utan den måste berättas, och med Kyhäläs omedelbara humor. Han fick en långt utdragen applåder, nästan som man väntade sig en da-capo. Kyhälä är en fanatisk Hangösupporter. Han spelar tennis, golfar, åker båt", skriver han.

Vad han berättade vet jag inte, men tydligen var det bra gjort. I ärlighetens namn måste jag erkänna att jag inte tidigare hade en aning om vem Kyälä var, men numera vet jag att han är VD för någonting som heter Realia Group OY, och sysslar med sådan HÄR texter gällande Hangö.

Våra hotellbyggare presenterade sig också på mötet, vilket var den egentliga orsaken till att jag hade velat vara där, men dem och vad de sade har redan Eva Hagman skrivit om på VN, på ett lika förträffligt sätt som alltid, så det får vara. Möjligen hade jag i hennes referat gärna sett en aningen mera fokus på Regatta än nu, nu var det Mira Kasslin som stod i rampljuset.

Den ännu mammaledige blivande VD'n för Hjallisprojektet, ni vet. Men kanske är det också bra.

Hjallis skulle förresten vara där, på mötet, hade Mira meddelat tidigare, men det sket sig tydligen. Eller är det bara ingen som orkar prata om honom längre?

Dylika tillfällen är nog bra, men kunde det inte meddelas om dem på ett sätt så att alla intresserade hade en möjlighet att delta?

Rusalkas minnesmärke i Tallinn

I september 1893 gick pansarskeppet Rusalka av oförklarliga skäl under i Finska viken och tog med sig alla ombordvarande 177 man i djupet. Det var en ohygglig katastrof, som naturligtvis krävde ett minnesmärke. Minnesmärket restes 1902 i dåtida Reval, numera Tallinn, och stenen kom naturligtvis från Hangö Granit. Så här beskrivs monumentet i tidningen Åbo Underrättelser den 21 maj 1902:


- Rusalka-monumentet. Som bekant kommer ett monument att uppresas å stranden vid Katarinenthalparken i Reval öfver det den 7 september 1893 i Finska viken förolyckade pansarfartyget Rusalka och dess manskap. Monumentet ha utförts å Aktiebolaget Granits stensliperi i Hangö och håller som bäst på att inlastas uti en galeas för att öfverföras till sin bestämmelseort.

Monumentet kommer att bestå af tre delar. Grunden, som utföres af rullstensblock, liknar till formen förskeppet af en monitor [fartygsmodellen], som ränt in mellan klipporna. Till öfre plattformen på denna underbyggnad, som prydes af ett räckvärk, sammanhållet af kanoner och ankaren, leder en stor trappa af granit. Från samma underbyggnad höjer sig ett väldigt, obeliskformadt klippstycke, som öfverst kommer att prydas med en engel af brons, hållande i ena handen ett kors, med hvilket densamma lyser frid öfver hafvet, i den andra en fackla, som kastar sitt elektriska ljus ut mot Finska vikens mörgröna böljor. Samma klippstycke uppvisar å ena sidan fronten af ett grafkapell med anbragt förgyldt kors, på andra sidan en infälld bronstafla, utgörande en naturtrogen bild af det sjunkna skeooet. På klippstyckets fyra sidor anbringas dessutom inskriptioner, upptagande tiden för vårdens resande, äfvenson namnen på den förolyckade ångarens befäl och besättning.

Monumentets höjd blir cirka 14 meter. Trappor, plattformplaner och sidodelarna af monitorens för äro utförda i finhuggen granit af röd, ljusgrå och mörkgrå färg; det obeliskformade klippstycket åter består af röd Hangögranit i råhuggen klippimitation.

* * *

Bronsängeln är gjord av den estniske konstnären Amandus Heinrich Adamson (1855 - 1929).

Yrkesfiskare vill jag bli

Det är med förvåning jag läser om det nya projektet "Yrkesfiskare vill jag bli", som samordnas av Hangö svenska medborgarinstitut och Hangon suomalainen kansalaisopisto under inkommande höst. Det kan man verkligen kalla en ny vinkling på sättet att handskas med arbetslöshet, ett sätt som borde passa ypperligt i våra förhållanden.

I projektet är det meningen att man ska genomföra både teoretiska och praktiska kurser med anknytning till yrkesfiske, fiskförädling och fisketurism. Målsättningen sägs vara att några unga personer från Hangö skulle inleda studier i Finlands fiskeri- och miljöinstitut och senare idka fiske och fisketurism i Hangö.

Projektet bekostas till 90% av Nylands närings-, trafik- och miljöcentral och planeringen och ansökningen efter pengar har gjorts av den numera pensionerade idrottschefen Leif Sjöstrand.

Jag trodde att fisken var slut, men som det konstaterades i går på Fyra vindarna är turismen stadd i ökning. Varför då inte fisketurism?

Och råkar man hitta fisk, så är det väl enbart ett plus.

Och kanske man nu får någon användning för fiskförädlingshallen?

Resebyråns vårseminarium

Turistbyråns flickor hade i dag kallat till vårseminarium. Det välbesökta tillfället, som gick av stapeln på De Fyra Vindarnas Hus, var som helhet betraktat rätt intressant. Vilket en aning förvånar mig med tanke på den skeptiskt negativa inställning jag hade inför träffen och en av de mera viktiga orsakerna till att jag deltog var att jag var ärligt nyfiken på vad Nixu gjort med stället i fråga.

Byråchefen Lilli Rantala inledde med ett välkomsttal, varvid vi alla kände oss välkomnade. Nixu tog över och berättade om hur allting kan djävlas, lovade att det ärevördiga huset nog förhoppningsvis öppnar i juni. Han har förresten hittat på en ny besynnerlig logo för stället, men bilderna som han framställt vilka visade den nya terassen såg verkligt bra och trevliga ut. Som ett litet påpekande kan jag nämna att det engelska ordet för drycken té är "tea", inte "the".

Efter mera dittan och dattan, framträdde Rune Westerholm som företrädare för någonting som kallas företagsfaddrar. Herr Westerholm presenterade en välgjord undersökning herrarna Siukosaari, Mare och Westerholm gjort över hur mycket pengar turisterna och sommarhangöborna lämnar efter sig i staden per sommar. Herrarna medger öppet att en rätt stor portion av siffrorna delvis är tagna ur luften, men slutsumman rör sig någonstans kring 28 - 32 miljoner euro per år. Ingen föraktlig summa, förhoppningsvis tar stadens styrande denna rapport till sig.

Härefter gjorde Anders Augustsson sitt bästa för att presentera sitt projekt, Beach Bar Plagen, som han hoppas nog förhoppningsvis kunna öppna någon gång i juni. Anders utlovar någonting han kallar "Tisdagsdans", en sak som fordom lär ha varit väldigt tjohejsan. Med A-rättigheter, om han sådana får, blir det nog säkert tjohejsan nu också.

Härefter var det dittan och dattan, sedan presenterade kulturchefen Merja Kukkonen någonting hon kallade Vattenkrig. En massa roliga ordlekar, tyvärr oöversättbara, men det hela går ut på att rena våra stränder och vattenområden.

Ja, ja. Jag vet att jag är ytlig, men förhoppningsvis täcker våra medier tillfället bättre.

Och visst tycker jag att Nixu kunde ha bjudit på kaffet.