Området kring Casino

Det är med smått oroliga funderingar jag följt med diskussionerna gällande utvecklingen av området kring Casino och Plagen samt uppgörandet av en detaljplan för området.

Då ärendet var i begynnelsen minns jag att vi företagare och andra intressenter i närområdet var inbjudna till ett "diskussionstillfälle", ännu ett meningslöst möte, där man uttryckligen lät förstå att det aldrig kunde komma på fråga att bygga hotell av Casino. Området skulle helst bevaras i stort sett så som det varit nu.

Nu har man klubbat igenom en detaljplan som möjliggör både det ena och det andra; simhall, mera sportplaner, ännu mera semesterlägenheter, parkeringsplatser... Det har till och med spekulerats i tre- fyravåningshus!

Visst, det är fullt möjligt att jag överdriver. Och jag är fullt medveten om att det då man planerar för framtiden gäller att ta i beaktande kommande utveckling och eventuella samhälleliga förändringar och behov.

Men ändå. Det är dystra tankar jag får, då jag sett hur det till skyarna höjda hotellprojektet på Fabriksudden framskridit.

 Ska vi nu se samma sak hända i Casinoparken?

Kandidater om fusion

I det stundande kommunalvalet har kandidaterna fått svara på en mängd frågor på YLE's Valkompass. Några av frågorna var rent av möjliga att besvara med ett entydigt ja eller nej, såsom exempelvis frågan om en fusion med Raseborg.

Intressant nog har kring smått ofattbara 94% av de kandidater från Hangö som besvarat frågorna sagt att de är emot en fusion. Med tanke på hur många av våra kandidater friskt flaggat för en samgång finner jag det hela aningen besynnerligt.

Nu vet jag inte hur många som verkligen besvarat de här frågorna, men andelen motsträviga fusionister verkar vara glädjande hög.

Av de kandidater i Raseborg som svarat på frågan om Hangö ska införlivas med storkommunen har över hälften sagt att de inte vill ha oss. Även det intressant.

Om inte Raseborgarna vill ha oss och vi inte vill bli Raseborgare, ja då kan våra rikspolitiker få det ganska besvärligt om de vill genomdriva en tvångsfusion. Åtminstone kan de få väldigt svårt att förklara hur man gått tillväga rent demokratiskt.

Fast å andra sidan. Förklaringar är man på den nivån rätt bra på att ge. Och om de inte fungerar kan man alltid ta till det gamla tricket med sjukledighet.

Problematiskt med inloggning

Det har varit verkliga problem för mig med inloggning på Hangö Skvaller den senaste tiden. Ryska porrfabrikanter är väldigt intresserade av att sprida sitt budskap, med kyrilliska bokstäver, till västvärlden.

Tack och lov tar spamfiltret i Google automatiskt bort dessa kommentarer, men min postlåda är dagligen bräddfylld av mer eller mindre obskyra erbjudanden. Min postlåda är numera strängt barnförbjuden.

Många av er får fortfarande upp en inloggningsruta då ni öppnar sidan. Den har ingenting med ryska tjänsterbjudare att göra, det är någon inhemsk hacker som lagt dit den. Skriv nu i alla fall inte in er på den sidan, den har ingenting med min blogg att göra.

Jag arbetar vidare på problemet. Förhoppningsvis löses det till det bästa, ingen av oss vill ha en massa onödigt skräp då vi surfar.

Privatprakticerande

Dagens inlägg är av kristlig hänsyn raderat av skribenten.

Skribenten ber om ursäkt av vederbörande och önskar sig aldrig ha tänkt i de banor fingrarna flög över tangentbordet.

Inte ens som bisyssla.

Bastubadande

Häromkvällen då jag var på väg hem kände jag brandrök i luften. I ett gammalt trähus som jag bor blev jag aningen orolig, trähus och bränder passar inte riktigt ihop.

Men då jag cyklade vidare kunde mitt hårt bultande hjärta lugna sig en aning; Ett gäng ivriga bastubadare var på besök i staden. Längs Berggatan kom en traktor med en bastu på släp. Tyvärr är bilden ordentligt suddig, den är så att säga tagen i flykten, men jag tror ni ser vad det föreställer:

Bra tänkt, strunta i husvagnar och -bilar, köp en bastu på hjul!

Svårt

Det är besynnerligt hur det alltid ska vara svårt inom den sociala sektorn i vår stad.

I ett meddelande från Regionförvaltningsverket i Södra Finland berättas det att Hangö stad hotas med böter för att man fortfarande, trots uppmaningar, inte klarar av att sköta ärenden som har med barnskyddet att göra inom utsatt tid.

Vitesstraffet i sig är säkert enligt våra styrande enbart en mindre olägenhet, nu då man bett om både höjda stadsandelar samt stöd för strukturomvandling, men det egentliga problemet i sig är rent ut sagt för djävligt.

Jag struntar för tillfället i att man från den sociala sektorn inte klarar av att sköta fullvuxna människor i arbetsför ålder på ett vettigt sätt, det börjar mera höra till regel än undantag, men att barn och åldringar ständigt ska vara så utsatta är katastrofalt.

Visserligen är läget lika illa i största delen av landet, men inte tröstar det de som blir lidande på grund av förstockade byråkrater med förkortad arbetsvecka och förlängda kaffepauser.

Skärpning efterlyses.

Forneldarnas Natt

Då var det eldat igen, hösten är här. De två första bilderna är inskickade av "Jösse" E:son Lindberg medan de två nedre kommer från Benccu Wikström:

Aurorahemmet

Så gott som dagligen, åtminstone under sommarmånaderna, traskar jag förbi det vackra Aurorahemmet. Många är de gånger jag funderat på om man redan nu borde beställa plats, så man har ett gemytligt ställe att fira ålderdomens dagar på då den dagen kommer. Jag har helt enkelt tagit för givet att det måste vara långa köer och att man ska höra till eliten i samhället för att få förmånen att få ett rum på det ålderdomshemmet.

Så ni kan förstå att min förvåning är stor då jag på gårdagens Hangötidning läser att Aurorahemmets framtid är hotad. På grund av att rummen står outnyttjade.

De helt renoverade rummen borde enligt all logik vara bokade för lång tid framöver, är det måhända i marknadsföringen det brister?

Eller har vi inte tillräckligt med gamlingar för att fylla våra servicehem?

Hur som helst är jag nu lugnad. Jag behöver inte boka tid, då jag kring 2040 ska fundera på var jag ska få mitt morgonkaffe kokat. De sköter det på Aurorahemmet.

Hoppas jag.

Tidtabeller

Den socialdemokratiske bostads- och kommunikationsministern Krista Kiuru gjorde i går en blixtvisit i staden. Ministern var försenad, men hade vett att laga sig härifrån i tid, läser jag på svenska YLE.

Så att hon inte är försenad till sitt besök i Billnäs.

Att ministern däremot inte kan precisera på vilket sätt staden ska få stöd, nu då vi plötsligt blivit ett strukturomvandlingsområde, kan man förstå. Inte kan ju en sådan här minister svara på sådant. Det är så att säga inte hennes bord, eller något. Man får väl vara glad över att hon berättar att regeringen nog kommer ihåg det här i sina budgetförhandlingar.

Men antagligen behöver nog regeringen och Krista Kiuru bli påmind om det, då det nästa vecka är dags för dessa förhandlingar. En politikers minne är ju som bekant så otroligt kort.

Inte heller ville hon ge en tidtabell då det gäller elektrifieringen av Hangö-Hyvingebanan. Det kan jag förstå, då hon inte klarar sina egna tidtabeller, men nog är det ju annars just sådana här frågor kommunikationsministern bör kunna svara på. I synnerhet som hon berättar att frågan ligger högt på prioriteringslistan.

Men allting är relativt, för ministern poängterar i en intervju gjord av Börje Broberg att hon ingenting kan lova. Varken vad gäller det ena eller det andra.

Vår ärade stadsstyrelseordförande Kavanders kommentar om att han tycker att det ser ljusare ut var däremot aningen suspekt.

Det ösregnade ju, och allt var grått.

Lägenhetshotell

Att man kan bli förbannad. Ja så arg, rent av, att jag glömmer att jag inte ska skriva vad jag tänker.

Att vår stadsstyrelse ska ha så många enfaldiga medlemmar att de är i majoritet, det är rent av förskräckligt. Och aningen skrämmande.

Han tycks ha en otrolig övertalningsförmåga, den där Kavander.

Babsu Wikberg, Kurre Wennerqvist, Rolf Rönnblad och Mikael Kilpi ska ha all heder för att de försökte göra vad som rätt och riktigt är; föra ärendet tillbaka till ombehandling i fullmäktige.

Ordförande Kavander motiverar nämligen sitt agerande med att fullmäktige redan godkänt ett hotellbygge på Fabriksudden, han anser att det nu var stadsstyrelsens sak att få igång arbetet.

Bra så och på sätt och vis rätt tänkt, egentligen, för nog har det velats hit och dit genom åren. Men då är det frågan om ett hotellbygge och inte lägenheter, vad Kavander än säger. Tyvärr verkar det som om många fortfarande inte förstår skillnaden.

Att motivera byggandet av dessa lägenheter med att de "ser bättre ut" är bland det vansinnigaste jag hört denna sommar. Det är fortfarande hotell, med övernattningsmöjligheter för turisterna, vi behöver. 

Nu har det inte i medierna nämnts vilka som röstade för detta bygge, men då rösterna föll 5-4 kan man med uteslutningsmetoden räkna upp vilka de övriga är som sitter i stadsstyrelsen:

Jouko Kavander, Birgitta Gran, Keijo Larila, Ann Nylund-Mällinen samt Anja Roos. Visserligen kan någon av dessa ha haft en ersättare som röstade emot vad den ordinarie sittande ledamoten önskat, men jag tvivlar.

Vackra bilder

I stadsbibliotekets galleri har under veckan de som gått sommarunis fotograferingskurs ställt ut sina bilder. I dag stal jag mig, vad jag trodde skulle bli några minuter, för att på entregän uppmaning av en av deltagarna ta mig en titt på bilderna. Jag blev där längre än jag tänkt mig.

Tjugonio bilder, den ena vackrare än den andra, alla med motiv från Hangö. Vackert!

Om man, så att säga från noll, lär sig ta sådana här bilder på sommarunis kurs - ja, då ska jag definitivt anmäla mig till den i nästa sommar.

Skynda er på, ni som inte varit och sett bilderna. Utställningen visas sista dagen på lördag.

Tropisk hetta

Följande rara klipp är hämtat ur tidningen "Hangö-Bladet, den 31 juli 1911. Man kan anta att det verkligen var varmt den sommaren.

Åska

Till min stora förskräckelse upptäckte jag att jag i min väderleksprognos, den jag skrev i mitt inlägg i Hangötidningen första eller andra veckan i juni, att jag hade så fel som man bara kan ha då man har totalt fel.

Det blev inte varmt efter midsommar, såsom jag förutspådde. Och hoppades.

Nu har vi, tack och lov, äntligen kunnat njuta av några varma dagar.

Det tokiga, ur rent personligt ekonomiskt och egoistiskt perspektiv, är att den plötsliga värmeböljan för med sig åskväder. Regn och stormbyar är inte så bra för terassförsäljningen.

Fast det kan man inte prata om, bönderna har det elendigare.

Men samtidigt tycker jag om ett riktigt åskväder. Ett ordentligt "buder" med blixtar piggar på något underligt sätt upp, vilket även herr Karlsson lyckats bildmässigt föreviga i följande:

Övertlägset den bästa bilden jag sett i år!

Även Benccu har lyckats få en del bra bilder på åskan som gick, här ett exempel:

Star Flyer

I går då jag var på en snabblunch till Smörmagasinet, rätt god och förmånlig mat egentligen, såg jag på Hangö redd en vacker klipper. Tyvärr hade jag ingen kamera med mig den gången, så som det ju alltid är då man vill ta en bild på någonting, men den gode Benccu räddade än en gång situationen.

Bilden på klippern Star Flyer har han tagit från vattentornet och vi är än en gång tacksamma för hans påpasslighet!

Redigering av text

Peter Johansson på tidningen Västra Nyland har i dagens nummer skrivit en text som får mig att undra över om han varit riktigt nykter då han skrivit den. Artikeln, som av någon orsak lagts under rubriken Nyheter, handlar om att man fortfarande aktivt försöker få någon att fortsätta med den nu upphörda verksamheten i Koverhar.

Att svamla om Raseborgs stadsdirektör Mårten Johansson - är förresten de båda Johanssönerna släkt inbördes? - om Raseborgs fullmäktige, Maarit Feldt-Ranta, Lauri Ihalainen och Novago i de fyra första spalterna för att sedan inleda nästa spalt med orden "Också för grannen Raseborg innebär Koverhars trångmål på andra sidan Hangögränsen ett svårt bakslag." är inte riktigt rätt.

Men skit i det, det är bra att de tar stress. Även i Raseborg.

Ett intressant fakta, om det nu är det, som nämns senare i artikeln är följande; från FN-Steel fick 123 Hangöbor gå, medan de var 126 från Raseborg. Uppgiften lär härstamma från Frank-Ole Hägglund på arbetskraftsbyrån.

Inte att undra på att Johansson, eller egentligen båda Johanssönerna, är upprörda.

Men Ortodoxa kyrkan i Hangö välsignade i söndags havet. Där ligger vår framtid, så som den gjort i alla tider.

Kanonerna på Russarö

Försvarsutbildningsföreningen, allmänt kallad MPK (maanpuolustuskoulutus), har under hösten i fjol och nu under våren med hjälp av ett gäng frivilliga iståndsatt de gamla kanonerna på Russarö. Nu blir de restaurerade till originalskick, vilket kan tyckas vara på tiden.

Kanonerna, i tiderna gjorda av Betlehem Steel Corporation, har en intressant historia - många gånger berättad av folk med mer kunskap än jag besitter - och är väl värda en hedervärd och ompysslad pensionering.

Tanken är, menar dessa frivilliga arbetare, att framtida besökare av Russarö inte enbart ska se de väldiga kanonrören. Man ska även kunna gå in i manöverutrymmet och se på hur det hela sköttes. En bra idé, turister gillar sådant.

Jari Nurmi, en av de frivilliga som stått för insatsen, ber hälsa att det alltid behövs mera människor som ställer upp på den här sortens arbete. Jag håller fullständigt med honom, all sådan här verksamhet behöver frivilliga som ställer upp.

Bilderna tillhör Jari Nurmi, som man kan kontakta om man är intresserad av att delta i projektet. Kontaktuppgifter fås via e-post till Hangöskvaller.

En era når sitt slut

Till min stora förskräckelse läser jag på dagens HT att Biggan Brunow pensionerar sig. Redan! Och i så unga år!

Under flere perioder av tidningens senare års upplagor har Biggans spalt varit den enda orsaken till att jag, och flere med mig, över huvudtaget läst tidningen i fråga, så det är en kännbar förlust man nu gör på Hangötidningens redaktion.

Visserligen vet jag, likväl som madame Brunow säkert även själv, att det i många kök och stugor nu höjs en skål över lyckligare tider då en av bitvargarna äntligen är borta, men jag kommer med saknad att bläddra den nu ännu innehållsfattigare veckotidningen. De bitska kommentarer Biggan kläckt ur sig har varit en krydda i tillvaron för många av oss.

Tack för de trevliga åren, de glada gapskratten samt de fräna tankeställare du gett oss, förhoppningsvis har du ännu många år av din bitskhet kvar. Och en och annan spalt oskriven.

Venuspassagen

Som ett ypperligt exempel på att även jag är i behov av en planeringsassistent kan jag här berätta att jag i min e-post helt överraskande hittade ett meddelande från den gode Benccu. Han har haft godheten att, redan den 6 juni, förmedla en bild på den så mycket omtalade Venuspassagen.

Venuspassager är som bekant sällsynta och inträffar i ett mönster som upprepas vart 243:e år, och nu hade vi dimma och moln i vägen här då det inträffade. Naturligtvis. Så Benccus hårda utrustning och nogsamma förberedelser var förgäves. Men en bekant till honom - Täcktombon Peter Lundqvist som reser världen runt i arbetet och tar de mest fantastiska bilder - har i USA lyckats med följande bedrift:

Visserligen hade han tillgång till ett observatorium, men ändå. Det är i särklass den bästa bild på Venuspassagen jag någonsin sett.

Heja Täcktom, och tack Peter!

Planeringsassistent

Så här i stundande kristider söker staden en planeringsassistent. Det finns knappast någon som kan säga emot, då jag på fullt allvar påstår att det är i sista minuten man söker en sådan.

Till arbetsuppgifterna hör nämligen upprättande av tomtindelnings- och fastighetsförrättningskartor, uppdatering av kommunregistren och baskartan, biträdande uppgifter i anslutning till planläggningen, arkivering samt utlämnande av beställda utdrag.

Nu tror jag ju nog att man på tekniska och miljöverket i någon mån klarat av det här arbetet redan tidigare, med några få undantag, men det är verkligen på tiden att man får en assistent som kan hjälpa alla de hårt arbetande direktörerna med det till smärtgränsen tangerande hårt betungande arbetet.

I synnerhet arbetet med att renskriva alla olika versioner av våra baskartor som finns. Det kan inte vara lätt att hålla reda på vilken av dem som är den mest aktuella och sådant kan vålla huvudbry hos våra tjänstemän. Det har man ju sett, att det inte är så lätt.

Men det där med arkivering tror jag nog vilken tjänsteman som helst klarar av, det är ju bara att göra som förut; Allt obehagligt hör hemma i Ö-mappen.

Korruption

Till min stora förvåning både läser och hör att våra styranden helt plötsligt tycker att det är en bra tanke med andelsfastigheter på Fabriksudden.

Jag förvånar mig storligen i att människor som arbetat hårt för att få den nya turiststrategin igenom tycker att det är OK, jag förvånar mig mycket över med den insentitet det här ska drivas igenom, jag förvånar mig över att folk som jag trott vara någorlunda vettiga plötsligt blir vettlösa.

Jag förvånar mig storligen över de försvarstal som redan hålls, jag förvånar mig storligen över att allt nu ska bli bättre. Jag förvånar mig över de ilskna kommentarer jag får då jag ställer frågor, jag förvånar mig över den ilska jag bemöts med då jag kräver svar.

Jag förvånar mig över att det tog åratal att fixa igenom de ritningar vi hade, nu tar det några veckor. Jag förvånar mig att det ingenstans numera pratas om garantier, nu pratas det om möjligheter.

Nu kommer här svordomar, täck era barns ögon. Eller öron om ni läser högt.

Om våra styranden verkligen är så förbannat dumma att de inte förstår skillnaden mellan ett hotell och ägarbostäder [andelslägenheter] borde de alla förklaras som imbecilla och läggas på hemmet. Om staden nu har möjligheter till sådant, då det inbesparas.

Nu, om någonsin, kan våra folkvalda visa att en tjänstemannaberedning inte betyder ett dyft. Säg NEJ. Visa ryggraden, era djävlar. Visa att ni är Hangöbor, inte ryggradslösa krälare.

Om någon enda av de styrande som nu leker Monopol med framtiden, ens genom barn eller syskon, äger en andel i någon som helst form i dessa hus; Jag polisanmäler er för korruption.

Inte bara barnet, utan alla runtomkring.

För fy fan vilket mygel.

Jag skäms över er.

Och, javisst ja. Har ni redan funderat ut vartåt på udden vi ska göra nästa hotellprojekt?

Simskola

Det slog mig helt plötsligt att jag inte läst ett ord om ordnandet av simskola nu under sommaren, men ett litet rotande på stadens hemsidor gör mig gladare; Jo, det ordnas simskola även i år. Information om tid, plats och pris går att hitta HÄR.

Som en liten informativ lustifikation kan jag återge ett inslag, som nästan kunde varit skrivet i dag, ur tidningen Hangö från den 16 juni 1910:

Simkurserna. Hangö simsällskap har i år tagit initiativet till anordnande av kurser i simning och livräddning liknande dem som med så livligt intresse omfattades av allmänheten senaste år.

Kurserna skola såsom i fjol försiggå i allmänna simhusen å Fabriksudden. Avdelningen för manliga elever kommer att ledas av simläraren Lasse Railic, vilken detta år även anställts som massör vid badanstalten. Lärarinna vid kvinnliga avdelningen blir studeranden Ruth Gabrielsson från Tammerfors. Enligt annons i dagens blad vidtaga kurserna den 20 dennes.

Simning är ju en för Hangö naturlig sport och får man väl därför anse att dessa kurser skola tillvinna sig största möjliga anslutning isynnerhet som sommaren lovar bliva för dessa kurser särdeles gynnsam. Simkursen lämnar ju i alla avseenden mycket övrigt att önska, men simmarena hava ju alltid förhoppning om, att stadens finanser skola tillåta åtminstone någon uppoffring för detta i sanning kommunala ändamål. Bortskämd är ju ingen här och skall man väl därför finna sig i att reda sig så gott man kan.

Närmare uppgifter om avgifter m. m., ingå i annonsavdelningen.

Allmännyttigt syfte

Som det säkert redan är allom bekant har Outi McDonald blivit vald till överläkare vid Hangö HVC, om hon tar emot arbetet. Det hoppas jag hon gör, för om jag förstått saken rätt är det enbart hon här i staden som vet hur HVC fungerar.

Problemet som jag ser det, då det gäller tillsättandet av våra olika chefer och anställda i våra instanser här i staden, har snarast tack och lov oftare varit en kostnadsfråga än en personfråga. Man vill ha bra, men var ska man riva de behövliga pengarna. Det här gäller nu egentligen all verksamhet som staden står för. Den allmännyttiga verksamheten.

De sätt man nu främst använt för att införskaffa medel för denna allmännyttiga verksamhet är försäljning av egendom och skatter. Hur logiskt och lättfattligt som helst.

Nu har vår inrikesminister, ni vet hon min favorit bland ministrar, gjort en utredning gällande penninginsamling för allmännyttig verksamhet.

Med hjälp av en speciellt tillsatt grupp, som säkert kostat flere skjortor i skattemedel.

I texten som presenteras, i inrikesministeriets nyhetsbrev, går det bland annat att läsa följande; "Staten, kommuner eller samkommuner, den evangelisk-lutherska kyrkan, den ortodoxa kyrkan eller församlingar inom dem eller kyrkliga samfälligheter kan inte ges tillstånd till penninginsamling."

Så nu var det slut på skattebetalandet, enligt Päivi Räsänens specialtillsatta grupp. Må vi alla njuta av skatteparadiset, då värmen inte vill infinna sig i vårt sommarparadis.

Så länge vi kan.

Näridrottspark

För första gången ser jag planerna på hur näridrottsparken invid Centralskolan ska se ut. Hälften av grejerna vet jag inte ens vad de är, men jag känner igen en fotbollsplan, en iskockeyrink, löpbanor och något annat smått och gott. Med massor av konstgräs.

Fint så det förslår, man får hoppas att ungarna förstår uppskatta allt det goda.

Situationsplanen med tillhörande förklaringar finns på miljönämndens senaste föredragningslista, den där man tog ställning till quattrogroups ansökan om en smärre förändring i sitt byggnadslov.

Translubeca

I dag, det vill säga i går, hade vi ett celebert besök. Benccu Wikström förevigade det hela, då Translubeca gjorde sitt första besök.

Skräp och Rosk

Skräp och rosk, skriver jag i rubriken. Menande sådant som vi i folkmun kallar skit. För att förtydliga det här bör jag kanske påpeka att jag inte menar skiten i den biodynamiskt användbara formen, såsom gödsel, utan den för vårt ozonlager så fruktansvärda skit som kommer ur käften på våra snarvlare.

Då jag blir flyförbannad brukar min hustru, snäll som hon är, likna mig vid kapten Haddock, ni vet den gamle sjökaptenen skapad av Hergé. Men det är nog bara för att hon är snäll, mina belackare liknar mig vid mycket obehagligare figurer.

Då jag fick en någorlunda pinfärsk upplaga av senaste Hangötidningen i min hand, ja då betedde jag mig ungefär så igen. Att Mikael Heinrichs, som jag betraktat som en någorlunda förnuftig figur, i sin ledarrubrik säger att det äntligen börjar hända saker, då det nu kommer att gå tvärsom, och dessutom har det oförståndet att skryta med de nya ritningarna i en separat artikel.... Ja, visst fan, ännu också får det mitt blod att svalla, trots att det gått många timmar sedan jag läste det skräp man försöker slå i oss.

Att sedan läsa på YLE att Babsu Wikberg (SFP) tycker att det hela är besvärligt men i grund och botten bra, får mig att bli ännu mer förbannad. Att en lokalpolitiker som klart och tydligt meddelat att hon inte ställer upp för omval går ut med ett sådant här meddelande får mig att reagera. Visserligen säger hon att det vore bra om staden rev upp kontraktet, men tillägger att det nog antagligen är för sent.

Jag vill inte använda ordet mutor, inte heller den snällare versionen av personliga fördelar. Men mygel är det helt klart frågan om. Sådana här ritningar gör man inte upp på en natt, inte ens Kavander.

Om, vi kan fortfarande säga om, byggnadslovet nu rivs upp och planeras till ett extra obehövligt höghusområde. Då kommer jag att bli en flyförbannad Hangöbo.

Det är ett hotell vi är lovade, inte fler lägenheter. Sådana har staden av tillräckligt, vilket även Babsu borde veta. Hon sitter/satt trots allt i styrelsen för Hangö hyreshus Ab.

Där det fortfarande är brist på hyresgäster. Men inte på övernattare.