Fru Ida Basilier-Mangelsen gaf härstädes senaste torsdag på aftonen, efter att ha blifwit återstäld från den indisposition hon under de närmast föregående dagarna beswärats af, en konsert uti folkskolesalen. Tillkännagifwandet härom spreds i staden på torsdag eftermiddag genom affischer och hade till konserten lockat en så talrik publik, som utrymmet i den relatift lilla folkskolesalen medgaf.
Så gott som på slaget åtta inträdde den frejdade sångerskan, som genast af publiken hälsades med applåder, samt föredrog första nummern på programmet, aria ur Haydns "Skapelsen", på ett ledigt och känslofullt sätt, och utan att några störingar beträffande röstresurserna i det högre registret kunde förmärkas, hwarigenom sångerskan också genast dokumenterade sig som en rutinerad konstnärinna, den där förstår fängsla åhörarens uppmärksamhet. De små sångerna uti första afdelningen på programmet sjöngos äfwen wäl och på ett känslorna anslående enkelt sätt, men det måste medgifwas att en märkbar heshet hos den föredragande nu gjorde sig gällande, hwilket i någon mån förtog det angenäma intrycket. Denna kanske alldeles tillfälliga indisposition war likwäl öfwerstånden uti följande nummer, arian ur op. "Den swarta dominon" af Aubert, där konsertgifwarinnan åter så att säga hunnit sjunga upp sig och utförde arian med den effektfulla timbre, som för dylika tonskapelser är särskildt nödigt.Uti programmets andra afdelning skar sångerskan dock sina wackraste lagrar för aftonen. Juwelarian ur Faust föredrogs med en ömhet och lidelsefullhet i rösten, som endast en wärklig artist, sådan som fru B. kan göra sig mäktig af för att wäcka till lifs de slumrande musikaliska gåfwor, hwilka i större eller mindre grad blifwit nedlagda i hwarje människas naturwäsende. De härpå följande enkla wisorna föredrogos äfwen på ett förtjusande sätt, men glansnummern, Benzanos briljanta wals, hade onekligen sparats till sist, en nummer, där sångarinnan fick framlägga hela sin wärkligen omfångsrika och behagliga röst.
Totalintrycket af konserten blef sålunda för konsertgifwarinna odeladt fördelaktigt och war för många en högtidsstund, som kanske icke så snart återkommer.
Ackompangemanget sköttes med berömwärd skicklighet af fru Naima Lindgren och de solonummer hon utförde spelades känslofullt och glänsande, därwid fru L:s teknik och färdighet att traktera sitt instrument röjde en långt hunnen konstnärlig utweckling.
Angående lokalen kan den anmärkningen göras att densamma i akustiskt hänseende icke är fullt lämplig - synnerligast då den är fullbesatt som fallet war i torsdags - för en så stark och omfångsrik röst som fru Basilier-Magelsens.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar