Som ordförande för Hangö Reservister, aktiv medlem i landskapsstyrkorna samt som representant i Försvarsutbildningsföreningen ser jag det som en omöjlighet för mig att låta bli kommentera den senaste olyckan i Syndalen.
Den beväring som på tisdagseftermiddagen träffades av ett skott har nu genomgått en lyckad operation, och han blir ok. Vådaskjutningen inträffade under en evakueringsövning med sju personer på plats. Beväringen som träffades simulerade skadad och hade gett bort sitt vapen. Den beväring som tog hand om vapnet råkade tappa det och vapnet avfyrades. Beväringarna hade skyddsvästar på men skottet träffade beväringen i armhålan och gick ut via ryggen.
Inte för att splittervästen hade gjort någon skillnad på det avståndet. Om något, kanske skadan hade blivit värre.
En olycka tyder det ju helt klart på, då händelseförloppet är så att olyckan skedde under en evakueringsövning där två beväringar skulle byta vapen. All spekulation om att vapnet skulle ha ett tekniskt fel är överflödig.
Den kvinnliga beväring som tappade vapnet har inte kunnat förhöras eftersom hon är i chock. Undra fan på det, som om det inte räckte till att skjuta "kaveri" så blir hon ju åtalad.
Felet här, om en skuldbörda överhuvudtaget bör läggas på någons axlar, ligger hos de som skriver programet för beväringarnas utbildare. Har man skarpt i sitt vapen, då fan anamma tappar man det inte! Eller shablar med avtryckaren i ett byte. Det vet vi ju alla... Om det är till någon tröst.
Det verkliga problemet här ligger enligt min mening, tyvärr, djupare än såhär. Med den grundutbildning vanliga "junnur" har i dagens läge då de går in i sin värnpliktstid så räcker resurserna inte till. De förstår inte att det tar sjukt "på riktigt" att bli skjuten. En uppväxt med TV-spel, datorer och dåliga filmer i stället för att vara ute på skytte med pappa har gjort sitt. Och kanske den lilla övervikt man dras med, stress över ekonomi och annat skräp gör sitt också.
Grundutbildningen bör ses över. Mera bilder på döda människor, bortskjutna lemmar, huvuden och gråtande barn. Riktiga bilder, inte hollywood-versionen. Tro mig, det är en väsentlig skillnad. En längre tid för övning med skarpa behövs innan pojkarna och flickorna skickas ut i terrängen. Kanske lite mindre "taakse poistu" vore på sin plats, för mera skjutbanelekar?
Ett stort tack hur det än går i polisutredningen vill jag rikta till; övervakarna av övningen, räddningsverket, Medi-Heli och läkarna på Mejlans. Utan ett snabbt och smidigt samarbete kunde det här ha slutat verkligt illa.
Jävlar annamma. Armén är ingen lekstuga för övervuxna tonåringar. Det är inte meningen att dom ska "trivas". Behandlar man folk som småbarn då dom är 17-20, så går det såhär.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
5 kommentarer:
Har man skarpladdat vapen bör det väl ha säkringen påslagen utom vid själva skjuttillfället. Olyckshändelse, men någon brist i övervakning och eller instruktioner kan ha förekommit?
Det är nog så ritigt, det där med lekstuga. Disciplinen har fått ge vika för ett jävla klemande.
Va ja förstod va det vapnet som hade fel. Vapnen de övar med är från 60-talet och fungerar inte lika bra mera. Ett skått hade fastna i pipan och av tryck kommit ut när vapnet landat på marken.
Ja tror du som skrivit detta "hangö skvaller" är i åldern 50 eller äldre och hatar alla under 25 år. Så tänk lite på vad du skriver!
Vad du förstod var fel. Om "skåttet" hade fastnat i pipan, hade det inte gått igenom grabben i fråga. Av tryck?
Det där med att jag skulle vara 50 eller äldre och hata alla under 25 var intressant. Tycker du, "anonym", att du vet hur man använder vapen?
Tänk lite på vad du skriver!
På vilka grunder säger Anonym att skribenten för Hangö Skvaller skulle hata alla under 25?
Själv är jag visserligen ännu inte 40, men jag håller med om att ett skarpladdat vapen MÅSTE vara säkrat i transport.
Eller tror alla under 25 att de är odödliga?
Mindre film och mera verklighet.
Skicka en kommentar