För oss gubbar - och flickor - i 40+ åldern, har redan soundet av namnet "Blackmaid" en klang av Rock'n'Roll som är svårt att slå; Det glada åttiotalet (ni vet, då på förra århundradet, då farfar var ung) med all dess hårda gitarrspel och så kallad riktig musik. Nostalgi i kubik.
De numeravarande gubbarna Sumppu, Stigge och Dansku - ursprungsmedlemmarna i Blackmaid - kör i tisdag en "Reuinion Blackmaid"-keikka på Grönan.
Under åren som gått har mycket hänt men känslan för vad som är riktigt finns kvar, säger Sumppu Sundberg. Och ser allvarlig ut.
Oi, voi. Vi blir äldre, men musiken överlever oss alla. Bilden där uppe till vänster är tagen i går kväll, då "pojkana roada". Förr gjorde de samma sak på 5 minuter, nu tar det tre dar... ;)
Blackmaid börjar spela "där någonstans kring elvatiden", alla med och rocka. Moshare välkomna.
På svenska, för alla som inte var med då på 1980 talet, betyder det här förenklat och översatt; En upplevelse ni inte kan vara utan, förutan att ångra er. Eller nånting sånt.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar