Nordisk Visfest, årgång 26, öppningskväll med Visans Vänner i Hangö.
Mollbetonad glädje, är det snällaste jag kan komma på som rubrik till gårdagens viskväll i kulturmagasinet Victors utrymmen.
Vi lyssnade till covers på Peter LeMarc, Anna Stadling &
Idde Schultz, Evert Taube, Ulf Lundell, Robban Broberg och många flera stora rikssvenska stjärnor. Det mesta framfört i en besynnerlig variant av begravningsanda. Var är finlandssvenskarnas egna låtar? Jag menar, det är ju inte så att vi inte HAR några...Visst fanns det ju glädjeämnen också. Göran Enqvist var mycket bra, likaså Mona Kallström. Och inte får man ju glömma Ra - Ra - Bo's minnesgata. Men än en
gång var det Pigge Svenskberg och Ika (utan C) som tog publiken bäst. Visor kan och bör kunna vara roliga. Fastän vi är i Finland.Då jag läser igenom ovanstående text konstaterar jag att det är en sjudjäkla tur att jag inte är en musikrecensent.
Jag önskar de av er som har turen att delta på kvällens evenemang en trevlig kväll med "utbölingarna". Kanske någon av er rent av kan skriva en kort redogörelse?
Inlägg
3 kommentarer:
Håller med. Man blev nästan deprimerad under den första halvan. Var är alla ROLIGA visor? Streng, Smeds, Huldin, Aspelund... Och så vidare i all oändlighet. Om vi nödvändigtvis behöver hangöbor till att tolka rikssvenskar, välj då Bellman
Håller helt med "Hangöskvaller", lite mer glada, kända visor som får folket med och sjunga. Nu blev det aningen ensidigt. Ett par pauser till skulle också behövas, då det blir ganska tungt att sitta sådär länge.
Syrran sa: För mycket Roth - för lite Pigge!
Skicka en kommentar