Riktigt gammalt

Som ni vet brukar jag titt som tätt citera någonting ur någon hundraårig tidning. Nu kommer det ett litet referat från en betydligt äldre text, ett stycke från "Historia de gentibus septentrionalibus" skriven av Olaus Magnus och tryckt i Rom 1555. Där han berättar om ännu äldre saker:

"Fordom vinnlade sig de gotiska konungarna och ädlingarna om att fortbevara sitt berömda namn och sitt krigsrykte. Detta ådagalägges tydligt genom på bemärkta platser inristade och åt eftervärlden överlämnade avbildningar av deras vapen, fälttecken och sköldar. I synnerhet är detta fallet i ...(här finns en mängd svenska orter)... samt i sydliga Finland, i den ypperliga hamn, som kallas Hangö."

Sedan följer en massa skryt över hur ypperlig hamnen är, och hur kungar genom tiderna krigat och slutit fred i Hangö. De av er som är allvarligt intresserade av fornnordisk historia kan ha glädje av att söka fram ett exemplar av boken i fråga. Jag gillar i synnerhet följande berättelse:

Alvida, goterkonungen Sivards sköna dotter, hade ställt sig i spetsen för ett sjörövarband, som till stor del bestod av amazoner(!). Alf, son till danske konungen Sigar, som redan tidigare medan Alvida vistades hemma i sin fars borg, sökt vinna hennes hand genom glänsande tapperhetsprov i strid mot drakar(!), anträffade efter många irrfärder på havet hennes sjörövarflotta i Hangö hamn. Hon hade nämligen tidigare inträngt med sin flotta i detta trånga farvatten. Då Alvida fick syn på de främmande skeppen skred hon i spetsen för sitt folk med snabba roddarskepp till angrepp. Under den våldsamma striden, där båda parterna försökte visa sig vara den tappraste, tappade Alvida hjälmen. Hon blev igenkänd av Alf och sjöstriden fick ett snabbt och lyckligt slut; Alvida böt ut stridsrustningen mot bruddräkten.