Men det är jag helt övertygad om, att då jag tidigare år stått på gravgården har jag aldrig varit med om att Dragsvik musikkår vägrar stiga ut ur bussen för att spela.
En, fortfarande med tanke på det nu rådande vädret, förvånansvärt vältalig publik hade samlats för att minnas de uppoffringar våra fäder gjort för att vi ska kunna kalla oss självständiga för den nittiotredje gången i följd.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar