Anonymt - en allvarligt menad kommentar

På senare tider har det diskuterats, ännu en gång, rätt mycket om anonymitetens vara eller icke vara i diskussioner och kommentarer på nätet. Orsaken till denna gångs rundvandring i ämnet är den diskussion som uppstod på svenska YLE's nyhetssidor, i en artikel där det berättades om hur informationschefen i Raseborg reste med kocklandslaget till Wales.

De negativa kommentarerna duggade tätt och hela soppan urartade till en chat-liknande spalt för ett allmänt skällande på politikerna i vår grannkommun. Och det mesta skedde anonymt. Patrik Rosström, redaktionschef på YLE, skötte sig utmärkt och satte stopp för jamset.

Men gjorde han rätt? Definitivt, enligt min mening. Visst är det bra med diskussion, men då den urartar till att mera koncentrera sig på någonting som överhuvudtaget inte har med artikeln i sig att göra är det dags att förflytta diskussionen till ett för ändamålet inriktat forum.

Som en av de grundläggande rättigheterna tryggas enligt 12 § i grundlagen yttrandefriheten som omfattar rätten att framföra, sprida och ta emot information, åsikter och andra meddelanden utan att någon i förväg hindrar detta. Däremot är övervakning av yttrandefriheten i efterhand, en granskning som baserar sig på straff- och skadeståndslagstiftningen, tillåten. Och inte enbart tillåten, den krävs.

Problemet är det att folk i gemen har lättare att säga vad de egentligen tycker, utan risk för att behöva skämmas i efterhand, då de kommenterar anonymt. Och det leder lätt till personliga påhopp som kanske inte alltid är varken trevliga eller korrekta. Känslorna spelar in.

Här på Hangö Skvaller får ni fritt kommentera anonymt och många av er använder sig av denna rättighet. Inte heller ser jag mig så ofta tvungen att radera någon av kommentarerna på grund av att de skulle kunna räknas vara direkt lagbrytande. Ni sköter er!

Och så tycker jag att vi ska fortsätta. Men visst skulle det vara roligt om ni skrev under någon form av signatur i era kommentarer.