Vald blev vicehäradshövding Edvard Tallgren, med mer än dubbelt så stort röstetal som tvåan von Pfaler (400 mot 162). Övriga intresserade till tjänsten hade varit hofrättsauskultanten Tigerstedt samt vicehäradshövdingarna Reims och Ahlberg.
Numera har vi ju ingen borgmästare, men jag drar mig till sinnes att det för en fem-sex år sedan var på tapeten att återinsätta en dylik position. Jag tror det var Öhman som förespråkade detta, helt säkert utan baktanke. Det vore inte så dumt kanske, med en politiskt tillsatt, vald borgmästare. Då hade stadsborna någon att ha som syndabock för allt det som inte står så rätt till, och kanske någon att vara stolt över då det går bra.
För vår första borgmästare gick det förresten inte så bra. Pressen blev för stor.
1 kommentar:
Så är det bara i livet,efter bortgången är man en väldigt bra person.Till o med fienderna berömmer en.
Skicka en kommentar