Jamen det är ju vitt!

Utropade jag för mig själv då jag i morse tittade ut. Visserligen är det inte snö, utan resterna från senaste kvälls och natts hagelskurar, men vad då? Vitt som vitt.

Förbi på gatan utanför traskar en skara lekskoleelever glatt snattrande, ett piggt "God Jul" skallar från två mötande utanför en butik där julglädje säljs på flaska. Jag tänker för mig själv med ett spirande hopp, att kanske det blir jul i år i alla fall.

Ett besök på biblioteket förhöjer ytterligare stämningen, då jag ser den utställning med bilder på våra Hangölucior genom åren som där finns. Trevligt!

Men så kommer jag hem och lägger på radion. Nyheterna läses upp med gravlik stämma, helt befogat - inte heller jag skulle bli glad över att behöva läsa upp dylika i våra tider.

Suck.

Det är bara att börja om, men jag VET att jag hittar den rätta stämningen innan jul. Trots allt är det ju långt dit, jag hinner nog...