Presidentval i Hangö

Så var då första röstningsomgången avklarad, även av sistaminutens röstare som jag. Resultaten är säkert vid detta laget välkända för alla, det gick väl ungefär som väntat.

Däremot tänkte jag berätta om hur jag valde min kandidat. Glad i hågen sköljde jag dammet ur ögonen, rotade fram min röstningssedel, kontrollerade att det var mitt namn på den -tur att jag gjorde det, för jag heter inte Monica - skänkte en flyktig tanke till mitt utgångna pass för det fall jag behöver visa vem jag är och traskade i väg.

Jag klarade de hundra metrarna till min vallokal utan att snubbla eller halka omkull, vilket redan det kan ses som en prestation.

Väl inkommen i lokalen kontrollerade jag att det nummer jag ämnade plita med säkerhet inte fanns bland de jag hade att välja emellan, ser ni jag hade bestämt mig för att rösta på en säker vinnare - kandidat nummer 1. Ettan måste ju logiskt sett få mest röster för annars är han/hon/den inte etta.

Framkommen till valfunktionärerna fick jag på klingande finska, av en känd finlandssvensk och en finskspråkig person som i normala fall talar lika bra svenska som jag, veta att jag var välkommen.

I det ögonblicket bestämde jag mig för att inte rösta på ettan utan på vad som visade sig bli sjuan men nu var åttan. Svårt var det med den matematiken då jag skulle rita siffran, men det gick nog, skulle jag våga påstå.

Om sedan valfunktionärerna inte kunde tyda den siffran jag omsorgsfullt nedkrafsade på min valsedel utan lade den i högen med kalle ankor, smileys och blommor, är det inte längre mitt fel.

Funktionärerna hittade 20 stycken sådana röster och med det resultatet vinner man inte ens Sari Essayah, men nästan, så kanske den behövdes där lika bra.