Påskläsning

En av de saker man i vår stad beskyller våra lokala förmågor för är de ack så viktiga visionerna, ofta är det brist på dem, i bland är de för stora. Sällan realistiska. Men vad sägs om det här, hämtat ur tidningen Hangö från den 7 april 1903:

Ett skårgårdsångbåtsbolag är man åter betänkt att få till stånd på vår ort. Det är den länge närda önskan på en ångbåtslinje Hangöby-Strömma kanal och de i närheten af sistnämnda trakt liggande järnbruken, som det blifvande ångbåtsbolaget skulle söka realiser. Möjligt är, att linjen t.o.m. skulle utsträckas ända till Salo. För vår ort vore en dylik kommunikationslinje af ovärderlig nytta, ty Salo är ju södra Finlands kornbod, och då den påtänkta kommunikationsleden komme att tangera Tykö, Kirjakkala, Mathildedal och Förby bruk samt delar av Kimito och Bromarflanden, behövs det ej synnerligt förutseende för att fatta de fördelar vår ort härigenom komme att få tillgodogöra sig. Från alla de orter den nya ångbåtslinjen komme att beröra kunde förutom annat landtmannaprodukter transporteras till Hangö, där god afsättning för dessa alltid kunde väntas och särskildt under de närmaste åren, så länge det stora hamnbyggnadsarbetet pågår härstädes.

Man har tänkt sig att såväl gods som passagerare skulle från Hangöby transporteras in till staden medels den spårväg, som för tegelbrukets räkning blifvit anlagd till en af vikarna vid Hangöby, och vilken spårväg sedan något år tillbaka står i förbindelse med järnvägens rangeringsbangård.

Bekant är ju att härintils startade skärgårdskommunikationer från Hangö västerut lämnat ogynnsamma ekonomiska resultat, men man har då framhållit att trafiken varit baserad på delvis oriktiga förutsättningar, i det ändpunkterna för ångbåtstrafiken utgjort Hangö stad och Bromarf. Att Bromarf med sin ringa befolkning ej skall i ekonomiskt afseende kunna uppbära en ångbåtslinje är ju ganska naturligt, och då Hangö stad såsom andra ändstation tvang båten att gå rundt den långa Tulludden - en färd på cirka 50 à 60 minuter - kunde företaget ej bära sig.

Annorlunda bör det däremot ställa sig, resonerar man, om ångbåten befrias från den långa omvägen förbi Tulludden och som ändstation på denna sida för Östervik hamn invid Hangöby. Härigenom skulle båten ha två timmars mindre gång dagligen och traden komme att förmedlas på jämförelsevis lugna vatten.

Beträffande Hangöby såsom ändpunkt för den blifvande linjen kan ju meningarna vara delade, men i hvarje händelse kunde man till en början försöka begagna sig af Östervik såsom ändstation. Visar sig denna opraktisk till följd af de omlastningar som här måste förekomma, kan, sedan nödig erfarenhet vunnits, linjen dragas ut till stadens östra hamn.

För det nya ångbåtsbolagets tillkomst erfodras emellertid ett kapital om cirka 30,000 mk, förutsatt nämligen att en äldre, men dock i godt skick befintlig ångbåt står att erhållas. Det är detta belopp man nu söker få intresseradt för företaget, och hopp om att man härutinnan skall lyckas förefinnes äfven.