Förljusat

Månen närmast jorden, sägs det. I mina ögon en chimär, men skit i det... Den var lika långt bort som alltid.

Jag kröp längs stränder och skär för att få de här bilderna, kameran gjorde sitt bästa. Så även jag, mitt i natten.

Bilderna är inte så helsikes bra, men inte heller så dåliga. Månen, däremot, är jag mera tjomis med framåt höstkanten. Liksom vädret.

"Synkkää", kommenterade en finskspråkig kamrat, menande att det är så svartvitt. Jag är tvungen att hålla med.

Ni får vänligen skicka in färgranna vårbilder, jag bublicerar dem så gärna!