Adventskalendrar

Då var det första advent. I stugorna brinner det första adventsljuset, mor dricker en kopp morgonkaffe och bläddrar förstrött i en veckotidning, utomhus svär pappa över snön och barnen slåss i sitt rum över vem som stulit vems chokladbit ur dagens lucka. Utom minstingen som åt upp alla sina i går och inte får delta i dagens lekar.

Gemytligt och traditionsrikt, så om det ska vara.

Varje år, de senaste åren, har min elektroniska postlåda fyllts med olika sorters adventskalendrar - i reklamsyfte naturligtvis - men i år har de lyst med sin totala frånvaro. Inte heller har det bankats på min ytterdörr av smått förlägna och ordentligt blyga småttingar som försöker sälja mig en kalender till förmån för scouter, idrottsföreningar eller andra hemlösa barn.

Det är inte utan att jag känner mig besviken.

Bergatans julkalender fungerar däremot. Varje dag finns det i något av butikernas fönster på Berggatan en liten pryl med dagens datum på. Det är bara att plita ner vad dagens pryl är för någonting på en liten lapp, som tillhandahålles av en affär nära dig, så kan du vinna finfina priser. Och detta helt gratis!

I fjol vet jag att det här var poppis bland befolkningen, i år ska jag i brist på andra adventskalendrar delta med liv och lust. För alla vi barnsligt sinnade behöver en adventskalender för att inte bli traumatiserade. Det borde rent av skrivas in bland de mänskliga rättigheterna och tas upp i landets socialprogram.