En trygg grund att stå på

Grundtrygghetsnämnden gav i höstas social- och familjeservicecentret i uppgift att utreda situationen i Lappvik efter uppsägningarna på FN Steel i somras. Nu har man samlat in material från olika sektorer inom stadens förvaltning och resultatet redovisas för ovan nämda nämnd i en rapport i torsdag.

Det är väl inte ett förvånande resultat man kommit till, då man säger att det ännu inte på något sätt märks utåt.

Barnen fortsätter gå i dagvård, inom mödra- och barnrådgivningen har man inte märkt av något och den mentala rådgivningen har inga ny klienter. Tack och lov.

I en undersökning som påbörjats en månad efter uppsägningarna vore det väl egentligen konstigt om något av det där ökat, verkningarna syns nog först senare. I synnerhet om uppsägningarna förorsakar långtidsarbetslöshet.

Stadens personal inom såväl bildningssektorn som inom social- och hälsovården gör sitt yttersta för att känna igen tecken på illamående hos barn och familjer och stöder och hjälper familjerna vid behov, säger man, och det är väl bra.

Nog för att de borde göra det även alla andra dagar, inte bara då det skett en sådan här ekonomisk katastrof.

Personalen är även öppen för att utveckla nya arbetsmetoder, säger man också, vilket jag alltid tycker låter skrämmande.

Förhoppningsvis har det ingenting att göra med lindringen av språkkraven för vårdpersonalen, som föreslås i en annan punkt på dagordningen.