Det var som självaste...

Jag undrar om det någonstans, djupt nere i en kusligt välbevakad bunker med enbart fladdrande stearinljus som belysning, finns en ytterst hemlig instruktionsbok för högre tjänstemän. I den kan de invigda innantill lära sig diverse diffusa ramsor som gör att vi vanliga medborgare ser upp till dem som halvgudar.

Ett exempel på en av dessa hemlighetsfulla ramsor kan vi se i dagens Västra Nyland, där vår högste lokala tjänsteman Mäkinen på frågan om hur stadens köp av området kring Koverhar skulle finansieras, "gåtfullt"* svarar:
 - Intresset finns och det skulle inte precis göras ur kassan, så att säga.

Herredumilde! Jag ber att få vara den första att buga mig i vördnad. Mäkinen har räddat stadens ekonomi och vår framtid, då han på detta sätt kan trolla fram ett x antal miljoner från ingenstans.

Jag tror att det ligger en lång inlärningsprocess bakom denna förmåga att kunna i sak efter annan syssla med ett sådant hemlighetsmakeri som ständigt pågår i vår stad. Samtidigt som jag förstår att det inom stadsförvaltningen helt enkelt måste hållas vissa saker hemliga, exempelvis ur affärsverksamhets- eller grundtrygghetssynpunkt, har jag nog så svårt att förstå sådant här smusslas.

Har man sagt A säger man B, sades det förr. Numera viskar man bara fram ett litet och försiktig a.


*gåtfull är VN's beskrivning av stadsdirektör Mäkinens svar, inte min. Min åsikt är att våra ledande tjänstemän är långtifrån gåtfulla. Den beskrivning jag skulle ge detta svar klarar inte gränserna för anständighet och stoppas således av censuren.