När den verbalt kunnige Marko Niemi slungade sig upp bland tallbarren och fördömde alla kapitalister och borgare i bästa 1970-tals anda, då var jag verkligen rädd. Jag fick en liten känsla av hur det kunde ha varit att stå och lyssna på en av de svavelosande sjuttonhundratalspräster det skrivs så mycket om.
Men det gick över, både jag och den övriga publiken skrattade åt Markos utgjutelser. Vilket kanske inte var hans mening och avsikt.
Stora delar av resten utav kvällen var ganska bra, själv tyckte jag riktigt bra om den aspackade Teemu Hirvilammi. En grupp på tre gossar ackompanjerade diktuppläsarna, pupliken var helt med och allt löpte fint. Förutom tekniken, den hade de svårt med.
Och, som alltid när det gäller den här sortens kultur, slutet var bäst.
https://www.facebook.com/photo.php?v=10200815887092573&set=o.336059511088&type=2&theater
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar