Tvärminne då förr

I tidningen Hangö ingår den 12 december 1908 ett småtrevligt brev som kan, om inte intressera och förnöja, åtminstone fördriva tiden en stund i dessa tider:

Tvärminne.

"Tvärminne påstås vara vida känt för sina flundror. Detta häntyder på, som skulle flunderfiske tidigare utövats mera allmänt och troligen också med bättre resultat än nu. - För övrigt är orten känd för de flesta sjöfarande, som med sina jakter och galeaser segla på kustfart och här mången gång funnit en skyddad tillflyktsort undan storm och oväder i de tvänne goda hamnar, som här erbjudes. Långt mera känt och uppmärksammat blev emellertid Tvärminne genom den år 1902 av prof. I. A. Palmén inrättade zoologiska stationen. Årligen har denna inrättning varit besökt av gäster från olika delar av landet, dessutom har zoologiska stationen gästats av utländska vetenskapsmän. Stället där nämnda inrättning är uppförd bär alltså ännu med skäl sitt av ålder burna namn 'Krogen'.

Under de två senaste åren har här även uppväxt en storartad fabriksindustri för tillverkning av kalk-sandstens-tegel, vartill den ymniga sandtillgången erbjuder präktigt råmaterial. Huruvida denna industri skall lyckas beror på åstadkommandet av god vara. Ännu äro åsikterna härutinnan delade, men torde detta snart kunna avgöras och som är att hoppas till fabrikationens fördel. Såframt hållbar och god vara kan levereras, så blir detta helt säkert ett byggnadsmaterial, som torde hava framtiden för sig. På Tvärminne har redan tvänne enahanda fabriker uppförts. Den första blev dock tvungen att upphöra med sin rörelse redan under höstsommaren till följd av penningenöd. Den andra, något större anlagda fabriken, har helt nyligen blivit igångsatt. Att dessa fabriksföretag äro orten till nytta genom den arbetsförtjänst som erbjudes, inses lätt, men å andra sidan är fara för handen att fabrikslivet skall hava en demoraliserande inverkan, föranledd av fabrikssamhällenas i vår tid osunda atmosfär. Som en prisvärd anordning måste dock betraktas den av fabriksförvaltningarna praktiserade metoden, att i främsta rummet antaga ortsbor i tjänst vid sina fabriker. Anledning förefinnes därför ej att, åtminstone i första hand, frukta en finsk invasion, varigenom orten skulle förlora den rent svanska karaktär som är kännetecknande för Tvärminne och för hela Ekenäs skärgård. Återstår att se, huruvida de årligen återkommande sommargästerna skola låta avskräcka sig för fabrikernas närhet. Kanske skall dock den rena, stärkande havsluften samt den mäktigt storslagna utskärsnaturen fortsättningsvis som hittills locka sommarfåglarna hit ut. Tills vidare torde det störande och obehagliga av fabriksrörelsen bestå uteslutande i ångvisslans hesa skri.

Fisket har här, i motsats till vad som berättas från Åland och Österbotten, slagit illa ut. Sälen, fiskarens svåraste fiende, förstör fångstbragderna gång på gång. Under sådant förhållande har det varit väl att annat arbete för fiskaren stått till buds. Av allt att dömma synes fisket i dessa trakter numera bli en ganska osäker utkomst.

Jordbruket står här bland yrken i lägsta planet, detta förorsakat delvis av jordens dåliga beskaffenhet, delvis även därav, att de flesta bönder äro lotsar och därför äga varken lust eller tid att egna sig åt jordbruksgöromål, synnerligast som deras löner i kronans tjänst lämnar dem ett lättare fånget levebröd, om ock med större ansvar.

En ungdomsförening har å orten existerat i 2 års tid. Dess främsta strävan är anskaffandet av ett eget hus. Den sammankommer tills vidare å folkskolan, därifrån den dock redan en gång blivit utvisad av lärarinnan. Anslutningen har varit nära nog allmän av såväl gammal som ung, hoppas det så måtte förbliva allt framgent."