Ny skola i Hangö

Äntligen har våra beslutsfattare tagit sitt förnuft till fånga och ordnat en ny läroanstalt till staden. Det är den Romersk-Katolska nunneskolan ”Cachinnum Tollere” som nu öppnar en filial i Hangö, i en av de till salu varande byggnaderna staden förfogar över.

Som skolans överhuvud, eller rektor, fungerar syster Monica Iocus. På en förfrågan om hur det kommer sig att de valt just Hangö till ny hemort berättar hon att ”det nu rådande klimatet är mer än passande”, vad nu det ska betyda.

Skolan kommer alltså att inrymmas i vattentornet, som nu blir onödigt då vi ska börja ta vårt färskvatten från Pumpviken. Skolan har köpt det gamla tornet, men priset hålls ännu hemligt. Syster Monica Iocus lovar att man inte ska göra några större fasadförändringar, hon säger sig förstå att denna "fallossymbol", som hon kallar tornet, står våra Hangöhjärtan nära.

Det ska bli nog så fint med nya ansikten och nytt liv i staden, men mera ändringar på vattentornet än vad redan är gjort vill jag inte se!

StorySlam

På biblioteket ordnas nästa onsdag en berättarkväll:

Pratmakare har vi ju gott om i staden så tillfället borde med all sannolikhet bli välbesökt.

Trevligare dagisgård

En trevligare dagisgård önskar Janica Jansson att barnen i Skogshyddans daghem ska få, läser jag på tidningen Västra Nyland. Hon arbetar som bäst på Skogshyddan och gör på detta sätt sitt slutarbete för att bli närvårdare.

Ett nog så lovvärt företag, är min spontana reaktion då jag ser bilden på hur innergården där ser ut nu. Jansson själv säger i intervjun att gården ser "eländig" ut, men jag tycker nog att hon tar till i underkant med den beskrivningen.

Tanken är att företag och privatpersoner ska delta rent ekonomiskt i projektet genom donationer och uppköp på en loppmarknad som ordnas på Skogshyddan från och med inkommande måndag. Ett tiotal tusnar i dagens pengar är det meningen att man ska få ihop på detta sätt, och det målet får man ju hoppas att hon lyckas med.

Mera sådana här projekt kunde man gärna få se och höra om.

Drottningberget är sålt!

En notis i tidningen "Wiborgs Tidning" får mig att fundera på vad det egentligen är för ett kontrakt som staden satt upp med den gode Hjallis. Måhända är det Hjallis som blir blåst, inte staden:

Drottningberget vid Hangö lärer hafva blifvit försåldt, för att sprängas och transporteras till S:t Petersburg, sedan man först förvandlat det i vackra, släthuggna qvaderstenar, med hvilka Liteinaja bron öfver Nevan kommer att byggas. Hangögraniten skall vara finkornigare, tätare och fastare än den vid Pytterlaks, och anses derföre till brobyggnaden användbarare. Den färdighuggna stenen kommer att allt efter behofvet vid byggandet af jernvägen hemtas till Petersburg, emedan man der saknar upplagsplats för så stora partier, som man skulle nödgas på engång afsända sjöledes. Härigenom blir väl transporten dyrare, men dessa ökade utgifter uppvägas å andra sidan af deremot svarande fördelar.

Undersökning gällande kollektivtrafik

Ny undersökning på stadens hemsidor, nu undersöks det våra kollektivtrafikvanor.

Det är Nylands ELY-central och områdets kommuner som vill utreda kollektivtrafikens servicenivå. Meningen med undersökningen är att få en grund för att kunna definiera de kommande årens mål för kollektivtrafikens service.

Föremål för undersökningen är bland annat kollektivtrafikens förbindelser, turtäthet och trafikeringstider. Förfrågan är riktad till invånarna i kommunerna i Nyland och Tavastland. Resultaten är tänkt att användas i utvecklandet av rutter, tidtabeller och biljettsystem samt planering av markområdens användning.

Redan på fråga nummer tre får jag problem, det närmaste min hemort jag kommer är ett ställe som kallas "Hangå".

Undra på att VR har problem.

Men nog tycks det vara svårt att förstå - kommentarer

Jag förhandsgranskar INTE kommentarerna, varför det förutsätts ett visst bondförnuft hos er som gör kommentarer. Är det så svårt att bete sig som folk?

Jag förutsätter att du som kommenterar gör det för att du vill bidra till en debatt på ett sakligt och konstruktivt sätt, eller alternativt korrigera ett faktafel. Sådana har jag ofta och då VILL jag bli rättad.

Du är själv ansvarig för det du skriver och jag kan komma att radera kommentarer som inte uppfyller bloggens och/eller landets regler och lagar för kommentarer. Vilket jag ogärna gör men ibland är tvungen till.

Ett sakligt och vårdat språk är ett utmärkt sätt att visa respekt för övriga läsare. Kan du inte använda ett sådant, låt bli att kommentera eller använd en ordbok. I din kommentar ber jag dig därför att undvika kraftuttryck och formuleringar som kan verka stötande. Hot mot en persons liv räknas definitivt som stötande och om jag tar det på allvar kommer allt sådant att polisanmälas.

Ut i naturen och kasta skit på varann, håll bloggen ren!

Förberedelser inför sommarsäsongen

Hufvudstadsbladet berättar den 27 mars 1896 på följande sätt om förbättrad service för våra sommargäster, måhända detta lade grunden till den gastronomiska välfärd vi traditionellt njutit av i Hangö?

- Hangö-säsongen. Direktionen för pensionatet hotell Bellevue i Hangö har numera träffat definitift aftal med fru I. Maexmontan, innehafvarinna af Societetshuset hätrstädes, om öfvertagandet för sommarmånaderna af sagda hotell i Hangö. Restaurationen kommer att förestås af hofmästaren Cadier, som allaredan här i Helsingfors dokumenterat sig såsom särdeles framstående i sitt fack. Till detta arrangement är Hangö att lyckönskas. En förut öfverklagad och känd brist blir sålunda afhjälpt och detta på ett sätt, som säkert kommer att öka Hangös renommé i ytterligare ett afseende, nämligen i den för en badort så viktiga matfrågan.

En del af fru Maexmontans vagnar och hästar blir äfven stationerade i Hangö i sommar.

En ny intendent är i år antagen, nämligen kapten Beckman.

Det rustas för öfrigt i full fart á villor och i centrala stadsgårdar för säsongen, som i år öppnas tidigare än vanligt. En del af Helsingfors ridinstituts hästar blir jämväl i sommar förlagda till Hangö. Stallet utvidgas och ridhuset förbättras.

De flesta villorna äro redan uthyrda.

Vårtecken i skyn

Vårtecken, ja. Redan under ett par veckors tid har det rapporterats från tillförlitligt håll att våren är på väg. Med stormsteg, som vi under ett par dagars tid även märkt här i Hangö.

Tussilago i Esbo, Ejdrar i frysen och islossning utanför Hangö i all ära, för mig finns det endast ett tecken som duger; Skränande måsar.

I dag hörde jag dem för första gången för denna vår, så nu är våren här.

Äntligen.

Fiffigt trädkramas i cykelstaden

En aningen ovanligare protest mot trädfällningen på Grandtomten har Bengt Wikström hittat för ett par dagar sedan. Hangöborna har säkert redan sett denna trädkramarcykel, men för de som bor annorstädes lägger jag upp dem i alla fall. Och då det inte finns några träd kvar att krama gör man som den gamla damens lilla pudel, eller i tiderna Kajsa Warg, man tager vad man haver...

Rätt fyndigt, egentligen, av den som kommit på namnet "Hjanko".

Artotek - kultur till låns

I samband med biblioteket öppnar det nu i april ett artotek.

Meningen med denna samling konstverk är att förmedla dylika, konstverk alltså, gjorda av konstnärer i Hangö eller med anknytning till Hangö, via biblioteket. Man får så att säga konst till låns eller så kan man för en rimlig månatlig avgift köpa den.

Konst på avbetalning med andra ord.

I början av artotekets verksamhet är det meningen att erbjuda verk av kring 15 konstnärer som Hangö bildkonstnärer valt bland sig. Den som är intresserad av ta sig en liten förhandstitt på vad våra lokala bildkonstnärer sysslar med kan besöka  Hangö bildkonstnärers konstgalleri.

Nu undrar jag, nyfiken som jag är, vad bibliotekets provision på förmedlandet av dessa verk är. Den vanliga provisionen för gallerierna brukar röra sig mellan 20 och 40% av konstverkets pris.

Vi får hoppas att denna verksamhet inte blir så framgångsrik att vi måste omvandla biblioteket till ett affärsverk.

Sittstrejken på Forcit

Sedan i tisdags har arbetarna på dynamitfabriken nött byxbaken. Man sittstrejkar. På tidningen Västra Nyland berättar man att det är en "vild sittstrejk på Forcit" men att stämningen är ganska lugn. Antagligen leker man hela havet stormar och spelar kort.

Nej, inga spel och lekar där inte, det här är allvar:
– Folk sitter ner och gör ingenting, säger huvudförtroendeman Andreas Sjöholm till Västra Nyland.

Undrar förresten om alla fått en egen stol, eller om man sitter i skift? Skiftessittas... Med kvällstillägg och övertidsförbud? Kanske får man från företagets sida mjuka sittunderlägg för att inte få skavsår? För sådana skulle ju räknas till en olycka som sker på arbetstid med en lång betald sjukledighet som följd.

Vad som är besynnerligt med denna strejk, åtminstone i mina obildade arbetarögon, är att man inte vill berätta orsaken till strejken. Hur ska man då kunna väcka sympati för en dylik strejk bland resten av befolkningen?

Tidigare i år beklagade man sig över att det nu ska stämplas då man kommer och går, det har järmats över att man inte längre blir transporterad till och från arbetsplatsen och nu är det då stämningen det är fel på.

För något antal år sedan räknades det som en smått otrolig lyckträff om man fick arbete på "Dynamiten", men det tycks nu ha svängt till nästan tvärtom. Nu är folk tvungna att arbeta för sin lön, det är slavarbete med tyranniserande arbetsledning och diktatoriska chefsfasoner som gäller.

Inte är det lätt att ha en arbetsplats i det här landet inte.

Sydspetsens miljöhälsonämnd

I kväll inleder då Sydspetsens miljöhälsonämnd sin verksamhet. Eller det har man nog säkert redan gjort tidigare, man har redan lyckats förbjuda än det ena och än det andra, men i kväll håller man sitt första möte under det nya namnet. Där man bland annat ska upphäva ett tidigare gjort verksamhetsförbud gällande "vår" fiskare Tage Gustafsson.

Jag brukar inte vara rädd för myndighetspersoner, det är trots allt meningen att de ska vara till för att skydda oss, men dessa tanter och farbröder skrämmer skiten ur mig.

Med ett drag av en penna kan de förstöra en företagares liv. Och är de riktigt lata och jävliga kan de låta bli att göra samma penndrag, med samma konsekvens.

Och så är inte ens direktören för Hangö, Raseborg och Ingå nya gemensamma miljöhälsoskydd, Katianna Kuula, kompetent.

Snobberi

I går hade jag möjligheten att besöka vår vackra grannstad, Ekenäs. Ni vet, den huvudsakliga tätorten i Raseborg, huvudstaden i miniatyr. Jag tror minsann att den växer inåt, åtminstone kändes gatorna trängre än förut. Och gropigare. Det kändes riktigt skönt då jag återvände till våra breda välskötta gator här i Hangö.

Inte för att nedanstående skulle ha någonting som helst att göra med ovanstående, men jag läste en liten notis i tidningen Hangö, från den 23 mars 1897 som jag använder för att fylla ut ett annars onödigt vitt utrymme.

- Hwad är en snobb? En grosshandlare i Köpenhamn slungade för några dagar sedan tillmälet "snobb" mot en juris studerande, hwaraf denne tog sig anledning att stämma grosshandlaren för ärekränkning.

Man wet ännu icke, hwilket domstolens utslag blir, men under wäntan därpå diskuteras i danska prässen lifligt frågan: "Hwad är en snobb?" Thackerays berömda definition att, "en snobb är en person, som beundrar jämmerliga saker på ett jämmerligt sätt", synas köpenhamnarna ha wuxit ifrån.

Bland de hundratals yttranden i frågan, som kommit "Politiken" tillhanda, ger tidningen priset åt följande:
"En snobb är en person, som känner werklig eller inbillad underlägsenhet i en eller annan riktning (t. ex. i andligt eller socialt afseende) och söker göra sig gällande just i det hänseendet, hwari han känner sin underlägsenhet t. ex. i andligt afseende genom öfwerlägsenhet gent emot andra, i socialt afseende antingen och wanligast genom att tränga sig på sällskap, som stå eller inbillas stå öfwer honom, eller genom att ständigt  racka ned på och hångrina åt sådant sällskap."

Arbetslösheten fortsätter minska

Det där med att vi Hangö har den högsta arbetslösheten som jag refererade till i mitt föregående inlägg ber jag om ursäkt för. Ja det säger man fortfarande i nämnda artikel på YLE, men det får de stå för själv. Intressant nog så går man nu på eftermiddagen ut med en "stor" nyhet: Hangö har inte längre den största arbetslösheten i Nyland!

Dom där nyhetsnissarna på YLE kunde nog egentligen ta och ge sig en aning tid att läsa igenom vad de skriver, de hör trots allt till den del av svenska YLE som lyfter lön för vad de gör.

Nu vet jag naturligtvis att felet i all tysthet kommer att rättas till och sedan fnyser nyhetsfröknarna, nyhetschefen rynkar på pannan och alla säger unisont; "Men nej, det har vi väl aldrig sagt!"

Ja, ja... Jag har för mig att det var en äldre släkting till mig som myntade ett uttryck som numera snurrar i släkten, det gick i stil med "Men när har de vetat något på Bonniers?" - då menade han uppslagsverket, ni vet - jag tror jag ska ta till en modernare version:

Men när sku dom ha fel på rundradion?

Men visst är det fint att arbetslösheten minskar! Trots att det går ut över det redan minskande befolkningsunderlaget. Numera ligger arbetslöshetsprocenten redan under 10%, eller för att vara ackurat 9,8. I antal personer betyder det 440 stycken, sägs det också.

En annan rubrik, men den tror jag jag använde i fjol, vore: 150% flere arbetslösa i Raseborg än i Hangö!

Tekniska chefer och närvårdare

Jag läser på YLE's västnyländska nyhetssidor att hamnens tekniska chef, Björn Peltonen, söker tjänsten som teknisk direktör i Raseborg. Då man ser på titlarna på de andra sökande, vilket naturligtvis inte egentligen betyder någonting, ser det ut som om Peltonen hade rätt goda chanser att få tjänsten. Vilket kanske är synd, för om jag förstått saken rätt har han gjort ett bra arbete i hamnen.

Om det nu skulle gå så illa att han inte får tjänsten kan han ju söka någon av alla de lediga tjänster vi har på stadens tekniska sida här i Hangö, om det bara är så att han söker nya utmaningar som det brukar sägas.

Men kanske även han vill lämna staden, såsom så många andra.

Men visst är det en aning lustigt att de i Raseborg behöver ännu mera chefer? Var det inte där man hade mångdubbel uppsättning av all "bossar" efter kommunsammanslagningen?

I ett annat inslag bekymrar man sig, fortfarande på YLE, över att företagen i Hangö lider brist på arbetskraft trots att vi har den högsta arbetslöshetsprocenten i Nyland. Man har fått ett uttalande av Pamela Tasanko på Arbets- och näringsbyrån som får åtminståne mig att småle. Hon anser att alla de som blev friställda från hamnen borde skola om sig till närvårdare.

Kanske något för Peltonen att ta fasta på, om allt annat skiter sig?

Vårdagjämning

Ja, i dag är det då den dagen då dagen och natten ska vara lika långa. Fast egentligen stämmer det där inte riktigt, men jag är inte tillräckligt fiffig för att förstå det hela, man behöver nog ha en fysikers utbildning till det. Och så vet jag inte om det var förra natten eller nästa som ska räknas, men det är väl kanske ingen skillnad.

Hur som helst förklarar det där med en blandning av ljust och mörkt säkert varför det är så jämngrått väder i dag.

Och på tal om fysiker, så var det i går dags för den årligen återkommande "Må bra-dagen", men min fysik var i går så bra och vädret ännu bättre så jag struntade i den. Har man sett en måbradag, så har man sett alla.

Min hustru, däremot, var där och mår nu så mycket bättre. Hon visste i går berätta att många tyckt som jag, tillfället var tydligen rätt dåligt besökt, så vi är nu högst antagligen närapå bevisat vara ett välmående folk som bebor den sydligaste spetsen av vårt land.

Det närmar sig val, bör kanske påpekas om någon nu råkat missa ett sådant meddelande, och på YLE har man öppnat någonting som kallas "Valkompassen". I valet och kvalet som jag är mellan det digra utbud av kandidater vi har uppställda, många även från Hangö, tog jag mig igenom frågorna för att se vartåt det lutar.

Jag tror att dessa uppställda kandidater har missförstått frågorna, för de kandidater valkompassen föreslog att jag skulle rösta på tillhör partier jag aldrig tidigare hört talas om. Men, visst kan jag tänka mig att vara nytänkande. Och vår lokala SFP-kandidat hade missförstått frågorna så till den milda grad att hon inte fick ett enda svar inlämnat och lyste således med sin frånvaro.

Däremot, till min stora förvåning, lyste kandidaten Koli här med sin närvaro. Så frånvarande som han varit denna vinter är det rent av nästa bejublansvärt att han visar sig fortfarande kapabel att kravla över någon sorts tröskel.

Ok, ok.... Livet går vidare.

Jag hade tänkt att min sista dag med Hangö Skvaller på ett fint sätt skulle symbolisera någonting, riktigt vad vet jag inte, men någonting. Första dagen jag gjorde trevande steg att skriva här handlade det om stridigheter inom den tekniska sektorn och då tyckte jag att det kanske hade varit passligt att sluta med ett inlägg om hur det hela slutade...

Om någon förstår vad jag menar.

Men, då för mig vilt främmande människor numera i butiken och på gatan frågar mig om jag varit sjuk då inga nya texter dyker upp, är det väl bara att ta skeden i nytvådd hand och fortsätta med det som man en gång påbörjat.

Som man bäddar får man ligga, sägs det, och det är väl så det är.

Så om det finns någon av er kvar där ute, välkomna tillbaka, svamlet fortsätter!

Så kan det gå

Sten Öhman har sagt upp sig.

Ett rykte gick i svang i dag på förmiddagen som visste berätta att vår stads tekniska direktör sagt upp sig från sin tjänst, och nu bekräftar tidningen Västra Nyland att så verkligen är fallet.

På VN pratar Öhman om gammal politisk ost, vilket jag inte riktigt förstår. För han sade ju upp sig, fick inte sparken.

Att ge sparken åt en tjänsteman i det här landet är svårt, men då en så pass högt uppsatt dito säger upp sig är det graverande.

Det hände i Hangö

Min hustru har förbjudit mig att måla mera fan på väggen än där är klottrat från tidigare, inte nämner jag med ett ord varken jordbävningar, tsunamis, vulkanutbrott, härdsmältor eller utrymmesbrist för 130 miljoner japaner.

Inte heller tänker jag berätta om besynnerliga ljusfenomen på himlavalvet eller rött regn i Italien.

I stället tror jag att jag i och med den vackra bilden jag fastnade för då jag bläddrade i gamla tidningar, den till vänster, ska inleda en kampanj där jag återger reklam som den gjordes förr, på den tiden cigarrer var cigarrer och måttlig alkoholkonsumtion utvärtes var bra för kroppen.

Detta så vackert illustrerade offentliga nöje gick av stapeln i början av 1900-talet, närmare bestämt 1908, och jag misstänker att både äldre och yngre läsare av tidningen Hangö fann ett visst nöje i annonsen i fråga.

Lokalt prassel i bläddret

Tidningen Etelä-Uusimaa håller med god fart på att profilera sig som den enda av våra västnyländska medier som vet hur man gör nyheter gällande Hangö.

Signaturen -kn- som rapporterar från vår stad slänger ur sig den ena bra artikeln efter den andra, i torsdags var det en tankeväckande artikel som berättade om hur hamnen är tvungen att vänta på lov från staten för att spränga bort grynnor och i dagens tidning läser vi ett fint referat om vad som sades och inte sades på stadsfullmäktiges senaste möte.

Problemet för vi med haltande kunskaper i det andra inhemska är helt klart uppenbart, men med benägen hjälp av översättningstjänster på nätet vill jag här i korthet återge en del av innehållet.

Artikeln i dagens tidning gäller alltså det senaste fullmäktigemötet och diskussionen kring godkännandet av "krisrapporten":

Stig Sundberg (sfp) godkände rapporten, men påminner fullmäktige att iaktaga försiktighet.
Jouko Kavander, (sd) anser att det blir svårt att inte ta nya lån och att budjeten borde rivas upp på nytt.
Anja Roos (saml.) läser ungefär upp rapporten i sin helhet på nytt och tillägger att det är någonting sjukt med sjukvården.
Outi McDonald (kd) tycker att det är bra att allt ser bra ut, men förvånar sig över att vi i Hangö använder minst pengar i landet till undervisning.
Birgitta Gran (vf) är glad över att inbesparingarna inte går ut över människornas dagliga liv.

Centerpartiets åsikt får vi inte heller denna gång höra, för gubbarna lyste som vanligt med sin frånvaro.

Jag tycker om att läsa om vad våra förtroendevalda egentligen tycker och tänker, kanske referat i den här stilen som EU använder vore någonting för HT?

Domesticering - ett himla liv om djuren

Det verkar vara pop, in, och jättehäftigt att ta ställning för hur djur behandlas - medan de är levande - i vårt moderna samhälle. Efter att de inte längre är det, levande alltså, behandlas de enligt storlek och smak.

Bisysslor, bondbloggar och rävaktiga flickor slåss numera om utrymmet i spalter och spiltor, nog vill ju även jag ta del i detta stundom rent animaliska kackel och snällt viftande på svansen återger jag en notis från tidningen Hangö av den 12 mars 1910:

Råd för hönsgården.

Det fordras mycken säd att göda höns vid kall väderlek och betalar sig sällan. Ventilation, som kommer in öfver allt genom springorna, är ingen ventilation alls.

Unghöns äro bättre vintervärpare än äldre, hvilka senare äro bättre än de förra till afvel.

Det är att rekommendera vid all fjäderfäafvel att lägga på handjuren tidigt på våren för att följande år para dem med hondjur; på så vis får man många kläckbara ägg.

Om hönorna har värpt regelbundet och en ny tupp tillföres dem får man ej af denna tupp befruktade ägg från stammen förrän åtskilliga dagar förflutit.

Om ett djur i flocken sjuknar, afskilj det genast, sjukdomen kan vara smittosam. Bättre att förekomma än att bota en sjukdom.

Ingen ras är absolut bättre än en annan; deras skötsel är olika, det är alltihop! Ni kan befordra er stams värpförmåga genom ändamålsenlig fodring af avelsdjur.

De tidiga vårmånaderna äro de på hvilka en hönsskötsels ekonomi hvilar. Unghönorna skola vara i full värpning; och de äldre ha afslutat fällningen. Gif dem just nu den bästa vård: de behöfva det särskildt nu.

Det sämsta sätt i världen är att ta vädret med i räkningen för att hönsskötseln ska lyckas. Man måste ställa så att man är oberoende af väderleken.

Bisyssla - en lönande verksamhet

Det har dykt upp en mängd föredragningslistor på stadens hemsidor och bland dem den som gäller inför stadsstyrelsens inkommande möte. Många intressanta saker ska det igen en gång diskuteras, men då jag hela dagen följt med jordbävning och tsunaminyheter från Japan känner jag inte för att göra mig lustig.

Men något småroligt kan jag väl ändå dra till med, som underrubrik kan jag lägga:

Sten Öhman - trubaduren med många strängar på sin gitarr.

Stadskansliet har uppmanat ämbetsverken och inrättningarna att förnya samtliga tillstånd som gäller bisysslor, bland de berörda är då vår tekniska direktör Sten Öhman. Öhman har som tilläggsutredning meddelat att han utövar planerings- och planläggningsuppdrag via bolaget Maanmittari Oy Öhman, som han äger.

Ingenting varken nytt eller förvånande med detta, men en liten tankelapsus som visar vad den gode direktören tänker på har dykt upp i den förklaring han avgett:

"Uppdragen har bl. a. på grund av långa arbetsdagar och av mig oberoende fakturor har inte kunnat slutföras inom den tid man då uppskattade."

Visst, som alla företagare vet är det roligt att skriva fakturor. Och tydligen bara rullar pengarna in. Och så är det förstås synd att arbetstiden inkräktar på "firabeln", men det är ju något som lär vara normalt i det här landet.

I anledning med Öhmans bisyssla sägs det från stadens sida att: "bisysslan får inte anstränga tjänsteinnehavaren och sålunda försvaga hans förmåga att klara sina tjänsteåligganden."

Så jag uppmanar er alla, bisysslare, tag det försiktig.

I samarbete - Hur?

Hangö kulturforum anordnades för första gången i fjol och forumet var en för våra förhållanden rätt stor succé med kring ett hundratal deltagare. Intresset kring kultur är stort i staden.

I lördag är det dags för årets version av forumet, som i år går under namnet "I samarbete - Hur", och leds av ordföranden för nämnden för kultur- och medborgarverksamhet Sirkkaliisa Cavonius och hålls i stadshusets festsal.

Forumet inleds klockan 13 med ett välkomsttal av stadsdirektören Mäkinen, därefter berättar kulturdirektören Kukkonen om sommarens evenemang. Sedan pratar rektor Marja Turpeinen om medborgarinstitutet varefter arkitekten Sahlstedt funderar över var allt ska göras.

Ungefär.

Då vi kommit så långt har det redan gått en hel timme av programmet, klockan är 14, så det är dags för en kaffepaus.

Efter kaffet vidtar grupparbeten, i vilka det behandlas de ämnen som berördes i respektive inledningsanförande varefter det klockan 15 rapporteras om de olika resultat man kommit till och eventuell diskussion uppstår.

Forumet tar slut klockan 16 och då är vår kulturella framtid bestämd.

Det kan man kalla effektivt!

Javisst, ja, det ska finnas utrymme för kulturellt program också! I något skede hittar man tid att lyssna på Laura Sundström och Ronja Lind som uppträder med varsin(?) cello.

Fabrikstillverkad fisk i framtiden?

Under de senaste dagarna har det diskuterats rätt livligt om en eventuell muddring av farleden till Skuru och hur det skulle påverka fisket ända hit i Hangö. Till och med några entusiastiska miljövänner kontaktade mig för att få mig att skriva om ännu en sak jag inte förstår mig på. Diskussioner om muddring i Raseborg överlåter jag i sin helhet åt sådana som förstår sig på sådant, som miljönämnden i Hangö.

Dagens Västra Nyland tar däremot upp ett för mig mera närstående problem; meterstora rödsvarta fläckar på isen mellan Hangö och Ekenäs, som troligtvis består av tungmetaller och i så fall är farliga för både natur och människor.

Till min stora förvåning tar, enligt VN, fabrikschef Seppo Haimi på Koverhar på sig skulden. Vanligtvis brukar ju företag skylla på alla andra i sådana här fall tills det är utom allt tvivel annorlunda becisat. Och gärna därefter med.

Marko Reinikainen, docent och från den 1 maj ny direktör vid Tvärminne Zoologiska station, säger för VN att metallerna kan ge upphov till en massa kroniska besvär, bland annat i hjärnan och nervsystemet.

Nu vill jag ju inte säga att det förklarar allt, men nästa sommar då jag får en fisk med två huvuden och sju ögon behöver jag varken äta den eller föra den till Zoologen.

Jag för den till köket på Koverhar.

Internationella kvinnodagen, bulla och soppa

Den internationella kvinnodagen firades ursprungligen för att främja kvinnorörelsen och ge kvinnorna rösträtt. Meningen med dagen är numera då kvinnorna hörs bättre än förr att främja jämlikheten i samhället, vilket i och med firandet av en dylik dag gör det hela till en paradox.

Däremot är det meningen att vi i dag, på fastlagstisdagen, ska få inmundiga den traditionella ärtsoppan med fastlagsbullar. Om vi vill och kan. "Historiskt är fastlagstraditionerna i Finland antagligen kopplade till en gammal arbetsfest som firades då kvinnor slutade nysta garn av linne och ull.", läser jag på YLE's nyhetssajt.

Just så, då är det väl så, då. Eftersom det står så på YLE.

Men nog är det så att den har mera med religion än feminism att göra, fastan. Alla bantningsmetoder i ära.