Cykelorientering

Under tiden 12.9 till 8.12 ordnas det i staden en cykelorientering. Runtom i staden finns 20 st kontroller utplacerade, man får väl bara hoppas att de får hållas kvar.

Kartor kan fås från idrottsbyrån, turistbyrån eller Tias bok. Bland de deltagare som lämnat in rätt svar lottas det ut två stycken presentkort till Tias bok.

Synd, egentligen, att jag inte har någon velociped i användbart skick. Presentkort är alltid trevliga, i synnerhet om man får läsbart för dem.

Visste ni förresten att de Finländska damerna tog VM-guld i denna gren för ett par veckor sedan och att herrarna tog ett silver? Jag visste inte ens att det ordnades VM-tävlingar i en sådan sport.

Hanko Foto Festival

Nu inkommande veckoslut går ett för Hangö helt nytt evenemang av stapeln, Hanko Foto Festival. Tanken är att evenemanget ska bli årligen återkommande, varannat år i aningen mindre skala och varannat aningen större. Om jag förstått saken rätt.

Hur som helst är det trevligt och bra att det ordnas någonting utom den egentliga "säsongen".

Ploiskis!

Enligt den rosknrollbroshyr jag har på väggen framför mig är dagens datum redan den nionde september, men fortfarande har vi full sommar. Nog har vi ju en förunderlig tur vi som bor i Hangö. I går hörde jag att vattentemperaturen nere vid simhuset är hela 19 grader. Förunderligt!


Visserligen läser jag på YLE att hoppis är stängt, för att någon idiot bestämt sig för att riva ner stegarna, och på Plagen är det stängt för att vi har höst, men vattnet finns ju kvar.

Det är bara för alla badgalna att plumsa i. Ploiskis på er!

Sten och rullning

Tjohejsan vad det rockade på Park i går. Gruppen Blacmaid gav ut en ny skiva, vilket verkligen var på tiden, samtidigt som gubbarna passade på att fira 25 års jubileum som grupp.

Om det inte vore för att de genom åren blivit så mycket bättre, som musiker, hade det rent av blivit en viss nostalgikänsla över det hela - då de spelade gamla klassiker från långt bak i tiden - nu märkte man genast att soundet blivit betydligt fylligare och bättre. Kanske rebellerna har mognat?

En sak som slog mig med häpnad, glädjefylld sådan, var med vilken humor pojkarna spelade. Man blandade vilt gamla låtar med låtar från den nya skivan samtidigt som man drog riff ur mera kända storheters låtar och spelade en upprockad version av Britney Spears. Allt med en humoristisk glimt i ögat och en massa roliga anekdoter mellan låtarna.

Inte illa!

Forneldarnas natt

Benccu Wikström hade förmånen att få besöka Kapellhamnen under forneldarnas natt. Det är vi glada och tacksamma för, vi får än en gång njuta av hans fina bilder:

Blues på Park

I går, som avslutning på grillkvällen på Park, hade vi glädjen att få njuta av en stunds trevlig musik. Benny och Arman, från Sverige, spelade blues så gitarre och munspel gick varma.

 

Om någon av er missade tillfället vill jag påminna er om att "grabbarna" uppträder på nytt i morgon, från klockan 20.00 framåt. På Park, naturligtvis.

Om ni råkat missa grillkvällarna denna sommar så ska jag passa på att påminna om att nästa torsdag är sista för denna sommar.

Smånotiser från förr

Jag sitter här och bläddrar i en gammal Västra Nyland, från den 22 augusti 1893 närmare bestämt. Tidningen innehåller en hel del smånotiser gällande Hangö, varav jag här återger några:

- En ny telefonledning 7 kilometer lång - emellan Hangö stad och den provisionella kontorsbyggnaden invid den tillämnade dynamitfabriken, som för närvarande uppföres på Täcktom bys i Bromarf utmark, uppstäldes af ingeniör C. A. Haglind under sistförlidna vecka.

- Vådaskott. På villan Corsica i Hangö sköt sig på natten emot sista lördags målaren Gustaf Berndt Bredenberg, gift från denna stad, vid oförsiktidt handterande af laddad revolver, så illa i ena handen, att läkarevård måste genast anlitas.

- Qväst processmakare. En smed ifrån Hangö by i Bromarf socken har emot poliskonstapeln Bäckman i Hangö väckt åtal vid rådstufvurätten i nämnde stad för arrestering m. m. Medelst i går afkunnadt utslag fälldes klaganden att för fylleri böta 12 mark, för våld mot polis 30 mark samt att i rättegångskostnader utgifva till svaranden 40 mark.

Dementi

Såhär inför de stundande Hangödagarna känner jag mig tvungen att å kulturnämndens sida införa en dementi vad gäller de rykten som florerar ute på stan. Det är INTE kulturnämnden som har bestämt att det ska eldas "forneldar" under Hangödagarna. Eller Hangöeldar som de nu ska kallas. Vi har någonstans i staden en tjänsteman som fattat detta vansinniga beslut. På eget bevåg.

Att försöka flytta forneldarna på det här sättet är i mina ögon som att, för att nu spetsa till det hela, flytta ihop julafton och nyår. Eller midsommar och regatta.

Det där senare exemplet vore väl egentligen inte så tokigt, tänk bara vilka inbesparingar dessa tjänstemän skulle kunna göra staden. Redan den inbesparade städningen och staketbyggandet skulle väl göra gott för stadens kassa.

Nej herregud.

Men, tanken har väl med all säkerhet varit god. Även om själva tankearbetet inte varit så gott.

Smått å gott

Senaste söndag "firades" någonting som kallas restaurangdagen. Det här innebär inte att alla människor går ut på krog, tvärtom, alla människor öppnar krog. Jag vet, det har järmats om det här tidigare, men likasåfan tycker jag att det är både fel och oansvarsfullt av myndigheterna att tillåta dylika spektakel.

Hur rolig idén i sig än kan vara är det totalt fel att tillåta vem som helst att bedriva restaurangverksamhet. All världens salmonella- och kolibakterier får fritt spridas runt omkring, medan myndigheterna står vid sidan om och ger sitt bifall. Ingen av de personer som tillåts bjuda på ätbart har hygienpass, serveringspass eller andra tillstånd. Inte betalar de skatt på sina försäljningsvinster, inte heller erbjuder de erforderlig tillgång till toaletter.

Nej, nej. När ska myndigheterna ta i med detta för vårt samhälle så förkastliga problem?

Heh heh... Visst, det finns en underton av sanning i ovanstående, men så allvarligt är det ju nog inte. Däremot tycker jag att det här är ett ganska bra sätt för den så kallade "vanliga" människan att få prova på nya maträtter och drycker. Mera sånt!

Stadsstyrelsemöte

På kvällens stadsstyrelsemöte ska det, som sig bör, behandlas både ett och annat. En bit gräs ska säljas för att K-hallen ska få bli större, ett markområde ska reserveras för ett ridcenter o.s.v.

Det där med att K-hallen ska bli större tycker jag personligen inte om, det betyder nog döden för småaffärerna på Berggatan. I synnerhet som Alko ska flytta in i den nya och förstorade K-hallen. Men vad gör man.

En annan intressant grej är det spörsmål som fullmäktigeledamoterna  Lasse Nyberg och Barre Baarman lämnat in. Det är några riktigt legitima och viktiga frågor herrarna ställer vår stadsstyrelse. De svar som enligt föredragningslistan föreslås är nog inte tillfredsställande, men vi väntar alla med spänning på hur det går.

Man skulle ju tycka att det fanns någon i stadsstyrelsen med moralen i behåll, som kunde fundera på de här sakerna på ett allvarligt och konstruktivt sätt.

Ja, och så har vi ju fått en ny grundtrygghetsdirektör. Vi hälsar Elisabeth Kajander välkommen till Hangö. Det är alltid fint då Raseburgare upptäcker vår vackra stad. En liten fråga bara, blir hon tvungen att säga upp sina förtroendeposter i Raseborg då hon blir grundtrygghetsdirektör i Hangö?

Cafét där världen går under

"Maailmanlopun kahvila", Världens undergångscafé. Ja, så kändes det verkligen i vissa skeden längs lördagkvällens framskridande. Rent ut sagt var jag rädd i vissa skeden av kvällen.

När den verbalt kunnige Marko Niemi slungade sig upp bland tallbarren och fördömde alla kapitalister och borgare i bästa 1970-tals anda, då var jag verkligen rädd. Jag fick en liten känsla av hur det kunde ha varit att stå och lyssna på en av de svavelosande sjuttonhundratalspräster det skrivs så mycket om.

Men det gick över, både jag och den övriga publiken skrattade åt Markos utgjutelser. Vilket kanske inte var hans mening och avsikt.

Stora delar av resten utav kvällen var ganska bra, själv tyckte jag riktigt bra om den aspackade Teemu Hirvilammi. En grupp på tre gossar ackompanjerade diktuppläsarna, pupliken var helt med och allt löpte fint. Förutom tekniken, den hade de svårt med.

Och, som alltid när det gäller den här sortens kultur, slutet var bäst.

https://www.facebook.com/photo.php?v=10200815887092573&set=o.336059511088&type=2&theater

Brand på gamla Posten

Till min stora förskräckelse råkade jag ut för så många blåljus som jag aldrig i hela mitt liv sett samlade på en och samma gång.

Orsaken var en brand i gamla postbyggnaden, den vid torget. Sedan posten slutade där i tiderna har det på platsen fungerat en restaurang, Vanha Posti som vi alla kommer ihåg med glädje, och nu på senare tider en pizzeria. Som jag aldrig varit in på, helt enkelt av den anledningen att jag vill ha öl eller vin till min pizza.

Orsaken till branden var, enligt en av de anställda jag pratade med, en flottyrkokare som fattade eld. Ni vet, en sådan där som man fixar "franskisana" i. Sådant är inte roligt, det vet jag av egen erfarenhet, men hur man kan trassla till det så att hela västnylands brandkårsstyrka - plus hela poliskåren - behövs för att släcka eländet... Jag förstår inte. Men så kan det tydligen gå.

Branden utbröt ungefär halv tio på kvällen, berättar den arbetare jag pratar med, men ännu klockan ett på natten då jag tar bilderna är "räddningsarbetet" i full gång. Och halva Boulevarden avstängd.

En av brandmännen jag pratar med, jag frågar vad det är som händer, säger rakt ut att han inte har en aning om vad det är som händer. Vilket förstås på sitt sätt är ganska upplysande. Den trevliga polisflicka jag pratade med visste inte heller mycket mera. Men ett mycket vänligt och proffessionellt bemötande från bådadera.

Men, kanske, med aningen av en förhoppning i stämman; Kanske de övade för en storutryckning?

Fast i såfall behöves det nog övas mer på den informativa sidan.

Bilderna är svartvita, vilket väl inte stör någon, helt enkelt för att min bildtagningsmaskin vägrade ta färgbilder i mörkret. Sådant händer.



 Men jag tror nog jag ska gå och ta några nya bilder i morgon. För jag såg nog inga större problem, åtminstone utvändigt. Kanske såg det aningen ut som pizzakanterna blivit aningen mörka...

Intryck från Hangö - 1894

Jaha, semestertiderna börjar i stort sett vara över, således kan jag så småningom inleda min. Det betyder väl att det är dags att börja skriva igen. Som en sakta och försiktig inledning börjar jag såhär:

Följande stadsbeskrivning härstammar från tidningen "Nya Pressen", men är här tagen från tidningen "Hangö". Datumet är den 16 augusti 1894:

- Under rubriken "Intryck från Hangö" skrifves uti N. Pr. för i går bl. a. Staden Hangö, som f. n. räknar omkring 3,000 invånare, begränsas i norr af järnvägslinjen och i söder af Finska viken. På en af bärgsknallar (Vårdbärget, Norrbärget m. fl.) och ett träsk (Busträsket) afbruten terräng äro gatorna dragna och bilda här och hvar rätt oregelbundna kvarter. Något stenhus förutom kyrkan i gotisk stil, uppförd på vårdbärget för ett par år tillbaka, existerar ej. Samtliga gårdar äro bebyggda med prydliga envånings trähus, utom Grand Hotel, som nere vid stranden prunkar i två våningar. Stadens hufvudgata heter Boulevardsgatan och sträcker sig, planterad med en dubbel rad af lindar, från Grand Hotel i nordvästlig riktning öfver rådhustorget (fullt af djup flygsand) fram mellan rådhuset, postkontoret, apoteket, bankkontoren, de större affärskontoren, kollonialvaruhandlaren och konditorn samt de förnämligare privata bostäderna upp till järnvägstorget. Öfriga gator äro: Bärggatan, Bangatan, Busgatan, Strandgatan, Kyrkogatan och Vinkelgatan. Staden eger två hamnar: Västra hamnen och Östra hamnen. Den senare är i det närmaste sådan Gud har skapat den med undantag af en mindre ångbåtsbrygga, hvilken tillika tjänstgör som vågbrytare. I den Västra hamnen, där järnvägsspåret mynnar ut pågå f. n. stora kajanläggningar.

Kartan nedan härstammar från året 1902, så den ser inte riktigt ut så som beskrivningen ovan framställer staden, men tyvärr besitter jag ingen karta från den aktuella tiden.

Sjukt

På dagens Västra Nyland, tidningen, finns det att läsa en väldigt intressant artikel gällande VNS och HNS. De där sjukhusgrejerna, ni vet.

Artikeln inleds med ett citat av verkställande direktören för Helsingfors och Nyland sjukvårdsdistrikt, Aki Lindén, som medger att centralstyrningen varit hård, men att HNS inte agerar i egen sak utan att man gör som kommunerna vill.

Just så.

Senare i texten säger han att Raseborgs och Hangös stadsdirektörer varit väldigt, rent av mycket, aktiva i den här frågan. En sak som vår stadsdirektör inte har något minne av, säger han på följande sida, han har definitivt inte fört några sådana diskussioner. Besynnerligt.

Nu vet vi ju att stadsdirektören i Raseborg alltid nu och då sjukskrivit sig långa tider och har svårt att dra sig till minnes saker och ting, vi ska väl hoppas att det inte är någonting som smittar. Och att det i såfall att det verkligen är smittsamt drabbat Aki Lindén och inte vår stadsdirektör.

Hangö behöver i dessa tider en stadsdirektör som inte drabbats av kronisk minnesförlust.

Så vi håller tummarna!

Monster

Jaa, det blev en betydligt längre paus i skrivandet än vad jag hade tänkt mig denna gång. Men det kan ju vara nog så skönt med en liten semester nu och då.

Passande nog stötte jag på farbror Näcken, eller om det var Kung Neptun, på min dagliga promenad i dag. Hur han hamnat i Parkdammen, eller varför, vet jag inte. Men nog såg han bra skojig ut då han guppade omkring i vattnet.

 

 

Hangö lotsstation

Robin Lindberg från svenska YLE bloggar i direktsändning (finns det något annat sätt?) från Hangö lotsstation längs med hela dagen.

Första inlägget för dagen har kommit redan 05.26 i morse, vilket kan anses vara en rätt tidig statusuppdatering för vilken normal bloggare som helst. Fram till nu har där kommit en hel drös med text, bilder och några korta videoklipp.

Det kan vara värt att ge en stund till att ögna igenom den engångsbloggen, det är inte alla förunnat att få vara med där och filma inte!

Jag åtminstone ska med intresse se hur det hela fortlöper!

Länken till "Liveblogg från Hangö lotsstation".

Kris på gång

 Jaa,a hörni. Int fan e de allti så lätt här i live, it. Nu börjar de no likn en riktigär kris.

 För några år sen så to teven helt plötslit eld. Men no ha ja lärt mej leva utan den, å för de mesta går de rikit bra. Ishockin å formulan kan man allti fara ti Grönan å si på å fotbolln spelar dom bäst utan min hjälp.

 Häromveckan börja de lukt bränt gumi från tvättmaskin, å sidu på fan om it den brinner i sin tur. Men nu springer gumman hemma hos pappa sin å tvättar, så de blir ju nytta förenat me nöje, liksom. För oss alla, om ni förstår va ja menar.

 Å i morse sopa hon sönder kaffepannan. Men it e de någå större problemär me de heller it, ja kan ju allti trask iväg ti TB på mårånkaffe. Då får man ju nyhetena på sama gång. Eller så ti Virtaska, så blir man lite kulturliger tilika.

 Men nu börjar de lukt bränt ur kylskåpe. Å de sjutton e nog å artar sig ti kris de. För hur ska ja sen håll öle å lonkeron i passligär temperatur?!

Utvecklingsområde

Sådärja. Då har jag adrenalin i kroppen så att det sjuder om det igen, blodtrycket närmar sig sådana höjder att vår företagsläkare skulle förpassa mig till ett vilohem.

Orsaken?

Jo, lyssna på det här: Meddelanden 2013-04-15 ELY-centralen i Nyland.

Under detta års första kvartal har ELY-centralen i Nyland betalat ut sammanlagt 2,7 miljoner euro i stöd till 156 företag.

I utvecklingsunderstöd betalade ELY-centralen sammanlagt 1 299 309 euro till 113 små och medelstora företag. Stödet var i genomsnitt 11 498 euro/företag

Utvecklingsunderstöd beviljas för startbidrag, förberedande finansiering och andra utvecklingsåtgärder, det typiska är internationalisering.

Sådär långt låter allt väl och bra, men så ser jag att;

Den överlägset största stödtagaren, enligt samma pressmeddelande, var - Hör och häpna! - Raseborgs stad. Som fick ofattbara 555 000 euro i understöd.

Räkna nu ut ni hur många procent av företagsstödspengarna Raseborgs stad får, fundera sedan på varför.

Tur att jag har mina nitron nära till hands.

Förbindelser

Jag måste medge att jag varit aningen orolig; Ska jag eller ska jag inte få bli gräsänkling. Men det ser ut att lösa sig, min hustru får som hon vill, hon reser iväg lika glad och lycklig som jag blir då hon äntligen kan göra det.

Nu kan det hända att många av er reagerar med viss antipati mot ovanstående lättsinninga yttrande, men det reder väl upp sig med en aning bakgrundsfakta.

Saken är nämligen den, att de som vill resa med morgonbåten från Åbo mot Mariehamn-Stockholmhållet har vissa förbindelseproblem. Det verkar som om det i dagens samhälle inte går att ordna kollektivtrafiken mellan Hangö och Karis så att man hinner med det tåg som går till Åbo för att hinna med båten. Problemet är inte stort, enbart 15 minuter stort, men dessa 15 minuter är jäkligt stort om tåget redan gått.

Bubi Asplund från svenska YLE har med gediget journalistarbete lyckats locka ur persontrafikchefen på Matkahuolto, Jukka Ylitalo, en helt vansinnig kommentar; "man kan ta kontakt med kommunerna, i det här fallet Hangö och Raseborg, och NTM-centralen", säger han.

Som företagare har jag nog svårt att förstå varför det är kunderna som ska se till att kommunerna ser till att företagaren står till tjänst med den service företaget vill sälja, man kunde kanske tycka att det är företagaren som ska se till att de tjänster kunden vill ha finns till salu.

Och att få det vrängt till att "man nog kan överväga att lägga tillbaka den turen om behov finns" ger hela saken ett visst löjesskimmer, då det är frågan om ett enkelt 15 minuters flytt av en busstur.

Men måhända har företagen Matkahuolto och VR kommunikationsproblem, förbindelsen är bruten, de kan inte studera varandras tidtabeller. Kanske kunde de, i allmänhetens intresse, "chatta" med varandra på FaceBook.

Billigare än mötesarvoden i miljonklassen vore det väl i alla fall.

Tankar kring våren

Visst, jag medger. Det är inte alltid jag beter mig i enlighet med de normer samhället i övrigt ställer upp. För att ta ett exempel; Senaste natt vaknade jag strax efter klockan tre, det ösregnade. Herregud vad jag blev lycklig! Det var nästan så jag ville hoppa högt av glädje och väcka min lugnt sovande hustru med glädjerop, sång och dans.

Så ska man nog inte göra då man vaknar mitt i natten av att det regnar, sade mig mitt andra jag med barsk röst. Hon fick fortsätta sova, lugnt ovetande om hur nära hon varit att bli väckt.

Men, då jag med förtvivlans blick under de senaste dagarna sett hur snöhögarna på Park trotsar allt arbete, vägrar att minska, samtidigt som dagarna tills vi ska bära ut bord och bänkar obevekligt minskar - Ja, jag tackar alla vädrets makter för regnet. Må det regna i några dagar till, Tack!

Mareografen

Den gamla anrika mareografen, ursprungligen kallad limnigraf, verkar helt plötsligt ha blivit på tapeten. Eller då främst den fallfärdiga tillhörande bryggan. Igen. Det kommer brev och förfrågningar från alla håll och kanter, somliga av dem helt oväntade, men så här verkar det ju ofta vara; Det är många som får samma idé eller tanke ungefär samtidigt.

Nu slumpar det sig så att jag dessutom under de senaste två månaderna gjort ett litet forskningsarbete i husets historia (med tanke på en kommande artikel på annan plats), så jag kan väl delge er något av den i korthet. Även i korthet blir det ganska långt, så stå ut med mig en stund.

På initiativ av Ryska centralobservatoriet i S:t Petersburg beslöt den kejserliga senaten 1884 begära anslag för inrättandet av en limnigraf i Hangö. Tanken fick fäste, och senaten gav de behövliga pengarna, ställde limnigrafen under Finska Vetenskapssocietetens skyddande vingar och ärendet kunde börja sin byråkratiska färd mot fullbordat faktum; Det vill säga själva uppförandet av byggnaden.

I slutet av september 1885 höll Finska Vetenskapssocieteten ett sammanträde där man bland mycket annat konstaterade att senaten nu gett pengar till uppförandet av limnigrafen i Hangö. Man gav då öppen fullmakt åt statsråd Adolf Moberg att föra förhandlingar med Hangö stad. I februari 1886 har man så undertecknat alla papper mellan den vetenskapliga societeten och staden, saken är klar. I den Finska vetenskapssocietetens årsberättelse kan man läsa att Hangö stad genom kontraktet förbundit sig att mot en ersättning på 6 150 mark låta uppföra limnigrafhuset samt för en årlig summa på 150 mark sköta uppvärmning, underhåll och tillsyn då huset står klart.

På den tiden tog det inte åratal att smälla upp ett hus som staten ansåg sig behöva, huset var klart redan till sommaren och den 20 juni 1886 inleds själva verksamheten. De första mätningarna av havsytans nivå görs, allt är frid och fröjd.

Finlands första limnigraf är i funktion, historia är än en gång gjord. Mätningarna av havsvattenståndet pågår ännu i denna dag.

Nu förfaller den gamla tillhörande bryggan, som på  sin tid var så viktig för hela verksamheten men nu inte längre behövs. Det är synd och skam, kanske rent av brottsligt, att en så viktig del av inte bara stadens, utan hela landets historia ska få förfalla på detta sätt på grund av att några byråkrater inte kan komma överens om vem som ska stå för kostnaderna.

Hangö the- och kaffehandel

Lördagen den 10 april 1909 kan man in Hangö-Bladet läsa följande lilla trevliga notis:


 "Hangö the- och kaffehandel, inneh. fru E. Martin" öppnas i dag för allmänheten. Vi voro i torsdags i tillfälle att kasta en blick in i den nya affärens lokal i Falleniuska gården vid Vinkelgatan och kunna försäkra att en trefligare, mera inbjudande specialaffär är man icke ofta i tillfälle att se. Inredningen är smakfull och modern, arrangemangen med kundernas expedierande fullt tidsenliga. Om man så önskar kan man få sitt kaffe maladt i affärens maskinkvarnar, drifna med elektrisk kraft. Utom kaffe, the och chokolad erhålles där äfven sötsaker, s. s. marmelader, karameller, ckokladkonfekt m. m.

 Det där med att få sina kaffebönor malda på plats är någonting jag förstått börjar vara på modet ute i världen igen. Få se hur länge det tar innan vi hittar någon driftig företagare som börjar syssla med dylikt även i vår lilla stad, doften av nymalet kaffe är någonting som är väl värt ett litet tilläggspris.

Agricoladagen

Det verkar bli allt mer på modet att visa all sorters mer eller mindre oväsentlig statistik, så nu hade jag tänkt mig ta efter det exempel de stora mediehusen föregår med.

I morse trillade det nämligen in ett meddelande från ELY-centralen om att man nu har färdigställt verksamhetsstatistiken för de allmänna biblioteken i vårt land, de siffrorna bestämde jag mig således för att ta en titt på.

Så dit slösade jag bort ett antal timmar, det var egentligen inte ens rolig läsning. Hade kunnat lägga patiens i stället och mått mycket bättre.

Men aningen intressant var det väl att konstatera att vi svenskspråkiga i Hangö i medeltal lånar 3,44 böcker per man, på årsbasis, medan vår finskatalande motsvarighet lånar hela 5,27 böcker.

Man får väl hoppas att det här betyder att vi svenskspråkiga då köper våra böcker i stället, i annat fall betyder det att vi håller på att bli illitterära i jämförelse med våra finska bröder.

Och det vore verkligen inte så bra.

Nya tider

Sådärja, gott folk. Måhända är det någon av er som råkat uppmärksamma det faktum att jag inte skrivit någonting på en tid. Orsaken är väl för de flesta uppenbar, jag har suttit fast dygnet runt i en replikövningskarusell.

Hangö svenska teaterförening uppförde sin första Hangörevy på 12 år, det var aningen krävande för oss förstagångare. Nej, det var mer än aningen krävande.

Det finns några personer jag vill framhäva i mitt lovtal till alla de medverkande, främst vill jag tacka alla mer eller mindre frivilliga såväl i publik och som aktörer i själva föreställningen,

Jag vill från föreningens sida tacka Raili Peni från föreningen HAIK för utlånandet av den röda mattan. Man hittar hjälp på de mest oväntade ställen då den behövs.

Jag vill naturligtvis tacka Maggi Sjöblom för den goda soppan och bullarna. Jag har ingen aning om hur vi lyckades sätta i oss bulla för 160 pers då vi bara var 100, vilket bevisar hur goda de var. Och utan soppa blir det ingen sopprevy.

Jag vill tacka alla medverkandes anhöriga, såväl hundar som katter, för att de stod ut med vår frånvaro hemifrån under den senaste veckan.

Och Rainer Roth ska tackas för det ackompanjemang han framförde till våra klagolåtar, utan honom hade det inte gått ens nära på i takt.

Jag vill tacka Hangö stad och Brankkis, så klart, för all deras hjälp, och vår regissör Marga Nordman ska väl ha ett tack, men ännu en gång känner jag mig tvungen att tacka alla övriga medverkande, utan Er hade det blivit till ingenting!

I synnerhet de som stod bakom allt det arbete som inte syntes, men nog hade märkts om det inte fungerat ska ha ett stort tack, tack till Robbe, Janne och Victor!

Och nu ska vi inte glömma flickorna från South Coast Dancers! Utan deras vickande på rumporna hade jag haft det mycket tråkigare!

Tack!

Nu ska jag sluta tacka innan jag blir gråtfärdig. Men en påträngande tanke uppenbarar sig obevekligt; Vad ska vi göra nu med all den tid vi har överlopps?

 

Men nog är det publiken som ska ha det största tacket! 

Utan er hade vi aldrig hittat på att göra revyn överhuvudtaget!