Sjätte november

I dag är det då igen dags att fira Svenska Dagen.

Folkting, Kulturfonden och SFP delar förmodligen ut olika prenikor och diplom till höger och vänster, de finskatalande ser förundrat på vid sidan om och undrar över vart den integrerade tvåspråkigheten tog vägen. Måhända känner de sig inte som en del av gemenskapen, men de kan ta igen det förlorade på Suomalaisuuden päivä den 12 maj.

Här i Hangö firas dagen, i vanlig ordning, på stadshuset i kväll. Till festtalare har man lyckats engegera Svensk Ungdoms förbundsordförande Niklas Mannfolk, som ska göra ett försök att komma in i Europaparlamentet nästa år.

Övriga talare är Hangö Gymnasiums Comeniusprojektgrupp, som berättar om "Kulturarvet i bagaget" och Agneta Möller-Salmela som ska beskriva "Vägen till språket". För sång och underhållning står Lilian, Laine, Lleucu och Joanna Young. Det får ju inte bli för allvarligt, det hela, trots att vi är finlandssvenskar.

Festen, som arrangeras av Hangö stad och det lokala SFP, har sin början klockan 19.00. Kaffeservering utlovas.

Splittrat och obegripligt

Regionförvaltningsverket i Södra Finland anser att modellen på lagen om ordnandet av social- och hälsovården är invecklad och splittrad.

Regionförvaltningsverket i Södra Finland har lämnat yttrande åt social- och hälsoministeriet om lägesrapporten av beredningsgruppen för en lag om ordnandet av social- och hälsovården. Man kan enligt regionförvaltningsverket inte anse att den spridda lagen om ordnandet av social- och hälsovården (sote) som tillåter olika undantag är tydlig eller en fungerande modell ur synvinkeln för kommuninvånarens rättssäkerhet och inte heller myndighetstillsynen inom social- och hälsovården.

Det är det lätt att hålla med om, förutsatt att man förstår vad de menar. Det är inte sällan jag undrar om de bestämmande ens själv förstår någonting av vad det är de sysslar med.

Det är måndag

På nyheterna berättas det att EU tar bort sina matpaket, trots att brödköerna blir allt längre. Frivilligorganisationerna vädjar till företagarnas goda hjärtan för att matutdelningen ska kunna fortgå. Från Social- och hälsovårdsministeriet säger man att det inte spelar någon roll, att mathjälpen egentligen inte alls behövs, eftersom det inte finns någon sådan nöd i Finland.

Just så, säger jag. Marko Niemi hade ju fixat en tillställning i Kyrkparken för en tid sedan, där det delades ut mat, det lär ha varit välbesökt dessutom, men det var väl antagligen bara en hop med sådana som vill dra nytta av samhället som köade där. Om man ska tro ministeriet.

Det är måndag.

Här på hemmaplan ska stadsstyrelsen i kväll bestämma sig för att föreslå att vi ska få en höjd inkomstskatteprocent. Sedan ska ännu fullmäktige hålla med, så får vi ett snärtigt tillskott på 700.000 euro i stadskassan, har man räknat ut läste jag någonstans.

Och det är ju bra, men vi blir nog fler i de icke existerande och totalt obehövliga brödköerna med den här takten.

Verk från sommarens skapande veckor

Som ett passligt söndagsnöje, ett avslappnande och lugnt sådant, tog jag mig i dag till Stadshusgalleriet för att ta mig en titt på de utställda verk som skapats under senaste Skapande Veckor.

Så som alltid, då jag ser vad våra talangfulla barn uträttar och skapar, blev jag högeligen imponerad. Där fanns tecknade serier, serier och bilder gjorda med en blandteknik av fotografi och grafik, målningar och skulpturer. Kort sagt ungefär allting mellan himmel och jord.

Tyvärr duger varken min kamera eller mitt öga till att ta bilder med den för att återge det urbud som finns att se för tillfället. Och ingen bild i världen kan förmedla den känsla av skaparglädje som riktigt strålar ut från en stor del av de utställda verken.

Det finns hopp för vår framtid.

Jag rekommenderar er alla att ta en titt på utställningen, om ni redan gjort det gå en gång till, som pågår dagligen mellan klockan 12 och 16 fram till och med den 10 november.

Gamla brandtornet

I tidningen Hangö kan man den 2 november 2011, ävenså den sjunde, läsa en liten annons gällande försäljningen av det gamla brandtornet.

Tornet, som byggdes redan 1886 (varför det står 1866 i bildtexten vet jag inte, inte heller varför rivningsåret är 1913), var genom åren med om en hel del. Rivningen år 1912 har jag skrivit om tidigare, den 17 februari 1909, men då hade jag ingen bild tillgänglig så jag gör en halvrepris likt alla bättre notisblad.

Köparen var en Sjöberg, tillsyningsman vid hälsovårdsnämnden, och han behövde brandtornet till att elda med. Vilket man så här i efterskott, hundra år senare, kan tycka var verkligen synd och skam. För tornet var minst sagt vackert och hade gjort sig mer än väl som en turistattraktion i dagens Hangö.

För den mängden ved gav han 286 dåtida mark, några tior över tusen euro i dagens pengar.

Undrar i stillhet hur många av dagens rivningsobjekt som kommer att väcka liknande känslor om ytterligare hundra år. Men då är ju inte vi med, så skit samma.

Inför Alla Helgons dag

Min väggkalender upplyser mig om att det i morgon är en kyrklig helg och att sopstationerna är stängda. Det kan vara på sin plats att påpeka, och påminna om, att många andra viktiga instanser, såsom Alko och de flesta andra livsnödvändiga butiker likaså håller stängt i morgon.

Följande lilla komposition, bilden av densamma tagen på Berggatan i Hangö, berättar ganska bra vad det är frågan om:

Jag blev helt ställd, då jag plötsligt började fundera över vad det är för skillnad på en kalender och en almanacka. Men med hjälp av den alltid så påpasslige vännen Wikipedia utröner jag följande: "En almanacka är en förteckning över kalendern, det vill säga årets dagar, veckor och månader, med uppgifter om helgdagar, namnsdagar, astronomiska händelser och andra fakta"...

Så nu vet jag att min väggkalender är en väggalmanacka, egentligen. Förutom då den sida jag har uppslagen och i användning som är en kalender.

Eller vad?

Rilax 300 år

Nästa sommar har det gått 300 år sedan slaget vid Rilax. Redan under en längre tid har det planerats festligheter kring minnesåret, bland annat planeras en stor utställning på Hangö museum och huvudfestligheterna ska gå av stapeln under veckoslutet den 25-27 juli.

Nu inkommande tisdag, den 5 november klockan 18.00, ordnas det ett informations- och diskussionsmöte i stadshusets foajé gällande detta. Alla intresserade föreningar, företag och övriga nyfikna kallas att närvara och delta i såväl diskussion som arrangemang.

På stadens hemsidor står det så vackert att mötet ska pågå fram till klockan 0:00, men det ska vi väl ändå hoppas undvika?

Hangö Filmfestival

Årets version av Hangö Filmfestival. större och bättre än någonsin tidigare antar jag, tar sin början i morgon
torsdag. Under fyra dagar ska vi få en möjlighet att se "nya nordiska och internationella filmer som inte annars ses i Hangö", berättas det på festivalens hemsidor

Hangö Filmfestival ordnas i år för femtonde gången, läser jag också. Inte illa, bara att lyfta på hatten för arrangörerna.

Årets program samt annan intressant information går att finna under följande länken Hangö Filmfestival 2013.

Kulturpris

I kväll står kultur- och medborgarnämnden inför ett av årets absolut viktigaste och tyngsta beslut; Det är igen dags att välja vem som får det prestigefyllda omnämnandet som  "Hangö stads kulturpristagare".

Ledamöterna i nämnden har ingen lätt uppgift. Ska priset än en gång delas ut till en företagare som ser sin egen vinstlystnad spegla sig i det blänkande diplomet eller ska priset gå till en ideell organisation eller förening? Eller kanske rent av till någon privatperson som arbetat hårt och gratis för främjandet av kunskapen om och kulturlivet i Hangö där ute på världen? Eller ett samfund som inte har något hum om vad det är de får?

Inte är det lätt, undra på att jag inte kan sova, spänningen är rent olidlig.

Eller så har jag bara gas i magen.

Ett allvarligt meddelande från denna sidas myndighetsansvariga person

 Ett sjudjävla järm.

 Kan inte en vanligt hårt arbetande arbetslös skribent med världens värsta skrivkramp få vara i freeeed. Då man inte vet skillnad på tummen och pekfingret ska man inte knappra på kexbordet...

 Skämt åsido. Nu är det dags att börja skärpa sig, dags att skärpa sig både för mig och er. I synnerhet för mig. Och för mig. Och för handärborta med.

 Om sådär ungefär en månad - den inkommande 21 november - firar den häran "skitbloggen", som den så ofta har kallats på diverse håll, hela 5 skitiga år.

 Under årens lopp har det begåtts en hel drös med fel, både från min och kommentatorernas sida, men ett såpass stort fel som nu har aldrig någonsin begåtts förr;
 Jag gav fan i mina läsare.

 Så får man definitivt inte göra. Säger moralen, inte lagen.

 Jag ber så ödmjukt jag kan om ursäkt.


 Jag tror, med tanke på hur det verkar se ut här i staden, att det är dags att jag återvänder, sådär lagom till att få en tårta.

 Och medans vi väntar, som sjakki på Vega säger, kan vi hafsa ihop en å annan historia att berätta. Med Er hjälp, som vanligt.

 VI återkommer!

De va de de

Det var minsann ett hårt, men trevligt, veckoslut vi hade senaste helg. Park stängde, vi hade avslutningsfesten på lördag trots att vi hade öppet några timmar ännu på söndag förmiddag, och på andra sidan gatan försiggick fotomässan. Det blev nästan för mycket av det goda, för en vanlig enkel själ likt jag.

Gårdagen gick åt till att försöka överleva, men visst hann jag med att städa litet, besöka arbets- och näringskraftsbyrån i Karis och fixa några burkar äppelmos. Äppelmos har jag aldrig kokat tidigare, så det var rätt spännande.

Den gode Benccu, som ju helt naturligt var engegerad i fotomässan, har bett mig skriva några väl valda berömmande ord om evenemanget. Vilket jag då helt naturligtvis gör. Inledningstalet hölls, såvitt jag förstår, av primus motorn Petski Lindholm, öppningstalet av stadsdirektören Mäkinen. Båda förevigade på vidstående bilder, tagna av Benccu Wikström.

Petski pratade jag för övrigt med på söndagsmorgonen och även han var
mer än nöjd med hur väl allt hade förlöpt. Besökarmängderna var över all förväntan, vilket bådar gott inför framtida tillställningar. Även de av besökarna som hittade över till andra sidan gatan hade enbart gott att säga om evenemanget.

Bra så! Vi behöver dylika tillställningar, som faller utanför den egentliga säsongen.

Livet vid Badanstalten

Den 14 september 1890 kan man i tidningen Hangö läsa följande trevliga beskrivning över hur man fordom levde vid Hangö Badanstalt:

- Lifvet vid Hangö badanstalt har antagit en alt mera familiär karaktär i samma mån som säsongen nalkas sitt slut. Tidigare på sommaren lefde man och roade sig i trängre bekantskapskretsar, men kotterierna försvunno så småningom och man gjorde nya bekantskaper. Numera, då jämförelsevis få badgäster finnas kvar och äfven dessa rusta sig till afresa, håller man afskedskalas i familjerna och små kafferep höra till ordningen för dagen. Promenader till järnvägsstationen af stora delar af badsocieteten och afsked med buketter höra ej häller till sällsyntheterna.

 Luften är kylig och badgästerna hafva dragit sig inom hus. Musiken spelar på badhusverandan och inne i salongen sitta damerna med sina handarbeten, medan herrarne spelar schack och domino eller konversera med damerna. Ibland har det händt att någon af badgästerna utfört några numror på badanstaltens flygel.

 Badanstalten torde stängas den 20 dennes, men några icke finnar bland badgästerna hafva för afsikt att ännu därefter vistas en tid på orten för att riktigt hvila ut sig. Främlingarne synas i allmänhet vara mycket nöjda med sin tillvaro i Hangö. De formligen prisa den och lofva att jämväl för kommande somrar styra sin färd till denna badort.

 De talrika petersburgare som i år vistats härstädes hafva varit i tillfälle att personligen göra sig bekanta med våra förhållanden och många framstående ryssar hafva sympatiskt uttalat sig om vårt land och folk.

Fredagen den trettonde

I dag är det min lyckodag, jag tror jag ska rusa iväg efter en skraplott. Jag har tidigare genom åren skrivit så pass mycket om fredagen den 13:de, så jag struntar i det den här gången.

Däremot ska jag ta tillfället i akt och passa på att göra något smått med reklam i form av en påminnelse:

Park har säsongavslutning i morgon kväll. För musiken står DJ Tomppi, han Kavanders poikin ni vet, och för pyttipannan står huset. Tomppi har lovat oss god musik från 1960 och -70 talet.

Javisst, ja. Priserna är humana, både musik och mat är gratis, det man häller i sig i dryckesväg får jag inte berätta om vad det kostar.

För då blir både Päivi Räsänen och Mikko Paatero arga.

Men så pass mycket vågar jag säga, att det är säsongavslutningspriser som gäller.

Välkomna!

Sprängstoff

De explosiva nyheterna från Hangö har duggat tätt den sista tiden. Så sent som i senaste vecka fick vi höra om en upphittad granat bakom gamla posten, i går kväll kunde vi ta del av nyheten gällande ett beslag av polisen och tullen i ett egnahemshus där man hittat ofantliga mängder med sprängämnen och på dagens Hangötidning läser jag om en upphittad granat i Täcktom.

Har ni någonsin funderat över hur ofta händelser klumpas ihop på det här sättet? Samma sak med flygolyckor. Störtar det ett plan, så nog sjutton kan man ge sig den på att det inom kort trillar ner en par stycken till.

Eller så är det så att man undermedvetet registrerar saker i grupper, inte vet jag.

Cykelorientering

Under tiden 12.9 till 8.12 ordnas det i staden en cykelorientering. Runtom i staden finns 20 st kontroller utplacerade, man får väl bara hoppas att de får hållas kvar.

Kartor kan fås från idrottsbyrån, turistbyrån eller Tias bok. Bland de deltagare som lämnat in rätt svar lottas det ut två stycken presentkort till Tias bok.

Synd, egentligen, att jag inte har någon velociped i användbart skick. Presentkort är alltid trevliga, i synnerhet om man får läsbart för dem.

Visste ni förresten att de Finländska damerna tog VM-guld i denna gren för ett par veckor sedan och att herrarna tog ett silver? Jag visste inte ens att det ordnades VM-tävlingar i en sådan sport.

Hanko Foto Festival

Nu inkommande veckoslut går ett för Hangö helt nytt evenemang av stapeln, Hanko Foto Festival. Tanken är att evenemanget ska bli årligen återkommande, varannat år i aningen mindre skala och varannat aningen större. Om jag förstått saken rätt.

Hur som helst är det trevligt och bra att det ordnas någonting utom den egentliga "säsongen".

Ploiskis!

Enligt den rosknrollbroshyr jag har på väggen framför mig är dagens datum redan den nionde september, men fortfarande har vi full sommar. Nog har vi ju en förunderlig tur vi som bor i Hangö. I går hörde jag att vattentemperaturen nere vid simhuset är hela 19 grader. Förunderligt!


Visserligen läser jag på YLE att hoppis är stängt, för att någon idiot bestämt sig för att riva ner stegarna, och på Plagen är det stängt för att vi har höst, men vattnet finns ju kvar.

Det är bara för alla badgalna att plumsa i. Ploiskis på er!

Sten och rullning

Tjohejsan vad det rockade på Park i går. Gruppen Blacmaid gav ut en ny skiva, vilket verkligen var på tiden, samtidigt som gubbarna passade på att fira 25 års jubileum som grupp.

Om det inte vore för att de genom åren blivit så mycket bättre, som musiker, hade det rent av blivit en viss nostalgikänsla över det hela - då de spelade gamla klassiker från långt bak i tiden - nu märkte man genast att soundet blivit betydligt fylligare och bättre. Kanske rebellerna har mognat?

En sak som slog mig med häpnad, glädjefylld sådan, var med vilken humor pojkarna spelade. Man blandade vilt gamla låtar med låtar från den nya skivan samtidigt som man drog riff ur mera kända storheters låtar och spelade en upprockad version av Britney Spears. Allt med en humoristisk glimt i ögat och en massa roliga anekdoter mellan låtarna.

Inte illa!

Forneldarnas natt

Benccu Wikström hade förmånen att få besöka Kapellhamnen under forneldarnas natt. Det är vi glada och tacksamma för, vi får än en gång njuta av hans fina bilder:

Blues på Park

I går, som avslutning på grillkvällen på Park, hade vi glädjen att få njuta av en stunds trevlig musik. Benny och Arman, från Sverige, spelade blues så gitarre och munspel gick varma.

 

Om någon av er missade tillfället vill jag påminna er om att "grabbarna" uppträder på nytt i morgon, från klockan 20.00 framåt. På Park, naturligtvis.

Om ni råkat missa grillkvällarna denna sommar så ska jag passa på att påminna om att nästa torsdag är sista för denna sommar.

Smånotiser från förr

Jag sitter här och bläddrar i en gammal Västra Nyland, från den 22 augusti 1893 närmare bestämt. Tidningen innehåller en hel del smånotiser gällande Hangö, varav jag här återger några:

- En ny telefonledning 7 kilometer lång - emellan Hangö stad och den provisionella kontorsbyggnaden invid den tillämnade dynamitfabriken, som för närvarande uppföres på Täcktom bys i Bromarf utmark, uppstäldes af ingeniör C. A. Haglind under sistförlidna vecka.

- Vådaskott. På villan Corsica i Hangö sköt sig på natten emot sista lördags målaren Gustaf Berndt Bredenberg, gift från denna stad, vid oförsiktidt handterande af laddad revolver, så illa i ena handen, att läkarevård måste genast anlitas.

- Qväst processmakare. En smed ifrån Hangö by i Bromarf socken har emot poliskonstapeln Bäckman i Hangö väckt åtal vid rådstufvurätten i nämnde stad för arrestering m. m. Medelst i går afkunnadt utslag fälldes klaganden att för fylleri böta 12 mark, för våld mot polis 30 mark samt att i rättegångskostnader utgifva till svaranden 40 mark.

Dementi

Såhär inför de stundande Hangödagarna känner jag mig tvungen att å kulturnämndens sida införa en dementi vad gäller de rykten som florerar ute på stan. Det är INTE kulturnämnden som har bestämt att det ska eldas "forneldar" under Hangödagarna. Eller Hangöeldar som de nu ska kallas. Vi har någonstans i staden en tjänsteman som fattat detta vansinniga beslut. På eget bevåg.

Att försöka flytta forneldarna på det här sättet är i mina ögon som att, för att nu spetsa till det hela, flytta ihop julafton och nyår. Eller midsommar och regatta.

Det där senare exemplet vore väl egentligen inte så tokigt, tänk bara vilka inbesparingar dessa tjänstemän skulle kunna göra staden. Redan den inbesparade städningen och staketbyggandet skulle väl göra gott för stadens kassa.

Nej herregud.

Men, tanken har väl med all säkerhet varit god. Även om själva tankearbetet inte varit så gott.

Smått å gott

Senaste söndag "firades" någonting som kallas restaurangdagen. Det här innebär inte att alla människor går ut på krog, tvärtom, alla människor öppnar krog. Jag vet, det har järmats om det här tidigare, men likasåfan tycker jag att det är både fel och oansvarsfullt av myndigheterna att tillåta dylika spektakel.

Hur rolig idén i sig än kan vara är det totalt fel att tillåta vem som helst att bedriva restaurangverksamhet. All världens salmonella- och kolibakterier får fritt spridas runt omkring, medan myndigheterna står vid sidan om och ger sitt bifall. Ingen av de personer som tillåts bjuda på ätbart har hygienpass, serveringspass eller andra tillstånd. Inte betalar de skatt på sina försäljningsvinster, inte heller erbjuder de erforderlig tillgång till toaletter.

Nej, nej. När ska myndigheterna ta i med detta för vårt samhälle så förkastliga problem?

Heh heh... Visst, det finns en underton av sanning i ovanstående, men så allvarligt är det ju nog inte. Däremot tycker jag att det här är ett ganska bra sätt för den så kallade "vanliga" människan att få prova på nya maträtter och drycker. Mera sånt!

Stadsstyrelsemöte

På kvällens stadsstyrelsemöte ska det, som sig bör, behandlas både ett och annat. En bit gräs ska säljas för att K-hallen ska få bli större, ett markområde ska reserveras för ett ridcenter o.s.v.

Det där med att K-hallen ska bli större tycker jag personligen inte om, det betyder nog döden för småaffärerna på Berggatan. I synnerhet som Alko ska flytta in i den nya och förstorade K-hallen. Men vad gör man.

En annan intressant grej är det spörsmål som fullmäktigeledamoterna  Lasse Nyberg och Barre Baarman lämnat in. Det är några riktigt legitima och viktiga frågor herrarna ställer vår stadsstyrelse. De svar som enligt föredragningslistan föreslås är nog inte tillfredsställande, men vi väntar alla med spänning på hur det går.

Man skulle ju tycka att det fanns någon i stadsstyrelsen med moralen i behåll, som kunde fundera på de här sakerna på ett allvarligt och konstruktivt sätt.

Ja, och så har vi ju fått en ny grundtrygghetsdirektör. Vi hälsar Elisabeth Kajander välkommen till Hangö. Det är alltid fint då Raseburgare upptäcker vår vackra stad. En liten fråga bara, blir hon tvungen att säga upp sina förtroendeposter i Raseborg då hon blir grundtrygghetsdirektör i Hangö?

Cafét där världen går under

"Maailmanlopun kahvila", Världens undergångscafé. Ja, så kändes det verkligen i vissa skeden längs lördagkvällens framskridande. Rent ut sagt var jag rädd i vissa skeden av kvällen.

När den verbalt kunnige Marko Niemi slungade sig upp bland tallbarren och fördömde alla kapitalister och borgare i bästa 1970-tals anda, då var jag verkligen rädd. Jag fick en liten känsla av hur det kunde ha varit att stå och lyssna på en av de svavelosande sjuttonhundratalspräster det skrivs så mycket om.

Men det gick över, både jag och den övriga publiken skrattade åt Markos utgjutelser. Vilket kanske inte var hans mening och avsikt.

Stora delar av resten utav kvällen var ganska bra, själv tyckte jag riktigt bra om den aspackade Teemu Hirvilammi. En grupp på tre gossar ackompanjerade diktuppläsarna, pupliken var helt med och allt löpte fint. Förutom tekniken, den hade de svårt med.

Och, som alltid när det gäller den här sortens kultur, slutet var bäst.

https://www.facebook.com/photo.php?v=10200815887092573&set=o.336059511088&type=2&theater