Tidningen Hangö, 29.11.1894, har ett exempel på vinklad journalistik. Och kanske på hur minoritetsförtrycket inte är en ny företeelse:

- Också ett rättsärende. För någon tid sedan hade dejourerande poliskonstapeln Beckman obserwerat en större folkskockning utanför frälsningsarméns lokal wid Kyrkogatan och omedelbart härpå, sin plikt likmätigt, uppmanat folkhopen att skingra sig. Tillsägelsen åtlyddes äfwen af så godt som alla de närwarande, men en 18-årig yngling, Oskar Wäänänen, hade, efter det äfwen han först gjort min af att aflägsnat sig, plötsligt anmodat konstapeln att afgifwa sin befallning på finska. Då konstapeln åter i sin tur uppmanade ynglingen att uppgifwa sitt namn, hade denne icke häller hörsammat detta, hwarför konstapeln tog ynglingen i armen och upphämtade honom till waktkontoret. Hit anländ uppgaf ynglingen sitt namn och sin bostad och tilläts härefter omedelbart aflägsna sig.

I anledning häraf hade W:s fader I. Wäänänen, till rådstufwurättens sammanträde i går låtit instämma konstapel Beckman med yrkan på dennes fällande till answar för misshandel och olaga förfarande.

Sedan wittnen i saken afhörts, af hwilkas utsago framgick att tillgången warit sådan den här ofwan relaterats, fann rådstufwurätten skäligt förkasta käromålet samt ådömde I. Wäänänen att med 20 mark ersätta Beckman för hans beswär i målet. Dessutom dömdes W. att för falsk angifwelse böta 15 mk.

Att sådär.