För litet av uppmärksamhetskakan

Jag belv tillsänd, av en läsare som önskar vara anonym, en länk till ett litet videoreportage upplagt på YouTube. Om jag förstår saken ens någorlunda rätt är det en del av något projekt från Hangö Gymnasium som dåvarande eleverna Jessica, Mattias, Mikael och Jonas har gjort 2007.

Det var inte svårt, så mycket fakta går det att läsa ur inledningstexten, men alla som vet mera är välkomna att berätta!

Språksvårigheter

Ja, ja. Jag vet. Inte nu igen!

Innan ni alla blir störtförbannade ska jag hinna säga att det här är en måndagsreflektion och inte bör tas på något annat sätt än just en sådan.

Jag lyssnade på radio, jag brukar göra så på morgonen för att det är ett bra sätt att få adrenalinet att snurra i blodomloppet. Medan man är i någorlunda hyfsat skick lär det vara bra för en man, senare blir det risk för hjärtsnörp och blodstörtning.

Och nej, jag tycker inte om det sätt rikssvenskan ska smyga in i vår så vackert klingande finlandssvenska. Och nej, jag tycker inte om det sätt besynnerligt felanvända ord ska användas i stället för kraftuttryck. Och nej, jag går inte med på förklaringen att språk och -bruk "ändras med tiden". Och ja, jag älskar dialekter. Men...

Grymt häftiga boots, alltså, typ. Vad var det nu ja sku säga, menar jag. Eller dehäran... öööh.

Nu förstår jag naturligtvis att klassen på utbildningen i svenska språket har blivit sämre. Effektiverats, kan någon tycka, då det verkar som om man helt kallt ger fan i att lära våra redaktörer svenska.

Nu sänds det "språkvårdsprogram", inköpta från Sveariket, som ska lära oss att inte använda Göteborgska, vi ska prata som Stockholmare. Man ska vara "folklig".

Herregud, vi finlandssvenskar är definitivt dömda till undergång.

Skidtävlingar

Lions Club i Hangö ordnade för en tid sedan "skidtävlingar" i Kyrkparken för barn i skolåldern, ett väl så lovvärt initiativ nu då vi råkar ha snö. Alla deltagare belönades, så som det ska vara, och glädjen hade varit stor bland de unga har jag förstått.

Vintern 1898 hade vi också snö här, och i tidningen Hangö kunde man den 27 februari läsa följande lilla annons:

Allmän Skidtäflan.

Alla raska pojkar i Hangö, intill 16 års ålder, uppmanas att deltaga i en allmän Skidtäflan, som i händelse af lämplig väderlek, kommer att anställas under andra veckan af inst. mars månad, hvarom närmare framdeles kungöres.

Täflan kommer att innefatta backåkning utan stafvar, samt längdlöpning, för gossar under 13 år på omkring 2 kilometers bana, samt för de äldre på omkring 4 kilom.

Vid långlöpningen få stafvar användas.

Skidorna böra vara minst 2 meter långa.

Många pris kommer att utdelas.

Jag tycker speciellt om det där med att man får använda stavar då man knuffar sig fram på minst två meter långa skidor.

Stadens fastigheter

Stadsstyrelsen sammanträder igen i måndag, på agendan hittar man i vanlig ordning både det ena och det andra intressanta. Bland en av långkörarna i staden har vi försäljningen av stadens fastigheter.

Tekniska och miljöverket och stadens centralförvaltning har gemensamt utarbetat en lista över fastigheter, vars kommande användning "det är all anledning att diskutera", sägs det. Listan går nu att se på stadens hemsidor i måndagens fördragningslista, de som är intresserade ska passa på att ta sig en titt på den, för den försvinner nog med tiden därifrån.

Casino, maj 2010

Listan innehåller 24 objekt av olika storlek, värde och användningsområde, men det som väcker min nyfikenhet är naturligtvis hur Casino är värderat i stadens ögon.

I krassa siffror så är genomsnittskostnaderna på årsbasis, för staden, 66.500 € för att få stället att vara någorlunda funktionsdughligt, medan inkomsterna är beräknade till 8.400 €. Nej, jag tappade inga siffror på vägen.

Men läget är inte fullt så illa, från och med i år får staden en hyra på 30.000 € per år, det har ju varit hyresfritt de senaste... 50 åren eller så har det verkat, och så ska den nuvarande hyresgästen reparera rucklet för 200.000 €.

Inte för att det gör saken så mycket bättre. För någondera part.

Stadens understöd 2011

Det är igen dags för föreningarna i staden att hitta på bra grunder för sina understödsanspråk. På stadens hemsidor berättas det nu att ansökningar får lämas in i för följande orsaker:

- Understöd för idrottsverksamhet, specialidrottsverksamhet och ungdomsverksamhet.
- Verksamhetsunderstöd för registrerade föreningar inom kulturverksamhet.
- Understöd för verksamhet som främjar miljöskydd.
- Specialunderstöd av stadsstyrelsen till föreningar, vilka inte får understöd på ovan nämnda grunder.

Vilka möjligheter föreningarna har att få några pengar i dagens trängda läge ids jag inte desto mera kommentera, men utan att lämna in sin ansökan blir man garanterat utan.

Ansökningsblanketter och närmare information går att hitta på stadens kanslier samt stadens hemsidor. Ansökningarna ska vara inlämnade senast den 31 mars, så hopi hopi!

Svenska Pressens Dag

Nu i dessa kyliga tider, som för övrigt bådar gott inför sommaren om man ska tro att vi får en någorlunda genomsnittstemperatur, kan det vara roligt med festligheter. I tidningen Hangö-Bladet, från den 24 februari 1910,  hittade jag ett omnämnande om en festivitet som totalt glömts bort, tror jag. Åtminstone har jag aldrig tidigare hört talas om en sådan dag som Svenska Pressens Dag. Och här menas det den finlandssvenka pressen, inte den rikssvenska.


Tanken med det här var, om jag förstått saken rätt, att skramla in medel för att hålla våra tidningar vid liv, och främja dess möjligheter till ett så fritt nyhetsutbud som möjligt. Kanske det vore någonting att ta upp på nytt? För visst är ju den finlandssvenska pressen värd att hyllas för det goda arbete de gör!?


Den 5 mars, svenska pressens dag, står för dörren. I hufvudstaden och i de flesta andra städer, där det finns svenskspråkiga tidningar, arrangeras till denna dag stora festligheter. Här hos oss har tillsvidare ingenting hörts af, beroende dels på den omständigheten, att vi ha en hel mängd nöjen framför oss, dels måhända därpå att - nå ja - att vår publik är så pass liten, att en soaré knappt nog skulle gifva någon afsevärd behållning. Desto mer böra vi därför vinnlägga oss om att på allt sätt bidraga till det ekonomiska utbytet af lotteriet och soarén i hufvudstaden. Och om vi därmed tillika bringa oss själfva nytta så är ju redan mycket vunnet. Affärsmännen t. ex. borde ej låta ett enastående tillfälle till verksam annonsering gå sig ur händerna. Ett sådant tillfälle erbjudes i den på pressens dag utkommande festpublikationen "Lucifer" som i tusentals exemplar spridas landet rundt. Äfven vinster till tombolan torde vara att påräkna från vår ort. Dylika emottagas på vårt kontor. Glöm ej svenska pressens dag, den 5 mars!


Hvem vet förresten, kanske får vi ännu en hejdundrande pressens fest till stånd här i Hangö?

Och det ramlade in donationer! Aktier, kontanter och varor i långa banor.

Men enligt den nya tiggerilagen är det ju bara blivande riksdagsledamöter som får tigga.

Långtidsparkering

Nyhetsutbudet de senaste dagarna har på ett sätt som påminner om mitt bristfälligt skötts av YLE västnyland och på ett föredömligt sätt av tidningen Västra Nyland. I synnerhet tyckte jag om artikeln om att Forcit täljer guld på VN.

Ja, rubriken gick ungefär så, men artikeln handlade om att Forcit säljer sprängämnen till ett företag som ska börja bryta guldmalm någonstans utanför Brahestad. Goda nyheter för Forcit, således. Jag tror den ännu går att läsa på VN's webtidning.

Till min stora glädje upptäckte jag att man får tid för tankar man länge glömt då man sitter där utan internet. Och man får tid att röra sig mera "på stan". Associationerna flödar fritt i och med så gott som varje synintryck man tar emot. Så även då jag såg den långtidsparkerade katamaranen i Östra hamnen.

I september i fjol uppmanades tekniska och miljöverket att utreda ibruktagandet av parkeringsmätare i staden, har det måntro blivit resultat av det redan? Man kunde kanske tänka sig att placera en av dessa mätare på prov vid ifrågavarande båt...

Brottsmisstänkt

Min internet-operatör fick för sig att någon av datorerna i vårt husbolag används för olagligheter, så de stängde av linjen till hela huset.

Utan något som helst meddelande om saken.

Som tur är bor vår IT-expert i huset bredvid, så nu är vi tillbaka online. Ett stort tack till honom.

Men fortfarande vet jag inte vem som är den misstänkte terroristen, om det är min maskin eller någon annan.

Kanske det klarnar när anti-terroriststyrkorna sparkar in dörren.

Eller då det dimper ner en besynnerlig räkning i postlådan.

Regattabygget framskrider

Joakim Lindström var ute och vandrade i det vackra vädret för en tid sedan och passade på att ta några färska bilder på hur arbetet med den nya delen av Regatta framskrider.

Tack, tack! Jag undrar i mitt stilla sinne hurudana nerver man ska vara funtad med för att stå högst upp på ställningen på den mittersta bilden. Det är nämligen litet förbaskat högt uppe, det!

Nya begravningsplatsens kapell

Begravning.

De flesta av oss har någon gång varit tvungen att bevista ett sådant tillfälle, i går hade jag den otvivelaktiga äran att säga tack och hej åt ännu en medmänniska.

På en gnistrande vacker vinterdag besökte jag för första gången på otaliga år kapellet på gravgården.

Medan jag satt där och stirrade tomt, så som man gör i kyrkor och kapell på sådana här tillställningar, slog det mig hur andefattigt begravningskapellet på den så kallade Nya begravningsplatsen egentligen är. Ja, begravningskapellet, för det används inte till annat.

Kapellet uppfördes första gången redan 1906, men det totalförstördes under kriget och återuppfördes så sent som 1974 under den värsta minimalistiska perioden i finsk arkitektur.

I den utformning det nu har så kunde man lika gärna låtit bli.

Dragit och kallt.

H.F.B.K.'s fana

Genom åren som gått har jag skrivit rätt mycket om Hangö Frivilliga Brankdkår i gamla tider, inte för att jag själv hör eller någonsin hört till nämnda organisation, utan för att jag tycker hela fenomenet med en frivillig brandorganisation är intressant.

Nu senast hade jag en liten notis om hur föreningens fana brann upp, och med anledning av detta hade Bengt Wikström vänligheten att sända mig en bild på fanan i fråga.

Stilig fana, måste jag säga! Runt någonting som grundar sig på det gamla stadsvapnet har man på ett gyllene botten i stället för fartyget och lokomotivet arrangerat någon sorts valfisk(?) som ser smått skrämmande ut.

Det lönar sig att ta en titt på bilden i större format.

Sommararbete

Det börjar vara hög tid för de vintertid hårt studerande ungdomarna att söka sig ett arbete över sommaren. Ett somardon, som vi säger här i stan, är ett av de bästa sätten för yngre folk att få erfarenhet samt arbetspraktik, förtjäna fickpengar och för många är det en ren nödvändighet för att klara vinterns studier.

Hangö stad ska i sommar anställa kring 25 ungdomar under 25 år till olika uppgifter inom stadens enheter. Ansökningarna till de sommarjobben finns att hämta från ungdomsbyrån, barn- och ungdomscentret Hyllis samt på stadens hemsidor.

Matbutikerna behöver, i stort sett varenda en av dem, sommarvikarier och många av de övriga affärerna anställer extra folk över sommarsäsongen.

Av fabrikerna vet jag att åtminstone Forcit söker sommarvikarier, platsansökan går att göra på deras hemsidor.

Andra platser det brukar löna sig att fråga på är restaurangerna, många av dem behöver dessutom inhoppare - d.v.s. sådana som helst bara arbetar någon dag i veckan. Ett utmärkt alternativ för sådana som gärna vill hålla en aning ledigt under sommaren. Tyvärr är det ju ofta mest veckoslutsarbete på dessa platser, men det är konstigt nog mindre viktigt sommartid.

Men jag tror nog att det fortfarande är lättast att få ett arbete över sommaren genom de äldres kontakter, så som det alltid varit.

Nordic Battlegroup på besök

Den som råkar ut för stridsmunderade soldater i Hangö i dag behöver inte känna sig skräckslagen. Det är inte frågan om en ny invasion. Däremot är det EU:s snabbinsatsstyrka Nordic Battlegroup, NBG, som i dag och i morgon rör sig i staden för att öva sina färdigheter i krishantering.

Här kunde det komma ett passande skämt om krishantering i Hangö, men det börjar redan verka som upprepning på upprepning. Ni kan säkert tänka ut ett sådant på egen hand.

Huvuduppgiften för Nordic Battlegroup är att, på uppdrag av EU, stå i beredskap för att med kort varsel kunna vara på plats som en första militär åtgärd i ett katastrof- eller konfliktsområde.

Finlands andel av snabbinsatsstyrkorna är 200 man, vara nu ungefår 170 soldater och 15 pansarfordon deltar i övningen i Hangö.

Förhoppningsvis lyckas jag få några bilder på soldaterna längs med dagen.

Ödets ironi - ironiskt öde

I tidningen Wasabladet kan man tisdagen den 15 februari 1898 läsa följande lilla notis:

- Uppbrunnen brandkårsfana. Wid ett eldswådstillbud i lördagsafton förstördes Hangö friwilliga brandkårs fana, som förwarades i det rum där elden uppstod. Fanan, som war försäkrad i Pohjola för 800 mk, wärderas i sitt nuwarande skick till 25 mk.

Jag vet, jag vet. Det där var väl inte så roligt.

Inte heller tycker jag att det är roligt att man allt hårdare går åt de frivilliga brandkårernas möjligheter att verka. Det ser nästan ut som om man vill få dem alla att upphöra helt med sin verksamhet. Samtidigt som man på radio, senast i dagens morgonsändning på Vega, beklagar sig över att det inte finns tillräckligt många som vill bli "detildsbrandman" för räddningsverket.

Utbildningen till att bli en sådan ordnas av Finlands svenska brand- och räddningsförbund. Enligt inslaget på radio ska det inom kort göras ett nytt försök att få tillräckligt med intresserade.

Uppsnyggning av Salutorget

"Förbättrandet och utvecklandet av salutorgets miljö har diskuterats i många år. Tankar och idéer har utvärderats och åsikter presenterats men något konkret har inte åstadkommits", läser jag till min oförställda förvåning på tekniska nämndens föredragningslista.

Nog kan man kanske delvis hålla med om att vi Hangöbor många gånger är bättre på att snarvla än vi är på att omsätta snarvlet i konkreta handlingar, men att det så här måste konstateras riktigt i tekniska nämnden hade jag nog inte i första taget väntat mig.

Och om jag inte helt missminner mig, vilket inte i och för sig skulle vara första gången, kom det nya stenkanter och blomplanteringar kring torget i fjol, så någonting händer det väl?

Nu på det inkommande mötet ska planläggningsarkitekten Heli Vauhkonen presentera planerna på hur torget i framtiden ska se ut. Tanken är att mindre arbeten ska utföras nu längs våren, medan de större får vänta till hösten.

Och nog ser det bra ut, men den byggnad som är inritad som "Saluhall" förstår jag mig inte riktigt på. Är det inte ett gammalt träskjul som står där nu?

Konsten att rekrytera

Kommunen är en attraktiv arbetsplats, ska vi nu bli inbillade, trots alla inbesparingar och permitteringar.

Sedan januari i fjol har staden haft en representant på utbildning för att lära sig hur man rekryterar folk till de uppgifter staden har att erbjuda. Det är Finlands Näringsliv EK som ordnat kursen, eller seminarerna kalla det vad ni vill, som går under det inspirerande samlingsnamnet ”Individualism och rekrytering – kommunen som attraktiv arbetsplats”, där även deltagare från Närpes, Mariehamn och Lovisa velat lära sig denna viktiga kunskap.

Som utbildare, eller föreläsare, har man haft experter från CLC Coaching, Finlands Kommunförbund, Flinders University och Maastricht University. Experterna har förutom diverse professorer bestått av personer med spännande titlar som Chief Inspirational Officer, Chief Sense Maker och Learning Process Designer.

Projektet avslutas i slutet på juni och då kan vi säkert se fram emot helt nya vindar inom personalpolitiken i vår stad, i synnerhet får vi med säkerhet en helt ny syn på hur det går till då vi rekryterar nya direktörer.

Det vore intressant att veta vad en Chief Sense Maker gör.

Riktigt bara skvaller med en släng av ironiska undertoner

Tidningen Iltasanomat berättar i sitt nummer av den 11 denna månad att någon i redaktionen sett på TV. Programmet denna någon sett på var det diskussionsprogram Hjallis, ni vet han som medierna anser att Hangöborna anser att ska rädda staden, håller på MTV3.

I programmet hade han, enligt tidningen, uttalat sig med avundsjuka över det att miljöminister Paula Lehtomäki har en privatchaufför, för en sådan vill han också ha, nu då han själv har körkortet på hyllan på grund av för många gånger idkad fortkörning.

Ett sådant uttalande kan ju inte gå förbi utan att kvällstidningen reagerar, varför de ringer upp Harkimo och frågar en massa strunt. Bland diverse dabbiga frågor, som inte skulle intressera någon i hela världen om det inte var frågan om just Hjallis, och undanglidande svar i vanlig Harkimo-stil framkommer det i alla fall att minst en av gångerna han fastnat är "i Hangö".

Nu undrar jag; Var han på väg hit eller härifrån?

Var han på väg hit må han vara förlåten, för han är ju i så fall på ett räddningsuppdrag och då får man köra fort. Var han på väg härifrån så kan man inte heller hålla det faktum att han hade bråttom emot honom.

Hur som helst, han har nog råd att låta någon annan kuska på honom några veckor.

Hangö stad 133 - och 137 - år!

Hangö stad är som alla borde veta grundlagd 1874. Men först i början på år 1878 orkade någon lyfta en fjäderlätt penna och dra namnteckningen under fundationsbrevet. Därav firar vi två födelsedagar i Hangö, en den 10 januari och en den 12 februari.

Den 12 februari 1903 firade Hangö stad, med pompa och ståt, 25 år från det att fundationsbrevet undertecknades. Den unga stadens fäder var med rätta stolta över den snabba utvecklingen på orten.

Dagen uppmärksammades stort i den nationella pressen, så som sig bör, och på orten hölls det tal och middagar i långa banor. Diverse drycker förekom också, kan man läsa mellan raderna i referaten från festligheterna.

Till den nationella pressen hörde som bekant på den tiden även tidningar som utkom i Ryssland, Ryssland var ju en del av Finland då, men då jag hör till de generationer som inte haft förmånen att få lära sig språket återger jag här vad som skrevs i tidningen Hufvudstadsbladet - den 12.2.1903 - det är lättare så:

Hangö stad 25 år gammal.


I dag ha tjugufem år förflutit, sedan Hangö stads fundationsbref utfärdades, och staden kan nu således fira kvartssekelsjubileum. I ett stadssamhälles historia är denna tidsrymd visserligen försvinnande kort, men den betydelse Hangö såsom vår främsta vinterhamn erhållit betingar att denna festdag för staden jämväl uppmärksammas i öfriga delar af landet.


Hangö hamn var redan känd under medeltiden, då densamma var en ofta anlitad stationsort för sjöfarande, hvilka färdades från Stockholm österut. Sin betydelse såsom en tätt invid den stora segelleden belägen, utmärkt ankarplats bibehöll Hangö ännu långt in på senaste århundrade. Emellertid var det först efter det tanken på upprätthållandet af en regelbunden vintersjöfart väckts och i samband härmed planen på dragandet af en järnvägslinje till orten vunnit allmännare omfattning, som Hangö i högre grad begynte draga uppmärksamheten till sig. Hangö – Hyvinge järnväg, ursprungligen afsedd att förmedla en påräknad stor transitotrafik, invigdes i okt. 1873, och sedan banan, som ej motsvarat dessa förhoppningar, inköpts för statsverkets räkning, bildades ett bolag för upprätthållande af regelbunden kommunikation mellan Hangö och Stockholm året om. Sedan ångaren Express byggts och vidtagit med sina turer samt vintern 1877 – 1878 lyckats uppehålla regelbunden trafik – något som dittils ansetts möta på oöfvervinneliga svårigheter – var Hangö hamns betydelse för vårt lands ekonomiska utveckling fastslagen.


Redan i jan. 1874 hade senaten utfärdat kungörelse om anläggande af en sjö- och stapelstad å det s. k. Hangölandet och den 12 febr. 1878 utfärdades, såsom antydt, privilegiibrefvet. Den utveckling Hangö stad sedan dess genomgått saknar sitt motstycke i vårt land. Dess invånarantal har sålunda från 480 vid grundläggningstiden stigit till 5,500, dess sedan 1879 existerande badanstalt är en af de mest frekventerade i landet och särskilda betydande industriella företag bidraga till ortens uppblomstring. Sin största betydelse har Hangö dock naturligtvis såsom landets bästa och mest anlitade vinterhamn. Här är bl. a. Vår betydande smörexport numera till hufvudsak koncentrerad.


Det är därför med berättigad tillfredsställelse som Hangö stad nu kan se tillbaka på de första 25 åren af sin utveckling, och i medvetandet om sin stora betydelse för hela vårt land kan staden med de bästa förhoppningar om fortsatt uppblomstring och framåtgående jämväl blicka mot framtiden.

Yrsel i snöyran

Ojoj, vad det är skönt att vara inomhus i ett väder som detta! Stormen viner i knutarna och om man räknar om temperaturen enligt vind och kyla blir det verkligen kallt där ute.

Svårt är det i alla fall att skylla på vädret då jag yrar och ingenting förstår, kanske det är en begynnande ålderdom med vidhängande nedbrytning av diverse cellstrukturer som gör sitt.

Jag läser nämligen i stadsstyrelsens protokoll från sitt senaste möte att det inom bespisningen är aktuellt att byta en slutkörd serviceleasingbil till en ny.

Men var det inte posten som skulle dela ut maten?

I samma protokoll, samma paragraf, läser jag att det egentliga ärendet inte var ett gammalt fordon, utan vår stadskamrer Kuittinens förslag att staden ska gå med i KL-Kuntahankintas ramavtal för fordonsservice inom offentlig förvaltning. Då KL-Kuntahankinta kan erbjuda ett serviceleasing paraplyavtal som redan har konkurrensutsatts, vore det för Hangö stads del ändamålsenligt att ansluta sig till avtalet, sägs det.

Och det är väl bra, alltid sparar det litet onödig pappersarbete då man inte varje gång man behöver ett fordon måste konkurrensutsätta införskaffningen.

Vad de nu sen används till. Fordonen.

Teaterbesök

Jag har på stan hört kommentarer om de teaterresor som kulturbyrån ordnar nu på våren, "Vaimoni on toista maata" som framförs av Helsingfors Stadsteater i Lilla Teatern och musikalen "Wicked" i Helsingfors Stadsteater. Den tidigare nämnda föreställningen visades för övrigt i Folkparken här om sommaren och var mycket uppskattad.

Folk är förargade över att det inte ordnas någon resa till en föreställning på svenska, och det kan kanske vara berättigat. Eventuellt blir det bättring på den fronten?

Hur som helst så är vi ett spektakelälskande folk som bebor finlands sydligaste udde. På båda och alla andra språk. Till mångas stora förvåning, kanske.

Tidningen Hangö berättar den 10.2.1910 om hur kultur spränger språkbarriärerna:

Finsk teater i Hangö.


Det är ju rätt förvånansvärt att en finsk teatergrupp gästar vårt svenska Hangö, där ju svenska trupper icke kunnat räkna på fullbesatt salong. Truppen är Suomalainen Teatteriseurue under ledning av K. Kari. Föreställningarna givas i Finska Arbetareföreningens hus.


Första uppträdandet blir om fredag, då "Charleys tante" gives. Vi äro tvungna att erkäna, att vi icke i någon tidning fått tag i någon rencension om denna teatertrupps återgivande av stycket. Pjesen är emellertid en komedi, av det trevligaste slaget. Vi tillönska teatersällskapet ett fullt hus.

Bokdonation till skolorna

Karis Telefon har gjort en bokdonation till skolorna i Hangö, läser jag på Bildningsnämndens senaste föredragningslista.

Karis Telefon och det nationella Finnet är bekymrade över både föräldrar och barns okunskap då det gäller internet och användandet av detsamma. Det vill man nu råda bot på på detta sätt.

Tema för projektet är "Barnen och nätet - Tillsammans - inte ensam" och poängterar nödvändigheten med att barnen inte ska lämnas ensamma för att bekanta sig med internet.

Själva boken "Hoppjerker", som är en äventyrsroman, har skrivits av den prisbelönte översättaren till de finska Harry Potter-böckerna, Jaana Kapari-Jatta. Den svenska översättningen är gjord av den lika välkända författaren Daniel Katz.

Min första reaktion på det här var mycket blandad. Det är bra med donationer, i synnerhet sådana här, men ska det nu smyga in smygreklam i våra skolor? På den punkten blir jag snabbt lugnad då jag slår upp Finnets bok "Hipsikka" på nätet - helt oövervakat.

Boken är gjord helt utan logon eller andra reklam. Ett alldeles fantastiskt bra initiativ, tycker jag.

Ovanligt vanligt med sällsynt

Jag läser på YLE Västnyland att det igen dykt upp någonting som inte finns nästan någon annanstans än i Hangö. Denna gång är det frågan om en blomma, den ytterst utrotningshotade havssumpstjärnblomman, som är så sällsynt att det inte ens med hjälp av det alltid så tillförlitliga Google går att hitta en bild på den.

Det är rent fenomenalt hur underbart vidlyftigt naturen har försett oss här på udden med dylika rariteter. För två år sedan kunde vi läsa om den akut hotade sodaörten och den sällsynta strandkålen som endast trivdes i Furuvik och insekter och andra kryp av alla de mest sällsynta slag hör vi om titt som tätt.

Jag tycker att det börjar vara hög tid att ta reda på vad det egentligen är som gör att alla dessa utrotningshotade livsformer trivs så bra här. Kanske det vore någonting för den övriga världen att ta efter?

Utvidgningen av Västra hamnen

Planerna på en utvidgning av hamnen har redan en längre tid varit aktuell och det finns väl knappast någon som förnekar det faktum att om den ska överleva behöver den både utvecklas och förstoras. Tanken är att hamnen utvidgas mot söder, det vill säga havet. Utmärkt som område SE på kartan till vänster.

Sito Oy har nu gjort upp en planbeskrivning som i sin helhet går att se på stadens hemsidor HÄR.

Det stora problemet med själva utvidgningen, har jag trott, är skyddsbemärkningarna på den gamla byggnation som nu finns på området; Smörmagasinet, Engelska magasinet och Vågbrytaren. Men det visar sig att det inte är några som helst problem med den saken.

Att Engelska magasinet, byggt mellan 1918-1923, kommer att rivas stod klart redan i årsskiftet 2009-2010 då hamnen konstaterade att man inte har råd att restaurera och underhålla den gamla byggnaden och begärde att skyddsmärkningen upphävs. Naturligtvis var syftet med det att kunna riva hela rasket.

Vågbrytaren, uppförd från1873 framåt i olika omgångar, föreslås flyttas. Vilket man ju har viss erfarenhet av från tidigare, så där torde inga problem föreligga.

Smörmagasinet, uppfört 1907-1909, däremot ska varken rivas eller flyttas, utan det ska stå där det är. Det vill säga mitt inne i det som i framtiden kommer att vara hårdbevakat hamnområde. Att smörmagasinet hör till Hangö nationella stadspark har väl ingen betydelse i det här sammanhanget.

På planområdet finns dessutom åtminstone två fornlämningar under vatten, vraken vid Fiskhamnen (Trålis?) och Drottningberg, men de hinner man säkert inventera innan planerna förverkligas.

Det som däremot förvånar mig storligen är de trafikarrangemang som man drar till med. Hänvisande till den trafikutredning som gjordes 2008 säger man att; Tvärgatorna till Korsmansgatan bör stängas.

Det kommer att leda till rusningstrafik på Appelgrensvägen det.

Men då slipper man förstås stänga av dem varje år till Regatta och midsommar. Inbesparingar!

Vi bor på en soptipp

Det är allmänt känt att vårt lands befolkning i gamla tider inte hade tillgång till ett välfungerande sopsorteringsbolag som Rosk'n'Roll. Inte heller hade de en stor byråkratisk maskin som rusade kring i panik varje gång någon uttråkad tjänsteman i Bryssel hittade på ett nytt direktiv.

Däremot led de ganska ofta av kolera och svåra magsjukor, drickvattnet var med jämna mellanrum av så dålig kvalitet att det måste kokas innan man kunde använda det o. s. v.

För att råda bot på de värsta problemen försökte man, efterhand som de bestämmande blev mera upplysta, flytta soptipparna utanför själva stadskärnan. Sålunda kan man i tidningen Hangö den 8 februari 1908 bl.a. läsa följande lilla meddelande från de bestämmande:

Kungörelse.


Allmänheten till kännedom meddelas: att, sedan numera en ny allmän afstjälpningsplats å Backa hemmans mark blifvit till begagnande upplåten, all afstjälpning å stadens gamla afstjälpningsplatser afstjälpningsplatser invid vägen till Hangöby och Sågvexeln likasom ock å andra ställen, så vidt ej här nedan annorledes säges, hädanefter är vid laga ansvar förbjuden;
att dessutom ren snö får afstjälpas vid Lilla Kolaviken och å stranden bakom tullmagasinet i Östra hamnen samt äfven oren snö å sistnämnda plats;
att sten och grus samt andra fyllnadsämnen få uppläggas å platser, som af stadsekonomen i hvarje särskildt fall; samt att sand fortfarande får tagas från stadens almänna sandtag och sten från det s.k. Ömanska bärget vid Spökskogen.


Hangö rådhus, den 6 februari 1908.


På magistratens vägnar:
Harald Carstens.
t. f.


Någon som vet var det funnits en "Spökskog"?

Strategiskt näringsprogram

I enlighet med Hangö 2020-strategin som utarbetades av staden i höstas, den som ska användas som underlag för stadens utvecklingsåtgärder fram till år 2020, ska det beredas ett näringsprogram för staden.

Avsikten med näringsprogrammet är att presentera "de centrala principerna och målsättningarna samt konkreta åtgärder inom en nära framtid för att förbättra näringslivets verksamhetsförutsättningar och principerna för samarbete mellan företagen i staden."

M.a.o. hur sjutton vi ska göra för att få mera kunder, helst med större köpkraft, till våra affärer i staden och vad staden kan göra för att hjälpa till. Utan kostnader, naturligtvis, för pengar finns det inte.

Nu är arbetet då så pass långt på väg, att det på stadsstyrelsens möte i kväll ska utses en arbetsgrupp som ska dryfta dessa "centrala principer och målsättningar". Om inte ärendet bordläggs.

I den gruppen föreslås det ingå ett antal (1-3) förtroendevalda, två tjänstemän, två representanter var från Hangö Industriförening och Hangö företagare rf samt en representant för Oy Hansea DC Ab.

De centrala principerna och målsättningarna är det väl rätt onödigt för gruppen att desto mera diskutera, de torde väl stå rätt klara för alla, men vad arbetsgruppen ska komma med för förslag på konkreta åtgärder ska bli spännande att se.

Förhoppningsvis blir det någonting vettigt denna gång.

Född på vägen

Allt fler föderskor hinner inte fram, berättar Hufvudstadsbladet i dag. Det är Institutet för hälsa och välfärd som gjort en undersökning som visar att drygt 60 barn föds innan mamman hinner anlända till förlossningssjukhuset.

Man förvånar sig över att antalet ökat i södra Finland men minskat en aning i norra och östra Finland. En av orsakerna anses kunna vara att så många förlossningsenheter lagts ner i södra Finland.

Aj fan?

På tidningen Helsingin Sanomat uttalar sig institutets professor Elina Hemminki ungefär som följer: "Enligt vår undersökning är det i Nyland lika säkert att föda på universitetssjukhuset som på de mindre enheterna".

Hur säkert det är att föda i taxin då man är på halva vägen till sjukhuset säger hon däremot ingenting om.

Runebergsdagen

Jaha, ja, då var det Runeberg igen. I år är jag en aning klokare än i fjol, kanske, åtminstone hade jag vett att se efter vad jag skrivit under tidigare år innan jag började skriva dagens inlägg. Det kan vara en aning svårt att variera sig i och med alla dessa årligen återkommande festligheter, tacka vet jag skottdagen.

I dag firas således nationalskalden J. L. Runeberg, visserligen inte lika ivrigt som ännu för hundra år sedan med illumination och andra festligheter, men ändå något litet här och där. Främst då med sång. Hangö manskör uppträder i kväll på Brankkis, kanske de gör det i tecken av Runeberg?

Ångfartyget Express II, känd från tiderna före 1900 då den trafikerade linjen Hangö - Stockholm, ritades för övrigt av sonen till Johan Ludvig, ingeniören Robert Runeberg (1846-1919), bilden till vänster.

Se där! Ingenting är omöjligt, alla vägar - även de vingliga - leder till en Hangöanknytning.

Vår stads museum håller förresten en utställning senare i vår med maritima målningar av TH Norling, där bland annat en målning av Express ska ingå.

Indragning av lärartjänst

Japp, så gick det då igen som väntat. Bildningsnämndens svenskspråkiga sektion bestämde sig för att i åtgärdsprogramets namn spara in en lärartjänst i lågstadieskolan i Hangöby.

Eller egentligen dras ju inte tjänsten in, den flyttas till Centralskolan. I centralskolan däremot dras det in en lärartjänst, vilket kan tyckas konstigt med tanke på att man försöker få elevantalet att öka genom att stänga alla andra skolor.

Dessutom visar elevprognosen vid Hangöby skola en tendens till uppgående, men det är väl ingenting som har någon egentlig betydelse, för instruktionerna från fullmäktige är helt entydiga: Spara!

Här är det igen lätt att halka in i en redan ältad polemik gällande småskolornas vara eller icke vara, så jag vill påminna er alla:

Oliktänkande bland skribenter

Olika skribenter kan ofta ha en olika syn på saker och ting, fastän man tyvärr inte så ofta längre ser resultatet av detta i det likartade sätt att bevaka nyheter som medierna sysslar med nuförtiden.

Tidningen Hangö får det att låta som om de, den 3 februari 1910, skryter med den visafton som ordnades dagen innan på Societetshuset, fastän där nog kan läsas kritik mellan raderna. Den lokala konkurrenten Hangö-bladet tycker inte heller så överhövan väldigt mycket om föreställningen och säger det rent ut, vilket framgår av följande lilla text - skriven av signaturen "Beppo" - samma dag, det vill säga den 3 februari 1910:

Visafton har Societetshuset kallat, hvad det som bäst visar om aftnarna. Men, ta port sylten! Inte är det visafton alls, utan en vanlig sprattel-varieté.


Egentligen skulle de uppträdande vara fem, men de ha reducerats till tre, af dem en neger, som rättvist kan värderas till en half. Han skulle sjunga, men sjöng inte. Han skulle dansa, men dansade inte. Han skulle göra trollkonster - hurudana trollkonster? Mot fonden af hans omöjlighet gjorde sig de två misserna riktigt bra. Den ena sjöng visor till eget ackompanjemang och sjöng dem så man gärna hörde på. Den andra dansade och visade vighet. Publiken applåderade misserna.

Reklamfilm i Hangö

En av teleoperatörerna i vårt land planerar göra en reklamfilm i Hangö.

Intresserade Hangöbor i åldern 20 till 60 bör i dag söka sig till Villa Maija mellan klockan 13 och 20 då den blivande reklamfilmens fotograf Ida Vauhkonen är på plats för att ta provbilder på er.

Vauhkonen tar en snabb bild av de intresserade och väljer på grundval av dessa bilder ett antal personer som får delta som statister i den kommande reklamsnutten.

Det kan ju förstås vara början till världsberömmelse - åtminstone i Finland - för någon, sådant har setts förr.

Missnöjda arbetare

Nu får det nog räcka till med semester för den här vintern. Det riktigt kliar i fingrarna av brist på slitage mot tangentbordet.

Forcit, det vi alla förr kallade "Dynamiten", köper tillbaka det område som den tidigare dispersionsfabriken Finndisp låg på för att där starta tillverkning av en ny produkt.

Sprängämnestillverkaren Forcit sålde som bekant gamla Finndisp till det amerikanska bolaget Rohm and Haas i april 2008. Ett år senare köptes hela Rohm and Haas av Dow Coating Materials för att lägga ner produktionen.

I går läste jag på svenska YLE att personalen på Forcit är missnöjd. Orsakerna till missnöjet blir jag inte riktigt klar över, men läget kallas i texten inflammerat. Mot inflammationer hjälper det med medicinering och betald vila, vilket de missnöjda arbetstagarna har rätt till.

Rätt har däremot inte personalen på Ruukki i Lappvik, som anser att företagsledningen är tyranniserande övervakare då de förbjuder tobaksrökning på arbetstid. Lagen ger nog företaget rätt i denna sak, det har vi under senaste år sett från så många olika håll i landet.

Men som själv varande rökare av stora mått förstår jag arbetarna på Ruukki, jag tycker inte heller om dessa nya lagar som hittas på för att göra livet surt för oss rökare. Diskriminering är vad det är.