Efter att ha löst biljett drack jag en kopp kaffe och åt en laxsmörgås, brödet var billigt kaffet inte. Som bordssällskap hittade jag en gammal bekant, vilket alltid är trevligt, som satt och pinade i sig någonting soppliknande. Lär ha varit väldigt kryddstarkt.
På det hela taget verkade det på mässan vimla av idel bekanta ansikten, men det är väl så det blir i en småstad, och de flesta såg någorlunda välmående ut. Ett av de mera okända ansikten jag råkade ut för var en av orsakerna till att jag alls var där, musikern från Sierra Leone, som trummade fram musikaliska rytmer från Afrika. Föreställde det visst, tror jag. Han som spelar ser för övrigt bekant ut, på något sätt.
Och så minglade jag mig fram bland besökare och utställare. Beundrade bland annat en dam som fick fötterna tvättade. Inte vet jag riktigt vad de höll på med, men hon såg ut att må bra av det.
Så uppträdde den välbekante Riikka, med sång, behjälpt av musiker på diverse instrument som gjorde att åtminstone mina öron mådde bra. Om jag inte minns fel gömmer det sig en trummis där någonstans bakom på bilden, de är alltid svåra att fånga på bild de där batteristerna. Jag tog mig i samma veva tid att ta en kort svängom med en dam jag var skyldig en dans. Hon såg ut att må bra av det.
Besökarantalet trodde jag först att var stort, för det var tidvis rent av trångt om utrymmet, men vid en närmare titt kom jag fram till att majoriteten bestod av utställare och andra fribiljettspersoner. Synd, för alla tillställningar vi har i staden är väl värda ett besök och en inträdesbiljett. Man mår på riktigt bra av sådant, i synnerhet sådant här som är i välgörande syfte.
Jag undrar ändå om det var någon annan än jag som betalade inträde?
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar