Mörkt

Så var då årets första mörkläggning överstånden. Nog måste jag säga att det kändes bra underligt då mitt vanliga riktmärke för att hitta hem, den alltid lysande månen i vattentornet, slocknade.

Kyrkan besökte jag, lyssnade till vackra toner skrivna av Bach, Beethoven och Schubert, tolkade av trion Rantala, Myyrä och Saarikoski. I stämningsfull belysning från stearinljus.

Det hela var så vackert och fint att min kameralins blev för tårögd för att ta bilder.

Sedan halkade jag i mörkret ner till Frihetsmonumentet för att få mig en värmande korv, vilket lyckades riktigt bra då man hade ordnat med hjälpbelysning i form av brinnande vedträn och mera stearinljus. Scouternas brasa var nog ingenting man behövde brandmäns övervakning till att klara av att ha under kontroll, men visst brann där något litet i den med. Den var så pass i skymundan i mörkret, mitt på stranden, att jag var tvungen att fråga en av åskådarna var den var.

Och så var det naturligtvis någon som kände sig tvungen att fara ut och halka omkring på bergsknallarna i mörkret, med ambulanspersonalens tillkallande som påföljd. Antagligen borde sådant idiotbeteende förbjudas och hindrande staket med varningslampor borde väl placeras ut.

Men vad hjälper nu egentligen förbud mot vanlig mänsklig dumhet?