Ont, det gör ont...

Efter gårdagens gymnastiska övningar, då vi tömde Westergård, är jag så öm i kroppen så det är riktigt sjukt. Typ, liksom, vad heter det.

Det är rent förunderligt hur det kan samlas skräp på hög under årens lopp, mångt och mycket rent roskistavara, men även fin-fina dyrgripar dyker upp. Sådana som ingen hade någon aning om att finns, och nu hittat ett bättre hem än vinden på Westergård.

Å Hangö Svenska Teaterförenings vägnar tackar jag alla besökare av
den loppis vi anordnade, tack vare er hade vi en hel del mindre mängd "saker å grejer" att flytta till Ljungbo.

Tack!