Förljusat

Månen närmast jorden, sägs det. I mina ögon en chimär, men skit i det... Den var lika långt bort som alltid.

Jag kröp längs stränder och skär för att få de här bilderna, kameran gjorde sitt bästa. Så även jag, mitt i natten.

Bilderna är inte så helsikes bra, men inte heller så dåliga. Månen, däremot, är jag mera tjomis med framåt höstkanten. Liksom vädret.

"Synkkää", kommenterade en finskspråkig kamrat, menande att det är så svartvitt. Jag är tvungen att hålla med.

Ni får vänligen skicka in färgranna vårbilder, jag bublicerar dem så gärna!

Oförberett

Stadsfullmäktiges möte den 9.5. är inhiberat, läser jag på stadens hemsidor. Orsaken är att man inte har beredda ärenden för behandling.

Måhända våra politiker och tjänstemän firat vappen.

Nog är det eländigt ställt, då de arbetar så hårt att det på detta sätt behövs en extra vilopaus innan man tar sommarlov. Men å andra sidan är det förstås att räkna som en rätt fin metod att spara in onödiga mötesarvoden, staden föregår med ett gott exempel i dessa inbesparingstider.

Synd om de som väntar på stadsfullmäktigebeslut är det naturligtvis, men kanske man sedan kan vänta sig kloka och rättvisa beslut då stadsfullmäktige återgår till arbetet.

Då de är förberedda.

Det var det, det

Ett av sommarens stora förebud, första maj, var då avklarat. Många är vi väl som känner oss aningen trötta i dag, men likväl ska vi låtsas klara av några dagar vardag innan det är dags för nästa fest.

Veckoslutets stora "happening" i staden var givetvis öppnandet av Regatta. Eller, om man så kan säga, återinvigning. Jag kunde knappt bärga mig, så ivrig var jag att få ett glas rödvin i den nya baren.

Helt klart är, som de flesta av oss säkert förstår, att då man gör någonting totalt nytt kan det inte undvikas vissa små malörer. Men helhetsintrycket jag fick var gott. Jag tror att paret Hurskainen, de som nu bedriver affärsverksamheten i huset, har rätt god koll på vad som ännu ska göras.

Då det gäller hotelldelen, den har jag skrutit med redan tidigare i många omgångar, kan de som behärskar det andra inhemska i morgondagens EteläUusimaa läsa en rätt så välskriven artikel. Där poängteras bland annat en sak jag i mina svammel glömt att nämna; färgval och dekorationer har allt skötts av Taina Hurskainen, den nya kvinnan i huset.

En sak som däremot inte nämns, vilket jag nu vill göra, är att det på väggarna hänger en drös av bilder. Gamla fotografier från hur det var förr, den sorten jag älskar, vackert blandade med nyare bilder. De nyare bilderna är tagna av Peter Lindholm - han hotellbyggaren, ni vet - som enligt de intryck jag får av bilderna lika gärna kunde ha gjort sig en lyckad karriär som fotograf. Om inte om vore.

I övrigt ingenting nytt. Bortsett från att jag på allmänhetens begäran ännu en gång ändrat inställningarna för hur man gör kommentarer. Inte tror jag att det blir bättre så här, men jag gör så som vi brukar göra i Hangö och säger "vi provar väl så här, då".

Valborgsmässoafton

Så var det då återigen dags att dra på sig hednamössan och svira runt likt de gamla vikingarna. I kväll firar vi Valborg. Dags, ännu en gång, att jaga ut onda andar och spöken, troll och häxor.

Att sedan kristendomen, i vanlig ordning, hittade på att införliva ett helgon med traditionen är egentligen bara välkommet. Walpurgis är även hon död sedan hundratals år, så det kan måhända vara upplivande för hennes ande att bli jagad lite nu och då.

Och att den röda rörelsen, fackföreningar och andra socialt ansvariga sammanslutningar sedan hundra år tillbaka tagit Wappen och 1:a maj till sin gör ju saken ännu trevligare.

Nu kan vi alla leka med ballonger och serpentiner, brasor och sprit, oberoende av om vi är arbetare, studerande, religiösa eller hedningar.

Glada Wappen på er, och en trevlig första maj!

Hotell Regatta

Nu, genast, är jag tvungen att be om ursäkt. Det hör inte till mina texter att bruka bli lyrisk. Men det är verkligen svårt att låta bli, då man traskat runt på en inofficiell "husesyn" i det nya Regatta.

Tankarna vandrar bland gamla slottsherrar och japanska shoguner, då jag ser resultatet av renoveringen på Regatta.

Jag har, helt medvetet, låtit det gå en timme eller två innan jag skriver det här - sedan jag såg platsen - men fortfarande är jag imponerad. Redan ordet imponerad är för litet för att täcka den känsla jag får då jag jämför det med det jag sett. I våning efter våning. Det är som att jämföra en gammal rostig Toyota med en splitterny skitfin lyxbil, i jämförelse med hur det var förr.

Jag är inte van med sådant.

Men, känslan som kommer över mig, helt naturligt, gör att jag frågar min guide - Peter Lindholm - vad det kommer att kosta att övernatta på en lyxmesta som den här.

"Petski" berättar, i sin som vanligt normala lugna stil, att det är normala hotellpriser som gäller, 110 ege uppåt. Vilket naturligtvis föranleder mig att göra den naturliga följdfrågan; "Vad kostade det här paradiset, då?". Utan nyfikenhet.... host! .... host!

Innan vi går vidare i den frågan vill jag poängtera en viktig sak; Det blev dyrt, det förstår vi alla. Så dyrt att det kan vara svårt att få tillbaka pengarna under en livstid. Och sedan, i vanlig ordning, glömmer vi den saken för det är så vi gör i Hangö.

 Men det pratas miljoner. Sex sådana för hotelldelen och nio för den nya tillbyggnaden.

Skit i det, det är inte vår sak.

En sak som ständigt, under de år projektet har varit under arbete, ständigt imponerat på mig är tankevärlden det här har skötts i; Ingen skillnad vad som händer, så långt som möjligt ska pengarna hållas i Hangö. Lokala företag gör snickeriarbeten, elarbeten, rör och allt annat som behövs.

Oberoende av kostnad.

1000 poäng.

Samma godartade mentalitet verkar ha smittat av sig till de som numera huserar i gamla Kajutan, från och med i tisdag nya "respabaren"

Vad den egentligen heter, ja det bommade jag. Men kanske vi Hangöbor kan bli vana med denna sorts lyx oxå.



Här kanske jag bör påpeka att det är jag som, utan redigering, tagit bilderna. Så, att, alltså. På riktigt skitsnygga rum.

SÅ ska saker och ting skötas. Fastän budgeten överskrids en aning.
 

Skada

Det ser, gott folk, ut som om jag blir tvungen att ändra inställningarna på hur man får kommentera. Många av er kommer säkert att välkomna den här ändringen, i synnerhet efter senaste dagars vansinnigheter, men många av er blir med säkerhet besvikna.

Hangö Skvaller har varit fritt att kommentera anonymt och det har fungerat rätt bra, det är inte många gånger jag varit tvungen att göra ingrepp bland kommentarerna under årens lopp, men nu ser det tyvärr ut att vara slut med den saken.

Orsakerna till att en enstaka fjant kan skämma ut sig så här totalt, och samtidigt göra så mycket skada, är någonting för sociologer och diverse läkare att fundera på. Vi andra får väl försöka klara oss så gott det går, i vårt ständigt krympande frihetsfält.

Beklagar.

Sömnsvårigheter

Då var Park öppnat för säsongen. Ett stort tack till de av er som hälsade på. Allt gick bra, någorlunda, åtminstone dog ingen inom det området vi ansvarar för.

Men, som det så ofta är då allting känns nytt, är det svårt att varva ner efteråt. Ett bra botemedel brukar vara att läsa tråkiga handlingar som staden skyfflar på oss. Vilket jag även nu provade på, med ett med tanke på det avsedda syftet totalt motsatt resultat.

Men, gott folk, nu behöver jag er hjälp. Ni som är bevandrade inom tjänstemannabyråkratin. För ser ni, jag vill inte alltid ropa om pengatvätt, mygel och/eller vansinnigheter. Men konstigt låter det här:

Hangö stad vill - via en offentlig anbudstävlan - hyra en paketbil för två månader, se annonsen, med motiveringen att anskaffningen överskrider de gränsvärden som är angivna i paragraf 15 gällande offentliga upphandlingar.

Nu har jag för mig, och ingen blir gladare än jag om jag har fel, att det för att kunna hänvisas till ovannämnda paragraf ska vara frågan om en anskaffning på mer än 30.000 euro.

Om man är beredd att betala 30.000 euro för att ha en paketbil under två månaders tid, ja då tror jag att jag ska gå och köpa mig en. För att hyra ut den till staden under två månader.

Men, som sagt, jag hoppas verkligen att det är någonting jag missuppfattat i den där lagen.

Intresserade kan, enligt annonsen, hyra ut sin paketbil till Ralf Toivari. På Hangö stad.

Test på bild; funkar den så kan jag säga att det är Benccu som tagit den. Illustrerar hur "dåligt" med båtar det är i Hangö hamn.

Som en vink åt "sjakki" på YLE ska vi väl säga att det här är nu Västra hamnen i Hangö som det är frågan om. Inte Frihamnen, inte Östra hamnen eller den som ska byggas i Täktom-Tvärminne-Lappvik. Sådana planer - innan Ni överreagerar - ska jag säga att INTE inte existerar, men däremot kunde det med god tur bli en Västnyländsk hamn som kommer på fråga. I Pumpviken.

Ironi kan de varken läsa eller skriva på YLE, vilket de enligt sitt arbetsavtal inte ens får kunna, däremot sägs det ingenting om matematik. Siffror kan vi finlandssvenskar i gemen ganska bra, annars måste vi söka tjänst på YLE, verkar det som. För nog har de senaste dagarnas ändringar på statistiken över våra olika Västnyländska städers fullmäktigeålder sett rent vansinniga ut. I många olika versioner.

Men på YLE lär man numera inte behöva kunna någonting annat än att se vems kommentarer som INTE ska publiceras.

Naturligtvis helt opolitiskt.

Ber att få påpeka, jag arbetade garanterat mera och längre på det här inlägget än vad ylledonarn gjorde med sin statistk.

Jaherregud, nu har utseendet på Blogger ändrat igen. Sedan i går. Om inte min tant doktor varnat mig för den möjliga vådan av att ta stress i onödan kunde jag bli rent förgrymmad.

En annan sak som däremot inte ändrat utseende på länge, enligt YLE Västnyland, är Hangös fullmäktige. Nja, riktigt så säger man inte, man säger på ett rakt sätt att de är till åldern mest erfarna. YLE Västnyland, däremot, har föryngrat sig ordentligt under natten. Även det känns konstigt.

Är det här smittsamt? Finns det en risk för att jag inte känner igen mig själv i morgon bitti? Eller min hustru?

Samtidigt vet jag att det här är naturens gång. Allt gammalt försvinner och nytt kommer i dess ställe. Eller någonting sådant. För oss närapå gamyler kan en del av dessa nymodigheter vara en svår sak att acceptera. Som det där jag läser om att ungdomarna som kallas till nästa uppbåd bjuds på mat. Inte minns jag någonting sådant från mitt uppbåd, jag tror vi fick en skvätt blaskigt kaffe, ändå gick vi dit.

Men kanske även mitt minne borde förnyas. Var får man köpa sådant?

Svårt att veta

Som jag så många gånger tidigare konstaterat, då någonting börjat fungera så ska det ändras på det. Nu står Blogger, programet jag använder för Hangö Skvaller, i tur. Arbetsgränssnittet har under natten totalförändrats, så jag är inte riktigt säker på hur jag ska använda det längre. Så, om någonting plötsligt ser helt vansinnigt ut, ber jag om ursäkt på förhand. I synnerhet verkar jag ha problem med bilder och hur de ska placeras.

Men övning ger färdighet, sägs det ju.

 En annan som inte riktigt verkar veta hur hon vill ha det är lokalpolitikern Johanna Sirén-Kaplas. I dagens VN ingår en lång insändare, undertecknad av damen i fråga, där hon under rubriken "Hangöpolitiker vet inte vad de vill" i en lång text klart visar att hon inte vet vad hon vill. Eller så är det bara jag som inte förstår vad det är hon vill ha sagt. Vill hon ha en ny överläkare eller inte?

 Tidigare har hon visat att hon vet vad hon vill då hon först ställer upp i val för kristdemokraterna för att sedan blir viceordförande för sannfinnarna.

Att så i Hangö.

Tallar

Drottningberg är borta, likaså tallarna som där växte. Någon på Mannerheimvägen har av detta blivit så inspirerad att han bestämt sig för att rensa bland de vackra tallarna vid Bellevuestranden. Sjutton tallar har fått lägga sina ålderstigna grenar på den förbättrade utsiktens altare.

Det är inte alla gånger jag håller med miljönissar, grönt folk och parkansvariga. Men den här gången förstår jag till fullo att saken polisanmälts. Att på eget bevåg skövla så här är nog inte riktigt så som det ska gå till.

Jag hoppas verkligen att den förbättrade utsikten kommer att stå den skyldige dyrt.

På ett annat plan ska det i dag diskuteras hur och vilka tallar som ska få lägga livet till i Casinos omgivning. Klockan 17 ordnas det på stadshuset ett "inledande seminarium" gällande området runt Casino och Plagen. Det har i de verkliga tidigare hållna inledande diskussionerna med områdets näringsidkare talats om fler tennisplaner, tillbyggnation och nya vägar.

Även där får nog säkert en och annan tall ge vika för utvecklingen, men då blir det förhoppningsvis på ett mera organiserat och förhoppningsvis mindre skövlande sätt.

Åtminstone får man hoppas så.

Fattighuset

Såhär efter ett veckoslut med onödiga utsvävningar kan det uppstå en känsla av att man överdrivit det hela. Riktigt så illa att man hamnar på fattiggården är det ännu inte, men inte är det långt ifrån. Någon fattiggård har vi ju inte i detta land haft på många herrans år, sysslan sköts numera på ett annat sätt, men här kommer en rätt intressant beskrivning på den gård vi i tiderna hade i Hangö. Saxat och lånat ur tidningen Hangö från den 23.04.1908. Ursprungstexten är rätt lång och behandlar främst kostnader och liknande, så jag kapar ner den till enbart den beskrivande delen:

- Det var redan 1898 som frågan om en fattigvårdsanstalt för staden stod på dagordningen. Att kommunen först i dessa dagar ser sig i besittning av en alla berättigade fordringar motsvarande anstalt för dess fattigaste medlemmar [o.s.v.]

Anstalten har förlagts till en vacker plats c:a 10 minuters väg utanför staden vid vägen till Bromarv. Här ett stycke från vägen till hälften dold av skogen reser sig det nya hemmet för stadens fattiga.

Huvudbyggnaden eller fattighemmet ett envåningshus av trä upptar i längd 40 och i bredd vid båda flyglarna 10 meter. Mittelpartiet av byggnaden är något bredare. I vardera flygeln befinner sig en stor sal, som å ömse sidor genom brädväggar till 3/4 del av rummets höjd är avdelad i sovrum för internerna. Sålunda har i östra flygeln som är avsedd för kvinnliga interner inretts 10 avdelningar med rum för två interner i varje. Den östra flygeln har på ena sidan 5 likadana små sovrum, medan den andra delen av flygeln är avdelad i tvänne större rum, avsedda till sjukrum och arbetssal. I händelse av behov kunna även dessa rum apteras för internernas räkning, varigenom man då de fem sovrum medräknas, som iordningställts vid sidan av bön- och matsalen i mellersta partiet av byggnaden, kan bereda rum för 50 interner på en gång.

Den ovannämda bön- och matsalen, som upptar främre hälften av mittelpartiet, är 10 meter lång och 5 meter bred. I östra delen av densamma har arrangerats en mindre estrad med ett litet altare. Den bortre delen av byggnadens mellersta del upptages av anstaltens stora och ljusa kök, lokal om rum och kök för föreståndarinnan samt kanslirum, skafferier, garderober m. m.

I en mindre byggnad, som uppförts längre in i skogen c:a 70 meter bakom den först omnämnda ha avdelningar för sinnessjuka interner anordnats. Byggnaden upptar bl. a. tvänne särskilda salar för kvinnliga och manliga interner, som utan fara kunna sammanföras samt 4 celler för oroliga interner. Dessutom finnes i byggnaden bostadslägenhet om rum och kök för förestånderskan.

Anstalten gör med sina ljusa, luftiga rum med deras enkla, men trefliga inredning ett synnerligen angenämt intryck på besökaren. I en icke alltför avlägsen framtid komma dessutom planteringar att anordnas kring byggnaden och yttermera förhöja känslan av trevnad och ro för internerna.

Musikprat

Det är väl redan allom bekant att Mikko Sipola blev igenomröstad som vinnare i tävlingen Voice of Finland. Eller vad den nu heter, jag är inte så bra på sådant där. Men om jag förstått saken rätt är han född i Lappvik. Om så är, är det förståeligt att han vann. Från Lappvik har det genom åren kommit en hel del bra musiker.

Inspirerad av Sipolas seger, eller vad jag nu kan försöka skylla på, bestämde jag mig i går för att ta Hustru min med mig till Gröna Kajen för att lyssna på Sturm Und Drang. Definitivt ett av de fiffigaste beslut jag gjort på länge, för fy sjutton vad vi hade skoj!

Jag har många gånger tidigare lyft på hatten för Stenströms sätt att få både bra och intressant musik till krogen sin, nu är det dags att göra det igen; Tack!

Småungar som spelar musik för oss gamlingar är måhända enligt mångas åsikt ett något förlegat koncept, men visst kan även vi gamla "rockare" njuta av att få oss en dos av vår egen medicin. Bättre framförd än vad vi på vår tid trodde oss kunna.

Men fy, vad det får mig att känna mig gammal.

Syndigt

Stadsstyrelsen har publicerat sin föredragningslista inför nästa möte. Som vanligt innehåller den en hel del läsvärt.

Bland annat läser jag att de nuvarande inhysingarna i Warrantmagasinet flyttar ut. Det tycker jag är synd, för Etelä har varit ett fint tillskott i utbudet av kultur i staden. Samtidigt föreslår de en ny arrendator. Vilket även det är synd.

Så läser jag att hamnområdet i Tvärminne ska hyras ut på enbart fem år. Vilket jag tycker är synd, tills jag förstår att det är på arrendatorernas egen begäran. Då blir det ännu mera synd, för nu kan man anta att ingenting nämnvärt händer på fem år.

Jag läser vidare att stadens turistbyrå inte anser att vi har någonting att göra i ett försäljnings- och marknadsföringsbolag för Västra Nylands turism, vilket jag definitivt inte tycker är synd. Där håller jag nämligen med. Synd är det däremot att vi inte verkar få igång ett motsvarande projekt på det lokala planet.

Avslutningsvis syndar jag med en av de sju dödssynderna och tillåter mig känna avund mot lärarna Raija Nylund och Sirpa Ikonen som sticker iväg på en tjänsteresa till Paris. Synd att det inte är jag.

Det regnar ute. Synd.

Överläkaretjänsten

Grundtrygghetsnämnden ska på sitt möte i kväll diskutera den enda ansökning till det lediga arbetet som överläkare på hälsocentralen som inlämnats. Ansökningen lämnats in av Outi McDonald, specialist i allmän medicin.

Enligt sin egen presentation på kristdemokraternas hemsidor är hon dessutom tandläkare och har specialkompetens inom internationell hälsovård, säkert även det bra att kunna i en stad med sådan läkarbrist som Hangö i likhet med de flesta andra småkommuner har.

En läkare som vid behov kan hoppa in som tandläkare och pratar andra språk än estniska är inte att förakta.

Nu vet jag inte hur det egentligen är ställt med McDonalds kompetens till den sökta tjänsten, men om hon verkligen är behörig och uppfyller de krav som begärts, föreslår jag att hon anställs på stubben. På livstid. Det där velandet hit och dit med tillfälliga eller korttidskontrakt måste få ett slut, vi får aldrig någon läkare hit på det sättet man nu anställt folk.

Som ett extra plus kan man dessutom i så fall se fram emot en välövervakad hälsocentral med kameror i alla knutar.

Förhoppningsvis minns hon nu bara att hon inte själv ska delta i beslutsfattandet i den här frågan, så att inte besvärskarusellen startar av den anledningen.

För små procenthalter

En diskussion gällande mjölk uppstod för en tid sedan medan vi drack någonting helt annat. Eller närmare bestämt diskuterades procenthalten av fett i den ädla drycken. Avsaknaden av dessa procenter, kanske man borde säga, för det varierar numera från så lite som 0,5 procent till aningen uppåt. Det hela går ut på att en viss sorts mjölk får innehålla högst en viss procenthalt fett.

Annat var det förr, då blev mjölkhandlarna fällda för att innehålla för liten mängd fett och dömda för förfalskning. Här ett belysande exempel ur tidningen Hangö, den 18 april 1907:

- Mjölkhandeln i staden. Hälsovårdsnämnden har nyligen hos samtliga mjölkhandlare i staden låtit uttaga prof på den till salu hållna mjölken, hvilken därpå underkastats kemisk analys i och för utrönandet af dess fetthalt.

Enligt i Helsingfors gällande fetthaltsbestämningar måste mjölken, för att ej betraktas såsom förfalskad, innehålla minst 2,90 % fett.

Enligt de härstädes gjorda analyserna har det visat sig att fetthalten i allmänhet öfverstigit den här anförda minimiprocenten och endast i tvenne fall understeg densamma, i det nämligen det hos mjölkhandlaren M. Kyyhkyläinen tagna profvet visade endast 2,70 % och profvet från mjölkhandlerskan A. Byman 2,78 % fetthalt. I anledning häraf beslöt hälsovårdsnämnden tilldela Kyyhkyläinen och Byman varning för det dessa hållit i handel underhaltig mjölk.

Dylika prof komma härefter nu och då att på hälsovårdsnämndens föranstaltan uttagas från mjölkhandlarnas lager.

Jag undrar fortfarande hur många procent den mjölk som Fantomen alltid förr beställde, då han gick på krog, egentligen innehöll. Rätt många, misstänker jag, för allt som ofta slutade hans krogbesök med slagsmål.

Djuplodande

Kommunaltekniska avdelningen ansöker om tillstånd att få anställa en infraplanerare, läser jag till min förvåning. Då ordet infra kan härledas från det latinska ordet "infra", med betydelsen "under" eller "lägre än", kan det tyckas mer än passande att man i motiveringen till varför en dylik behövs säger att "En egen planerare sätter sig in i stadens behov djupare än en utomstående person."

Jag tror säkert att någon kan tycka att det låter "häftigare" och mera "coolt" att vara en infraplanerare än det är att vara en planeringstekniker. Förutsatt då att man förstått att den infra det här talas om är en ny och måhända onödig förkortning av ordet infrastruktur, inte en omskrivning av elektromagnetisk strålning.

Det vill säga, man ansvarar för att det som finns under marken - skitbrunnar och annat som ska gömmas under mark och gator - fungerar.

Nästan synd att man inte fått tillräcklig utbildning inom infraområdet, det kunde vara ett intressant arbete. Att vara infraplanerare.

Stänga eller inte?

Invånarna på området Arcturus-, Sunnan- och Murtajavägen vill stänga gatorna för allmän trafik. Motiveringen låter bra, kan jag utan att veta desto mera om saken säga, men det tycker inte tekniska nämnden. På tekniska nämnden anser man att, jag citerar, "den förhåller sig negativ till att gator stängs".

Nu på inkommande möte ska man förutom det där ovannämnda bestämma de nya priserna för att hyra ut betonggrisar och trafikmärken avsedda för att kunna stänga av gatorna under sommarens evenemang. Priset på en betonggris blir fem euro som grundhyra samt tre euro i dygnet för användning. Per dygn och per gris, utan arbetskostnader.

Om nu tekniska verkligen förhåller sig så negativt till avstängning av gator föreslår jag här en rent ofantlig inbesparing inför sommaren; Låt bli att stänga av staden under midsommar- och regattaveckosluten. Tänk vilken otrolig summa man inbesparar redan med att inte lägga ut all världens grisar, stopskyltar och stängsel.

Men kanske man enbart förhåller sig negativt inställd på ett alltför selektivt sätt.

Skräckgalleri

Godzilla

I går hade tidningen Västra Nyland gjort sig skyldig till en dundertabbe, läser jag i dagens tidning. Ganska intressant, egentligen, för utan chefredaktören Tommy Westerlunds ursäkt i dagens tidning är det säkert många som i likhet med mig inte ens lagt märke till hur dålig humor man egentligen har på tidningens redaktion.

Felet man gjort, då man försett våra lokala förmågor Stig Sundberg, Putte Lindström och Birgitta Gran, med bildtexten "Arkivbilder för skräckgalleri", är kanske inte så allvarligt i sig. Förutsatt att de som råkade illa ut har bättre humor än redaktionen. Men man frågar sig vem andra som ingår i samma galleri. Och varför?

King Kong

Att internt skämta om grannstadens politiker kan säkert vara roligt, men att utnämna dem till företrädare för ett skräckgalleri är nog snudd på osmakligt. Att dessutom låta sådant komma i tryck är inte bara amatörmässigt utan allvarligt slarv. Att i dag kalla det för intern jargong gör inte saken bättre, men i ärlighetens namn; ingen ursäkt eller förklaring kan göra en sådan sak ogjord.

Misstag händer, livet går vidare. Med rätt bildtext.

Och, som det sägs då kommunalvalen närmar sig, all publicitet är bra publicitet.

Bevingade ord

Jag vet att staden förbundit sig till ett program där man avser att försköna en del av stadens fastigheters fula fasader, men det här är redan löjligt. Kunde man inte ha börjat någon annanstans?

Eller kanske det här är frågan om konst på hög nivå, någonting vi vanliga dallare inte förstår oss på. Eller ett kulturbidrag? Eller enbart en opinionsyttring?

Jonej

Stadsfullmäktige beslöt i går kväll att inte längre fortsätta utreda kommunsammanslagningen. Efter en jämn röstning, med resultatet 18-17, blev det så. Själva sammanslagningsarbetet i regeringen fortsätter nog ändå som förut, men staden har visat sin åsikt.

Jag läser i en liten notis på sista sidan i dagens VN att stadsstyrelseordförande Kavander även han i denna fråga hade en åsikt, som nu har ändrat. Motiveringen till att han ändrat var att Raseborg i tisdags röstade nej i samma fråga.

Röstade Kavande med ett "ja" i stadsstyrelsens sammanträde, och nu med ett "nej" i fullmäktige, eller tvärtom? Eller gjorde han ett typiskt politikerrdrag och röstade för säkerhetsskull "jonej"? Och vad är det för röstning han hört Raseborgarna rösta nej i? I samma tidning läser jag nämligen att Raseborg i tisdags, efter mycket prat och två omröstningar, röstade fram ett tveksamt ja.

Jag har tidigare skällt på Kavander och hans svårigheter vad gäller läsförståelse, men tydligen förstår han mycket mer än jag. Åtminstone av det som står mellan raderna.

Jag lyfter på hatten för honom, som vågar på detta klara och tydliga sätt visa att han ingenting vet. Han gör bara så som han tror att de stora pojkarna i Raseborg gör.

Motioner

Som morgonförströelse, då dagens tidningar inte ser ut att innehålla någonting av nämnvärt intresse, sitter jag och bläddrar igenom de motioner som framlagts inför kvällens fullmäktigemöte. Allihop har vi sett tidigare, de av oss som är nyfikna på sådant, men likväl känns de nya då jag ser dem alla på en gång uppradade i ett PDF-dokument.

Bland motionerna förekommer alla sorters skrifter, från välgenomtänkta texter som ser ut vara gjorda av advokater till hastigt nedkrafsade anteckningar på en bit papper. Men en sak verkar de alla ha gemensamt; Åtgärderna som föreslås, i vissa fall rent av krävs med lagparagrafer som motivering, kostar pengar. Några av motionerna kostar mindre, många av dem betydligt mer.

Men alla ser de, åtminstone vid en hastig genomläsning, ut att vara legitima och bra förslag.

En annan sak som slår mig, är att många av dessa motioner ger intrycket av att ta upp samma saker; det dåliga skicket på viadukten, bättre och fler lättrafikleder samt möjligheterna till att spendera sin fritid på ett meningsfullt sätt verkar vara favoriter.

Vore det inte mera meningsfullt att samarbeta vid inlämnandet av dylika motioner, i stället för att arbeta var och en för sig?

Man kunde kanske tycka att det på det sättet skulle gå lättare att få igenom det man vill, det är ju trots allt i stort sett samma personer som lämnar in motionerna som har den ansvarsfulla uppgiften att bestämma över deras framtida öde.

Eller är motionerna enbart ett politiskt spel för kulisserna?

Staden svarar

Då det gäller kommunreformen har det duggat tätt både hitåt och ditåt med åsikter, i synnerhet av nuvarande politiker samt tjänstemän både på det lokala och det nationella planet. Förståsigpåare av alla kategorier har i medierna tyckt om att framföra sina åsikter, vilket är bra.

Men någon verklig information om vad stadens styrande egentligen anser har det inte gått att få inblick i, vilket på intet sätt ät förvånande. Frågan om en kommunsammanslagning är oerhört komplex, det är inte så enkelt att bara svara jo eller nej.

Nu finns det en möjlighet för oss att ta del av de frågor och svar som staden har haft att ta ställning till, länken ligger uppe på föredragningslistan inför stadsfullmäktiges nästa möte HÄR.

Kanske kan vi, den så kallade gemene mannen i den breda massan, de medborgare sammanslagningen berör, bli aningen klokare.

En av de intressantare svaren, i de svar staden ger staten, är svaret man ger som motivering i fråga 4.1. Där slår man med all önskvärd tydlighet fast att staten beter sig på ett grundlagsvidrigt sätt.

Konstigt att ingen annan kommun verkar reagera på det här.

Lönnrot, utan h

Dagens inlägg har gett mig problem. Jag har skrivit det, raderat det, skrivit om det och raderat det igen... redan ett tiotal gånger.

Jag vet inte hur jag ska berätta det här för er, jag vet att det kommer att såra era känslor och ge er sömnlösa nätter. Någon av er kanske tar så illa vid er att det behövs krishjälp och många år av teraputisk assistans för att motverka de trauman ni eventuellt kan få.

Men, det bästa och lättaste är väl att jag slutar gå som katten kring het gröt. Rakt på sak lär vara det enda botemedlet. Så här kommer det:

Elias Lönnrot var INTE finlandssvensk.

Där.

Men, vad som är värre, är fortsättningen; Elias Lönnrot skrev INTE Kalevala. Han sammanställde texterna, enligt uppgift skrev han endast ungefär tre procent av texterna själv.

Så.

Nu kan åtminstone jag sova lugnare, jag ber om tillgift om jag förstörde er natt.

Påskläsning

En av de saker man i vår stad beskyller våra lokala förmågor för är de ack så viktiga visionerna, ofta är det brist på dem, i bland är de för stora. Sällan realistiska. Men vad sägs om det här, hämtat ur tidningen Hangö från den 7 april 1903:

Ett skårgårdsångbåtsbolag är man åter betänkt att få till stånd på vår ort. Det är den länge närda önskan på en ångbåtslinje Hangöby-Strömma kanal och de i närheten af sistnämnda trakt liggande järnbruken, som det blifvande ångbåtsbolaget skulle söka realiser. Möjligt är, att linjen t.o.m. skulle utsträckas ända till Salo. För vår ort vore en dylik kommunikationslinje af ovärderlig nytta, ty Salo är ju södra Finlands kornbod, och då den påtänkta kommunikationsleden komme att tangera Tykö, Kirjakkala, Mathildedal och Förby bruk samt delar av Kimito och Bromarflanden, behövs det ej synnerligt förutseende för att fatta de fördelar vår ort härigenom komme att få tillgodogöra sig. Från alla de orter den nya ångbåtslinjen komme att beröra kunde förutom annat landtmannaprodukter transporteras till Hangö, där god afsättning för dessa alltid kunde väntas och särskildt under de närmaste åren, så länge det stora hamnbyggnadsarbetet pågår härstädes.

Man har tänkt sig att såväl gods som passagerare skulle från Hangöby transporteras in till staden medels den spårväg, som för tegelbrukets räkning blifvit anlagd till en af vikarna vid Hangöby, och vilken spårväg sedan något år tillbaka står i förbindelse med järnvägens rangeringsbangård.

Bekant är ju att härintils startade skärgårdskommunikationer från Hangö västerut lämnat ogynnsamma ekonomiska resultat, men man har då framhållit att trafiken varit baserad på delvis oriktiga förutsättningar, i det ändpunkterna för ångbåtstrafiken utgjort Hangö stad och Bromarf. Att Bromarf med sin ringa befolkning ej skall i ekonomiskt afseende kunna uppbära en ångbåtslinje är ju ganska naturligt, och då Hangö stad såsom andra ändstation tvang båten att gå rundt den långa Tulludden - en färd på cirka 50 à 60 minuter - kunde företaget ej bära sig.

Annorlunda bör det däremot ställa sig, resonerar man, om ångbåten befrias från den långa omvägen förbi Tulludden och som ändstation på denna sida för Östervik hamn invid Hangöby. Härigenom skulle båten ha två timmars mindre gång dagligen och traden komme att förmedlas på jämförelsevis lugna vatten.

Beträffande Hangöby såsom ändpunkt för den blifvande linjen kan ju meningarna vara delade, men i hvarje händelse kunde man till en början försöka begagna sig af Östervik såsom ändstation. Visar sig denna opraktisk till följd af de omlastningar som här måste förekomma, kan, sedan nödig erfarenhet vunnits, linjen dragas ut till stadens östra hamn.

För det nya ångbåtsbolagets tillkomst erfodras emellertid ett kapital om cirka 30,000 mk, förutsatt nämligen att en äldre, men dock i godt skick befintlig ångbåt står att erhållas. Det är detta belopp man nu söker få intresseradt för företaget, och hopp om att man härutinnan skall lyckas förefinnes äfven.