Genomgång av året som gick

Jaha, nog är det väl dags att kravla sig ur sängen då. Nyårsafton står ju inför dörren. Jag har tillbringat ett par dagar i halvdvala med en liten förkylning och radion som enda sällskap. Och i radion har det så gott som enbart sänts repriser, så som det av gammal god tradition brukar vara dessa sista dagar på året. Det kallas ”en genomgång av året som gått” och liknande fint.

Så varför inte applicera samma koncept på ett inlägg här? Således,

Året som gick, en i korthet gjord sammanfattning:

I januari berättade S-market att butiken i centrum, den på Bangatan, ska utvidga. Min gissning var då att det kommer att påverka de mindre till kedjan hörande affärerna i staden, fastän detta då förnekades. I går berättades det att Sale på Esplanaden ska stänga, en delorsak är att S-markets utvidgning påverkar affären negativt.

Den största och säkert en av de viktigaste ”nyheterna” för februari torde ha varit Harkimos och stadens undertecknande av avtalet gällande bostads- och hotellbygge. Här finns ingenting nytt att komma med, ännu heller. Däremot vet jag berätta att projektet hotell Regatta framskrider med fart, helt i enlighet med planerna. Till det återkommer jag i dagarna.

Största nyheten för mars månad var, i särklass, hamnarbetarnas strejk. Det är nu inte så ovanligt att det strejkas i våra hamnar, men den här gången höll spektaklet på att gå illa för hela landets ekonomi. Landets fäder talar om speciallagar för att hindra liknande strejker. Hamnarbetarna pratar ännu i denna dag om hur de fick 100€ per dag, sju dagar i veckan, och gratis mat för att gå hemma och se vana ut.

I april led några gubbar i staden av våryra. Nu ska det tammesjutton byggas internationellt flygfält till staden, tyckte de. De verkar fortfarande lida av samma yra, för inte har de planerna lagts på hyllan ännu i alla fall.

I maj öppnade krogarna, en efter en, och sommarsäsongen inleddes så sakta. Så ska väl även ske i år, med vissa modifieringar i innehavarstrukturer och liknande.

I juni beslöts det att hoppis vid Märsan ska rivas, inte så ett populärt beslut bland ungdomarna, men nu har Sten Öhman lovat fixa dit ett nytt hopptorn till inkommande sommar. Få se hur det går. Midsommaren firades i sedvanlig ordning med betonggrisar och koncentrationslägerstämning, trots alla löften om att så inte skulle ske.

En av de varmaste somrarna i mannaminne närmar sig sitt slut. Företaget PopMotion misslyckas i sin marknadsföring av Hangö-regattan som en familjefest och staden lyckas med sin negativa marknadsföring av samma spektakel. Inte på 70 år har vi sett så få regattafirare i staden. Orsakerna står att se i ”företagarnas lättja till att ta initiativ”, förklarar en tjänsteman.

Augusti medförde omdirigeringar i blivande ägarförhållandet för den nya Fiskhanteringshallen i Hangöby. Stadens tjänstemän och ledande politiker hade gjort en ”missbedömning”, ”läst det finstilta fel” och ”inte uppmärksammat tillägg i det finstilta”, så nu hyrs hallen ut till ett privat företag med option på ett kommande köp av hallen.

September kom och resultatet av den gågna sommaren gås igenom. Som ett indirekt resultat bestämmer sig staden för att det bör anskaffas parkeringsautomater ”till strategiska ställen” i staden. Problemet sägs vara den ökande turismen. Jag väntar fortfarande med en viss bävan över till vad detta ska leda.

I oktober påbörjades rivningen av Finndisp, första snön för vintern visade sig, staden beslöt lägga ut Fyra Vindarna och Plagen till allmän anbudstävlan och Ungdomsgården flyttade.

I november pratades det mest om i stort sett alla de tidigare nämnda händelserna, för här i Hangö har vi inte så bråttom, Posten får sköta matutdelningen i vår stad, R-kiosken delar ut posten. Snön började falla på allvar och det har den inte slutat med än.

December är inte riktigt slut ännu, så kanske hinner det ännu hända någonting trevligt ännu på detta års sida.

Gott Nytt År, på Er!

Dubbelmoral i kubik

Samtidigt jag sitter här och väntar på att snön på något magiskt sätt ska försvinna läser jag nyheter från än den ena och än den andra platsen.

Vad jag reagerar på, igen, är det sätt det rubriceras nyheter på, då i synnerhet de som gäller Hangö. Hur kan man lyckas vinkla allting så negativt, enbart med motivering att det gäller Hangö? Låter det kanske bekant? Upprepar jag mig?

Visst gör jag det.

Men, med rubriker som "Tveksamt om blåmusselprojekt i Hangö lyckas" (YLE), då man kunde skryta med att Viskoteepak på eget initiativ försöker bättra på vattenkvaliten och ”Katastrofalt läge i Hangö” (VN) då de inte har tillräckligt många missbrukare i Raseborg, har jag svårt att låta bli.

Vafför, frågar jag mig likt rumpnissarna, gör di på detta viset?

Att Benjamin Knopman dessutom i VN skryter med hur "alla" super på Affes i Karis gör ju inte saken lättare att förstå.

Det var den, det

Då har vi igen en gång, de flesta av oss, ätit för mycket och många av vår finländska medborgare dessutom druckit likaledes. Förhoppningsvis har alla klarat sig utan dess värre blessyrer och allting har gått er väl.

Farbror Polisen meddelar att vi har skött oss över förväntan, till motsats mot Raseborgarna där de betett sig som Hangöbor, enligt YLE, med slagsmål och stridigheter i hemmen.

Någon på Granitgatan hade stekt sin julskinka en aning för länge, hörde jag i går på Gröna Kajen. Till all lycka hade ingen fått några större men av det. Men skinkan var förstörd, antar jag, eftersom brandmännen tillkallades.

Räddningsverket tog emot larmet klockan 03.25 natten mot julafton, vet skandalblaskan Iltalehti att berätta, men i övrigt är medierna ännu en gång oense om hur det hela har gått till.

Men, egentligen, spelar det ju ingen roll. Det huvudsakligen viktigaste är att inga personskador uppstod.

Bilden till vänster är enligt tidningen Iltalehti tagen av Västra Nylands Räddningsverk, vilket borde betyda att den är vår allas egendom. Om inte, så voi voi.

Syndalens skjutlägerområde fick miljötillstånd

Regionförvaltningsverket i Södra Finland utfärdade den 21 december 2010 ett miljötillståndsbeslut som gäller funktionerna på Nylands Brigads skjutlägerområde i Syndalen.

Miljötillståndet gäller de s.k. skolskyttebanorna för vapen av gevärskaliber (G1–G3), skjutbanan för skytte med pansarvärnsvapen (SKO), eldställningarna för granatkastare (R2–R9) samt området för sprängning av minor och området för handgranatskastning.

Kustartilleriets skjutningar mot mål på havsområdet upphörde den 1 februari 2003 på order av marinens kommendör, och miljötillståndet tillåter inte att dessa skjutningar fortsätter.

Beslutet gäller tillsvidare. Tillståndsmottagaren ska lämna en ansökan om kontroll av tillståndsföreskrifterna till regionförvaltningsverket före utgången av 2018.

Om någon är intresserad av att läsa beslutet i dess helhet finns det HÄR.

Det enda riktigt intressanta med beslutet är den korta historik över området som ingår. Bland annat läser jag att det på området för första gången ordnades ett utbildningsläger redan 15.6.1931, å av Nylands skyddskår och Lottadistrikt

Öppna dörrars dag i stallet

Hangö Udds Ryttare

Det utlovas mycket kallt väder över jul, och redan nu är det närmare -20. Inte så roligt, kanske, men hur var det nu det sades om väder och kläder?

De som vågar sig ut i kylan kan i morgon, på julafton, ta sig upp till stallet för att se på hästar, tomtar och annat skojigt. Hangö Udds Ryttare håller, enligt gammal tradition, öppet hus från klockan 10.00.

Vi besökte en gång stallet på julafton, för många år sedan, och det var både trevligt och intressant. Någonting värt att göra igen, kanske?

Hästmänniskorna, eller föreningen HunR för att vara petnoga, fick förresten sitt arrendekontrakt förnyat fram till år 2039 och byggnaderna på området får de lösa in för en summa på 5.000 €, så den verksamheten torde vara tryggad för en lång tid framöver.

* * * * *

Jag fick ett vänligt påpekande om att ärendet gällande ryttarnas arrende ännu inte är behandlat i fullmäktige. Där ser man, man ska inte ta för givet att allt man läser är korrekt, inte ens fast det står på YLE-västnyland.

Men jul firar de i alla fall.

Reklampelar-rumba

Då och då, i bland ofta, görs det så besynnerliga beslut att man inte riktigt förstår vad man läser. Och, jonej, det beror inte på att jag har klarat mig dåligt i läsförståelse tidigare.

För att klarlägga vad jag menar tar jag ett exempel från tekniska nämndens senaste möte.

Stig Levin har haft en reklampelare i Östra hamnen sedan 28.11.1995. Nämnden konstaterar att han betalt hyran under den tid så som sig bör, men stadsingenjör Kerkelä meddelade den 10 juni 2009 att den ska bort och markplätten försättas i ursprungligt skick.

Sedan höll man den 17 (!) juni 2009 ett möte där man beslöt att säga upp avtalet. Och det mitt inför kommande sommarsäsong. I stället beslutar man betala tillbaka det årets arrendeavgift.

Helt naturligt krävde Levin en rättelse, så att arrendeavtalet skulle ta slut den 31.12, vilket tekniska den 16.9 gick med på, men uppmanade Levin att genast därefter flytta pelaren - och försätta området i sitt ursprungliga skick.

Nu på hösten, den 30.9.2010, lämnar så Sjöorms-Lasse, Lars Höglund in en skrivelse vari han begär att få ha en reklampelare i Östra hamnen, på samma plats som tidigare. Pelaren tänker han sig köpa av Stig Levin. Det tycker nämnden att är en ypperlig idé och ärendet klubbas igenom på det senaste mötet.

Det hela verkar småkonstigt och besynnerligt, då man dessutom konstaterar att "Ifall reklampelarna iståndsätts och används enligt ursprungstanken så torde det inte föreligga något hinder till att ingå ett nytt arrendeavtal med den nye ägaren. Uppsägningen av det gamla avtalet torde närmast ha berott på estetiska skäl och inte placeringen".

Då är det ju inte området som ska snyggas upp, utan samma pelare som stått där tidigare. Kunde man inte begärt det av Levin?

Nu är det verkligen bråttom

Så här dagarna före jul är det alltid ett sjujäkla ståhej. Brådis, brådis... Klappar ska snickras, färskt hö strös över golvet, skinkan skjutas och ölet ska bryggas.

Man har ju knappt tid att skvallra.

Inte för att det nu finns så mycket att skvallra om; Snön faller och ställer till problem, mera för YLE än för oss tror jag, Casino ska säljas i år igen och det har varit inbrott litet här och där. Ungefär som varje år.

De av er som redan kommit så långt att ni börjat steka den nyslaktade grisen blir av Hangö stads vatten- och avloppsverk påminda om att fettet från skinkstekningen inte hör hemma i avloppet. Staden kommer på sin hemsida även med råd om rätt förfaringssätt:

"Rätt behandling av skinkfettet är att låta det stelna, varefter det kan sättas i bioavfallskärlet eller i komposten. Ifall denna möjlighet inte finns, sätter man det stelnade fettet i en mjölkburk eller någon annan förpackning som kan slutas och behandlar det som blandavfall."

Bra! Goda råd är inte alltid dyra. Bra mycket billigare än att försöka få tag i en rörmokare på julafton, i alla fall.

Årets idrottare 2010

Jag upptäckte till min stora förfäran att jag totalt glömt bort det stora evenemang, eller glöggfest, som skulle ordnas till de personers ära som på olika sätt genom sina insatser gjort staden känd utom dess gränser.

I samma veva skulle även årets idrottare premieras. Det var i år frisbeegolfaren Kalle Rinne som hade äran att skaka hand med den i pension gående Sjöstrand. Rinne har som meriter bl.a. ett brons från europamästerskapen i Bas-de-Calais i Frankrike, vilket med tanke på hur stor grenen är ute i europa verkligen inte är fy skam.

Det är trevligt att staden sysslar med den här sortens evenemang, som sist och slutligen inte kostar så förfärligt mycket, men ändå säkert ger en känsla för de inbjudna att de inte arbetat helt förgäves och oförmärkt.

En sorglig händelse utanför Hangö

Vår stora finlandssvenska dagstidning, Hufvudstadsbladet, har den 18.12.1886 infört följande sorgliga notis:

- En Sorglig olyckshändelse inträffade i Hangö i dessa dagar skrifwer wår korr. lotsen wid Hangö indre lotsplats Isaksson, jämte lotslärlingen Blomqwist woro på hemwäg efter lotsning af ett fartg, och hade redan tillryggalagt färden öfwer de största fjärdarne, emellan Hiitis och Hangö udd, eller en wäga sträcka af cirka 3 a 4 sjömil, då de emellan holmarne i skärgården öfwerraskades af en stormil med hagel och snö byar, som i ett nu och innan de hunno få mästerna ned, kullstjälpte båten, hwilken genast fylldes med watten, därwid båda twå kommo i det kalla och wåta elementet.


I fyra timmars tid arbetade de wid båten för att hålla sig ofwan watnet. Ibland woro de på kölen och sedan åter under båten, under försök att drifwande, uppnå den icke alltför långt aflägsna Gunnarsöstranden, där en fiskare nyligen tillbragte sex dygn utan föda och wärme.


Krafterna tröto emellertid snart hos Isaksson, som war den äldre af männen, ehuru blott ännu 35 år gammal, Blomqwist är omkring 20 år. Ett rep bands runt honom, men han klagade ändå allt fortfarande att han började blifwa styfware och styfware och äfwen Blomqwist kände sina lemmar betänkligt styfna. Båda uppnådde emellertid Gunnarsö strand, men då Blomqwist skulle se efter sin kamrat, hade denna redan upgifwit andan, under några böner, dem Blomqwist hörde honom framhwiska - de hade redan i båten tagit afsked af hwarandra och bedt den möjligen efterlefwande att till hustru och barnen i hemmet, framföra den sista hälsningen från maken och fadren.


Swår är lotsens och skäribons kamp för tillwaron, i synnerhet höst tiden. Nästan alla år skördar hafwet något offer.


Isaksson efterlefwes af hustru och fem barn, lyckligtwis ändå icke i så dåliga omständigheter.


Sedan Blomqwist uppfyllt den sorgliga pligten att öfwerhölja liket af kamraten, qwarlemnades denne på holmen, hwarefter Blomqwist, med den numera länsade båten, så wåt han war, hopade med aktern mot winden för att undwika wågswallet, försökte uppnå menniskoboningar. Han hamnade också slutligen på Bromarfs-landet wid Padwa gård, där han af en skepparegästfritt mottogs och omhuldades. Någon fara för hans hälsa lärer icke förefinnas.

Hangö bör flyttas innanför ring III?

Helsingfors handelskammare har kommit med ett smått konstigt påstående om att hamnarna i Finland är för många, läser jag att YLE läst på Kauppalehti.

Det är nu i och för sig inte så mycket att orda om, vi vet ju alla att det sakta men säkert ska tas död på allt som är utanför ring III, men den här gången har de nog huggit i sten.

Inte för att det spelar någon större roll, varken handelskammaren i Helsingfors eller YLE-västnyland har några som helst befogenheter att bestämma över var landets hamnar ligger, men nog är det ju småkonstigt att det hela tiden ska hoppas på Hangö.

Här om dagen läste jag på tidningen Etelä Uusimaa att det innebär problem för räddningsverket då "Hangö är så långt borta och isolerat", ungefär.

Det skulle, helt naturligt, vara förmånligast för alla parter om vi skulle flytta vårt räddningsverk till Vanda och ringa efter Raseborgarna då det brinner. Eller kanske vi kunde få någon form av kontrakt gjort med Lappvik FBK.

Jag tycker att vårt lands ledande skikt sköter det här med utlokalisering på ett alldeles besynnerligt bakvänt sätt, men det är väl så som det ska vara. Förr gav man med ena handen och tog med den andra, men numera tas det med båda.

Men, som sagt, ingenting av det här har någon som helst betydelese, för varken hamnen eller räddningsverket går att flytta.

Vi är för rika

Nå, en rubrik som den där kan inte väcka annat än ilska och avundsjuka. Men med "vi" menar jag inte du och jag, utan just vi. Jag läser på den så ofta så allvetande YLE att "Kriskommunen Hangö är för rik".

Bakgrunden är att de statsandelar vi fått i egenskap av kriskommun nu ska minskas med 2 miljoner. Orsaken lär vara att vi betalar för mycket skatt. En liten intressant detalj i samma reportage är att även Ingå och Sjundeå blir av med statsandelar medan däremot grannen Raseborg får 1 miljon till.

Så vilken kommun är det egentligen som är i kris? Men sådant måste vi av hävd tala tyst om.

Egentligen så tycker jag ju att det här är ett bra tecken. Om skatteinkomsterna stiger så pass mycket att statsandelarna minskar betyder det att vi har fått båten på rätt köl igen och staden kommer att överleva. För det är ju kalla siffror som dessa anslag baserar sig på.

Hur tanterna och farbröderna sedan använder skatteinkomsterna är en helt annan fråga.

Snö och -dumpning

Tekniska nämnden ska på sitt möte i kväll diskutera var staden ska göra av med all snö som så givmilt sprids över vår glänsande sjö och strand.

Ingen av oss blir förvånad över att staden har dumpat snö i havet, så har det gjorts i alla tider, men däremot blir jag förvånad över att det i en och samma text kan konstateras att "Snömassorna innehåller en hel del skräp, oljerester från bilar och annat avfall. Det är förbjudet enligt lag att skräpa ner vilket betyder att det nuvarande snöröjningssystemet måste ändras eller förbättras." för att sedan konstatera att det inte behövs miljötillstånd för detta förfarande.

Nå, jag tror nu inte att det har så omskakande stor betydelse var dessa snömassor dumpas, under den snörika vintern i fjol "dumpades" snön från Berggatan med omnejd i backen bredvid Maret och ingen har blivit sämre av det.

Förr i världen, då avstjälpningsplatsen fortfarande tillhörde staden, kunde man ha tänkt sig att forsla snömassorna dit, men det går ju inte längre. Dessutom har vi det stora problemet med att hela halva udden är grundvattenområde och där får man inte dumpa sådan här skit. Skit? Ja det är ju värre än så, miljömässigt sett.

Men nu ska det göras en utredning över var snön ska dumpas. Ironiskt nog ska den utredningen presenteras i maj.

Jag tror att den här utredningen hör till den avdelning vi vanliga medborgare kallar sånt som ska förpassas till "Ö-mappen", det vill säga sopor. Ja, men nej, det gick ju inte.

En annan sak man kan undra över är; Varför i hela fridens namn behövs det nästan ett halvt år för att utreda en dylik sak?

Förvånande vändningar gällande Plagen

Stadsstyrelsen sammanträdde i går för att bland mycket annat besluta i den redan en gång bordlagda frågan gällande vem som ska få hyra Plagen de inkommande tre åren.

Som bekant hade den föredragande föreslagit att Maija Ainamo med ett under bildning varande bolag skulle få ta över verksamheten. Men så gock det nu inte. Stadsstyrelsen bestämde sig för att hyra ut strandcafét till Anders Augustsson, som lämnat in ett anbud där han lovar ungefär hälften av vad Ainamo gjorde i sitt anbud. Den kanske väsentligaste skillnaden i anbuden är den att Augustsson lovar hålla skrinnskobana på vintern, då även cafét skulle vara öppet.

Ja, och så det att han i sitt anbud begär de utlovade tre åren och dessutom en option på de därefter inkommande 27 åren!

Somliga vet i vilka trådar det ska dras, men det är väl bara att gratulera.

Årets Lucia

Jaha, då har vi redan dags för Lucia.

Fast egentligen tjuvstartade luciafirandet redan i går, då stadens egen Lucia Eleonor Heikkinen kröntes i kyrkan.

Men i kväll hålls det i alla fall Luciafest i stadshuset. Klockan 17.30 ska Eleonor med sina tärnor tränga ihop sig på stadshusets balkong och sjunga för oss varefter det igen ska festas i festsalen. För ovanlighetens skull har vi Sås & Kopp på plats men även en barnkör och ringdans utlovas. Och för säkerhetens skull  ska Lucia krönas på nytt, utlovas det i stadens programblad.

I valet av årets Lucia deltog ett rekordstort antal röstande, hela 441 personer hade röstat. På Hangötidningen den 2.12 gick det att läsa en intervju med både Lucia och hennes stolta morföräldrar.

* * * * *

Bengt Wikström hade godheten att sända mig en bild från då Lucia med biträdande tärnor sjunger på stadshusets balkong.

Julpynt i Närbild

De av er som har tillgång till en televisionsapparat kan i kväll klockan 19.55 slå på FST5 för att, utan att frysa öronen och näsan av er, ta er en titt på Hangö museums julutställning. Utställningen, "Julens lockelse", behandlar som bekant julpynt och -kort och julpyntfabriken Koristevienti.

Missar ni det, fastän ni alldeles säkert hade velat se avsnittet i fråga, visas det i repris på tisdag klockan 17.25 och med ganska stor sannolikhet dyker det senare upp på YLE-arenan.

Varmare kanske det är, men utställningar brukar i allmänhet vara bättre då man ser dem på plats.

Utställningen har öppet onsdag, torsdag, lördag, söndag kl. 13-15, samt torsdagar även kl. 18-19.

Koristevienti är förresten grundat redan 1946 som ett dotterbolag till  Weiste. Orsaken till att fabriken förlades till Hangö var helt simpelt den att Hangöborna inte begärde nästan någonting till lön.

Det här var då på den gamla goda tiden.

Planerna på ny fiskodling

Jag har fått ett antal förfrågningar över varför jag inte tagit upp "planerna på den kommande fiskodlingen" som Magnus Ekström och Leif Lindholm hyser planer på att bygga.

Först vill jag korrigera alla de av er som tror att det är byggandet av en fiskodling som tekniska nämnden på sitt inkommande möte ska behandla. Vad som händer är att tekniska ska ta ställning till om de ska föreslå att stadsstyrelsen beviljar lov för Ekström/Lindholm att göra konsekvensutredningar på stadens vatten.

Missförståndet är förståeligt, med tanke på hur det lät på radio Vega i går. Där fick man nog intrycket av att fiskodlaren Leif Lindholm hade planer på att börja bygga genast i dag.

Om jag inte missminner mig fick Lindholm redan en gång stänga en dylik anläggning för att den "skitade ner", men måtro inte utvecklingen tagit en hel del steg framåt sedan dess. Det är det utredningen, som krävs vara grundlig, ska visa.

Men om odlingen ställs i gång, så får vi åtminstone någon glädje av den fina fiskhanteringshallen vi har. Kanske.

Jakobsson på Gunnarsör - Hangös Robinson

I tidningen Ekenäs Notisblad berättas den 10 december 1886 följande sällsamma historia:

- Utan eld och mat på en öde ö. Från Hangö tillskrifwer oss signaturen -t den 7 dennes följande:


Lördagen den 4 decemb.anmälde en från lotsningsresa hemkommen lots, att han samma dag wid passerandet af Gunnarsör holme, belägen en mil NW från Hangöudd, hade obserwerat nödsignaler å nämnde holme samt en båt med sönderslitet segel liggande i redlöst tillstånd mot stranden af en annan holme, samt att lotsen tillfölje af motstorm och lägerswall icke kunde komma till det angifna stället, hwarföre trenne lotsbetjente i segelbåt genast afreste till Gunnarsör, hwilken man äfwen, oaktadt motstormen, lyckades anlöpa. Anlända dit, obserwerade de bland annat en mindre tunna, uppstäld på en stång, å hwilken följande inskription war gjord med blyerts:


" Här är min hwiloplats, här har jag hwarit sedan måndagen efter första Adwentssöndagen.

Jakobsson från Illo"

Ytterligare fanns en annan skrift å en liten brädlapp, funnen wid ingången till en af granris inrättad hydda, så lydande:

" Min nöd är stor, Hungern mig förtär.

Ais.      Ais.

Förlåt mig min Gud och alla menniskor.

Alexander Jakobsson."

Af allt detta framgick tydligt, att nöd hade warit å färde, men ingen lefwande warelse kunde upptäckas, ehuru undersökningar anstäldes öfweralt efter den nödstälde, så mycket det tilltagande mörkret sådant medgaf. Intet annat resultat ernåddes än att en ytterligare hydda inrättad af torfwor och mossa påfanns, samt att spår uti den snö, som om natten hade fallit, tydligen tillkännagåfwo att mannen i fråga ännu samma dag befunnits å holmen wid lif; sedan nattmörkret omöjliggjort widare sökande, nödgades man med bedröfwade hjertan, efter det likwäl tändstickor och litet mat placerats i den ena hyddan, anträda den af nattens mörker och stormens tilltagande förswårade återresan hwilken gick lyckligt; tidigt följande morgon, dp winden något saktat, afreste nästan hela Hangöbys manliga befolkning till olycksstället, för att uppsöka den nödstälde antingen död eller lefwande. Samma dag mot middagen återkom expeditionen, hemtande med sig den sökte mannen, som dagen förut blifwit obserwerad från och bergad till ett i närheten förankradt fartyg.


Den nödstälde, som befanns wara fiskaren Alexander Jakobsson, från Illo by af Westanfjerds kapell, hade måndagen den 29 Nowmber ensam begifwit sig från hemmet på wäg till Hangö stad, och landstigit på ofwan sagda holme. derifrån en wäderil lösslet båten som dref bort till en annan holme. Sålunda blef Jakobsson afstängd på holmen för en tid af 127 timmar utan eld och mat, förtärande under tiden endast tallbark och litet kråkbär; Jakobsson befinner sig efter omständigheterna ganska bra.

Centern fortsätter skämma ut sig

"Vi sparar lite redan av stadens budget i form av mötesarvoden", uppger Eero Koli  för YLE som en av orsakerna till att centerns delegater blev borta från gårdagdens stadsfullmäktigemöte då stadens budget klubbades.

http://arenan.yle.fi/player/index.php?clip=1519499&language=sv

Jag måste nog tyvärr uppge att en av orsakerna till varför jag inte kan rösta på varken Koli eller någon annan från centern i denna stad är att de beter sig som trilskande barnungar. Att syssla med "proteststrejkas" i en sådan här stil hör definitivt inte hemma i lokalpolitiken, och det främjar verkligen inte det demokratiska beslutandet i vårt samhälle.

Men sedan lämnar man nog in en protest, besvär sig och järmar i spalterna. Röstfiske kallas sådant, inte aktivt deltagande i det kommunala beslutandet.

Jag tycker ärligt synd om alla de som röstade på Koli i senaste val, för han har ju så gott som aldrig varit med och framfört deras åsikt inför stadsfullmäktige, annat än i efterskott.

Årets Företagare 2010

Hangö företagare har till årets företagare valt köpman Alice Engren, mera folkligt känd som Ali, från M-market i Hangöby.

Ali blir belönad för ett långt företagarliv, bra varor och för det att hon med sin butik livar upp närområdet där hon verkar - hon deltar aktivt i vår- och höstmarknaderna som årligen ordnas i Hangöby.

Samtidigt som man firade Ali, delade ut "prenikor" till långvariga föreningsmedlemmar, höll höstmöte och firade lillajul med glögg passade man på att välja ny styrelse. Som ordförande fortsätter Timo Kojo och som medlemmar Viking Friman, Hannu Varis, Tage Malmén, Sarah Österlund och Anders Augustsson. Nya medlemmar i styrelsen är Krister Sjöström, Marianne Manner, Nina Rejström, Martina Sundqvist, Jukka Heinonen och Robert Renlund.

Av "prenikornas" mottagare, som är i form av en av Sture Lagerroos designad ros i silver och ett diplom, kan jag berätta att Suomen laskuvarjokerho belönades för sin 50-åriga verksamhet.

Mattransporterna i staden

Både Eero Koli och företaget Loposen Kuljetus har besvärat sig över stadens beslut att byta mattransportör. Som jag tidigare berättat sköts mattransporteras härefter av Itella. Här gäller det nu alltså föda, inte golvmattor.

Grundtrygghetsnämnden ämnar förkasta Kolis besvär med motiveringen att han inte har något med saken att göra, och då är det väl inte mera att orda om det.

De tidigare födoforslarna däremot är i sin fulla rätt att lämna in besvär över beslutet, vilket de nu också gjort. Företaget anser i sitt rättelseyrkande, att Itellas lastbil inte uppfyller kraven vad gäller utsläppen och inte heller de ekonomiska kraven och att det är ett fel i de hopräknade poängen och att Sydspetsens Transports Mercedes inte uppfyller Euro 5 utsläppsklassens krav och att förkastandet av deras eget anbud har varit orimligt. Loposen kuljetus kräver nytt anbudsförfarande om mattransporterna.

Det var ganska många och, det.

Grundtrygghetsnämnden har hur som helst inte, enligt egen utsago, gjort något fel - all och till trots - och tänker därför besluta förkasta rättelseyrkandet. Och då är det inte mera att orda om det heller.

Kulturpriset till Anna Piiroinen

Årets kulturpris gick välförtjänt till stadens turistchef Anna Piiroinen. Museichef Marketta Wall överräckte priset i samband med stadens självständighetsfest i stadshuset igår.

Nämnden för kultur- och medborgarverksamhet motiverade sitt val med att Piiroinen vid sidan av sitt arbete på ett gott sätt arbetat också för kulturen och marknadsfört Hangö via sociala medier.

Minnesstund till självständighetens ära

 Jag minns inte en självständighetsdag med ett dylikt väder. Å andra sidan minns jag numera inte så mycket annat heller, påstås det.

Men det är jag helt övertygad om, att då jag tidigare år stått på gravgården har jag aldrig varit med om att Dragsvik musikkår vägrar stiga ut ur bussen för att spela.

En, fortfarande med tanke på det nu rådande vädret, förvånansvärt vältalig publik hade samlats för att minnas de uppoffringar våra fäder gjort för att vi ska kunna kalla oss självständiga för den nittiotredje gången i följd.

.

Självständighetsdag

Julstämning på Brankis

 Det var livat värrigare på Hantverkarnas julmarknad. Pryttlar i långa rader, bord efter bord, och folk i mängder. Jag minns inte när jag senast sett så många människor samlade inomhus på en gång tidigare i denna stad. Det var nästan för mycket av det goda.

Herrarna från Lions bjöd ut överblivna tavlor. Det var en aning problematiskt att få en bild utan att västarna reflekterade blixten, men tålamodiga som de var gick det vägen. Efter ett antal omtagningar.








Grönholms hade egenhändigt framställda pryttlar i sitt utbud. De huvudlösa damerna är Titte, till vänster och Malin till höger.

Brand på Bangatan

Senaste natt fattade en lägenhet i det så kallade Fenix-huset på Bangatan eld.

En äldre man som befann sig i lägenheten blev räddad av rökdykare och fördes först till Ekenäs och därifrån vidare till Helsingfors. Eller var det till Åbo. De konsekventa rikstäckande medierna är inte riktigt överens i den frågan, men mannen på gatan - en granne - sade sig veta att det var Tölö.

Hur som helst gick larmet närmare en kvart i fyra i morse och brandkåren kände sig tvungen att evakuera alla fem lägenheter i huset.

Branden tros ha uppstått i ett köksskåp (?!)

Ju närmare julen vi kommer desto vanligare kommer, i år igen, nyheter av det här slaget vara. Tyvärr. Snälla medburgare, var försiktiga då ni leker med elden.

Småstadsjul i Hangö

Under samlingsnamnet "Småstadsjul i Hangö" pågår hela månaden en hel del evenemang i staden. Förberedelserna inför julfirandet inleddes med Julgatans öppning redan för två veckor sedan, och fortsätter sakta men säkert fram till julafton.

Nu under veckoslutet ordnas det Hantverkarnas julmarknad på Svenska gården Brankis med över 50 utställare/försäljare från hela Nyland. Evenemanget är öppet på lördag klockan 11.00 – 17.00 och på söndag 12.00 – 15.00.

För de yngre ordnas det program i Stadshusets nedre aula på lördag, i form av bordtennis, "pingis" på lördag mellan klockan 10 och 14 samt Målning, pyssel och spel för barn lö 11.00 – 16.00 och sö 12.00- 15.00. Det senare evenemanget kostar 5 €/deltagare och verksamheten leds av elever från Finska gymnasiet, Östersjögruppen samt elever från Svenska högstadiet.

Hangö museums julutställning "Julens lockelse" kan man under veckoslutet bekanta sig med, på lördag och söndag mellan klockan 13 och 15. Utställningen baserar sig på julkort, julpynt och Koristevientis produktion genom tiderna.

I stadshusets galleri pågår utställningen "Under snön" av konstnärerna Heikki Kukkonen och Tomi Parkkonen. Öppet mellan 12 och 16.

En stor del av butikerna i centrum håller, fram till jul, öppet på lördagar mellan klockan 9 och 16 samt söndagar mellan klockan 12 och 15.

Håll slantarna i Hangö, njut av våra egna företagares varor och tjänster.

Slow Food Hangö

Jag träffade Hangös representant för Slow Food, Tarja Kvarnström, i en affär på Berggatan, där hon stod och berättade om organisationen. Och bjöd på rabarbersaft från Magns gård i Ingå.

Slow Food Hangö, som grundades på våren 2010, är en officiell underorganisation till den internationella SlowFood organisationen.



Slow Food grundades i Italien 1989 och är en internationell, snabbt växande organisation. Den grundades som alternativ till snabbmat och hektiskt liv, och för att värna om lokala mattraditioner.

Tanken är att vi ska lära oss äta "gott, rent och rättvist". Det vill säga, vi ska använda oss av en färsk, närproducerad och prisrätt råvara som inte skadat miljön i odlingsskedet.

Det låter ju bra.

Nästa gång som Slow Food visar framfötterna är på restaurang Origo, inkommande lördag mellan klockan 13 och 17, i samband med att den internationella Terra Madre-dagen firas. Där kan man behändigt beställa färdiglagade matvaror till jul.

Om man missar den tillställningen deltar Slow Food Hangö också i den traditionella Julmarknaden i Smörmagasinet den 18.12.

Ryska språket i våra skolor

Jag tror ingen har kunnat undgå debatten gällande en del av våra finskspråkiga bröders strävan till att få byta ut "tvångssvenskan" i sina skolor till tvångsryska. Jag undrar om dessa personer ens vet vad de gör? Tvångsryska har vi läst förr, och det ledde till revolution.

Men återigen ser vi att det inte finns någonting nytt under solen. Tidningen "Hangö", den 2.12.1913:

Ryska språket i skolorna.


Till Russkoje Slovo telegraferas från Helsingfors, att ökandet av antalet timmar i ryska skulle ske på bekostnad av det andra inhemska språket. Vidare uppges i samma blad att man har för avsikt att införa ryska som obligatoriskt examensämne för jurisstuderande, som vilja vinna kompetens för statstjänst. Förr eller senare ämnar man fordra att en del av af universitetsprofessorerna föreläsa på ryska, och då det råder brist på  finländska professorer, som kunna göra det, ämnar man för ändamålet inkalla ryska vetenskapsmän.

* * *

Med tanke på hur historien har en obehaglig tendens att upprepa sig, föreslår jag att stadens fäder redan nu ställer krav på kompetens i det tredje inhemska språket för att på ett förutseende sätt kunna ta emot morgondagens utmaningar.

Festligheter

Vi lever i festliga tider.

Sången från lillajulsfesterna har knappt avklingat då vi redan planerar inför firandet av landets självständighet. Trots det ökande inflytandet av riktgivande direktiv från EU-håll har vi fortfarande, som nation, en viss självständighet. Och det ska vi vara både glada och tacksamma för.

Stadens självständighetsfest går i redan invanda tecken med festtal, musik och utdelning av förtjänsttecken åt våra kommunalt anställda. Programmet går att se på stadens hemsidor.

För den femtonde december hittar vi på listan över festligheter någonting nytt. Jag citerar från föredragningslistan till nämnden för kultur- och medborgarverksamhet, för att ingen ska behöva säga att jag "förvränger": "Olika personer och sammanslutningar arrangerar många evenemang i Hangö och dessa höjer stadsbornas trivsel och Hangös dragkraft. Hangö stad vill nu för första gången arrangera ett tillfälle att tacka dessa aktörer".

Ett mycket lovvärt initiativ, tydligen taget av museichef Marketta Wall. Men hur ska alla de hundratals människor som arbetar för stadens trivsel och dragkraft rymmas in i vårt lilla museum?

På samma tillfälle offentliggörs också årets bästa idrottare i Hangö. Här behöver jag er hjälp, jag minns att det var Tony Bäckman som valdes 2008, men vem blev årets hangöidrottare i fjol?