Då och nu

Ingen har väl ännu glömt hur det såg ut i fjol den här tiden på året, då hade många redan hunnit bli både trött och förbannad på den rikliga mängd vit nedebörd vi välsignades med.

Den övre bilden är tagen i dag, den 30 november, och den undre tagen i fjol på samma datum. Nog har vi det egentligen bättre såhär, vad snöfantasterna än säger.

En svart fredag

REA i stan (privat bildsamling)

En svart fredag, eller Black Friday som den egentligen heter, är i USA den fredag som infaller dagen efter
Thanksgiving. Det vill säga i dag. Det är USA:s största shopping- och readag och är traditionellt även dagen då julhandeln inleds.

Se på sjutton, tänker jag för mig själv, för en gångs skull är vi tidigare ute med julhandeln än västerlänningarna, vi inledde ju redan senaste veckoslut. Vi här i öst brukar ju, som bekant, veta när var och hur det ska firas. Och nu varar julen in till påska, minst.

Suck.

Och vad har det här med lilla Hangö att göra, frågar ni väl er, men förklaringen i sig är rätt enkel: Ingenting, men ändå allting.

Även här inleder vi nämligen denna helg julkommersen, sådär på riktigt (se bilden). Förhoppningsvis inte så mycket svart sådan utan en ljus, trevlig  och glad liknande.

De av er som funderar över vad ni ska ta er till med all överlopps tid, eller har för många pengar i er pengapung, ska dra er till Brankkis under veckoslutet. Där har hantverkare av alla de slag sin årliga julmarknad, med fin-fina prylar till salu och en småtrevlig stämning.

Fr. o. m. kl. 12.00, på Brankis. I morgon.

Taxitillstånd

Närings-, trafik- och miljöcentralen i Nyland har med sitt beslut 28.11.2013 fastställt det nya maximiantalet taxitillstånd per kommun för år 2014 enligt lagen om taxitrafik i kommunerna inom Nyland.

Vid fastställandet har närings-, trafik- och miljöcentralen i Nyland tagit hänsyn till centrala faktorer som påverkar efterfrågan på taxitjänster, bl.a. befolkningsutvecklingen, befolkningens åldersstruktur, tätortsgraden, tillgången på arbetsplatser och kollektivtrafikens tjänster.

Med tanke på att det är de här faktorerna som beaktas är  det med spänning jag läser vidare; får vi alls här i Hangö en bil över huvudtaget, eller ska vi i fortsättningen  prata snällt med hästarna i stallet om de ställer upp på droskdragning?

Vi kan trots allt andas lugnt, ännu en tid, i Hangö ska det under nästa år ännu få finnas 14 "vanliga" bilar och 3 specialbilar.

Invigningen av Hangö kyrka

Invigningen av Hangö kyrka beskrivs i tidningen Hangö, den 27 november 1892, på följande sätt:

Till öfvervarandet af invigningsakten af Hangö kyrka hade i dag en till cirka 1,400 personer uppgående publik infunnit sig, hvilken redan före kl. 9 på morgonen började samlas utanför kyrkan, afvaktande dörrarnas öppnande. Sedan dessa omkring kl. ½10 öppnats, var också så godt som hvarenda plats i templet efter omkring 15 minuter upptagen, undantagandes de bänkrader, som reserverats för medlemmar af stadsfullmäktiginstitutionen och öfriga stadens nämder och myndigheter. Något före kl. 10 anlände äfven dessa och intogo, under iakttagande af en viss ordning, sina resp. platser.

Vid inträdet uti helgedomen betogs synbarligen enhvar af den högtidliga andakt templets frid skänker och den stora folkmassan intog sina platser under djupaste tystnad. En skarp iakttagare kunde likväl observera den lyckliga tillfredsställelse och beundran som hos många af kyrkobesökarene gjorde sig märkbar med anledning af den betydelsefulla omständigheten att man ändtligen efter mycket bråk och besvär såg sina innersta förhoppningar förvärkligade.

Det första intryck man får af den enkla men dock smakfulla inredningen uti kyrkan är onekligen godt, och blickarna fästas med en viss uppmärksamhet på den i korfonden stående Kristusbysten. Själfva fonden i koret upptages af det redan förut af oss beskrifna glasmosaikfönstret, hvilket dock måhända till följd af ljusstrålarnas olika brytning genom detsamma gör att den framför stående bystens konturer framträda något dunkla. För tillfället hade man smakfullt dekorerat såväl koret som predikstolen och altarläktaren med guirlander och gröna växter. Altarringen likasom altarbordet äro beklädda med röd plysch, predikstolen är enkel samt ekfärgad och försedd med guldinfattningar. Bänkarna äro ekmålade och golfvet af asfalt, längs gångarna öfverstruket med brun färg. För belysningen uti kyrkan är försörjdt medels tvänne prydliga metall ljuskronor, hvardera försedda med 36 ljus, samt ett nödigt antal vägglampor.

Det hela gifver, såsom redan omnämts, ett enkelt men värdigt intryck, och länder de personer, som på detsamma uppoffrat tid och arbete, till all möjlig heder, och bland hvilka vi här särskildt vilja nämna kapten Carl Korsman såsom den, hvilken tagit den lifligaste och mest värksamma delen uti realiserandet af idén om åstadkommandet af en egen kyrka för Hangö stad.

Adventkonsert

Hangö manskör ger tillsammans med Ekenäs manskör en adventkonsert i Hangö kyrka nu på torsdag, det vill säga den 28.11.

Tidpunkten är klockan 19 och konserten pågår i ungefär en timme. Körerna uppträder både separat och tillsammans och inträdet är fritt.

Det kan bli skoj, och kanske ge en föraning av julstämning...

Ont, det gör ont...

Efter gårdagens gymnastiska övningar, då vi tömde Westergård, är jag så öm i kroppen så det är riktigt sjukt. Typ, liksom, vad heter det.

Det är rent förunderligt hur det kan samlas skräp på hög under årens lopp, mångt och mycket rent roskistavara, men även fin-fina dyrgripar dyker upp. Sådana som ingen hade någon aning om att finns, och nu hittat ett bättre hem än vinden på Westergård.

Å Hangö Svenska Teaterförenings vägnar tackar jag alla besökare av
den loppis vi anordnade, tack vare er hade vi en hel del mindre mängd "saker å grejer" att flytta till Ljungbo.

Tack!

Julgatans öppning

Så var den då öppnad, julgatan, med avhållna tal och avfyrat fyrverkeri.

Vår t.f. kulturdirektör, Jennika Friman, menade på att Hangö är lika vackert då det är snö, som då det inte är snö. Och visst kan man väl hålla med om det, i synnerhet då solen skiner. Men inte har jag något så hemskt stressiga noijor på att få de snömängder vi har fått "njuta" av de senaste vintrarna, inte.

Så försökte hon få oss att inse att det är bra för oss alla att handla våra uppköp lokalt, vilket det ävenså är lätt att hålla med om, men ett löfte som inte är lika lätt att hålla i praktiken. Men visst stöder jag min närbutik, så ofta jag bara har råd.

Hon pratade nog mycket mer än så, på båda våra inhemska, men jag missade en hel del av vad hon sade för att en tant stod bakom mig och ondgjorde sig högljutt över hur oansvarsfulla våra köpmän är:

 - Att dom bara kan ta hit så här stora hästar, tänk om någon litn ungi blir under. Den skuint ens märk någå!

Av de gryniga bilderna till höger ska man kunna utläsa att hästarna är på den övre bilden och vår kulturdirektör på den nedre.

Fyrverkeriet var, apråpå ingenting, ett av de bättre vår köpmän på Berggatan någonsin anordnat. Ett stort tack till både dem och Augustsson som fixade raketerna.

Zontaklubben säger NEJ

Hangö Zonta Club deltar för tillfället i en nog så aktningsvärd internationell kampanj, "Zonta says NO". Tanken bakom kampanjen är att väcka allmänheten gällande våld mot kvinnor och flickor runt om i världen, vilket nog både här och där kan behövas. På det lokala planet koncentrerar sig Hangözontorna på avskaffning av familjevåldet, vilket även det kan behövas.

Modellen man använder för att väcka oss, såväl internationellt som lokalt, kallas 16 dagar av aktivitet och pågår nu i november och december runt om i världen. Här inleds det hela med välgörenhetskonserten på stadshuset i eftermiddag och pågår i några veckor framöver med olika tillställningar och program.

 16 dagar av aktivitet - 16 päivää aktiviteettia

23.11.  kl 16.00 Välgörenhetskonsert på stadshuset / Hyväntekeväisyyskonsertti kaupungintalolla
25.11.  Biblioteket, bokutställning, utdelning av broschyrer / Kirjastossa, kirjanäyttely, esitteiden jakelua 
30.11.  Utdelning av broschyrer på torget / Torilla jaetaan esitteitä 
01.12.  Julbasar på HSF / Joulumyyjäiset HSF:llä 
07.12.  Utdelning av broschyrer på torget / Torilla jaetaan esitteitä 
07.12.  Snell's angels deltar i kampanjen / osallistuu kampanjaan
09.12.  kl 18.00 Föreläsning i Hangethesalen: Våld inom familjen, Ewa-Lotta Westerlund. (ruotsiksi) 
10.12.  Barnavårdsföreningen visar film om våld i högstadiet och diskuterar om filmen med eleverna / Barnavårdsföreningen näyttää elokuvan väkivallasta yläasteluokille ja keskustelee aiheesta oppilaiden kanssa. 

Det lackar mot jul...

...igen.

Julstöket närmar sig med stormsteg trots att det för tillfället råder rätt lugnt väder på alla fronter. Handelsbodarna slår upp sina juldörrar och -bord, tomtenissar ses sprida ett svagt skimmer i skog och mark.

Bland annat i Villa Orrman har man plockat fram julstöket, julbaket är i full gång och hantverkarnas julpryttlar förbereder sin resa till villiga mottagare av klappar. Till Villa Orrman ska en stressad husmoder ta sig, för att få lättnad i dessa stressade tider.

Företagarna på Berggatan dammar febrilt av sina pryttlar inför lördagens öppning av julgatan och överallt pratas det om mysfaktorer och stämningsfylld kvalitetstid.

Den som inte känner vår nya kulturchef, Jennika Friman, ska för övrigt passa på att ta sig till Berggatan inför öppningen av julgatan. Klockan 16 i morgon håller hon nämligen öppningstalet. Sedan ska två av Finlands luciakandidater sjunga, fint att de får visa upp sig inför valet, och så ska det vara ponnyridning.

Och så blir det fyrverkeri, om vädret tillåter.

Om vädret inte tillåter ett deltagande i julgatans öppning kan man ta sig till Hangö Zontornas välgörenhetskonsert i stadshuset. Som uppträdande artister fungerar Leena Immonen på piano, barytonen Georgij Babitsin och sopranen Tuula Kalmi. Högklassigt så det förslår. Den tillställningen börjar klockan 16, den med, och för biljettpriset får man - förutom underhållningen - även servering. Det där med att Zontorna säger NO ska jag återkomma till.

Sedan är man ledig att julstöka hela kvällen...

5 år har gått med Hangö Skvaller

I dag är det då fem år sedan det första stapplande inlägget i Hangö Skvaller gjordes. Tänk vad tiden går, eller någonting sådant, brukar man säga vid sådana här tillfällen.

Dagen till ära ska jag publicera en liten mängd statistik, sammanställd av Blogger. Bloggers uppgifter litar jag nu inte så mycket på, så siffrorna får nog tas med en nypa salt och räknas som riktgivande.

Under de fem åren har det på bloggen skrivits 1826 inlägg, det här är då nummer 1827, och dessa sidor har visats sammanlagt nästan 400 000 gånger. Flest gånger, med nästan 1700 visningar, har av någon anledning en liten text från den 10 januari 2010 med rubriken "Skyddade hus" visats. Därefter följer de texter som skrevs då vi 2009 hade anlagda bränder i staden och det brann här och där och runtomkring.

Det bästa med dessa texter är i alla fall, både i mitt och många andras tycke, kommentarerna. Fortsätt att rätta mig då jag har fel, kom med mera uppgifter om det är någonting ni vet bättre och framför allt; Ta inte livet så allvarligt. Det är alltför kort för det!

Det är för jävigt

YLE konstaterar i dag att vår stadsdirektör varit jävig i frågan gällande tegelfabriksbesväret. Det var ju trevligt, men inte egentligen någon nyhet. Det konstaterade han ju även själv på stadsfullmäktigemötet i juni som behandlade ärendet. Att han sedan glömde bort det då saken togs upp i stadsstyrelsen är inte så farligt, enligt Högsta förvaltningsdomstolen.

Och det har nog HFD rätt i, i synnerhet som de konstaterar att det inte hade någon som helst betydelse eftersom det inte var stadsdirektörens jävighet som var huvudfrågan här, utan försäljningen. Och då är det mindre viktigt, för enligt HFD får staden nämligen sälja sin egendom åt vem den vill. Ungefär.

Och det kan vara bra att komma ihåg, om vi någon gång vill sälja oss billigt.

En annan smårolighet med nyheten är den första kommentaren man publicerar. En person som anklagar HFD för korrumption är väl nästan redan det värt en helt egen nyhetsartikel?

Kanske ser vi den i morgon.

Utlåtande av HFD

Uthyrningar och försäljningar

Stadsstyrelsen har i kväll att ta ställning till förlängningar av arrendekontrakt, uthyrningar och försäljningar. Sushi Word Oy fortsätter med Casino och Augustsson fortsätter på Plagen. Tvärminne tegelfabrik och det halvförfallna magasinet i Östra hamnen ska säljas. Tvärminne småbåtshamn och området kring tegelfabriken ska utarrenderas.

Det är nästan så man undrar om inte stadsstyrelsen borde omvandlas till ett affärsverk, så många affärer som det är på gång.

Men visst är det ju bra att staden äntligen börjar bli av med de betungande kostnaderna för oanvända - och för staden oanvändbara - fastigheter. Även om man kanske kunde ha hoppats att priset varit aningen bättre, för staden vill säga.

På något sätt tycker jag att det låter billigt med 30.000 euro för en stor tomt med byggnader i Östra hamnen, men det kan ju vara så att jag stirrat mig blind på andra priser. Och så får ju de nya ägarna räkna med en sjudjäkla drös med kostnader för att sätta byggnaderna i skick. Det är ju rivningsförbud på dem.

Inte heller tycker jag det låter mycket med 5.000 euro för den gamla tegelfabriken.

Men, i ärlighetens namn, inte skulle jag vara villig att betala dessa summor för någondera av rucklen.

* * *

Tack för följande bidrag, Benccu:

"Det är väl tegelmagasinet det gäller, det är svårt att tro att någon överhuvudtaget köper det. Jag skulle inte ta emot det ens mot betalning. Detta är fotat för en par år sedan o så här har det sett ut de sista trettio åren. Det är konstigt att en instans som Hangö stad utför gårdssyner o påpekar fula o brisfälliga saker hos andra medan man själv har de fulaste. Komiskt är att det finns perkeringsplatser direkt under väggen då området egentligen borde vara avstängt på grund av fara för fallande tegel."

Resebrev från främmande ort

En liten rapport ifrån Ekenäs skärgård. Havet är fortfarande isfritt så långt ögat når, halvmulet till klart väder råder, sju grader plus enligt celcius skala och från Jussarö berättar man att det nu fläktar en frisk västlig vind med en styrka av 12 meter per sekund.

Vintertrafiken ska strax inleda sin verksamhet.

Då jag nu råkar vara i närheten, så ska jag passa på att berätta om en uppiggande nyhet jag läser om i dagens tidning, Västra Nyland från den 16 november 1897.

- Olycksfall. I lördags på kvällen råkade en tioårig gosse, A. Ripatti, då han sökte skydd undan regnet i ett maskinsjul å Ekö såg, komma så nära ett af maskinhjulen, att den däromkring löpande remmen fattade i hans kläder, förde honom ett stycke med sig samt slungade honom därpå med sådan kraft mot marken, att högra armen afbröts och vänstra foten ganska illa krossades. Den skadade vårdas i Ekenäs sjukhem.

Nu vet jag egentligen inte hur många av dagens arbetsskyddsregler här bryts emot, men många är det. Så förändras tiderna, några av förbättringarna är trots allt bra.

Loppis på Westergård

Hangö Svenska Teaterförening ska i söndag slumpa bort så mycket som möjligt av den rekvisita man samlat
på sig genom åren. Orsaken är inte ekonomiskt trångmål eller pengaprofit, som många där ute på stan verkar tro, utan helt enkelt utrymmesbrist.

På grund av att staden bestämt sig för att sälja Westergård får nämligen föreningen "packa ihop sitt roina" och flytta till betydligt mindre utrymmen på Ljungbo. Nå, det är ju bra att det överhuvudtaget går att få hyra
utrymmen till någorlunda hyfsat pris för dylika ändamål.

Hattar, skor, möbler och besynnerliga pryttlar med odefinierbar användning... allting i klassisk retro-anda, till priser som kan få en antikhandlare att gnugga sig i ögonen och slå lapp på luckan.

Bland all denna roina finns det även en hel del guldkorn att finna, så som det ska vara på en loppis, så det är bara att klämma fickorna fulla med kontanter och rusta sig till Westergård.

Om inte annat, så för att stilla sin nyfikenhet.

Nu på söndag. på Westergård, mellan klockan 13 och 17.

Kaffe och bulla ska det också gå att få, vilket kan vara trevligt om det är kyligt.

För mera information, besök föreningens evenemangsida på FB.

Ologisk yrsel

Dagens ledare i tidningen Västra Nyland går hårt ut mot Hangö stadsfullmäktige. Man låter besvikelsen över att vårt fullmäktige inte sätter sin tilltro till Raseborgarnas ekonomiska sinnelag skina igenom. Man förvånar sig över att 17 Hangöbor förväntar sig att Raseborgarna håller ett nytt fullmäktigemöte och tänker om, påpekar att det inte är realistiskt.

Vilket antagligen ska tolkas så att det vore mer realistiskt att några Raseborgare kräver att Hangö stadsfullmäktige borde hålla ett nytt möte, för att då bestämma som Raseborgarna vill.

Det här är väl just ett typexempel på vad många Hangöbor är rädda för att framtiden för med sig. Om det redan nu bestäms i Raseborg vad ett i demokratiska val framplockat Hangöfullmäktige ska bestämma, hur blir det då inte i framtiden?

Inte för att jag heller vill se oss som en del av Lojo, då är vi verkligen i periferin, men såhär valde nu våra folkvalda att välja. Och så är det med det.

Men framför allt så ska vi komma ihåg, det här är nu bara ännu en i raden av lagstadgade utredningar som ska göras. Då det kommer till eventuella sammanslagningar tror jag nog staten får ta till tvång för att få oss dit de vill. Och då är det skit samma vad vi tycker, demokrati eller inte.

Och jag måste nog denna gång hålla med Eero Koli; Det är nog på statligt håll den största yrseln finns.

Gårdagens stadsfullmäktigemöte

Gårdagens fullmäktigemöte var en ganska lång tillställning. I många frågor skule det röstas. Och många gånger. Finansministeriets utvärderingsgrupps rapport och åtgärdsprogramet väckte mycken diskussion. Men det var väntat, det är en allvarlig och svår situation vi har, rent ekonomiskt.

Statsmaktens krav på en utredning gällande kommunsammanslagningar väckte likaså debatt. Anja Roos öppnade spelet genom att föreslå en utredning över sammanslagning med Raseborg, Ingå, Lojo och Sjundeå. Eero Koli svarade med ett motförslag som, vilket väckte ett allmänt gillande mummel, avsåg att vi inte alls gör någon utredning. I röstningen mellan de här två alternativen vann Roos förlag knappt, med 16 mot 15 (4 blanka röster). Intressant att så pass många var beredda att ta en risk att bryta mot lagen för att bevara får frihet, det är nästan så jag blir riktigt varm runt hjärtat.

I omröstningen mellan stadsstyrelsens förslag, att vi skulle utreda en fusion med enbart Raseborg och Ingå, vann igen Roos med rösterna 17 mot 15 (3 personer röstade blankt).

I de flesta fall framhöll talaren hur mycket han/hon ansåg att vi borde få förbli självständiga. Många poängterade hur värdelöst det för oss vore med en sammanslagning med kriskommunen Raseborg.

Fastighetsskattens förhöjning krävde omröstning, även där fanns tre förslag. Koli ville inte höja några skatter, Putte Lindström ville inte höja procenten för stadigvarande boende medan stadsstyrelsen föreslog en förhöjning över hela linjen. Stadsstyrelsens förslag vann.

I den frågan håller jag med Lindström, således sällar jag mig till den grupp som Sahlstedt kallade oansvariga populister.

Inkomstskattens förhöjning med ½ procent var det enbart Koli och någon Sf:are som motsatte sig.

Tvärminne - En by med historia

I går kväll tog jag mig till biblioteket för att lyssna på Astrid Lindströms presentation om, och runt, sin nya
bok "Tvärminne - En by med historia". Astrid berättade på ett ledigt sätt om hur det är att forska i sin hembygd, med alla de problem som kan uppstå då minnet sviker hos de som ska minnas.

En ganska intressant timme, och en riktigt intressant bok. Den kan med fördel rekommenderas åt alla som ens är aningen intresserade av Tvärminne.

Efter tillställningen fick hon något sorts pris av Tvärminne Ungdomsförening, tror jag. Surret bland publiken överröstade tyvärr då just vad som sades.

Och som avslutning på den delen av tillställningen tilldelades Marko Niemi ett pris som "Årets biblioteksbesökare", ett pris jag aldrig har hört talas om tidigare. Men visst kan det ju vara bra med belöningar. I synnerhet tyckte jag om motiveringen; Priset skulle gå till en "ung, glad och trevlig man", vilket han då tydligen och bevisligen är.

Evenemang

Från kulturbyrån påminner man föreningarna om att det gärna ska meddelas till e-post adressen cultura @hanko.fi gällande kommande evenemang den närmaste tiden, då närmare bestämt sådant som händer under tiden 23 november till den sista december.

Man vill ha informationen på bägge våra inhemska, information gällande var och när spektaklet går av stapeln samt vem som är arrangör och kontaktperson gällande det tidigare nämnda.

Kulturbyrån samlar dessa uppgifter i en broschyr, under någon sort av jultema, så att alla kan få så mycket publik som möjligt.

En bra idé, se till att ni skickar in information gällande era evenemang!

Farsdag och mansvecka

Sådär, ja. En trevlig Farsdag på er, oss, alla Pappor.

Som avslutning på mansveckan - visst var det det, vilket många av er med säkerhet inte visste -firar vi då i dag Farsdag.

Mansveckan har i år tillägnats främjandet av den manliga kulturen. Vad nu sen det är får väl var och en välja själv. Hoppas jag. Men inte är jag säker, nog är det väl så som vanligt att bakom varje framgångsrik man står en... Nåja. I fjol uppmärksammades arbetslösa män, vilket var mera lättsmält.

Under mansveckan har jag på radion lyssnat på hur vi alla manschauvinister blivit utskällda av feministerna till att vara orsaken och roten till allt det onda här i världen, jämlikheten bland befolkningen har påpekats vara ofördelaktig och vi gubbar borde alla dra oss tillbaka för att låta gällt och högt skrikande kvinnor ta över. Det har tydligen bestämts att så är vår kultur.

Hur nu det sedan är jämlikt vet jag inte.

På HBL läste jag i går, bland artiklar om misshandlar och sexindustri och den stort uppslagna artikeln gällande vårt lands första feministiska forum, om ett nytt test som införts vad gäller filmer och filmtittande. Testet kallas Bechdel och går ut på att du innan du bänkar dig, med godis och bärs, framför en film ska kolla hur många kvinns det är med i filmen. Enligt den här testen, då enligt författaren till artikeln, klarar sig filmer dåligt. Filmer är inte jämlika, vilket nu då har bevisats.

Filmtittande och öldrickande är väl för övrigt en del av vår, åtminstone min, kultur? Och för det mesta ser jag på vad jag vill, inte vad någon annan bestämmer att jag vill se.

För att ytterligare bevisa hur ojämlik jag är, till och med här på Hangöskvaller, kan jag notera att jag tidigare har TVÅ etiketter med titeln Farsdag och SEX med Morsdag.

Där ser man, ojämlikheten råder överallt.

Fornfynd

I tidningen "Hangö", av den 9 november 1890, berättar man om någonting som var gammalt redan då gamlingarna var gamla. Vi pratar alltså här om verklig forntid, tiderna innan 1800-talets början.

Det finns inte många saker som får min fantasi att rusa såsom notiser likt denna. Det vore intressant att få veta om någon "vetenskapsman" verkligen tog fasta på det här, eller om det hela rann ut i sanden. Tulluddssanden. Har vi rent av här någonting som har med striden vid Hangö Udd anno 1714 att göra?

- För forskare. För någon tid sedan meddelade vi att vid sandstranden å Tulludden hittats ett människoskelett äfvensom en half kanonkula.
 Senare hafva vi erfarit att flere skelett blifvit tidigare funna, äfvensom att lotsarne å Tulludden känna till ett stenkummel, som tidigare varit begrafvet i sanden; stormarna hafva dock småningom bortfört sanden så att kumlet numera är synligt. Kumlet lär djupare ned vara muradt med lerbruk.
 Märkligt är äfven att man invid stenkumlet anträffat stubben efter ett väldigt träd. Den uppgifves mäta minst en meter i diameter.

 Äfven på Båklandet hafva lämningar från forntiden kommit i dagen. Där finnes mellan klipporna ett litet kärr, hvilket lotsarna på senaste tid börjat uppodla. Därvid har man påträffat skelett, en likkista samt klädespersedlar, bland hvilka man trott sig igenkänna något slags hufvudbonad. Äfven har uppgifvits att man i närheten af ett skelett funnit en hårfläta.

 Då emellertid äfven de äldsta lotsar icke kunna påminna sig något som berör dessa fynd låter saken otrolig och kunde endast därigenom förklaras att kärret alltid stått vattendränkt och luftens åtkomst därigenom förhindrats.

 För par dagar sedan funno tvenne herremän på "ströftåg" å Tulludden, å dennas nordvästra strand tre moss- och trädbevuxna jordkummel, uti hvilkas öfversta del en med omsorgsfullt hopsatta stenplattor omgifven ihålighet om ungef. 4 alns längd och 1½ alns bredd befann sig.

 Genom fynden vid Tulludden ligger det nära till hands att antaga att udden i en forntid sett helt annorlunda ut. Den nuvarande sydvästra stranden måste hafva varit långt mera framskjuten och torde genom stormarnas värkningar småningom förflyttat sig. Vågorna hafva dragit det gröfre gruset ned mot djupet, medan vinden fört och fortfarande för med sig den fina sanden in åt landet. Att sandvallarna vid stranden förflytta sig i riktning mot väster och nordost kan man lätt förvissa sig om genom att iakttaga de i sanden inbäddade enrisbuskarna.

 Det vore onekligen af ganska stort intresse för en vetenskapsman att här göra undersökningar.

Nu vankas de fyrk

Staden ska äntligen få någonting av sitt gamla skräp sålt, läser jag i stadsfullmäktiges föredragningslista. Det
har hittats en köpare på gamla Örnboet i Tvärminne, vilket ska inbringa staden 75 000 euro. Även det anrika Westergård har nu en köpare, det ska ge staden klirr i kassan för motsvarande 175 000 euro.

Kan nog behövas lite skrammel och klirr, i dessa tider.

Det har varit en hel del diskussion, där ute på stan, gällande försäljningen
av Westergård. Man har motiverat sitt motstånd bl. a. med att det är fel att sälja ett så kulturhistorikt värdefullt hus till privat boende.

Visst, jag höll tidigare med om det här. Men i dagens krassa verklighet är det betydligt bättre att både Örnboet och Westergård övergår i privat ägo, och rustas upp, än att det står och förfaller i brist på pengar för renovering och underhåll. Dessutom kan man ju tycka att Westergård nu återgår till det som det var från början; Ett privatägt bostadshus.

Men jag hoppas verkligen att det gamla bevaras gammalt och att allt nytt görs med det gamla i åtanke.

Bilderna är från Westergård. Tyvärr har jag ingen från Örnboet i Tvärminne, kanske någon kan hjälpa till?

R. I. P.

Rest in peace, som jenkkarna säger. Benccu bidrar med en bildmanipulation av eget fabrikat till denna veckas spaltmeternyhet inom medierna:

Sjätte november

I dag är det då igen dags att fira Svenska Dagen.

Folkting, Kulturfonden och SFP delar förmodligen ut olika prenikor och diplom till höger och vänster, de finskatalande ser förundrat på vid sidan om och undrar över vart den integrerade tvåspråkigheten tog vägen. Måhända känner de sig inte som en del av gemenskapen, men de kan ta igen det förlorade på Suomalaisuuden päivä den 12 maj.

Här i Hangö firas dagen, i vanlig ordning, på stadshuset i kväll. Till festtalare har man lyckats engegera Svensk Ungdoms förbundsordförande Niklas Mannfolk, som ska göra ett försök att komma in i Europaparlamentet nästa år.

Övriga talare är Hangö Gymnasiums Comeniusprojektgrupp, som berättar om "Kulturarvet i bagaget" och Agneta Möller-Salmela som ska beskriva "Vägen till språket". För sång och underhållning står Lilian, Laine, Lleucu och Joanna Young. Det får ju inte bli för allvarligt, det hela, trots att vi är finlandssvenskar.

Festen, som arrangeras av Hangö stad och det lokala SFP, har sin början klockan 19.00. Kaffeservering utlovas.

Splittrat och obegripligt

Regionförvaltningsverket i Södra Finland anser att modellen på lagen om ordnandet av social- och hälsovården är invecklad och splittrad.

Regionförvaltningsverket i Södra Finland har lämnat yttrande åt social- och hälsoministeriet om lägesrapporten av beredningsgruppen för en lag om ordnandet av social- och hälsovården. Man kan enligt regionförvaltningsverket inte anse att den spridda lagen om ordnandet av social- och hälsovården (sote) som tillåter olika undantag är tydlig eller en fungerande modell ur synvinkeln för kommuninvånarens rättssäkerhet och inte heller myndighetstillsynen inom social- och hälsovården.

Det är det lätt att hålla med om, förutsatt att man förstår vad de menar. Det är inte sällan jag undrar om de bestämmande ens själv förstår någonting av vad det är de sysslar med.

Det är måndag

På nyheterna berättas det att EU tar bort sina matpaket, trots att brödköerna blir allt längre. Frivilligorganisationerna vädjar till företagarnas goda hjärtan för att matutdelningen ska kunna fortgå. Från Social- och hälsovårdsministeriet säger man att det inte spelar någon roll, att mathjälpen egentligen inte alls behövs, eftersom det inte finns någon sådan nöd i Finland.

Just så, säger jag. Marko Niemi hade ju fixat en tillställning i Kyrkparken för en tid sedan, där det delades ut mat, det lär ha varit välbesökt dessutom, men det var väl antagligen bara en hop med sådana som vill dra nytta av samhället som köade där. Om man ska tro ministeriet.

Det är måndag.

Här på hemmaplan ska stadsstyrelsen i kväll bestämma sig för att föreslå att vi ska få en höjd inkomstskatteprocent. Sedan ska ännu fullmäktige hålla med, så får vi ett snärtigt tillskott på 700.000 euro i stadskassan, har man räknat ut läste jag någonstans.

Och det är ju bra, men vi blir nog fler i de icke existerande och totalt obehövliga brödköerna med den här takten.

Verk från sommarens skapande veckor

Som ett passligt söndagsnöje, ett avslappnande och lugnt sådant, tog jag mig i dag till Stadshusgalleriet för att ta mig en titt på de utställda verk som skapats under senaste Skapande Veckor.

Så som alltid, då jag ser vad våra talangfulla barn uträttar och skapar, blev jag högeligen imponerad. Där fanns tecknade serier, serier och bilder gjorda med en blandteknik av fotografi och grafik, målningar och skulpturer. Kort sagt ungefär allting mellan himmel och jord.

Tyvärr duger varken min kamera eller mitt öga till att ta bilder med den för att återge det urbud som finns att se för tillfället. Och ingen bild i världen kan förmedla den känsla av skaparglädje som riktigt strålar ut från en stor del av de utställda verken.

Det finns hopp för vår framtid.

Jag rekommenderar er alla att ta en titt på utställningen, om ni redan gjort det gå en gång till, som pågår dagligen mellan klockan 12 och 16 fram till och med den 10 november.

Gamla brandtornet

I tidningen Hangö kan man den 2 november 2011, ävenså den sjunde, läsa en liten annons gällande försäljningen av det gamla brandtornet.

Tornet, som byggdes redan 1886 (varför det står 1866 i bildtexten vet jag inte, inte heller varför rivningsåret är 1913), var genom åren med om en hel del. Rivningen år 1912 har jag skrivit om tidigare, den 17 februari 1909, men då hade jag ingen bild tillgänglig så jag gör en halvrepris likt alla bättre notisblad.

Köparen var en Sjöberg, tillsyningsman vid hälsovårdsnämnden, och han behövde brandtornet till att elda med. Vilket man så här i efterskott, hundra år senare, kan tycka var verkligen synd och skam. För tornet var minst sagt vackert och hade gjort sig mer än väl som en turistattraktion i dagens Hangö.

För den mängden ved gav han 286 dåtida mark, några tior över tusen euro i dagens pengar.

Undrar i stillhet hur många av dagens rivningsobjekt som kommer att väcka liknande känslor om ytterligare hundra år. Men då är ju inte vi med, så skit samma.

Inför Alla Helgons dag

Min väggkalender upplyser mig om att det i morgon är en kyrklig helg och att sopstationerna är stängda. Det kan vara på sin plats att påpeka, och påminna om, att många andra viktiga instanser, såsom Alko och de flesta andra livsnödvändiga butiker likaså håller stängt i morgon.

Följande lilla komposition, bilden av densamma tagen på Berggatan i Hangö, berättar ganska bra vad det är frågan om:

Jag blev helt ställd, då jag plötsligt började fundera över vad det är för skillnad på en kalender och en almanacka. Men med hjälp av den alltid så påpasslige vännen Wikipedia utröner jag följande: "En almanacka är en förteckning över kalendern, det vill säga årets dagar, veckor och månader, med uppgifter om helgdagar, namnsdagar, astronomiska händelser och andra fakta"...

Så nu vet jag att min väggkalender är en väggalmanacka, egentligen. Förutom då den sida jag har uppslagen och i användning som är en kalender.

Eller vad?