Skolgång

Det där med att få barn och ungdomar att gå i skolan har säkert varit ett problem i alla tider. Själv trivdes jag inte heller så bra där. Numera är ju frågan om det finns några skolor för barnen att inte trivas i. Den frågeställningen är ju, såsom så mycket annat, inte ny. Tidningen "Hangö-Bladet" kan den 6 september 1910 berätta följande:

Stadens folkskolor och Bromarfbarnens skolgång.

Under flere år har det varit vanligt, att barn till Bromarf bor som varit bosatta nära stadsrån och därför haft det lättare att besöka dagens folkskolor än Bromarf kommuns egna, tillåtits att göra det. Folkskoledirektionen har, såsom af oss nämnts, beslutit att icke längre tillåta sådant. Ehuru frågan då det icke rör sig om något större antal barn, icke har någon synnerligt afsevärd betydelse kan den dock vara värd, att något vidlyftigare belysas.

Motiven för folkskoledirektionens ståndpunkt äro, att Hangö stad naturligtvis icke har någon skyldighet att sörja för skolundervisning åt barn, hvilkas föräldrar tillhöra en annan kommun och icke betala skatt till Hangö, synnerligast då för dessa barn skolor finnas, upprättade och underhållna af den kommun, dit barnen höra. Dock har direktionen ansett att barn, hvilkas föräldrar tidigare tillhört Hangö kommun, men utflyttat ännu ett år efter utflyttningen böra få besöka stadens folkskolor. Detta för att intet plötsligt afbrott i deras skolgång skola inträffa.

Minoriteten i folkskoledirektionen, till hvilken folkskoleinspektorn anslutit sig, har åter ansett att dessa Bromarfbarn - om staden därigenom icke tillskyndas särskild utgift - borde få besöka lägre folkskolan, då sådan icke finnes inom Bromarf. Man skulle taga in endast så många barn från Bromarf, att inrättande af någon ny klass för deras skull icke blefve nödigt och för dessa barn skulle en afgift af 8 mark per år uppbäras.

Härigenom skulle, allt medan staden icke hade några utgifter därför, utan en liten inkomst, föräldrarnas önskan att få sina barn undervisade i stadens folkskolor kunna tillmötesgås.

Folkskoledirektionens majoritet har dock stannat vid den förra meningen och härefter få, på redan nömnda undantag när, barn från Bromarf icke intagas i stadens folkskolor.