Hangö svenska teaterförening uppförde sin första Hangörevy på 12 år, det var aningen krävande för oss förstagångare. Nej, det var mer än aningen krävande.
Det finns några personer jag vill framhäva i mitt lovtal till alla de medverkande, främst vill jag tacka alla mer eller mindre frivilliga såväl i publik och som aktörer i själva föreställningen,
Jag vill från föreningens sida tacka Raili Peni från föreningen HAIK för utlånandet av den röda mattan. Man hittar hjälp på de mest oväntade ställen då den behövs.
Jag vill naturligtvis tacka Maggi Sjöblom för den goda soppan och bullarna. Jag har ingen aning om hur vi lyckades sätta i oss bulla för 160 pers då vi bara var 100, vilket bevisar hur goda de var. Och utan soppa blir det ingen sopprevy.
Jag vill tacka alla medverkandes anhöriga, såväl hundar som katter, för att de stod ut med vår frånvaro hemifrån under den senaste veckan.
Och Rainer Roth ska tackas för det ackompanjemang han framförde till våra klagolåtar, utan honom hade det inte gått ens nära på i takt.
Jag vill tacka Hangö stad och Brankkis, så klart, för all deras hjälp, och vår regissör Marga Nordman ska väl ha ett tack, men ännu en gång känner jag mig tvungen att tacka alla övriga medverkande, utan Er hade det blivit till ingenting!
I synnerhet de som stod bakom allt det arbete som inte syntes, men nog hade märkts om det inte fungerat ska ha ett stort tack, tack till Robbe, Janne och Victor!
Och nu ska vi inte glömma flickorna från South Coast Dancers! Utan deras vickande på rumporna hade jag haft det mycket tråkigare!
Tack!
Nu ska jag sluta tacka innan jag blir gråtfärdig. Men en påträngande tanke uppenbarar sig obevekligt; Vad ska vi göra nu med all den tid vi har överlopps?
Men nog är det publiken som ska ha det största tacket!
Utan er hade vi aldrig hittat på att göra revyn överhuvudtaget!
Inlägg
