lördag 16 februari 2013

Småbrydd

Jag vet inte.

Hur kan det komma sig att det plötsligt blåst upp en sådan ofantlig storm kring inbesparingarna i våra skolor? Det verkar som om det tagit riktigt fart i folk.

Birgitta Gran, som man definitivt inte kan kalla en aktiv bloggare med sina fem inlägg i året, får helt plötsligt sin text citerad på YLE västnyland. Ordföranden för Finlands Svenska Lärarförbund uppmanar föräldrarna i Hangö att anmäla staden till regionförvaltningsverket för att den inte sköter sina uppgifter. Även det här läser jag på YLE västnyland. Hur har han blivit inblandad, och varför?

Vem och vad är det som ligger bakom stormen den här gången, frågar jag mig? Det är ju inte ens valtider.

Att Gran, som varit med och beslutat om inbesparingarna, skriver att hon blivit lurad av tjänstemännen är väl småkonstigt. Men förvånansvärt ärligt. Om hon som fullmäktige- och stadsstyrelseledamot inte förstår vad hon sysslar med borde hon väl, enligt vanlig politikerstil, åtminstone inte basunera ut det till allmänheten. Och att en Dan Johansson plötsligt skriker om att staden missköter skolorna är minst sagt besynnerligt med tanke på hur bra våra skolor alltid klarat sig i nationella mätningar och jämförelser.

Nu försvarar jag inte inbesparingarna. Det är fel att göra inbesparingar på vår framtid. Alltid. Och vad jag tycker om tjänstemän och deras metoder är välbekant.

Men om en erfaren politiker som Birgitta Gran trodde på en tjänsteman som pratade om en försvinnande "guldkant", då kanske vi inte förtjänar bättre.

Någon guldkant har vi inte sett till på många herrans år. Inte någonstans.